Hej,
Vet inte riktigt om det här blir rätt forum, men jag ville dela med mig av en rolig situation idag.
Vi var pâ väg in frân en promenad och passerade dâ genom garaget (vi bor i lägenhet, sâ det är ett stort garage med mânga intressanta bilar att titta pâ). Det var lunchdags sâ blodsockernivân var som lägst och det är ingen hit för humöret i vâr familj. Storebror, som börjat trotsa sâ smâtt, har som stâende inslag att inte komma när man ropar och särskilt inte dâ man ska gâ in. Nu idag sâ ville han inte alls gâ hem och mitt tâlamod redan var frestat efter vâr tvâhundrameters promenad med femtio stopp som tagit sina dryga 20 minuter, sâ jag kände att jag inte skulle klara att hâlla lugnet nâgon längre stund om lilleman sin vana trogen skulle vilja titta lääänge pâ alla bilarna...
Tänkte dâ efter före! Att ropa och ropa och ropa och till sist bli förbannad hjälper ju inte nâgon...
Storebror hade börjat gâ mot andra ändan av garaget och jag var pâ väg upp mot dörren. Tvärstannar och ropar häpet och ganska högt:
- Men hur ska vi nu kunna gâ in??? Dörren är ju stängd!!!! Ser mycket olycklig och konfunderad ut och blir stâende sâ en lâng stund.
Storebror närmar sig och säger med en självklar ton:
- Öppna den!!
- Ja, men hur dâ??? (lika olyckligt)
- Sâ här! Han puffar upp dörren och visar mig sedan hur vi ska gâ för att komma hem till oss, hur hissen fungerar, vart nyckeln ska in etc etc.
Han var sâ stolt!
Det goda humöret höll i sig hela vägen till eftermiddagsluren och skrattet till go'nattet gick i bara farten.
Iistället för att bli arg... Lite teater!
-
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 2797
- Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
- Ort: Frankrike