Natten mot idag vaknade Sigge 2.30. Han grymtade lite men somnade själv om efter bara ngn minut. Drygt 10 min senare så började han gnälla och det blev sedan gråt. Min sambo klev upp och ramsade och inom 10 min sov han igen. Så lång allt väl.
Kl 06 så satte han igång igen - gnäll som växte till gråt som växte till mer gråt. Min sambo började ramsa men fick ingen kontakt. Sen tog jag över och förlorade helt och hållet greppet - jag antar att jag föll offer för överkoncentration och så körde jag bara på, varvid stackars Sigge började ge ifrån sig små panikslagan "skrik" och gråten bara accelererade
Sen kom min sambo tillbaka och körde en helt annan taktik, nämligen att låta Sigge gråta och samtidigt få lite lugn och möjlighet att typ "känna efter". Han körde en mkt mjukare röst oxå. Och efter ett tag så lugnande han ner sig. Detta tog en timme! Och när det var klart, dvs han hade fått honom lugn, så var det dax att göra gomorron.
Visst verkar detta va ett bra sätt att göra på? Vi är lite olika jag och min sambo, han har mer is i magen. Så nu på fm-luren samt på lunch-luren så har jag backat JÄTTEMKT när han gråtit då jag lagt ner honom etc och det har gett resultat, han har tagit ramsan till slut (inom 10 min) trots att han varit jätteledsen från början...
Sen - en annan sak - marginalkvarten...är det endast om barnet vaknat för tidigt och sen somnat om som man anv den, eller kan man använda den om det tar t ex 10 min av luren att söva dem oxå?
Just nu har vi gjort så, att om det har tagit Sigge 10 min att somna så har han fått sova 10 min extra sen. Men jag får som för mig att det är fel på nåt sätt? Till slut blir det ju att man skjuter schemat framåt hela tiden (?)
Hoppas nån kan svara
Mvh Sanna