De 1001 frågorna jag inte alltid lyckas förstå

[Kalaskakan]

Luvisen, tavlorna är henne mycket kära. För att fortfarande klappa om, kramas med, mysas med (dvs. sätta sin kind mot bilderna och humma)
Däremot har hennes kommunikation exploderat de senaste dagarna. Kanske är/var det något "så stort" på gång att hennes hjärna går på högvarv och innan den (osynliga) koden knäcktes att än mer frustration uppstod ?

-Inte vet jag men jag lär ta mig tusan varje dag.
Wow liksom.

[Luvisen]

.

Din rapport kom precis i rättan tid! Här började dagen så här ](*,) . Och Saboterande partner saboterade lite extra mycket.

Jag började teckna idag. Min pöjk såg ut så här :-s . Men jag får inte ge upp. Ngt är som sagt på G. Som du säger ngt stort måste det vara för Bebis är som förbytt. Allt är pestigt. Inget fattar mamma eller pappa. Hjälpa till är hemskt och alla favvo sånger är läskiga. Vi tog en tur runt huset tillsist för jag höll på att explodera. (Speciellt på den sk "bättre" hälften...)

Efter lunch hittade Bebis en bok som han gilla tillsist. Puh! Den bläddrade han förnöjt i 30 min . Inte ett pip. Nu sover han som en stock.

Nu ska jag tillverka liten tavla.

Kul att du fick känna ett till WOW!. Dom är ju makalöst härliga!

Kram!/Luvisen

[TorsMamma]

Bara en liten tanke....

Det är inte så att det är "förtrots" i antågande hos er? 1,3 år?

Jag har en "teori" kring 8-mån. 1,5 år och 3 år... skall försöka utveckla.

Min son har "regriderat" vid 8mån, 1,5 år och 3 år. Han blev liten och orkade inte mycket. behövde mer sömn, liten värld och mer "dalt" om man kan kalla det för det. Han blev lite mindre helt enkelt och det fick världen också bli.

För andra kan det vara sömnen som strular, ja då tänker jag att sömnen strular vid alla dessa utvecklingar.

För en del är det maten (oss) och då strular maten osv...

Det som inte strulat för oss har varit sömnen, sonen har funnit sömnen vara det enda som är konstant och tryggt faktiskt.

Så de symptom man har vid 8 mån kommer man kanske känna igen vid 1,5 år tänker jag.

Någon som tänker annorlunda? Bara en teori som sagt, inte läst i BB direkt. MEN jag tänker att som man lärt sig (eller har länggning för) att hantera jobbiga situationer är liksom det som återupprepar sig.

[Kalaskakan]

:-k

Just nu, kanske mer än förrförra veckan inte vet jag, ser jag till att vara
ö v e r t y d l i g med allt jag gör och säger. Gör och säger i handling. Utöver det gör jag mitt bästa för att se skriken som är nu vara för dem som är NU och inte blanda ihop med dem som var förr, som Susanne* föreslog.

Nåväl, jag kan inte nysta ut vilket eller vad som har förändrats, min taktik, mina tankar - ty jag vet att jag har benägenhet att få mina tankar till att bli verklighet (egen uppfylld profetia kallas det visst) eller att Smulan har utvecklats, något har lossnat eller ja, rörigt rörigt.

Men övertydlighet, lite som Befälernas Befäl, precis som Klimp krävde av mig när jag tog tag i hans sömn och schema.
Smulan är dock lite känsligare än vad Klimp någonsin har varit, så det är bestämd hand med silkesvante. Den där trygga basen när det blåser hårt.

OM det är förtrotsen som drabbar Smulan nu återstår att se när jag kan blicka tillbaka. Tack och lov så går hon som en klocka vad gäller mat och sömn [-o<
Det som rockar för henne är separation, den saken är klar. Närhet närhet närhet men inslag av åka kundvagn i div. affärer så som byn lokala mataffären, IKEA och stormaknader

TorsMamma, tack för inputs!

Luvisen, skicka hit den där saboterande partnern, jag må vara slut men är det några jag KAN ta så är det saboterande typer, det ryker ur öronen på mig *smiley med rök ur öronen*.
Sen vet du redan, det tar sina dagar för de här små att fatta galoppen, snart tecknar Bebis, det är jag säker på. Precis som Smulan börjar peka på tavlorna eller som hon väljer att göra nu - peka mot den riktningen hon vill eller peka mot det hon behöver hjälp med.

på er!

[Luvisen]

Ja, Torsmamma. Jag tror det måste vara ngt sådant. För min pöjk brukar inte vara så där. Bara gråta för allt och inget. Jag blir alltid så tagen på sängen numera när det strular sig. Har vant mig vid njutningen...det goda tar mig ingen tid alls att ta emot . Är trögare på när man får gilla läget och vara lite mer varsam liksom. Sömnen funkar men han sover masssssa mer. 2tim på dagen och en power-nap på fm och sin 12-timmars... Han är liksom helt slut. Lille vän. (1,3 år- japp!)

Du skrev

Han blev lite mindre helt enkelt och det fick världen också bli.

Vi hade det så gött här så vi fick för oss att resa till landet imorgon...Det kanske inte är så bra idé eller? Där är svärföräldrar med ny hund och tjock släkt ska komma på besök (bara en dag då!).

Kram!/Luvisen

[Kalaskakan]

Efter fler utvärderingsdagar, några av dem med maken åter hemma.

Ta mig tusan, jag ser ett mönster. Orden är separation och frustration. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta, för jag förstår att detta kräver sitt tålamod OCH jag förstår också att detta kommer till ett slut endera dagen!
-Hå hå ja ja, några av er sa ju det, "Förtrots", jag veeet och jag förnekade.

Det är tydligt, så tydligt; Smulans separations"ångest". Lite som att regrediera till 8-mån's ångesten gör Smulan och det är mamma mamma mamma som gäller. Utan-mamma går an och alldeles utmärkt så länge jag inte syns (t.ex. de dagar jag jobbar), då köps farmor/pappa fullt ut. Så fort jag visar mig är det jag som gäller.
Så taktiken där är att behålla allt som vanligt, den sociala biten (vilken hon till stor del sköter alldeles bra själv) och att extra mycket involvera t.ex. Klimp när Smulan har slagit sig och behöver en göra-känna-gott-puss.

Smulan hade inga problem att knyta tillbaka till pappa när han kom hem men som sagt, är jag i närheten så är det jag som gäller.

Frustrationen - kommer när saker fastnar, inte går som hon tänkte sig, Klimp tar något hon tänkte ta/har/Klimp har i sin hand och hon inte får.
Taktiken är; tja allt kan jag inte lösa åt henne, inte heller vill jag det, frustrationen kommer så länge hon lever vara del i hennes liv. Jag hjälper till självhjälp, handen om handen, förekommer när det förekommas bör. Resten får hon och måste hon få klura ut själv. Leda, lära, visa och hjälpa, bekräfta hennes känslor, the rest is up to Smulan.

Pektavlorna kramas om och pussas fortfarande mer än pekas på, ändock, de sitter där de sitter och hon vet om dem.

Jajamen, här är vi och tar oss framåt. Maken är hemma och jag får vila och hämta kraft och energi. Det här kommer att blåsa över det också.

Kram på er!

[_lill]

[quote="TorsMamma"] Han blev lite mindre helt enkelt och det fick världen också bli. [quote]

Men vilket underbart sätt att uttrycka sig! Så känner jag mig också ibland, 27 år fyllda