Hon somnade raskt och lugnt (!) vid 19.30, som vi önskade. Lite för enkelt, kändes som! Därefter vaknade hon vid 22-tiden och var vaken i över två timmar
I början lugn, pratade lite, vände sig och tog det easy. Men sista 45-minutrarna arg, så arg... 
Hon skrek och var upprörd, buffande hjälpte i omgångar men så fort vi slutade bröt hon ihop 
och skrek. Vi hade förutsett att hon skulle vakna denna tid eftersom 1. hon brukade få mat denna tid. 2. hon är förkyld och efter ett par timmars sömn blir väldigt täppt 3. hon brukar få nappen då, vilket hon inte fick inatt. Men vi hade inte räknat med att hon skulle vara SÅ arg och ledsen och under SÅ lång tid!
Vi hanterade detta efter vår bästa förmåga: i början buffade när hon frågade, ramsade ut och väntade. Flera gånger trodde vi hon hade somnat, det var tyst och eftersom det är så mörkt i rummet såg vi inte heller att hon rörde sig. Men sen kom små utrop och pip, varpå vi förstod att hon var vaken. I slutet, när hon var så ledsen och arg, buffade och buffade och buffade vi (jag). Försökte ramsa ut och solfjädra några gånger, men som sagt, då bröt hon ihop och lugnade sig inte efter en stund. Buff igen....
Gjorde vi rätt här? Jag oroar mig att vi buffade för mycket och för ofta, men såg liksom inget alternativ. Vad gör vi om det blir så inatt igen, dag två ska man ju minska buffandet. Men om hon blir så där otröstligt arg och ledsen så lång tid, vad gör jag? Totalt sov hon endast knappa 9 timmar av sina 11,5, så det är en trött tjej idag. Dock vid gott mod... Liksom mamma!
Kram Carina