Vaknar tidigt

[Jenny K]

Herr Kevin har nu blivit 21 månader och har gått på dagis i nu tre veckor vilket har fungerat bra.

Sovstunden har fungerat, men han vaknar oftast efter 1 timma då fröken gått ut ur rummet för att gå på rast vilket förstås får honom att vakna till. men han somnar för det mesta om då han ser att de andra barnen sover så han får oftast sina 1.30 timmar

Vi lägger Kevin att sova natt vid 19.30 vilket fungerar till och från, är det fel att vi båda föräldrar går in och nattar då vi båda är hemma

Det har varit mycket gnäll vid läggning och han har varit arg och ledsen, men vi ramsar på och gör andra ljud i huset, men det känns som att ramsan inte når fram till honom, han vill gärna att vi går in, lägger tillrätta och när han skriker som värst så har det tyvärr blivit att vi gått in, vilket är helt fel jag vet att jag måste visa mer förtroende för honom att han kan somna tryggt och gott men när han blir så arg så blir man lätt frustrerad och man går in med bestämda steg.

Även mornarna har han nu vaknat innan 06.00 i ca tre veckors tid, han ska sova till 06.30 och brukade sova till ca 07.00, nu vaknar han och ropar på oss och då välldigt högt, vi ramsar inte på morgonen då han blir rasande av detta, utan vi har låtsat sova vidare men efter ett tag så övergår ropandet till gnäll.

Varför går detta med läggning och att vakna för tidigt på morgonen så upp och ner det känns aldig som att det varar en längre tid utan för Herr Kevin så går det upp och ned och man får envisas med ramsan.

Jenny

[annawahlgren]

Pa Kurbarnens hjalpforum far du garanterat fler svar nar det galler somn

Kort bara: tro inte att inte dagisstarten, for tre veckor sedan, tar sin tribut av reaktioner och omvalvningar. (Han vaknar ju t ex pa tok for tidigt sedan just tre veckor ca.) Du/ni bar er at som om ingenting hant - det har "fungerat bra", och det kanske det har, men det betyder inte att ingenting hant. For lille herr Kevin har allting hant. Och hander.

"Han vill garna att vi gar in" skriver du, och "när han blir så arg så blir man lätt frustrerad och man går in med bestämda steg".

Det ar ingen bra vag.

Satsa mycket mer pa skrattet-till-go'nattet, pa att verkligen ha riktigt roligt innan han ska sova Helst ska han - och ni allihop - skratta sa han kiknar.

Det ar lite gnallvarning pa ditt inlagg har. Han "blir rasande" (osv. enligt ovan). Jag skulle rannsaka mina njurar valdigt noga om jag vore du och/eller pappa - maste han, absolut tvarmaste han, verkligen ga pa dagis redan? Finns ingen chans att han kan fa liiiiite mera lugn och ro liiiiite till

Och ja, antingen ar bada med vid nattningen eller ocksa ska den andra av er atminstone "nattas", dvs lilla barnet ska "saga" godnatt till allt av folk och fa som finns i huset.