Frågor ang kurandet av 4.5 månaders

[ilindstrom]

Kanske var det en bakslagsnatt ni hade. men det låter som du svarade henne bra. Så det kommer fixa sig.

Angående dagen så tänk att du ger förutsättningar för sömn men du kan inte sova åt henne. Vad hon gör med tiden är upp till henne.

Lycka till!
Ida

[Celia]

Hej, nätterna och dagarna går ganska bra, men inget sitter helt hundra än. Fastän vi busar och skrattar varje kväll följs det av argt skrik vid läggning. Det brukar pågå mellan 5-15 minuter. Jag tycker att det är svårt!! Har svårt att förhålla mig cool till det. Några tips och råd? Storebror kan fortfarande vakna tidigt på mornarna av mardrömmar, lurigt där med. Lurarna går oftast bra, men måste ganska många gånger slänga dit ett par ramsor ibland även vagna lite. När brukar allt sitta som det ska? Nu har det väl gått 2.5 veckor sedan vi började, och jag tycker ju att det har gått framåt, verkligen, men kanske stagnerat sista tiden. Någon med liknande erfarenhet som kan komma med lite hjälp? Kram.

[Luvisen]

Hej,

vi hade det kämpigt med kuren och det där med att vara lugn... Jag påbörjade en tråd när det begav sig. Kanske finns det ngt där som ger dig lite nya tankar/idéer?

http://www.annawahlgren.com/phpBB3/view ... 22&t=21744

Värme /Luvisen

[Celia]

Tack Luvisen, jag har börjat läsa. Som många säger, riktigt fin läsning! Jag behöver en boost nu, jag har börjat samla på mig klumpar i magen och bröstet och det känns inte bra! I kväll tog det säkert 20 minuter för henne att somna, och hon lät riktigt ledsen! Ibland känns skrattet till gonatten påtvingat och inte så där enkelt och naturligt som det borde vara. Det känns stressat att få till det och lägga barnen när båda verkar på gott humör, och jag vet ju att det motverkar sitt syfte. Tycker att vi busar och skrattar ganska mycket om dagarna och hon är överlag en lugn, glad och harmonisk tjej, sex månader idag, och jag blir så glad av henne. Jag vill bara ge henne det allra bästa och en god natts sömn...

[Luvisen]

Så fint du skriver om familjen din. Hav tålamod med dig själv. Det kommer en dag då det inte känns stressigt utan fullkomligt naturligt och då är det ingen konst att lägga älsklingarna. Var inte rädda för sömnen bara om den.

Värme och styrka! /Luvisen

[Celia]

Du var julen slut och gästerna har åkt hem. Skönt måste jag säga, för det har varit en prövning! Farföräldrarna tycker inte att barn ska behöva skrika, och tycker synd om dem så fort de gråter. Något stressigt kunde jag känna inför läggningarna. Dessa tog även längre tid än vanligt. Mäh! Sedan sov de direkt utanför barnens rum så när lillis pep i vargatimmarna var vi uppe och ramsade en massa, säkert för mycket, men vad ska man göra? Vill komma ur det här nu! När vi lägger henne för natten lägger hon sig platt ner och verkar nöjd, men så fort vi går ut med ramsa sätter hon igång. I vanliga fall går jag in säkert en gång för att solfjädra. Ibland lugnar hon sig då. Jag försöker tänka på attityden av självklarhet, men det är inte så lätt!! Nytt år nya tag, eller?

[Luvisen]

Jag försöker tänka på attityden av självklarhet, men det är inte så lätt!! Nytt år nya tag, eller?

Absolut! :thumbsup:

Blir det sådär direkt när ni går nu tycker jag ni kan köra på BARA ramsande med magstöd på vägen ut och tills hon tystnar. Det kan bli en del men jag gjorde det vid ett par enstaka tillfällen som en ordentligt åtgärd, så att säga och det gav bra effekt. Ni kan ju inte hålla på och springa in och ut i all evighet liksom.

Då ramsade jag ggr 100 men då fick det vara så. Jag fick sista ordet och älsklingen slutade frågade framledes. Det kanske kan vara ngt?

Tycker dock att ni jobbat bra med besök i faggorna, måste jag säga! =D> Jag kunde inte alls ramsa i närheten av mina föräldrar, det hade jag inte attityden till, så att säga. Så då gör man så gott man kan och står på sig att sömnen , den goda sammanhängande, är målet!

Värme och styrkekramar! /Luvisen

[Celia]

Hej, ville bara skicka med en uppdatering. Det har gått så mycket bättre sedan gästerna for och vi har återgått till det normala. Nattningarna går oftast utan ett knyst, lillis visar tydligt att hon vill sova och lägger sig fint tillrätta när vi nattat henne. Hon har dock haft en magsjuka och två tidiga mornar fick jag ta upp och byta på henne. Vet att man inte ska, men det var genombajsningen Allan där hon var blöt på pyjamasen. Jag ammade och la henne, och hon somnade fint efter det. På nyårsdagen sov båda till åtta! Jag hade glömt ställa klockan och blev helt förskräckt när jag såg tiden! Trevligt förvisso, men man är ju så inkörd på sitt schema och sina rutiner! Fick ändå till dagen bra med hjälp av marginalkvartarna. I natt vaknade hon, men jag luktade och förstod att hon inte bajsat, så med hjälp av lite ramsande somnade hon om. Tror vi är inne på rätt spår, blir hon bara helt frisk så tror jag att allt kommer att sitta fint!

[TorsMamma]

Hej, jag tycker du gjorde helt rätt.

Hellre tveklöst fel än tveksamt rätt. Så då gjorde du rätt! Är du med?

Bra jobbat, fortsätt så så når ni snart i hamn.

[Celia]

Tack, ja men visst är det så?! Hon kikade lite undrande på mig, men då vi höll det ganska mörkt och jag inte sa ett ord, utan bara la ner henne, så var det bara för henne att gilla läget och somna om. Sedan måste vi alltid avväga om det är värt att väcka storebror som sover i samma rum. Ett byte i sängen skulle troligen väcka honom och skapa mer oro. Men nu tror jag inte vi behöver fundera på det mer. Nu ska jag ta tag i mig själv och mitt sovande. Ska införa öronproppar så jag slipper ligga på helspänn. Vet att jag inte behöver ligga och lyssna och analysera sönder varje pip, men kroppen vill inte alltid vad hjärnan vill! Ska skärma av och låta sambon ta varannan natt, om det nu skulle behövas. Är det inte typiskt oss mammor att bära allt på våra axlar, medan männen sover som grisar bredvid? Ska dock lära av honom och chilla lite mer! Kram.

[TorsMamma]

Jag sover också med öronproppar och mannen utan. Han vaknar alldeles lagom.

jag använder "calmore" öronproppar från apoteket, det är de enda som inte gör ont i mina öron, de är gamla hederliga vaxproppar.