Amningsnapp

[TinasDag]

Hej NINA!

Kom på att jag inte svarade dig på din fråga om nattningsrutinerna av storebror när lillan var så pyttig i mailet 8) Antingen hade hon en powernap då (vilket ju var min favorit) men oftast så låg hon vid bröstet när vi läste nattsagan, annars på golvet (korta, korta stunder den lilla boven ) ellet mellan oss i soffan. Sen fick hon hänga med in i Dags rum medan jag stoppade om honom och sen släckte hon och jag "gemensamt". Jag vet att jag upplevde det som lite ångestframkallande när martin var borta men det funkade oftast rätt bra ändå. Det blev lite knivigare när hon blev äldre och skulle läggas lite innan storebror (för att jag skulle kunna gosa lite med honom själv, bara vi två) innan hon faktiskt kurades. SM hos oss var liiiite vingligt och nådde liksom inte hela vägen För att vara helt ärlig så "finslipades" den kurningen först efter Gastsjön i juni... Kände liksom inte att jag kunde vara en dipl. sömnspecialist med en dotter som inte sov som folk fullt ut 8-[ [-X

Det jag ångrar så här i efterhand är att jag inte var snällare mot mig själv (och lillan) redan i början av amningsstrulet som uppstod när hon var ca 4 mån. Istället för att ge henne ersättning och spara amningsstunderna till de tillfällen då jag kunde lägga mig och amma i lugn och ro så kämpade jag med en totalt ointresserad tjej i många långa månader ](*,) Hon ville ju bara upptäcka världen, inte käka vid mammas bröst... Suck. MEn det är lätt att vara efterklok, eller hur 8)

Utan att gå in på för mycket detaljer så kan jag berätta att jag har en hel del erfarenheter av psykologer. Min familj och jag själv har drabbats av så mycket "jobbigt" under dom senaste åren och jag har aldrig skämts för att ta till "hjälpen" för den har behövts, men just nu tror jag att jag har tillräckligt med erfarenhet av "hjälpen" för att klara detta själv.
Jag vet vad dom kommer att säga och hur jag ska agera när känslorna blir för påträngande och jobbiga men det är bara jag som kan ta mig ur detta och hitta styrkan igen hur mycket hjälp jag än får Confused . Det jag allra mest skulle behöva är en hand att hålla i som kan visa mig hur jag ska göra och hur jag ska agera när allt bara går runt i huvudet.

Jag vill bara vifta lite med en "tänk-om flagga" Jag har också ganska stor erfarenhet av psykologhjälp och tänkte PRECIS som du när det krisade jan/feb förra året. Sen gick jag in i väggen... Rent teoretiskt så KAN man redan det där. Man vet hur man skall tänka, man vet vilka KBT knep som skall förändra synsättet på vardagen osv. Men det spelar ingen roll. Man BEHÖVER den där personen som sitter mitt emot och säger samma sunda saker igen! Fast kanske med lite andra, nya ord den här gången. Då får man liksom den där extrapushen man behöver att verkligen agera! Så snälla, för din skull, tänk om

Stora kramar,
Tina

[chokladkaninen]

Hej Nina!

Grattis till den långa natten! :thumbsup: Och till tröttisen! Grattis också till att han insett att tröttisen är en tröttis - det blir bara jobbigt att bråka med såna! Och det är rätt vanligt med såna som är tröttast mitt på dagen också - lägg ett jättelångt lunchsov (3h? ) där om det behövs.

Härligt också att han redan uppskattar syrran så mycket! Kärleken blir snart utomordentligt besvarad, bara hon tas i bruk i arbetet med att ta hand om lillebror. Hon måste få känna att ni klarar er sämre utan henne. 8)

Vid 3 månader är det tänkt 10 timmar natt. Nu är det på ett ungefär morgon 7:30 och natt 8:00. Flyttar man på nattmålet då eller blir det morgon kl 6

Hur man gör med nattmålet är en smaksak. Antingen ställer man kl på 4 eller när man nu har nattmål, och fortsätter väcka då tills bebisen blir 4 mån, och då slutar man väcka och ser om han sover över av sig själv. Annars minikurar man bort nattmålet. Eller så gör man ett nytt schema med tidigare morgon till 3-mån och ett nytt igen vid 4 mån. Eller så har man en matglad bebis, så då låter man nattmålet senareläggas av sig själv, men gör ändå morgon kl 7.30. (Med min dotter hade vi ett tag nattmål kl 6 och frukost kl 8.... men efter ett tag slutade hon vakna för nattmål. )

[NlNA]

Tack Tina och Tack Chokladkaninen för era svar .

Är så enormt glad för att jag har er alla här. Det gör livet så mycket bättre Bara att ni engagerar er i mig och alla andra värmer så mycket . Vet inte om jag kan förklara i ord hur mycket det betyder för mig

OK, inse att jag är världens velepetter .

Nu bestämde jag mig igen att ge honom en chans att få uppleva världen och stimuleras till max under varje vakenpass
Han har visat tendens till att gnugga sig i ögonen vid trötthet så nu går jag på det. Inte bara grinigheten alltså längre utan även tröttheten ska finnas där. Då är det dags för att sova.
Han brukar klara 1½-1.45 timme för det mesta och idag har jag fått väcka vid de 2 längsta passen för att inte hela dagen ska bli förskjuten Skarven på 45 min brukar fortfarande infinna sig men den klarar han själv för det mesta.

Här är ett schema jag satt ihop:
Morgon 8:00 + mat
Sova 9:30-11:30 2 timmar
Mat 11:30
Sova 13:00-14:30 1,5 timmar
Mat 15:00
Sova 16:30-17:15 45 min
Mat 18:00
Sova 18:30-18:50 (5 min eller 20 min)
Nattslurk 19:30
Nattinatti 20:00-04:00
Nattmål 04:00-04:15

Marginalkvartar används

Synpunkter på schemat

Vet inte hur jag ska göra med sena em vakentid på 2 timmar.
Verkar inte som att han klara det än men hur sent inpå natten kan jag ta till 20 min sova för att inte det ska påverka natten

Och det är rätt vanligt med såna som är tröttast mitt på dagen också - lägg ett jättelångt lunchsov (3h? ) där om det behövs.

Inga direkta tendenser har visats att han vill sova mer än 2 timmar åt gången (och jag är inte den som har attityd till att fixa längre än så ).

Att det blivit kortare och kortare sovpass under dagen är för att han skarvar en hel del på em .
Om han skulle sova över 1,5 timme-passet, ska jag väcka ändå för att "leda" honom eller låta honom sova till 2 timmar med förhoppning om att då inte behöva ta till 5 min el 20 min-passet på kvällen
Det är ju det passet som sedan ska bort ju... när han blir lite piggare ...

Vill ge detta några dagar då jag vet att lillkillen måste få en chans först att "hänga med" , men förvirrar det honom för mycket om jag låter han sova längre än det var tänkt om han nu gör det
Om jag utnyttjar marginalkvarten, blir det i fel att väcka honom på 1,45 timme när passet eg är på 1,5 (1,45 timme är ju inget naturligt sömnpass) .

Måste erkänna att det känns gott att ha ett "hyffsat" schema att använda. Mest för mig själv

Det var som jag trodde, han har ett enormt sugbehov på sena em och kvällen . Han har hittat sina fingrar och suger enormt mycket Känns lite fel att bara låta honom sitta i babyskyddet eller ligga i korgen på kvällen och inte "aktiveras" men det verkar som det är det han trivs med mest. Sin napp (eller fingrar) och bara få vara själv 8) .

Hoppas att ni har tid och ork att guida mig igenom frågorna .

Än en gång TACK för att ni finns

[NlNA]

Hej

Det har fungerat jättebra med schemat och han har sovit som en gris \:D/ . Nästan inga skarvar och om dom dyker upp så klarar han det helt själv. Jag behöver inte ens vagna längre när han läggs utan han muttrar en stund och sen är han nöjd och somnar in . Nu är han trött när han lägger sig och vill verkligen sova

Men...
Nu när allt fungerade så bra och jag började må mycket, mycket bättre själv, så dök nytt problem upp .
Jag fick svårt att somna om efter nattamålet och låg ofta vaken efter det och till slut blev det som att det låste sig och jag fick panik av att inte kunna somna om.
Till slut sov jag inte alls.... Inte på hela natten
Max att jag slumrade till och sov bara någon timme eller så men inte mer. Låg och tittade på klockan och bara FÖRSÖKTE somna om.... ni vet ju hur lätt det är

Panikångesten kom som ett brev på posten och min mjölk började sina totalt . Om det beror på sömnbristen eller ångesten, vet jag inte

Har nu inhandlat Dr. Browns flaskor (wideneck) och ännu mer tillägg och jag har tur att lillkillen köpte allt med hull och hår, både napp och tillägg utan något krångel .
2 påsar Luzern-te är beställt för jag ger inte upp amningen än eftersom det fortfarande fungerar litegrann. Har kunnat nattamma helt och på dagarna har det blivit både amning och tillägg men allt tar ju sådan tid nu.
Förr var maten över på 15 minuter och ibland lite tillägg på det vid em och kväll, allt väldigt smidigt.

Nu tar det ca en timme med allt och jag hinner inte med något annat under hans vakentid än att mata och byta . Han själv får ju ingen SD eller stimulans heller....
Blir så orolig hur jag ska fixa att vara ensam med båda barnen nu... I helgen har vi varit båda hemma så då har det gått bra.

ÅHHHH, vad fel allt har blivit när det äntligen hade blivit så mycket bättre . Jag är mest arg på frånvaron av sömn som jag tror är boven i det hela. F-n att den skulle infalla just nu....

Jag försöker verkligen peppa mig själv att amningen kommer tillbaka och se allt det som fortfarande är positivt:
han tar flaskan, jag kan amma, han sover gott, men jag hinner inte med tösen längre.
När han sover så måste ju vi äta och utföra lite sysslor men när ska jag hinna med att VARA med henne så som det var innan
Då "lekte" vi alla 3 och det kändes så underbart att få tiden med båda två samtidigt

Hade börjat leka med tanken att snart kunde vi bege oss ut och se om han kunde sova ute i vagnen och vi kunde ta oss till lekplatsen men den idén stöp ju direkt .
Jag lyckas hålla humöret uppe förvånadsvärt bra tycker jag men jag är så ARG ... j-a skit .

Tack för pratstunden..... behövde spy lite galla bara....

[TinasDag]

NINA!
Att inte kunna somna är ett ganska vanligt problem när man är deprimerad. Min KBTare hjälpte mig med det i våras, avslappningsövningar tex hjälper. Har du en sån CD? Annars ett tips :thumbsup: Själv läser jag en bok, somnar då gärna mitt i
Ta tag i det bara! Det behöver du!!
Förstår at du är arg och frustrerad Är jätteimpad av att du orkar ta tag i det som du gör. Heja =D> Super att du tar till tillägg, önskar att jag varit lika klok... Var snäll mot dig själv, låt det ta tid och stressa inte upp dig för att du håller dig hemma ett tag till. Det behöver ni allihopa. Det du mår bra av mår barnen bra av! Kom ihåg det 8)
Själv sitter jag med maken i Bulgareien (han har affärsresa och jag skulle få vila upp mig) och har superångest över att lillan inte är med sin mamma ... ja, det är inte lätt det här.
Kram

[NlNA]

Hej

Ett tag sen jag var här och jag har saknat det men inte haft ork, jag har och är fortfarande nere i en svacka och det är fruktansvärt jobbigt . Varje dag är en kamp mot mig själv och mina tankar men jag har fått en massa hjälp så detta ska snart vända. Försöker att hitta alla ljusglimtar som finns och ibland hittar jag dom och ibland är dom långt borta.
Är realistisk och vet att jag inte ska ha dåligt samvete för barnen men jag mår inte bra och är så rädd att det ska påverka dom. Avsaknaden av kärlek till dom är något som också gnager i mig men den kommer, den kommer intalar jag mig ständigt...

Har nästan ingen mjölk alls och kan bara amma på morgonen men inte fullt ut. Han får NAN 2 upptill med största hål på Dr Browns flaska. Äter bra även om det tar lång tid. Slukar mellan 60-80 ml åt gången sen vill han ha en påfyllning ca 45 min senare. Därav känner jag mig lite låst, hade varit smidigare om han ville ta allt på en gång. Trugar inte mer än max en timme och han får i sig ca 90-150 ml per måltid (är inte så stor i maten ).
Sover minst 16 timmar per dygn så jag är nöjd....

Har nu börjat så smått med smakisar. Banan slank ner men fick nog lite ont i magen av det för han skrek en del på kvällen, något han sällan gör.
Hur mycket smakisar kan man ge nu och att det är ok för deras magar Han äter glatt minst 10 tsk.
Har även gett honom banangröt (sempers från 4 månader) och han slukar den med förtjusning . Åt allt och det var ändå på ca 1 dl.
Är detta för mycket nu i början

En glad nyhet:
Han har sovit sina första 12 timmarpass Fick t o m väcka när det gått 12,5 timme...
Men är det för tidigt Han är ju bara 3 månader och 10 dagar.
Behöver han ha nattslurken för att få i sig tillräckligt med mat Det är mamma som har prioriterat sin sömn dessa dagarna och inte satt klockan utan trott att han skulle vakna själv om han behövde det. Men han har som sagt inte vaknat utan jag har fått väcka när det gått 12 timmar.

Tösen har det tufft i sin trots och vi bjuder henne motstånd (en massa) men det tär på mig när hon testar och testar en massa. Både mormor och farmor har varit här och hjälp oss mycket och det känns jobbigt då hon hela tiden har blivit förpassad till dom. Det blir inte så mycket SD som hon är van vid och allra minst hjälpa till med lillebror. Hon vill inte Jag gör en massa för att dom ska få en närmare kontakt men hon vill inte Inte ens ge honom en godnatt-kram . Ibland kommer det några spontana infall av att ge honom en leksak eller ge mig flaskan men dom är mycket få. Vi spelar teater och kan inte hitta lillebrors blöjor, kläder m.m men hon bryr sig inte. Vill hellre fortsätta med sitt.
Vill så gärna skapa en bättre kontakt dom emellan.
Har ni några tips

Tack för att ni finns

[Kalaskakan]

Hej Nina!

Har nästan ingen mjölk alls och kan bara amma på morgonen men inte fullt ut. Han får NAN 2 upptill med största hål på Dr Browns flaska. Äter bra även om det tar lång tid. Slukar mellan 60-80 ml åt gången sen vill han ha en påfyllning ca 45 min senare. Därav känner jag mig lite låst, hade varit smidigare om han ville ta allt på en gång. Trugar inte mer än max en timme och han får i sig ca 90-150 ml per måltid (är inte så stor i maten ).
Sover minst 16 timmar per dygn så jag är nöjd...

-Eller så kan du vända på det.
Du hade varit än mer låst om han inte hade ätit alls
Att han sover sina 16 timmar/dygn utan större gnussel tycker jag är klockren visning om att han får i sig den mängden han behöver. Kom ihåg det!

Smakisar
Jag anser inte att det finns några rätt och/eller fel där. Så gjorde vi med Smulan som allra helst åt banan än flaskade, vi matade på (glada över att hon _åt_) så fick vi backa lite när lilla magen sa ifrån.
Vi utgick från devisen att man inte kan ge dem för mycket mat.

Sov sin 12 timmars pass.
[-X leta inte fel där inga fel finns! -Nu talar jag till dina hjärnspöken och vädjar till ditt förnuft
Sover han redan 12 timmar så tacka, ta emot och vörda det ömt. Ifrågasätt inte; enjoy the ride istället
Lyssna till ditt barn "helt enkelt"!
(Smulan hade nattslurk i form av banan ett tag, igen välling alltså, för att senare rata den helt och "bara" äta 4mål/dag).

Ge inte upp en förhoppning om att era barn kommer att bonda. Det kan te sig mörkt, jobbigt, till och med omöjligt just nu. Dock sår ni frön, ni bygger en bas nu, sluta inte - fortsätt, för endera dagen lossnar det.

Sen kanske du inte riktigt ser saker för vad/hur de egentligen är, jag tänker på att du inte mår helt hundra ännu Nina
När man mår pissigt så ser man inte alltid världen genom ett par rosa solglasögon, man ser gärna mer på alla fel man gör snarare än på allt det goda och fina man gör. Kom ihåg det med!

Och sist men definitivt inte minst.
Du KOMMER att älska ditt barn! Stressa inte för kärleken kan inte låta sig stressas. Sopa undan alla samvetskval, ifrågasätt inte det heller.
Kärleken kommer att kännas. Det finns inte riktigt plats för det nu och det får vara så!
Vi är ett helt gäng mammor som har varit där du är, jag är en utav dem så detta är inget jag bara säger.

Kärleken kommer att komma. Tills dess - ta vara på de sekunder, eller mikrosekunder, den finns där. Torsmamma berättade att hon brukade titta sin Tor djupt i ögonen då hon bytte blöja på honom. Där vid skötbordet, bara den lilla stunden som var deras egna.
Själv hade jag nätterna, om nätterna kom min kärlek till Smulan; för de stunderna levde jag vidare med tanken och vetskapen om att kärleken, den stora översvallade, off my feet whipe'ande skulle komma, endera dagen skulle den komma.

Kram Nina, du gör detta så bra du kan.
Kan du förstå det?

[TinasDag]

Och jag hade stunden i soffan när Dag fortfarande sov middag men Ingrid var vaken (hon sover fortfarande bara 1,5h på dan trots mitt enträgna tjat om 2h...). Då ammade jag och sen satt jag bara och snusade på henne och bara andades. Det behövdes mitt i kaoset! En, kort, lugn, varm stund när vi bondade
Oroa dig inte för storasyster! Bara se till att fortsätta försöka involvera henne. Jag jobbar oxå på syskonkärleken, vill ju liksom ha det som Anna beskriver i BB men jag hoppas & tror att det kommer bara jag fortsätter som jag gör 8) Men visst kan det kännas långt bort ibland Kom bara ihåg att Anna inte menade att ge oss prestationsångest med sin beskrivning av syskonrelationer i boken, hon vill bara visa att det som alla tar för givet idag, syskonsvartsjuka och syskonrivalitet, inte alls behöver vara resultatet av flera barn!

Jag misstänker att du är där vi är i trotsen De sista veckan har det gått från att vara "känsloutbrott" till "verbala"/"intelektuella?!?" utbrott. Fattar du vad jag menar? Helt plötsligt inser jag att kilen står och försöker förhandla med mig!?! Nu har han ett fullt utvecklat språk att ta till som verktyg i trotsen. Suck! ( eller jo, man skall ju vara glad att han utvecklas och är intelligent men aarghh ](*,) #-o )

Ingrid kunde inte amma (pga kort tungband) så henne matade vi på med smakisar i rekordfart! Jag var lite orolig där jag med men det funkade fint faktiskt. Mycket rivet päron, kiwi och katrinplommonvatten så hängde magen med finfint :thumbsup:

Stora kramar från mig i Götet!
Tina

[NlNA]

Tack ni underbara
Vad skulle jag göra utan er

Har faktiskt i flera dagar mått bra och jag hoppas att detta kommer att hålla i sig och att det bär uppför igen, för det behöver jag och mina barn .

Förkylningarna är åter igen här och det snoras och hostas om vartannat .
Mamma lyckas hålla sig frisk (som tur är.... ).

Gröt har vi fortsatt med men nu är det inte lika uppskattat . Kanske att det är pga förkylningen men jag har fått backa lite då det blir alldeles för mycket skrik och gap och ingen matro för varken mig eller lillkillen.
Verkar som att han är för hungrig och har inte ro till att svälja gröten då det går betydligt fortare att dricka ur flaskan. Magen blir liksom fortare full då verkar det som... .
Har gett en del flaska först och sen fyllt på med gröt senare istället men har inte utvärderat än vilket som är bäst. Förkylningen gör det hela "gnälligt" överlag... .

Tänker också börja med välling.
Han är nu 3,5 månad och när jag har införskaffat dinapp nr 4 på Brown´s wideneck ska han få smaka på välling.
Vilken välling är lämpligt att börja med tror ni
Har Nestle majsvälling från 6 månader hemma till tösen när hon har haft diarre (tips från sjukvårdsupplysningen) men gör den så att man blir hård i magen
Tänker blanda ersättning och välling men hur mycket är lämpligt att ge i början

Nu kallar plikten
Ha det gott

[Elle]

Hej NINA!

Majsvälling är lite snällare mot magen då den inte innehåller gluten. Vilken välling man börjar med är en smaksak , finns ju olika sorter och fabrikat. Vi började med Mild Havrevälling och blandade 1/3 välling och resten ersättning och hade så några dagar. Utökade sedan till 50/50 osv tills ersättningen var helt utfasad efter ca 2 veckor.

Elle

[NlNA]

Hej allihopa

Nu är jag här igen efter 2 månaders frånvaro, men det är inte för att jag behöver hjälp utan för att berätta om hur allt blev och avsluta denna tråd på ett positivt sätt .

Nu vill jag stoppa tiden och bara vara, livet är så underbart och jag njuter varje dag. Har i o f s gjort det i ca 1 månad nu och mina små juveler är så fantastiska .
Kärleken, den kärleken har hittat tillbaka och bara få titta, busa, le, skratta, gosa och snusa med sina barn är livets mirakel .
Åhh, vad jag alltid vill vara där vi är just nu .

Tösens trots har äntligen lugnat ner sig lite så att både vi och hon får lite vila och jag är nästan 100 % säker på att hon är av den "starka" typen och kräver MYCKET motstånd . Att skrika, banka, slå och "riva rummet" är hennes melodi. Temprament JA
Pakta och att börja alla meningar med Ja, älskling.... har blivit vardagsmat och kräver mycket tid och funderingar från hennes mor .

Men vi har också en tös som älskar att krypa upp i famnen med snutte, gosedjur och tumme och bara mysa O:) .
-Vilken fin jacka du har -Vad mjuk och god du är mamma -Puss, puss hej då (i telefonen) samt -Jag älskar dig... så mycket gör ju oss till världens stoltaste föräldrar .

Lika älskvärd är vår lille charmtrolls-kille Äter snart upp honom ju... . Hans leende kommer att smälta många flickors hjärtan en dag . Speciellt när bara ena mungipan åker upp, hahaha

Han fortsatte att sova sina 12 timmar natt tidigt med några enstaka uppvak då jag gav honom tillägg på natten.
Vid ca 4 månader sattes ramsan in lite mer som den skulle och har fungerat från första stund, dag som natt .
Vid 3,5 månad bjöds det samkisar och idag (5,5 månad) äts det mesta.
Han älskar mat och jag kan inte få i honom det tillräckligt fort...
Vi äter för det mesta allihopa samtidigt och han sitter uppallad i sin stol och deltar i måltiden med oss.

Tösen och lillkillen sitter jämte varandra vid matbordet och dom får en djupare kontakt för varje dag . Lillkillen vill gärna klappa och ta i allt som tösen har. Han studerar och studerar och har bara ögonen för syrran .
Tösen vill gärna hjälpa till och mata och är snabb på att hämta hans leksaker när dom åker i golvet. Om hon har fått något extra gott att äta eller fått MYCKET mjölk i glaset ska självklart lillkillen få se det också .

Det är så roligt att se hur dom små liven skiljer sig i utvecklingen. Lillkillen är betydligt snabbare än tösen (men så hade jag inte henne på mage förrän vid 5 månaders ålder heller... ). Just nu är det träning på alla fyra som gäller. Att stå där och gunga fram och tillbaka med världens leende är dagens favoritsyssla . Att få titta på är min också... \:D/

Tack alla för de tips, råd och bannor jag har fått
Ni ska ha tack för denna tråd
Kanske vi ses på en annan...
KRAM

[chokladkaninen]

Åh vad härligt att höra, Nina!

Tänk att det har gått så bra för er trots den tuffa starten ni fick! :-({|=
Och vilken uppmuntande läsning för andra som kanske kämpar med en tuff start just nu. :thumbsup:

Tack så mycket för att du berättar!

[NlNA]

Varsågod

[Elle]

TACK för att du delar med dig av er resa! Du inspirerar många!

Kärleken, den kärleken har hittat tillbaka och bara få titta, busa, le, skratta, gosa och snusa med sina barn är livets mirakel

Underbart!

Kram Elle

[NlNA]

Det är jag som ska tacka
Utan er hade det varit betydligt tuffare
Kram Nina