Språkutveckling

[ÅsaT]

Nu håller jag på att bli tokig av all oro...
Min Casper är snart 11 månader och pratar inte alls. Eller, han har en massa ljud och läten för sig såsom "mmm", "aaah", "eeeh", "hee" osv. Han har dock aldrig sagt mamma eller pappa som de flesta barn i hans ålder gjort för länge sen. En endaste gång hörde jag ett "ma-ma" men nu börjar jag tro att det var inbillning eftersom det aldrig upprepats
Det som oroar mig är dock att det aldrig har varit nåt av det här typiska repetionsjollret ba-ba, da-da..
Jag ringde BVC förra veckan angående detta och hon tyckte det var konstigt att han aldrig använt sig av det jollret men tyckte samtidigt inte att jag skulle oroa mig utan avvakta...Det är inget fel på hans hörsel, så isf är det något annat fel..:/
Det är ganska vanligt att barn glömmer språket när den motoriska utveckling drar igång, och Casper vill ju bara resa sig och gå efter möbler hela tiden. Men det är underligt att han aldrig pratat...

Vid 10 månaders kollen ville han inte heller slå ihop två klossar, utan den ena åkte bara in i munnen och den andra slängde han på golvet. De sa att det inte var så mycket mer med det, men han slår aldrig ihop två föremål eller klappar händerna hemma heller...
Först la jag inte så mycket vikt vid detta, men nu börjar det gnaga.

Jag kan inte avgöra längre om detta är en överdriven eller berättigad oro..?
Blir knäpp...

[SusanD]

Här tycker jag att det gäller att se helheten, hela barnet och inte bara delar, en i taget så att säga.

Allt tar sin tid och det är mycket som ska utvecklas. Är man motoriskt framåt så får något annat stå tillbaka så är det bara.

Våran minsta är nu 12 mån och går för egen maskin, kröp när hon var ca sex månader och ställde sig upp mot möblerna någon månad efter. Hon är vig som en katt och klättar snabbt upp på rutchkanan som står i trädgården, väl uppe vänder hon sig så hon ligger på mage, åker ner, skrattar och så igen och igen och igen. Pratar gör hon hela dagarna men det är inga ord man kan tyda i svammlet. Alla våra barn har börjat prata sent men varit väldigt motoriskt tidiga. Mellankillen började inte prata begripligt förräns han var två år gammal och det var ingen som tyckte det var något konstigt. Han gjorde sig förstådd endå på andra språk, kroppspråk, miner och med händerna som gladeligen viftade omkring och så lite ljud till det. Pappa sa han när han var 1, 5 år gammal, mamma kom långt senare.

Alla följer inte BVC:s mall och slår ihop klossar vid en viss ålder eller säger mamma vid en annan bestämd ålder. Försök se helheten, se alla framsteg som tas och görs, stressa inte utan låt saker och ting ta tid.

Kram Susan

[Ummusab]

Och min äldsta var 1 år och 2 mån när han första gången sa ett ord som var ett ord så att säga. Men då var det bara just det enda ordet. "Pappa!"
Massa ljud och härmljud, men inga ord förrän dess.

Stressa inte. Det kommer!

/Umm Musab

[Nimrah]

Och min äldsta var 1 år och 2 mån när han första gången sa ett ord som var ett ord så att säga. Men då var det bara just det enda ordet. "Pappa!"
Massa ljud och härmljud, men inga ord förrän dess.

Samma här!!! Och efter det tog det ända tills nu i februari/mars innan det började komma många nya enstaka ord. Då var han över två år! En månad efter det pratar han de där två-treordsmeningarna som det står i faktaskrifter att de säkert kan lååångt tidigare. Nu går det inte att få stopp på honom och treordsmeningar? Nej det är långa haranger, precis som vilken vuxen som helst! Han är före många jämnåriga nu!

Han var upptagen med annat tror jag!

/nimrah

[CiL]

Sonen jobbade hårt med krypningen. Han kröp fortfarande baklänges när jämnåriga kunde gå. Däremot pratade och sjöng han tidigt.

De jämnåriga sprang när han började gå stapplandes som dryga 1,5-åring. Finmotoriken var helt OK men benen hängde efter. Två-ordsmeningarna kom tidigt, rimmen strax därefter. Började gå när han var 1 år och 7 månader.

BVC tyckte att en tvååring skulle kunna hoppa jämfota. Sonen och jag visste att han inte kunde och samarbetade för att BVC skulle sluta att lägga sig i. Sonen ivrigt berättade om det ena och andra som han sett i väntrummet med långa meningar, mamma och pappa snackade om annat så att BVC glömde vad de skulle kolla.

En jämnårig kompis till sonen åkte slalomskidor i vintras (då var de 3 år) och hon rattade dessutom en snowboard ned för en 800 m lång, brant backe. Inte en chans att jag skulle släppa sonen ned i detta. Han stod stilla på skidorna ivrigt pratandes om det ena och andra om tyngdpunkter och annat, hon skidade på nedför backen och kan säga mamma, pappa, nej och tack.

Båda lika sociala men med helt olika sätt. Föräldrarna till dem båda hyfsat lugna med ordningen som barnen har för att lära sig saker. Visst, vi ger sonen möjligheter att träna balans och grövre fysik. De sjunger, rimmar och läser med inriktning på att deras tjej behöver det.

Jag tror att just talet är något man ska börja oroa sig för långt senare än 11 månader! Men jag vet mycket väl hur det känns när ens barn är speciell i att kunna mindre om något än sina jämnåriga...

[ÅsaT]

Tack för era ord!

Jag är inte orolig för att det inte kommit något riktigt ord än, det är det här repetionsjollret ba-ba-ba, da-da som jag lagt märke till att han aldrig använt...Det tyckte vi var lite konstigt.
Han låter så annorlunda än andra barn i samma ålder, och även yngre bebisar.

Men visst vet jag att allt är individuellt...Och det blir nog fel många gånger när BVC är så inriktade på vissa saker som ska kunnas i olika åldrar.
Han är väl kanske upptagen med annat som sagt...Ska försöka sluta oroa mig och njuta av tiden med min son istället
Skulle det vara något galet så blir man väl varse i sinom tid ändå..:/

[cillus]

Hej

Något repetitionsjoller hörde jag aldrig heller.
Min tjej är tre år nu och väldigt verbal och munnen går i ett...konstant!
Jag tycker inte att du ska vara orolig alls!

[Luvisen]

Hej Åsa!

Din beskrivning var exakt så som jag kände och precis som min son gjorde eller inte gjorde . Men en dag så bara var det där! Klappandet och ba-ba och da-da. Kan säga att det försvann lika fort. Nu håller han på med ngt annat. Sköter diskmaskinen nämligen. Rackarn kan välja rätt program! Jag är förbluffad. Men det klart, då har man ju inte tid att slå ihop klossar då...

Kul att veta att fler barn gör som min son- det är ju ett eget litet mönster i sig

Goa hälsn/Luvisen
PS. Jag läste också en bok om barns utveckling och vad det gör vid en viss ålder mm...eftersom min son aldrig uppvisade ngt av det som stod gjorde det mig orolig och svårt sur. Jag slängde bort den... Mådde genast bättre DS.