Jobbig första kväll

[mamma1]

svårt att utföra kuren efter alla konstens regler tycker jag. dels resan som gjorde att vi avbröt kuren, oväntade gäster som stör i rutinerna och nu en febrig liten kille som det känns helt fel att lämna gråtandes i sängen.

har själ varit sjuk efter resan det gjorde fruktansvärt ont i kroppen och frossa hade jag så jag vet hur det känns. stackars lilla grabb.

hur göra med sömnen nu? ska jag backa ett steg och lugna tills han nästan somnar och då gå ut med ramsan som jag har gjor hitills eller ska jag jobba mer med ramsan som jag bör enligt kuren trots att han är sjuk. är det grymt? men det känns inte som att han sover bättre för att jag står bredvid sängen tvärtom. vet verkligen inte hur jag ska göra och det kommer Isak att läsa av förståss. sen så står han pappa och morrar för att jag ramsade killen inatt som var vaken i 1.5h. de andra 2 nätterna han han nästan sovit hela natten vilket han inte gjort tidigare. så jag märker att det ger resultat och vill verkligen fullfölja kuren.

har läst på de avsnitten som du föreslog miar och handen på hjärtat så känns det inte som att Isak är i förtrotsen ännu. inte så illa som man beskriver den. tror att lillagrabben reagerade mest på min egen inställning då jag tyckt att han har varit jobbig. han sysselsätter sig själv alldeles för lite men det är inte hans eget fel.så jag har visat honom att han är den underbaraste son jag någonsin har kunnat få och gissa vad lilla killen är glad igen. men sysselsättning får vi jobba mer med framöver.

nu måste jag gå Isak vill inte sova hela sin dagslur tydligen

kram

[mamma1]

Tyvärr så måste jag avsluta kuren och det känns jättejobbig att behöva göra det efter att låtitt lilla älsklingen skrika länge och högt. Kalla det ställa frågor eller vad man vill men det gör inte mindre ont för det. Häromkvällen somnade han stående i sin säng. Han accepterar inte ramsan helt enkelt. Han somnar hur lätt som helst men varge gång jag säger ramsan skriker han upp sig. Antagligen gjorde jag alla fel man kan göra (avbröt kuren och körde om efter semestern annars har jag försökt hålla mig till reglerna) och har totalt misslyckats. Isak sover mer oroligt nu även om han inte vaknar hör jag han gråta i sömnen. Att han överhuvudtaget sover tror jag beror på övertrötthet och inte att han fått mera lugn på det här viset. Jag undrar vad det är för egentlig skillnad mellan SHN och femminuters? Det tog längre tid för Isak att somna så här för hade jag inte ramsat hade han somnat mycket snabbare helt själv.
Nu tror jag inte på ramsan längre och då är det ingen ide att fortsätta. Känns det inte rätt och självklart så blir det inte bra. Det verkar som att många har lyckats med SHN och jag höjer verkligen hatten högt för er. Min åsikt är att vill man göra kuren får man verkligen följa det som står i boken. Inget får störa i rutinerna du får inte avbryta pga semster eller liknande. Allting ska vara solkklart. Det räcker inte med mätt mage, en nöjd unge ska man ha och absolut inga känslor som förälder i alla fall inte inför barnet. Dessutom måste man hålla maken i schack för han får inte heller komma med några orosvargar. Det känns som att man måste vara av berg och sten och det kanske man blir om man förstår allt i SHN. För mig verkar den lika svår nu som att lösa Da Vinci Koden. Nu gör vi på eget sätt och vi gör efter det som känns rätt för oss och efter hur vi upplever vårt barn. Det är kryddan i det hela va jag har förstått av det jag läst på forumet. Det kanske är det som egentligen är SHN, just nu blir jag inte klok. Så detta är ingen kritik till er eller till AW, jag tror att få är så bra med barn som hon. Ska jag var helt ärlig har jag drömmt om att jag känner henne och att hon kan dela av sina erfarenheter till mig. Tyvärr har det inte räckt med att läsa i boken för mig


Ville bara berätta hur det har gått för oss..

Kram till alla er som ville hjälpa till!

[miar70]

Hej igen mamma1!

Nu hoppas jag det här inlägget kommer med, forumet beter sig lite konstigt just nu... vi hoppas det blir ordnat snart!

Till att börja med vill jag säga att du gör helt rätt som avbryter kuren - du tror inte på den, och då kommer du aldrig i världen att kunna få din son att tro på den heller.

Vi tjatar ofta, ofta härinne om att man måste ta till sig kuren och göra den till sin egen och man måste absolut ha rätt attityd. Med lite äldre barn är det än mer viktigt, då de dragits med sömnproblem under en längre tid och följdaktligen också befäst sin dåliga sömn än värre. Så det gäller att vara säker i det man gör, känna sig trygg och inte tveka eller ställa frågor till barnet. Och ABSOLUT inte låta ett barn under kur skrika i timtal! Det upprepar vi hela tiden - uppgiften man har som förälder är att lugna med de verktyg som finns och det är inte alltid det är ramsan, speciellt inte i i början av en kur!

Det är just det som är skillnaden mellan femminuters och shn - att man inte lämnar barnet ensamt med sina frågor! Svar ska de alltid ha, men vilket svar man väljer att ge beror på barn, sitution, när, hur... Det kan vara solfjäder, buff, ramsa, husljud, musik... Sen måste ramsan jobbas in, barnet förstår inte vad den betyder per automatik utan det är något man lär barnet under kurens gång!

Och så blir jag lite ledsen när jag läser att du tycker att shn kräver en förälder utan känslor - alla dessa föräldrar här på forumet och ute i landet som kurat, skulle de vara känslolösa? Tvärtom, vill jag påstå! En förälder som kurar utvecklar en unik kommunikation med sitt barn, man lär barnet somna själv och ofta växer både barn och förälder enormt av kuren. Att kalla oss hjärtlösa och gjorda av sten tycker jag är mindre snällt av dig. Att påbörja en kur innan man känner sig säker och trygg i det man ska göra är inte snällt alls, vare sig mot dig själv eller din son. Jag tror inte du skulle sätta dig bakom ratten på en bil och köra förrän du är helt säker på att du vet hur man gör, eller hur?

Allt gott till er, jag hoppas att ni får ordning på sonens sömn och att ni får må bra!

Kram Mia

[mamma1]

Hej Miar

först och främst så vill jag be om ursäkt för mitt slarviga uttryck, jag menar naturligtvis inte att ni är på något sätt känslolösa (det är nog få mammor och pappor som är). Vad jag ville få fram är att ni har en attityd lika berg och sten, den avundas jag er. För jag vill tro att jag var påläst och att jag gjorde ett gott försök att utföra allt efter kurens regler men att det inte alltid är så lätt. Jag hade nog rätt attidyd i början sen gjorde ett misstag att avbryta kuren och med handen på hjärtat så önskar att jag aldrig försökte göra om den.

Var i texten har jag kallat ngn hjärtlös? Jag fastnade och blev frustrerad därför att jag inte lyckades ge mitt barn lugn eller rättare sagt att ramsan gjorde honom arg åter och åter igen, klart detta väcker känslor hos mig hur förbered jag än var i början. Detta lyckades jag inte dölja inför Isak och därför misslyckade det hela det var det jag menade med att visa känslor inför barnet. Inte påstår jag att ni är känslolösa.

Sen så kan jag ju förklara att jag har inte låtit min son gråta i timtal utan att gå in och lugna (det gör man inte med femminutersmetoden heller). Det har räckt med att jag går in för att han ska bli lugn och på väg att somna behövde varken buffa eller solfjädra men när jag gick ut med ramsan skrek han och ställde upp sig direkt. Sen ramsade jag från dörren och han skrek ännu mer (för visst säger kuren att man avvaktar med att gå in hela tiden och att man försöker svara med ramsan). Efter att tag så gick jag in igen för jag märkte att han inte blev lugnare av ramsan och började om. Så håll det på i 50 minuter när han tillslut somnade stående. Vaknade vid 2 och somnade om för att sen vakna vid vargtimmen och skrek och skrek (här råder ni väl ramsa och is i magen, inte mkt skillnad från femminuters). Då jag tyckte att det var ett krisläge jobbade jag på som på kvällen en bra stund innan jag tog upp honom utan att han hade somnat om. Här förlorade jag tron på ramsan och avbryter nu kuren som jag trodde på i början, förstår inte riktigt vad du menar att jag inte var snäll som påbörjade kuren överhuvudtaget. Jag förlorade hoppet och tron under resans gång. Gjorde ett misstag och lyckades aldrig resa mig upp igen. De mammor som klarar att ha kalla fötter här, trots att barnet är sjukt eller liknande kan jag bara avvundas. Ingen är mer eller mindre hjärtlös eller vill sitt barn mer väl än någon annan. Alla vill vi våra barn det bästa. Nu gör jag det som känns rätt för mig (efter erfarenheten med kuren) även om det innebär att vi köper maddrasser till sovrummet och sover tillsammans alla tre.

Kram

[TorpSara]

Det finns ju ännu mjukare tillvägagångsätt än SHN. NCSS tex, har du kikat på det?

[miar70]

Hej igen!

Jag förstår att du tycker jag var lite hård mot dig, det är inte alltid så lätt med det skrivna ordet...

Var i texten har jag kallat ngn hjärtlös?

Det var det här jag tänkte på:

en nöjd unge ska man ha och absolut inga känslor som förälder i alla fall inte inför barnet.

Vet du, jag tror vet varför ni inte kom framåt i kuren: du gick in, lade ner, solfjädrade, gick ut, ramsade och gick in igen. I och med att du går in efter att du ramsar så desarmerar du ramsan och lär honom att ramsa betyder att du snart kommer in!
Jag brukar säga att hellre ramsa som tusan i EN omgång (och då menar jag verkligen ramsa, kanske 20 eller 30 verser!) och absolut INTE ge sig förrän ramsan tas emot! OM man ändå känner att näe, ramsan funkar inte - ja då måste bandet backas, man får solfjädra nästan eller ända in i sömnen och vara väldigt, väldigt noga med bekräftelseramsan för det är DÅ man sätter den!

Använder man femminutersmetoden är det väldigt enkelt. För föräldern. För då gå man helt enkelt in var femte minut och lägger ner ungen, utan att säga eller göra något annat. Väldigt mekaniskt och föräldravänligt .

Det ÄR ett tufft jobb att kura. Det är ett tufft jobb att vara förälder. Men bådadera går väldigt mycket enklare om man känner sig trygg i det man gör och säker på handen.

förstår inte riktigt vad du menar att jag inte var snäll som påbörjade kuren överhuvudtaget

Jag menade att det inte var speciellt snällt mot vare sig dig själv eller din son när du inte kände dig trygg och säker i det du gjorde - du är inte ensam om att börja kura innan du är redo. Kuren är en process och måste få ta sin tid, och det gäller att man själv är med och utvecklar den processen och därmed hittar sin egen shn!

Jag ber om ursäkt om jag gjorde dig ledsen med mitt inlägg, men det var inget illa menat. Om du läser din tråd igen och låter det här landa så tror jag du hittar många tänkvärda råd och tankar!

Återigen - lycka till och kram!

Mia