Hej!
Vi väntar på en bok om hur man ska göra med sitt hjärnskadade barn.
Vi har en positiv glad sexårig pojke med diagnos. Han pratar och är allmänt sammarbetsvillig.
Finns det någon övning ni kan tipsa om, vi vill från och med i morgon börja lägga upp ett litet träningsproigram.
träning
Kära Inger
Jag går utifrån att det är Glenn Domans "What To Do About Your Brain Injured Child" bok ni väntar på. Och jag förstår att ni är otåliga och vill gå igång genast. Efter å ha läst fantastiska historier om hur stora framsteg barnen på program har, så är det inte till att undra över att man blir lite ivrig.
Men jag vill ändå råda er till att vänta på boken, läsa den i ro och mak, och därefter besluta vad ni vill göra. Och det är därför att:
Ni måste ta reda på vad detta är, och om det passar för eran familj.
Ni måste förstå vad det är ni skal gjöra, och varför. Det är inte nog att veta hur man gör övningarna, om man inte vet varför (och kanske gör övningarna fel) så kan verkningen utebliva helt.
Ni måste göra en bedömning om var erat barn befinnar sig på The Development Profile. Om ni inte vet det, så kan ni heller inte göra ett program för barnet. Ni måste veta vilka delar av hjärnan som står för tur att utvecklas, annars kan ni inte göra ett fullgott utvecklingsprogram för barnets hjärna.
Och när ni börjar, så måste programmet vara något ni gör varje dag. Det är bättre att börja med ett litet program som ni klarar av varje dag, än att börja med något ni inte klarar mer än en vecka. Igen, ni måste veta vad ni skal börja med innan ni börjar ett program.
Om ni ändå brinner för att gå igång, så kan ni ju läsa Annas Februarikrönika, "Lägg barnet på mage!" Där beskrivs nogrannt varför kryping och kravling är så viktig för barnet. Många hjärnskadade barn har inte gått hela "utvecklingsvägen" när det gjäller kroppsrörelsen, och har behov av att "backa bandet", så att säga. Jag har personligen aldri hört om ett ända barn på IAHPs program som inte har fått kryp- och kravlprogram, därför att just detta är så oerhört viktig för utvecklingen av hjärnan.
Så om ni vill göra något medan ni väntar: Låt barnet krypa och kravla. Införskaff en tjock vägg-till-vägg matta och gå igång. Barnet behöver inga knäskydd, tjocka och lediga byxer räcker gott till, men ni vuxna behöver knäskydd. Och ta det lungt i början.
Annars kan ni också börja med att renska i kylskåpet. Erat barn bör få mat som är minst mulig bearbetat, dvs. ingen ferdigmat, men mat som är mest möjlig ren från tilsatsstoffer. Undvik socker så långt det går, och ge inget fett som är härdat eller delvis härdat. I stället bör han få flera omgånger med frisk frukt och rå grönsaker varje dag. Han bör få sunda proteiner i form av fisk, kött, kyckling och ägg. Sunt fett i form av nötter, avokado, olivolja, kokosnöttolja och fisk behövs varje dag, och också inte-bearbetat kolhydrater i form av fullkornsris, böner och linser och andra fullkornsprodukter. Tilbered all mat själva, och låt barnet få minst fyra välbalanserade måltider varje dag. I tillägg bör han få en multivitamintablett.
Om ni bara börjar med detta, så är det inget dåligt program.
Kram, Hege
Jag går utifrån att det är Glenn Domans "What To Do About Your Brain Injured Child" bok ni väntar på. Och jag förstår att ni är otåliga och vill gå igång genast. Efter å ha läst fantastiska historier om hur stora framsteg barnen på program har, så är det inte till att undra över att man blir lite ivrig.
Men jag vill ändå råda er till att vänta på boken, läsa den i ro och mak, och därefter besluta vad ni vill göra. Och det är därför att:
Ni måste ta reda på vad detta är, och om det passar för eran familj.
Ni måste förstå vad det är ni skal gjöra, och varför. Det är inte nog att veta hur man gör övningarna, om man inte vet varför (och kanske gör övningarna fel) så kan verkningen utebliva helt.
Ni måste göra en bedömning om var erat barn befinnar sig på The Development Profile. Om ni inte vet det, så kan ni heller inte göra ett program för barnet. Ni måste veta vilka delar av hjärnan som står för tur att utvecklas, annars kan ni inte göra ett fullgott utvecklingsprogram för barnets hjärna.
Och när ni börjar, så måste programmet vara något ni gör varje dag. Det är bättre att börja med ett litet program som ni klarar av varje dag, än att börja med något ni inte klarar mer än en vecka. Igen, ni måste veta vad ni skal börja med innan ni börjar ett program.
Om ni ändå brinner för att gå igång, så kan ni ju läsa Annas Februarikrönika, "Lägg barnet på mage!" Där beskrivs nogrannt varför kryping och kravling är så viktig för barnet. Många hjärnskadade barn har inte gått hela "utvecklingsvägen" när det gjäller kroppsrörelsen, och har behov av att "backa bandet", så att säga. Jag har personligen aldri hört om ett ända barn på IAHPs program som inte har fått kryp- och kravlprogram, därför att just detta är så oerhört viktig för utvecklingen av hjärnan.
Så om ni vill göra något medan ni väntar: Låt barnet krypa och kravla. Införskaff en tjock vägg-till-vägg matta och gå igång. Barnet behöver inga knäskydd, tjocka och lediga byxer räcker gott till, men ni vuxna behöver knäskydd. Och ta det lungt i början.
Annars kan ni också börja med att renska i kylskåpet. Erat barn bör få mat som är minst mulig bearbetat, dvs. ingen ferdigmat, men mat som är mest möjlig ren från tilsatsstoffer. Undvik socker så långt det går, och ge inget fett som är härdat eller delvis härdat. I stället bör han få flera omgånger med frisk frukt och rå grönsaker varje dag. Han bör få sunda proteiner i form av fisk, kött, kyckling och ägg. Sunt fett i form av nötter, avokado, olivolja, kokosnöttolja och fisk behövs varje dag, och också inte-bearbetat kolhydrater i form av fullkornsris, böner och linser och andra fullkornsprodukter. Tilbered all mat själva, och låt barnet få minst fyra välbalanserade måltider varje dag. I tillägg bör han få en multivitamintablett.
Om ni bara börjar med detta, så är det inget dåligt program.
Kram, Hege