Orolig mamma

[tina2u]

Hej,
Jag har en liten tjej på snart 14 månader. Hon började på dagis för ett par veckor sedan och har precis upptäckt att hon blir lämnad där och mamma försvinner. Hon blir så klart ledsen men det går över efter en stund och dagis funkar jätte bra under dagen. När jag väl hämtat henne släpper hon inte mig ur sikte resten av dagen. Försvinner jag ur rummet blir hon hysterisk. Detta i samband med att hon håller på att få kindtänder som gör ont gör henne inte till en sån glad individ just nu så hon är hemskt mammig. Men bara hon får gosa och kramas är hon nöjd.
Detta är jag inte orolig för, det är normalt beteende med dagis start och förstår att det går över. Men min fråga är följande. Jag har nämligen en resa planerad inför nästa helg där jag blir borta i 3 dagar. Min man måste arbeta en av kvällarna och farmor ska hämta och lägge henne. Det är väl det jag är mest orolig för. Normalt sätt när jag är hemma duger inte pappa heller men om jag inte finns i närheten så verkar det funka ok med pappa. Men nu är jag borta flera dagar och är väldigt orolig att hon på något sätt ska ta skada av detta och funderar på att skjuta på resan. Det kanske är jätte fånigt att tänka så men man vill ju bara det bästa för sitt lilla barn...
Tacksam för råd och funderingar!!

[Kalaskakan]

Hej Tina!

Jag flyttar din tråd till Barnafostran så får du snart väldigt kloka svar där

[Susanne*]

Hej
Jag hade tänkt så här men du måste själv ta ställning till vad som är rätt för er. Bara du gör det "for the right reasons...".

Underskatta inte hennes och pappas band och, kanske framför allt, möjliggör att de får skapa det band de så väl behöver. Ofta behöver pappor (kanske förutfattade meningar men det är min erfarenhet, speciellt vid första barnet) få en tid på egen hand med barnet för att skapa egna rutiner och eget ansvar. Ofta kan vi mammor vara så inne i vardagen att det är svårt att ta plats. Därmed kan det vara ett lysande tillfälle för pappan att få några dagar själv. Om farmorn så är det säkert inga problem om de känner varandra.

Det är sannerligen inte lätt att lämna de små och det är dessutom lätt att lägga över sin egen separationsångest på barnen. Försök sortera hur det är i just er familj och ta rätt beslut av rätt anledning.

Kom gärna tillbaka med fler funderingar.

Kram
Susanne