Skrev angående min lilla killes sömn här, och hävdade då att i familjen fanns inte mycket till problem annars... Men när man pratar om trollen... osv.
Jag trodde nämligen att detta problem skulle upphöra när sex års ångesten klingat ut, men icke!
Jag är förtvivlad, ur trött på mitt eget tjat och allmänt villrådig
Stora, goa och duktiga tjejen har sen 3,5 års åldern (räknade jag ut i morse) haft ett traumatiskt förhållande till sina vinterkläder... Hon är nu 7,5 år...
Och nu när vintern kommer va vi där igen... Byxorna är knööööööööliga!
Detta talar hon om kvällen innan (jag vill inte ha termobyxor på mig imorgon!)
På morgonen (hur kallt är det ute idag?) Också givetvis när det är dags att gå ut då, brukar börja med argumentation som så småningom accelerera till gråt och förtvivlan. Det har hänt att jag dragit på henne byxorna själv
Detta är vad vi försökt
- Bestämda, de är dessa byxor som gäller! Inga skrik och argument kommer rubba vårt beslut!
- Vi går på stan hon får välja vilka termobyxor hon vill!
- Overall, så det inte knölar i midjan.
- Lös problemet själv, se till att du inte fryser bara.
Det sistnämnda har väl funkat bäst av dessa fyra "dåliga" alternativ, men det slutar oftast med att hon går i leggings (det ända plagget man kan ha på benen som inte knööölar, enligt min dotter) och nu är det ju riktigt kallt. Jag ser hur hon fryser men hon hävdar glatt att "hon inte fryser det minsta!"
På skolan har fröknarna också tagit upp problemet och som de säger "detta är jätte jobbigt för henne". Och jag märker det är just jätte jobbigt för henne, det är som en kombination av maktkamp och riktiga hat känslor inför detta "knölande".
Annars är hon en riktigt go, samarbetsvillig och lite fundersam tjej! Min finaste så klart! Hon är inte den som gnäller i "onödan" så att säga, har aldrig gjort, jag tror verkligen att hon inte trivs i ytterkläder. Hon är väldigt rörlig, gillar att klättra, hoppa, tror helt enkelt hon känner sig begränsad av kläderna.
Och denna maktkampen är så svår att bryta!
Från hennes sida tror jag det har blivit så stort att det hade känts som ett personligt nederlag att bara ta på sig dem där jäkla byxorna utan gnäll...
Jag har kört fast och behöver verkligen nya infallsvinklar,
tacksam för svar!
/Karolina