Hej!
Jag har inte skrivit på jättelänge, men fortsatt att läsa då och då. Skulle bara vilja skriva några rader om hur vårt liv utvecklade sig. Min man blev arbetslös i våras och i den vevan bestämde vi oss för att sälja huset på landet och flytta in till stan, till en lägenhet.
Eftersom vi inte visste när han skulle få ett nytt jobb var jag tvungen att gå upp i heltid (35 h. borta och 10 h. hemarbete; är lärare) i höstas och barnen fick börja på dagis. De var då tre och fem och hade inte gått på dagis förut alls. Detta kändes så jobbigt för mig. Jag hade tänkt jobba kanske 40 procent i ett par år och gå upp till 80 så småningom. Så blev det heltid! Och barnen fick sedan gå 35 h. på dagis, eftersom maken fick jobb i september. Nu har vi haft det så sen dess. De klagar inte när vi går och de har fått många kompisar, vilket de inte hade förut. Så jag tror nog inte att de far så illa av det, särskilt med tanke på att de har varandra. Men jag kan ibland känna en slags meningslöshet och tomhet som är ganska läskig komma över mig. Rent fysiskt saknar min kropp dem och det känns mest när det har gått ett par veckor efter ett lov. Jag känner mig då nästan som en maskin.
Jag tröstar mig med att vi lyckades ha dem hemma så länge som vi hade. Nu är jag ledig i en vecka och efter bara en dag kom vi in i den gamla "lunken" (nåja) med ensampyssel på morgonen, mellanmål 9:30, utevistelse osv. Helt automatiskt! Vår grund tillsammans är så stark att det här året förhoppningsvis inte är någon katastrof. Nästa år kan jag gå ned i tid. Snart skickar rektorn ut förfrågningar om tjänstkedighet inför nästa år!
Hälsningar
Mule, mamma till Selma (-04) och Walle (-06)
Massor av dagis - tyvärr
Hej!
Vad kul att höra från dig
!
Förstår det där du berättar om att känna sig som en maskin. Även om det inte går någon nöd på dem, så är livet lite trist när man inte får det som man tänkt sig eller önskar sig. Men vad skönt ändå att maken fick nytt jobb och att du kommer få möjlighet att gå ner i tid igen!
Stor kram
Vad kul att höra från dig
!Förstår det där du berättar om att känna sig som en maskin. Även om det inte går någon nöd på dem, så är livet lite trist när man inte får det som man tänkt sig eller önskar sig. Men vad skönt ändå att maken fick nytt jobb och att du kommer få möjlighet att gå ner i tid igen!
Stor kram
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Vi vill också begränsa våra barns tillvaro på förskola men på samma sätt som för dig är det inte alltid så enkelt att genomföra detta.
Men på samma sätt som det finns fördelar med att ha barnen hemma så finns det mycket positivt med förskola i lagoma doser.
Det är nog många gånger jobbigare för oss vuxna än för barnen att separeras.
Hoppas det ordnar sig med jobbet.
Men på samma sätt som det finns fördelar med att ha barnen hemma så finns det mycket positivt med förskola i lagoma doser.
Det är nog många gånger jobbigare för oss vuxna än för barnen att separeras.
Hoppas det ordnar sig med jobbet.