Kurkrångel!

Frågor och svar för dig som tänkt genomföra eller genomför kuren.
Mollysmamma
Inlägg: 18
Blev medlem: sön 19 dec 2004, 22:25

Kurkrångel!

Inlägg av Mollysmamma »

God Jul på er alla forumister! Verkligen bra sida att lära saker!

Jag o min man valde den mest olämpliga tid att SHN-kura vår lilla älskling på 4,5 mån. Trots julbesök o julstress så försöker vi vara konsekventa o inte vika från schemat (mycket svårt då folk ska lägga sig i).

Tyvärr så missförstod vi kuren i början (alldeles för mycket vagning) o därför har den tagit extra lång tid. Vi började den 15:e dec och nu visar hon tendenser på att förstå att här ska sovas o utan någon vagning!
Problemet nu är att hon blir skräckslagen varje gång hon läggs i vagnen. Hon kan ha skrattat o stojat men övergår ändå till förtvivlat gråt då hon läggs. Vad gör vi för fel? När ska hon förstå att somna utan gråt. Det är hjärtskärande men vi vill inte ge oss. Det verkar som om hon måste gnälla o tycka synd om sig själv innan hon somnar.

Lite frågor som vi uppskattar att få svar på:
När kan man flytta över henne till spjällsängen, vagnen känns så trång.

När kan man börja ändra i schemat? Vi använder det som AW föreslog i Lathunden. Vi tycker det är för tätt mellan sista 45min o nattsömnen. Vill hellre lägga till en timmes nattsömn, dvs 20-8 o ta bort sista 45min.

Ska det vara mörklagt även vid dagslurarna?

Om vi går på promenad, ska hon ha somnat innan? Hon somnade för någon dag sen under promenaden o så fort vi kom hem o vagnen stod still så skrek hon. Hon skrek sig igenom hela 1,5timmes passet. Vägrade sova utan vagning. Suck! :(

Det var mycket på en gång. Hoppas på er hjälp.
Stolt mamma till MOLLY, f?dd augusti 2004 och SHN-kurad vid 4-m?n.
br
Inlägg: 684
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 11:28

Inlägg av br »

Hej
vi "kurade" sonen när han var drygt 5 månader och gjorde det i spjälsängen.

Ska försöka svara på dina frågaor

Jag skulle nog ta spjälsien, känns som att risken att fastna i vagning är större än buffning
Ändra i schemat när det gamlsa sitter brukar ju rekommendationen vara. Vi ändrade eftr drygt en månad

nu kom vårt julbesök. :x Jag fortsätter senare
Dotter född 11/12-00
Son född 9/12-03 ( "shn-kurad" i maj -04)
br
Inlägg: 684
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 11:28

Inlägg av br »

hej fortsättning
NU får besöket klara sig själv en stund..
Ang schemat så går det nog bra att ta bort den sista luren och l'gga tidigare ( omd etvar det du menade) Om man vet vad man gör brukar de flesta barn tycka att det är ok. O

Om vi ska på promenad så får sonen somna under vägen. Det har inte påverkat hans förmåga satt somna själv vare sig på dagen eller kvällen. Men ibland så vkanar han ju när vagnen stannat, men lika ofta gör han det inte!

Att ha mörkt på dagslurarna tvistar de lärde om.. Vi har mörkt, men AW skriver ngnstans att det ska vara skillnad på natt och dag. Men eftersom min man har ett fanatiskt mörkläggningsbehov så har vi det så ( har fungerat utmärkt)
Dotter född 11/12-00
Son född 9/12-03 ( "shn-kurad" i maj -04)
mammamy
Inlägg: 632
Blev medlem: lör 27 nov 2004, 12:27

Inlägg av mammamy »

Hej Mollymamma! Vi har nästan jämngamla barn, vår son är född 2 augusti. Vi har inte kurat honom utan det räckte med att införa rasman och schemalägga hans dagar så blev allt bra. Detta gjorde vi vid ca 3,5 månad efter jobbig start med för lite mat, magknip, uppesittarnätter och han var helt omöjlig att lägga ifrån sig om han inte sov djupt.
Vår lille gosse skrek i början av "kuren" alltid när vi la honom, men nu har det börjat lugna sig och av och till somnar han utan ett knyst.
Det jag vill ha sagt är ge det tid! Er dotter är inte skräckslagen för vagnen, jag tror nog inte ens att hon är ledsen utan att hon bara reagerar, när hon förstår vad som är på gång, med att fråga "är det säkert, ska jag sova, redan???" eller nåt liknande. Jag valde att tolka lille E:s skrik och knorr som irritation över att han inte somnade genast och avvaktade hans spontana tystnande så mycket jag klarade och gick bara in med ramsan som bekräftelse.
När det gäller er situation med en liten som har vagnats lite för mycket och dessutom nu reagerar på vagnen (som ni uppfattar det iallafall), så vore det väl inte fel att bara helt sonika skippa vagnen och lägga liten i spjälisen och bara köra på ramsan? Buffning som kristilldelning. Vi buffar aldrig, mest för att vi inte försökt lära oss det och vi använder ramsan istället, i alla lägen.
Jag motarbetade lille E:s surkartsgnölande vid varje lurläggning genom att alltid agera odrägligt glad och käck som moteld och det verkar ju ha tagit skruv, rekommenderas!
När det gäller att skippa luren på kvällen undrar jag om Molly pallar så långt vakenpass redan? Jag vet inte hur lathundsschemat ser ut. Till vår gosse har vi tre dagslurar fortfarande och bara 10 timmar natt då det passar oss bättre och lille E inte orkar vara uppe mycket längre än 2 timmar i sträck. Om ni väljer att ändra i schemat så ha i åtanke att hennes sömnbehov snart sjunker till ca 15 timmar per dygn vilket ni då bör kunna justera med ett minimum av förändring av schemat, så tänk med papper och penna.
Vi har sonen sovande ute två av tre dagslurar och det med suffletten nere. Är Molly svårsövd och lättstörd kan ett mörläggningstyg eller iallafall ett tyg som stänger ute varierande synintryck vara en fördel, prova er fram. Hon behöver inte ha somnat när ni går ivåg med vagnen. Ni ska erbjuda henne möjligheten att sova under öurarna, men hon behöver inte ta den utan får vara vaken om hon önskar, hon får bara inte vara ledsen!
Sikta på att läggningarna börjar gå bättre i mitten av januari och ge inte upp, det blir bra till slut! Lycka till!
Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!
Mollysmamma
Inlägg: 18
Blev medlem: sön 19 dec 2004, 22:25

Inlägg av Mollysmamma »

Hej Mammamy,
Tack så jätte mycket för dina utförliga svar! Jag är nöjd med dem, men... hon skriker mer än nånsin idag. Det har gått minst 10 dygn sen vi började o hon blir lika förtvivlad vid varje sovpass. Det tar minst 20 minuter tills det blir tyst o idag tog det 40min för att somna ett 45min pass. SKa det verkligen ta SÅ lång tid att lägga henne?
När hon väcks är hon ofta sur o ler inte åt mig längre. SOm om hon är arg på mig. Suck, jag vägrar ge upp, hon sover trots allt de pass hon erbjuds men dessa skrik...
Har funderat på om hon har ont någonstans. Hennes avföring har varit mörkgrönt (har hört med barnakuten som tror det är någon virusinfektion men inget farligt).
Stolt mamma till MOLLY, f?dd augusti 2004 och SHN-kurad vid 4-m?n.
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Tack, mammamy och br :D Läs dina svar noga, Mollysmamma och försök (lätt att säga) att anlägga det där beramade perspektivet av sjutton bebisar till i rummet bredvid som skriker så taket lyfter sig och sedan arton kor som råmar som galningar och måste mjölkas... NU :!:

Jag tycker det verkar som ett klart fall av överkoncentration, detta, och det står ingen liten unge ut med. Läs "Ord på vägen" om krogätaren, så förstår du :idea:

Lilla Molly är inte skräckslagen, lika lite som krogätaren är det. Hon har ingen "vagnskräck" lika lite som det finns något som heter "nattskräck" - vi talar om vargen här, dvs obesvarade frågor inför barnets fruktan för livhanken :evil: Det är er uppgift att betryggande kunna lugna henne. Till det finns hela verktygslådan full av hjälpmedel. Så läs på :!: Igen och igen. Hitta även rätt på krönikan på hemsidan som heter "Varför skriker barnet?"

Det är möjligt att hon måste "gnälla och tycka synd om sig själv" innan hon somnar. Det kan man kalla små livskriser, som barnet måste - och kan - lösa själv. Det är inte alla vuxna heller som är så vansinnigt roliga varje minut dygnet om. Låt henne hållas, så länge hon inte är förtvivlad och BER om hjälp. När hon sedan stillar sig, tröttnar på att tjafsa - arg eller självömkande eller vad det är - och faktiskt lägger sig att sova, är det dags för den mjuka, uppskattande, lugna bekräftelseramsan i en attityd av självkarhet.

1. Du kan flytta över henne när som helst. Använd solfjädern efter tilrättaläggandet och gör andra ljud i huset.

2. Närhelst du ändrar i schemat ska det vara 1. efter nogsamt genomtänkade, före, med papper och penna, 2. med en veckas - minst - tid på sig, innan du ens tänker på att försöka utvärdera, 3. totalkonsekvent med endast marginalkvart åt båda hållen (efter barnets behov).

3. Nej, för att inte förvirra henne bör du skilja dagen från natt. Det finns skrivet om detta, bl a i "Ord på vägen".

4. Nej, hon "vägrar" ingenting. Alla små barn älskar att somna, och sova, till vagnens mjuka, gungande rörelser (det skulle jag också göra :roll: ). När vagnen sedan står stilla, när man vaknar till, undrar man vad som pågår - "Kommer vargen och tar mig nu :?: Är jag alldeles ensam i världen :?: " Då gäller det att "vagna om", rätt brutalt, som besked. Det kan man göra på stället, var man nu än är. (Se verktygslådan om vagning.) Man avslutar med skak, på mage med mörkläggning, och väntar. Efter några minuter kan man börja gå igen. Eller låta vagnen stå fortsatt stilla.

Ett tips på gränsen till överkurs är att strunta i vagningen och bara rätt häftigt slå ner handtaget ett par gånger, följt av skak, snabbt. Men vad man än gör - barnet ska somna om i stillastående vagn efter uppvaknandet :D
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Mollysmamma
Inlägg: 18
Blev medlem: sön 19 dec 2004, 22:25

Inlägg av Mollysmamma »

Tack Anna!

Jag håller på att bli tokig!!! Vad gör jag för fel??? Jag lovar dig, hon BLIR lämnad ifred, vi tjatar ingenting längre. Hon tillrättaläggs med en vers ramsa, o vi (jag eller min man) går ut o stänger dörren. Sen får hon ligga tills det blir tyst o det kan som sagt gå 20min-45min. Någon gång stör vi när hon låter alldeles förtvivlad o skriket inte mattas av. Då ramsar vi utanför dörren 4x-8x. Men det hjälper inte!!! Är jag för otålig? Skriket, gråten tycks bli starkare o längre för varje dag. Hon krånglar verkligen vid precis varje pass, även om hon är supertrött. Jag vet inte hur länge man som förälder bör stå ut med att höra dessa hjärtskärande ljud från sitt barn, mitt tålamod börjar tryta. Hade jag inte varit så envis hade jag redan gett upp. Just nu ger jag nästan vad som helst för några timmar/dagar i Gastsjön...
Suck, det här börjar likna 5min-metoden. Jag VILL VERKLLIGEN INTE ge upp men hur går vi vidare?
Stolt mamma till MOLLY, f?dd augusti 2004 och SHN-kurad vid 4-m?n.
carina
Inlägg: 24
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 15:53

Inlägg av carina »

Hejsan :D
Hon tillrättaläggs med en vers ramsa, o vi (jag eller min man) går ut o stänger dörren.
Jag vet inte om jag missförstår men ni ramsar väl efter tillrättaläggandet, på väg ut? Och snälla, stäng inte dörren! Håll den öppen och ha ljud och ljus utanför rummet där hon sover, så hon hör er.

Håller tummarna för er!
Mamma till Oscar 040728
Gäst

Inlägg av Gäst »

:D Jag skulle kunna tro att ni inte anväder ramsan rätt! Gör man rätt så känns det nämligen aldrig som någon annan metod än shn-kuren!

:idea: Läs på om ramsan i "verktygslådan" och under "shn-kuren - så här kan det gå till".

:idea: Ofta ramsas det som någon slags skvalmusik... Det är inte meningen utan ramsandet ska ge besked och verkligen tränga in även genom tonarten som ett frågande barn håller! Då blir barnet lugnat och lär sej att "somna på ramsan".

:D Lycka till!
Mollysmamma
Inlägg: 18
Blev medlem: sön 19 dec 2004, 22:25

Inlägg av Mollysmamma »

Mammut Maria :!:

Just nu ramsar vi endast vid läggning och när vi tror hon somnat. Inget annat görs! Vi upplever att ramsan fungerar o har en spännvid allt från ren kommendering till vänligt smekande o trygg. Hon sover hela natten. Om hon vaknar somnar hon genast om då jag ramsar ett par gånger. Hennes problem är att hon inte ger sig, hon känner sig inte trygg för att kunna släppa taget o somna in.
Jag kan nämna att dagramsan påminner om nattramsan o det kanske förvirrar henne :? Vi använder AWs ramsa men har ändrat gonatt med sig till gonatt lilla vän som nattramsa. På dagen använder vi Sov nu lilla vän, sov så gott. Kan det vara så att hon tror att det är natt hela tiden???

Carina :!:
Tack för tipset! Testade direkt o gråten mattades av, men än är det inte över. Nu dunkar vi på som aldrig förr.
Stolt mamma till MOLLY, f?dd augusti 2004 och SHN-kurad vid 4-m?n.
Gäst

Inlägg av Gäst »

:D Ramsan och ramsandet är det inga fel på!

:idea: Som Carina säger; ha dörren på glänt och låt henne höra att livet fortsätter och pågår för fullt utanför. Då kan hon tryggt somna in under vetskapen om att ni håller vakt och dessutom vet hur världen går till 8) . Släng en ramsa mitt i aktiviteten om det behövs - du behöver inte gå till dörren i detta läget!

:P Jag minns fortfarande hur skönt det var att ligga i mörkret och somna in till öviga familjens ljud "där utanför". Lite tv, lite prat, skratt och slammer från köket - ah, det var tider det! :wink: !
Mollysmamma
Inlägg: 18
Blev medlem: sön 19 dec 2004, 22:25

Inlägg av Mollysmamma »

Mayday mayday!

Vagnskräck hette rubriken men nu är det snarare sängskräck. Något måste vara fel när hon skriker förtvivlat så fort hon närmar sig sängen o ska läggas ner. Jag måste medge att vi håller på att ge upp, det känns som kvalificerat barnplågeri att höra sitt barn plågas (det låter ju faktiskt så) gång på gång. Tendensen verkar inte gå åt rätt håll. Det tycks ta längre o längre tid att få henne att somna varje gång. För att man ska kunna gå vidare måste man ju se ljuset i tunneln o just nu är det väldigt svart. Ramsan verkar mest effektiv på natten då hon somnar om på några minuter. Kuren verkar fungera ibland, ramsan likaså. Ingen gång kan hon somna utan att först skrika av sig i 20-40 min för att sen somna av utmattning. Det känns grymt att höra hur ledsen hon är. Jag har låtit henne sova en av sina 45min pass ute i barnvagn (på rygg, mage annars) under promenaden o då somnar hon på sekunden. Det är som om hon behöver vagnandet men det vill jag inte tillbaka till.
För att göra framsteg måste man göra baksteg säger AW o det försöker vi göra hela tiden, men vi tycks ha fastnat o förstår inte hur vi kommer ur det. Hon har börjat vakna under sina pass o sover inte ut dem längre, mao så sover hon mindre o mindre per dygn...
Snälla ni, jag behöver all hjälp jag kan få just nu. Jag behöver höra att det finns en lösning o att det kommer ordna sig. Är desperat o lider av att höra henne... :cry:
Stolt mamma till MOLLY, f?dd augusti 2004 och SHN-kurad vid 4-m?n.
Gäst

Inlägg av Gäst »

:D Hur är det med skrattet till god nattet? Mycket viktigt för att få det att fungera men ack så lätt att glömma bort :!: !

:idea: Om hon är så ledsen vid läggningen så solfjädra/buffa henne lugn innan du går ut med ramsan. Direkt där efter tar ramsan vid och använd den verkligen och ge henne inte en chans att skrika upp sej. Du övverröstar hennes frågor med entydiga och självklara svar. Lugnar hon sej inte så in och solfjädra och ut med ramsan som då verkligen ska vara rejält betryggande och punktsättande. Här ska ramsan ha sista ordet så du får inte vara för frikostig med solfjädern utan använda den en första gång direkt vid läggandet och därefter en gång till - sedan ut och låt ramsan få sista ordet. Solfjädern igen vid verklig kris!

:idea: Höj blicken och se ljuset i tunneln under tiden - då infinner sej attityden som gör hela kuren!

:D Det var mina tips! Lycka till!
maxikaxi
Inlägg: 139
Blev medlem: tis 21 dec 2004, 19:14
Ort: Nyköping

Inlägg av maxikaxi »

Hej,

Du har fått många bra tips, men några fler kan inte skada. Vi började kura vår son (som alltid sovit i spjälsäng) 7 december och jag känner igen beteendet du beskriver. Han skrek som en tok inför varje sovpass. Jag och min man var extra noga med att peppa varandra inför läggning, och den som kände sig mest peppad fick ta nattningen. Vi verkligen övertygade varandra om att han skulle sova för det är ju så skönt. Jag såg mig själv ligga och sova för att få in den rätta stämningen. Vänligt men bestämt lade jag ner honom i sängen, talade om för honom vad jag gjorde och vad som skulle hände (lugnade mig om inte annat), pussade honom på kinden och gick ut ramsandes. Väl ute började jag sätta igång med annat som hördes in till honom. Dessutom lekte vi med honom från sista sovstunden till sista kvällsmålet. Det gjorde stor skillnad. Nu börjar han somna in lättare. På kvällarna säger han inte ett pip. På dagarna gnäller och protesterar han lite mer, men inte som i början. Jag tror protesten mer handlar om att de vill vara med där det händer och tycker att det är lite tråkigt att somna in på dagen. Ihärdighet ger resultat. Jag lovar!

Jag antar att ni provat att ta ramsan i olika styrka och betoning. För oss funkar det att låta mycket bestämd. Om jag säger ramsan med en "snäll" ton blir han riktigt förbannad. Så vår son reagerar mycket på hur ramsan sägs.

Vi har mörkt även vid dagslurarna, inte lika mörkt som på natten, men ändå mörkt. Jag har märkt att han somnar fortare då.

Vi hade från början 4 sovpass på dagen varav det sista var helt omöjligt att få till. Vi ändrade då till tre sovpass och förlängde natten med 1 timme. Vårt schema ser numer ut så här, vilket funkar bra för oss:

Natt: 19:30-7:30
Ammas 7:30
Sova 9:15-10
Ammas 10:30
Sova 12-13:30
Ammas 13:30
Sova 15:30-16:15
Ammas 16:30
LEKA LEKA LEKA
Ammas 18:30 följs av ev bada, leka och lite mer amma

Jag har slutat tänka så himla mycket på om han sover hela sina sovpass eller ej. Han har möjligheten att sova vilket är viktigast, sen om han inte tar vara på det så är de inte så mycket jag kan göra åt det. Det går ju aldrig att tvinga sitt barn att sova. Jag tror det är viktigt att inte stirra sig blind på att barnet ska sova si elle så mycket. Det ska däremot finnas möjlighet till att sova "rätt" antal timmar och ett för ditt barn bra schema ger ju den möjligheten.

Även om man inte ska ändra schemat förrän det sitter så gjorde vi det som tur var. Schemat vi hade satt upp passade inte vår son, så vi hade kunnat köra på det hur länge som helst utan att det hade börjat sitta. Märker du att schemat inte passar skulle jag ändra det. Vi gjorde inga drastiska förändringar, men små justeringar. Vi la till en timme natt, tog bort sista eftermiddagsluren och förskjöt de övriga sovpassen i förhållande till nattens ändringar (om du fattar).

Tänk också på att det inte är synd om barnet när det ligger och gråter i sängen. Det är jättejobbigt att höra på, men det är ju ännu jobbigare för barnet att inte vara utsövd. Det är ju för barnets bästa vi gör detta! För också dagbok (om ni inte redan gör det), så ni ser om det går åt rätt håll.

Gott Nytt År
Hugo 2004-08(kurad vid 4 mån)
Sofia 2006-12 (SM från start)
Petter 2009-04 (SM från start)
Erika 2011-10-03 (39+0)
Gäst

Inlägg av Gäst »

:D Tack Maxikaxi! Superduperbra råd - så bra att du ville dela med dej!
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn mellan 4 och 12 månader"