Och det kan den minsann vara sedan också.
Mina barn börjar bli stora, en som är utflygen, son 24 år och tre hemmavarande 16, 11, 10 år.
Jag fyllde år igår, kaffe fixade de, 10årige dottern gjorde tårtan, 11årige sonen dukade, 16åringen var mycket trött då han varit och dansat kvällen innan, men fixade och donade han också.
24-åringen kom hem och hjälpte mig bära en säng (jag o en av grabbarna byter rum just nu...rörigt..) och demontera den, framförallt, för det hade jag inte lyckats klura ut själv...
Och helt uppriktigt utbrast jag : Vad hade jag varit utan er! :
Blixtsnabbt svarade 11åringen: "Barnlös heter det va?"
Och det hade han rätt i, och jag tror jag hade varit både rådlös och trådlös (=saknat den röda tråden i tillvaron..) i livet, som barnlös.
Men det kan man inte veta.
Oj vilken fin dag jag hade!
Och jag som trodde att jag slutat att gilla att fylla år, men minsann var det riktigt roligt, igen!
