Hej Katten

och andra fina!
Ja... har inte skrivit på länge.. .har varit så trött

Mm låter inte bra va? Och det är det väl inte heller..
Men jag kan ju börja med det roliga.. Känns som ALLT hände på en gång i februari... Loa började åla/hasa mer målmedvetet och tar nu sig fram överallt, nyfikenheten är på topp, undersöker ivrigt allt allt allt, två små söta bissar tittade upp i underkäken och efter en massa träning började hon rulla själv från rygg till mage. Det var riktigt coolt att se när det släppte.. när hon kom på grejen

Hon har precis börjat försöka ställa sig upp, så ståcirkusen är väl nära..känns väl sådär eftersom vändningscirkusen inte är över än..
Åttamåndersångesten har varit här i form av (vissa dagar) "lämna mig inte själv på golvet" och (alla dagar) alla mörka män är livsfarliga

Men det hela börjar nu klinga av tycker jag..
Sen har refluxen gjort sig påmind i form av ännu en kaskadspy-period, samt ett allmänt ogillande inför ätande av annat än välling (som spyddes upp

) Ja gud. Med allt vad detta (hunger) innebär för nätterna. Till slut fick jag tack o lov kontakt med en annan reflux-mamma här på forumet som gav mig rådet att reda vällingen med rismjöl. Supertips

Gör att den blir mycket lättare att behålla. Samt att inte pusha för mycket med mat för att inte skapa framtida obehag. Det är ju inte konstigt om man är skeptisk till mat om det kanske gör ont i halsen efter allt spyande och läckande magsyra. Undviker även all syrahaltig mat för att inte förvärra reflux-symptomen (dvs lök, tomat, citrusfruket, äpple osv.) Istället så kör vi mer välling.. och det funkar bra.
Vad som ej fungerar bra är nattsömnen. Läggningarna fungerar bra, men Loa har i princip varje natt flera uppvak (1-3) som inte somnar om efter själv. Ibland ej heller med hjälp, eller det tar flera timmar. Klart är att vi har vänt för mycket på nätterna. Trots att jag bedömer att hon i de flesta ställningar KAN vända sig själv i sängen, har vi vant henne vid att vi kommer in och hjälper. I början funkade inte detta att göra diskret utan ramsa. Hon skrek som en stucken gris, vände sig till rygg där hon är omöjlig (iaf för oss

) att lugna om hon blir upprörd. När hon började småhajja vändningar så gick det ibland att göra "diskret", ibland inte. Och det är bara att erkänna, vi har kört ner i träsket pga 9 månaders sömnbrist. Vi är så himla himla trötta sp vi har inte vågat ta fajten, utan hjälpt henne och ramsat för att inte "riskera" att hon går igång och är vaken flera timmar. Så vi har en präktig vändningscirkus. Som vi inte lyckats få nåt avslut på.
Just nu är vi liksom, hur skall jag beskriva det.. i nåt jäkla zombie-tillstånd. Nio månaders sömnbrist och detta eviga kämpande.. håller på att ta kål på oss. Tidigare har jag alltid kunnat sova (nattetid) när Loa sover. Men de senaste veckorna har även min sömn börjat strula. Har svårt att somna, min kropp vet liksom att det bara är en (kort) tidsfråga innan jag blir väckt.. ofta somnar jag inte innan hennes första uppvak, och sen, ja det blir ofta inte många timmar.. 2-4 per natt kanske. Nu skulle ju inte detta bli en klagosång över MIN sömn

Skriver bara vad jag känner och tänker just nu...
De dagar Loa är utsövd är hon en underbar underbar liten flicka. Busig och nöjd och glad. De nätter hon sovit dåligt är hon ju såklart trött.. med allt vad det innebär..
Jaa.. så är läget hos oss. Har ni tankar om hur vian komma vidare (jag erkänner att det stundtals känns tröstlöst, vi har kämpat så länge med sömnen!) tages de tacksamt emot... Det finns ju inget annat alternativ än att kämpa vidare, så det är vad vi kommer att göra...
Stor kram
Anna