Jag vet inte vad jag ska göra... Jag har en liten son hemma som blir 6 veckor på lördag som är så himla ledsen/arg/missnöjd så fort han är vaken.
Ingenting jag gör fungerar och min frustration är maxad… Han vaknar alltid med ett gallskrik och jag är där på en nanosekund med mat. Han är argsint genom maten, sätter i halsen och sväljer en massa luft. Han rapar bra när jag lägger upp honom på axeln men han pruttar mycket så en massa luft stannar kvar. Han får oftast bara i sig 80ml för att efter 1 timme få i sig resten (vilket brukar kunna bli mellan 60-80ml). Jag flaskmatar (Semp Lemolac) + att han får Minifomdroppar. Jag trugar och ibland lyckas jag få i honom hela flaskan på en gång men det har hänt kanske 3 gånger. Han blir fly förbannad om jag försöker truga för mycket… Oftast när jag trugar kräks han till slut.
Jag följer standardmodellen så gott det går och vissa dagar funkar det ok men kotten är väldigt trött och vid vissa vakenpass är det helt omöjligt att hålla honom vaken över huvud taget. Då vaknar han bara för mat, skriker en stund och faller i sömn igen (av utmattning antar jag). Igår sov han hela dagen i stort sett, jag orkade inte följa något schema över huvud taget och den där nappen jag hatar åkte in så fort han var vaken för jag orkade helt enkelt inte höra skriket (och han har aldrig napp annars!). Han kanske var vaken totalt 3 timmar igår (varav 2 timmar på kvällen mellan 8-10) och jag överdriver inte när jag säger att han skrek 2½ av dessa…
Jag lägger honom på skötbordet (som funkar i 5 minuter) sen försöker jag visa honom en massa roliga saker som hans babygym (han börjar gallskrika så fort jag böjer mig ner över det för att lägga ner honom, babysittern funkar var 3e/4e gång i 5-10 minuter. Jag sätter på musik som vi lyssnar på, erbjuder honom lite leksaker som han kan titta på; jag har honom i mitt knä så att vi ser varandra och jag försöker prata med honom och ler etc för att han ska vara nöjd. Och jag bär. Och bär och bär (men jag har problem med ryggen sen tidigare så detta är en ohållbar situation i längden) Men inget fungerar…
Jag känner mig totalt misslyckad och jag är en hemsk människa men jag känner att jag inte har/kan knyta an till honom. Vissa dagar vill jag inte ens att han ska vakna för att han bara skriker ut sitt missnöje (och jag känner mig totalt misslyckad och helt värdelös som mamma). Jag har inte sagt detta till någon innan och när jag ser det på pränt känns det skit… Och jag bara gråter.
Jag har en dotter sen tidigare (som är 4 idag) som är SMad och hon var ett litet ljus om man jämför dem, vilket man såklart inte ska göra men det är ju det enda jag har att jämföra med.
Jag har börjat dra mig för att träffa folk för jag orkar inte med att han hela tiden skriker för jag blir så otroligt stressad i dessa situationer…
Han sover på mage med larm utan napp och sover i vagnen och han somnar fint varje gång. På dagarna brukar jag inte behöva vagna över huvud taget utan han somnar själv. Han kan vara lite svårlagd inför natten och vaknar oftast efter 10 minuter men då vagnar jag bara några gånger igen så somnar han efter en stund. När han vaknar (var 3:e timme ca) så somnar han om lätt efter nattmålen.
Barnaboken finns här hemma men just nu orkar jag inte göra någonting; all min energi går åt till att ladda inför nästa skrikperiod. Jag orkar inte ens leta i detta forum om det finns en liknande tråd om detta…
Usch, jag är så ledsen och tårarna rinner när jag skriver detta för det känns så otroligt hopplöst; jag vet inte vad jag kan göra. Jag vill ju att min lilla prins ska må bra och vara nöjd.
Är det någon som har några idéer på vad det är jag gör för fel?
Tack /Petra
Men chin up - jag ska börja med att bekräfta dig: Du gör helt rätt när du släpper allt vad tider och scheman heter! 
Låt tiderna flyta, mata när han är hungrig och ansträng dig inte för att hålla honom vaken en viss tid. Han kommer snart att orka vara vaken mera, och då märker du det! 
