Ojoj kära vänner det var ALLDELES för längesedan jag var här inne. Jag skyller det på min yngste son. Har helt enkelt inga bekymmer i världen och i sanningens ord är det mest vid "problem" jag vänt mig hit för stöd. Lillebror är förmodligen jordens mest fantastiska bebis. Eller ja nu är han väl ingen bebis längre, men iaf. Flera ggr varje dag ser jag på honom, kramar och pussar honom, med kärlek och beundran i blicken. Han njuter av livet och vi njuter av honom. Han är i sanningens ord helt underbar! Jag brukar säga att om man kunde vara kär i sitt barn så är jag det i honom!
Nu tänker ni kanske "jamen Storebror då? här luktar favorisering". OK, Storebror mitt i trotsen är inte alltid jätterolig men jag försöker fokusera på de positiva bitarna och tillåter mig också att känna så just nu. Om 1½ år är det säkert ombytta roller (hur otroligt det än kan kännas just nu). 8)
SusanD >> Fantastiskt att läsa om dina älsklingar och din kärleksfulla berättelse om Sigge. Han verkar vara en liten man med mycket stolthet.
Bluna >> Elsa har alltid känts så redig och det verkar hålla i sig.
Ska komma ihåg dina tum-erfarenheter när Lillebror blir äldre. Han håller på att bli en snuttare av rang...
TinasDag >> Det är lätt att spåra ur när allt verkar flyta på så bra. Själv är jag tvärtemot dig, livrädd för att göra avsteg från rutinerna, rädd för att sabba allt. Har insett nu, att iaf med Lillebror, är det lätt att styra upp det om det skulle spåra ur. Han är dessutom mer "tålig" för undantag än Storebror varit. Heder och kramar åt dig som orkat ta tag i det igen! Jobbigt för store lille Dag att ha sådana konflikter med sig själv. Man får försöka tänka att det är jobbigt för dem också, att de inte kan hjälpa att de inte kan låta bli att trotsa eller få sina utbrott.
Så till sist en rapport om Storebror och vad som hänt i hans liv på sistone.
För 3 veckor sedan började han på förskolan. Det var, för honom, efterlängtat! Han har gått här hemma ända sedan i våras och varje dag frågat efter grannbarnen. Varje gång har jag fått svara "nej, hon är på förskolan, nej han är hos dagmamma, nej hon är också på förskolan". Han har längtat så efter andra barn och efter att "böja" (=börja på förskolan).
Inskolningen gick hur bra som helst. Första dagen var jag och Lillebror med honom där och lekte inne 1 h. Andra dagen var vi där och lekte 2 h inkl utevistelse. Tredje dagen gick mamma, lillebror och pappa med dit. Pappa var med en stund och tittade runt, sa hejdå och gick sedan hem med Lillebror. Själv sa jag strax efter hejdå och gick hem. Inte minsta ledsenhet, bara nyfiken fokus på allt det andra! Från 9-12 var han där den dagen. Åt kalops och tre potatisar som aldrig förr. (Trots att jag sagt till fröken att potatis är väl det enda som han inte riktigt gillar.) Fjärde dagen lämnade jag honom i hallen 9-14 inkl. vila efter att ha vräkt i sig pannkakor. Hade vilat 25 min men inte somnat. Helt OK! Femte och sista dagen den veckan gick han från 9-12 och det var en trött men glad kille som satt och åt glass (firade en kille som fyllde år) när pappan hämtade honom. Ropade "komma baka naat" innan han gick.
När han sedan skulle dit på tisdagen veckan efter var det lite som att ta ett steg tillbaka. Han andades djupt och kämpade lite med gråten när jag skulle gå men höll tillbaka tårarna, lille muskelbyggaren biter ihop. Enveten och tålig. Onsdagen gick lite bättre och på torsdagen somnade han på vilan första gången. Jag hade meddelat att han fick sova max 45 min så de hade väckt honom då. Under veckan hade han då och då blivit lite ledsen och kommit på att han saknar mamma men efter en liten titt på fotona (alla barn har varsitt lite collage som ett hus med bilder på sin familj) på mamma, pappa, Lillebror och hundarna så blev han glad igen. Han har också haft sin gosehund och snutte (som hemma aldrig betytt så mkt mer än att de alltid funnits i hans säng men aldrig att han velat ha dem annars) som en stor trygghet. Fröknarna säger också att han är lätt att avleda med något roligt om han blir lite ledsen. Han älskar att bygga kulbana, rita, klippa, limma, klistra, tejpa och vara ute och leka. Han är nyfiken på alla barn och ger sig in i lekar med alla oavsett ålder, typ av lek eller kön.
Nu har han gått ytterligare nån vecka och nån dag berättade fröknarna att han kastat böcker på barnen och varit på dem fysiskt. Lite som att han vill vara kärvänlig men inte riktigt vet hur. Det var en dag men sedan har det varit bra, de hade pratat med honom och vi har inte tagit upp det mer hemma utan känt att han ska få en chans till omstart när han kommer hem utan att vi ska ta upp sådant gammalt groll och älta det igen.
Det är nyttigt för honom att lära sig umgås med andra barn. Han har ju faktiskt nästan aldrig gjort det.
Förutom grannbarnen nån timme i sandlådan eller så.
Nu är han otroligt positiv till förskolan och verkar trygg i sig själv, helt rätt att vänta så pass länge med förskolestarten för han är verkligen LEKSUGEN nu.
Han har varit sen med talet men mycket har kommit nu de senaste veckorna efter förskolestarten! Han kan t.ex. kommunicera mkt bättre och frågar mig ibland "öda nu da mamma?" eller "öda da mamma?" "maa da mamma?" = vad ska vi göra nu då eller vad ska vi göra idag eller vad blir det för mat? Han har små idéer om saker. Så otroligt smart är han!
Som när han inte når upp till lampknappen i badrummet. Hur löser man problemet? Jo man tar en boll och kastar på lampknappen! Poff så tänds lampan!
När man vill klättra upp på gungan och inte når? Man tar en hink och vänder uppochner så har man en pall och kan klättra upp!
Vi är och plockar björnbär och det är vasst och snårigt och lite besvärligt. Storebror säger "aaah deee ha en häckhack, plippa aa" =aah en idé, man kan ha en häcksax och klippa av grenarna.
Han är en fantastiskt arbetssam muskelbyggare, smart och finurlig. Inte särskilt känslosam, väldigt fysiskt tålig och väldigt "rejäl" och "opjoskig". Inte rädd för lite skit under naglarna här inte.
Detta har väl iofs också vållat lite konflikter i sandlådan här hemma då han rusar fram som en virvelvind och formligen flyger upp för kanten till sandlådan och hugger tag i en stor spade och lassar ett stoooort lass sand över lilla fina flickans hink. Han vill ju hjälpa till ellerhur! Men lilla fina flickan är fin i kanten och klättrar inte upp i sandlådan själv eftersom hon ofta blivit lyft av sina föräldrar. Hon sitter lite nätt på kanten bara och bakar en fin liten kaka. När detta händer. Utbrottet är ett faktum och hon galltjuter förstås för att hon får sand på sina byxor eller stövlar också.
Sonen fattar ingenting men tycker det är kul att retas och se på vilka olika sätt han kan få dessa tjejerna (flera av samma kaliber här hemma i området) att tjuta.
Trotsen består mest i att vara stygg mot mamma, pappa, Lillebror, hundarna och andra barn. Liiite tröttsamt känns det. Ibland är det tråkigt när man känner sig som världens sämsta mamma för att man har en sådan våldsam son. Han är lite hårdhänt mot lillebror på så vis att han kan komma springandes och kasta sig över honom för att kramas eller brottas. Det blir bara så väldigt fel hela tiden.
Tur att Lillebror också är rätt tålig. Fast det kanske man blir som Lillebror.
Blöjan tog vi bort i början av sommaren och det har gått lite knackigt. Innan förskolestarten i början av september trodde jag aldrig att det skulle bli ordning på't men det har faktiskt gått åt motsatta hållet. Nu säger han för det mesta till "höba tissa" eller "höba bajsa" =behöver kissa / bajsa och så springer han iväg. Är man ute behöver han hjälp med överdragsbyxor och att hålla i sin "nott" som han säger.
Hemma klarar han det rätt bra med pottan. På förskolan har de ingen potta (syskonavdelning för barn 3-5 år) så där får han sitta på toa och klamra sig fast. Behöver lite hjälp upp men det funkar fint. Tar honom på toa rutinmässigt vissa tidpunkter men ger honom mer och mer förtroende. Ibland har han svårt att känna skillnad på pruttar och äkta vara och då kan det hinna komma lite i byxorna. Han gillar att kissa ute i skogen och vill helst bara dra ner brallorna och kissa (vilket han gör själv om han inte har överdragsbyxor eller galonisar på sig) där han står och sedan fortsätta leka eller arbeta.
Livet flyter på och jag är föräldraledig åtminstone året ut med Lillebror. Sedan får vi se hur vi gör. Vi har inte riktigt bestämt. Om pappan ska vara hemma med honom på heltid eller om jag ska börja jobba halvtid och han ska gå hos dagmamma halvtid. Det återstår att se...
Nåja, nu blev det här ett galet långt inlägg. Kommer säkert på nåt mer men då får jag ta det nästa gång. Ska försöka bättra mig med mina besök här!
Ha en fortsatt skön helg gott folk! Imorgon kommer Momma och hämtar Storebror för ett besök på Liseberg! 8) Pappan ska fortsätta vår renovering här hemma och undertecknad ska åka med gosigaste semle-Lillebror och handla!
(Utanför protokollet, själv har jag gått och börjat längta efter ett tredje syskon men far i huset säger att det räcker med två, iaf nu.
)
Och därför åker tummen in mer än vanligt... 
) och jag skulle gärna vilja titta på din tråd du har ang avvänjning av tummesugandet! Däremot är det inget jag ska sätta i verket just nu (potträning är aktuellt just nu) men för framtida bruk så skulle jag vilja se tipsen. 
Och då hittade jag Sarisparis tråd "Kontrolerad explosion" http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=22746
Bra värden dock.