Nu behöver jag hjälp i förvirringen. Jag har en tjej (7 år) som varje kväll (och ibland under dagarna) får för sig att hon kommer att kräkas, vilket hon är paniskt rädd för sedan en magsjukerunda för några år sedan. Detta drar igång ett inferno av andra rädslor så som att dö, att hon ska bli sjuk, att någon annan ska bli sjuk etc etc.
Jag har försökt lugna henne med att säga att hon inte kommer att kräkas, att det inte är farligt osv. men har nu insett att detta är helt fel taktik eftersom hon inte blir ett dugg lugnare samt att hon förr eller senare förmodligen kommer att kräkas pga av magsjuka eller dylikt.
Hur tycker ni kloka medmänniskor att jag ska få ordning på detta ångestladdade för henne? Vad ska jag göra och säga nästa gång hon säger att "det känns som att jag ska kräkas"?
Hon somnar alltid själv i sin säng med mig/maken sittandes i soffan i vardagsrummet. Hon vill dock ALLTID se någon del (typ foten) av oss från sängen vilket jag fattar är en kontrollgrej från hennes sida. Visst ska jag sluta med detta också va
? Jag vill så klart att hon ska somna tryggt utan att hon direkt ser oss. Dessutom känner jag mig ganska bunden av att jag ska sitta klistrad i soffan tills hon somnat.Ja ni hör ju själva och jag fattar att det är mitt eget beteende och min inställning som ska ändras, jag behöver bara en knuff och mentalt stöd av er.
Hoppas att någon har orkat ögna igenom mina tankar fast det är mitt emellan jul och nyår.
Kram!
Kunskap: NÄR kräks man, VARFÖR kräks man, hur GÖR man när man kräks, hur blir man FRISK igen, hur förebygger man... och viktigast av allt - av årets 365 dagar kanske man i värsta fall kräks i 5, typ 
