Ledsen (gravid) mamma

[father of sons]

Hej..

För första gången någonsin fick jag ramsa sonen efter att jag lagt honom. Först lät han förbannad och sen lät han ledsen. Jag bläddrade i huvudet för att komma på hur man nu ska göra... När jag vill gå in - DÅ ramsar jag! Fungerade bra, sonen blev tyst på 10 minuter.

Mitt gravida mamma-hjärta höll på att brista: vad var det som hände? Varför var han arg/ledsen?

Nåja, jag beslutade mig för att gå in och kolla efter tio minuter, för att lugna ner mig. Sonen satt upp och sov med fötterna hängandes ut genom spjälorna
Har min son suttit fast och jag står och ramsar utanför dörren i glad ton?!
La honom tillrätta, bäddade ner honom extra kärleksfullt och öste kärlek till honom i tanken.

Jag känner mig usel! Vad tänkte han när han satt där? Uuäähhh
Imorgon ska vi ha en EXTRA superduperrolig dag!

Erfarenheter?

/ Den gravida mamman till sonen

[Mamma L]

Hej

Jag förstår precis hur du känner dig

Har också varit med om samma sak, snutten låg i och för sig ner eftersom han är så liten men med båda benen ut genom spjälorna, stadigt fastkilade

Men jag tror så här, att om det gjorde ont eller var superduper obehagligt skulle de inte nöja sig med en ramsa och sedan somna, då skulle de ju skrika helt enkelt till man kom in, eller hur?

Visst, det är säkert inte världens enklaste att somna så men jag tror att om det är nåt som är riktigt knasigt hör man det på skriket och då går man ju in.

Pussa lite extra på honom imorgon, för din egen skull, han har garanterat ingen aning om att det hänt

[lillith]

"En gång är ingen gång" gäller väl även de tabbar vi som föräldrar ibland gör, om detta nu ens kan räknas som det! Antagligen är er son sitt soligaste jag morgonen efter och kommer inte ihåg något av det hela. En enstaka bevikelse i ett annars enormt kärleksflöde tror jag inte sätter några spår alls - och han somnade ju, så hans tillit till er övertygelse att det går även sittandes med fötterna fastlåsta tycks ju vara fullständigt!

Själv har jag våldfört mig en del på "renläriga" shn, jag går alltid in och kollar vad som är fatt när sonen gråter. Det har i vårt fall aldrig varit så att han vill komma upp när det väl är sovdags, de gånger vi har gjort misstaget att ta upp honom har han vrålat 10 gånger högre och när vi har släppt ned honom har han SPRUNGIT direkt tillbaka till sin säng och "skakat galler" tills dess vi stoppat ned honom i den igen! Sedan kanske han har gråtit lite till innan han har somnat, men upp ville han definitivt inte. Så vi har (under hans protester) tagit upp honom för att ge honom medicin, byta blöt pyjamas eller någon enstaka nattbajsblöja, med vetskapen och ATTITYDEN att det bara är att somna om. Och det har aldrig varit något problem, som sagt.

Men nu svär jag väl i kyrkan, som vanligt...

Hälsningar,
lillith (även jag gravid mamma, lillebror kommer i slutet på december!)

[Sarika]

Vi hade en sådan incident en gång under ensamleken. Vilma började säga ifrån därinne och vi sa att detta får hon klara själv. Vi lät henne hållas men efter 5min kände jag att det står nog inte rätt till för så här ledsen brukar hon inte vara. Går in och då har hon fastnat rejält i spjälorna. Kände mig riktigt dum men jag tänkte en gång ingen gång. Hon brukar inte fastna i spjälorna. Det vore en annan sak om det hände ofta och vi visste det och struntade att kolla hur det stod till.

Han hade inte somnat sittandes om det hade gjort för ont. Han påpekade för er att det inte stod rätt till och sen när ingen kom tänkte han väl "ok, jag får väl somna ändå..." hade det fortsatt så hade ni ju säkert börjat förstå att det inte stod rätt till och gått in. Han tog inte skada och hade han gjort det hade du hört det och gått in.

Se till att inte ha dåligt samvete (vet att det är lätt att säga) och se till att ha en extra rolig dag i morgon!! Jag brukar också tänka ibland när jag har dåligt samvete för något som inträffat, att barn förlåter en alltid. Som tur är är det inte så ofta det behövts

[mia75]

Har också varit med om det en gång, jag ramsade bestämt vidare tills storebror ropade: -han sitter fast! Då var jag väldigt glad för att Rasmus kunde reda ut situationen.

[father of sons]

Tack, snälla ni, för att ni delade med er.
Sonen är sitt strålande jag och jag har skrattat åt det hela...
Jag ska alltid gå in efter 10 min och kolla om något liknande inträffar

Skönt med en storebror som talar om läget!

/ Gladare Mamman till sonen

[Gäst]

Så bra!

8) Själv har jag "god dag yxskaftat" min son som ropade att det fanns en spindel i sängen. "Det tar vi imorgon - natti nu sov så gott!" sa jag. Det var ganska vilda protester... Men till slut blev han tyst. När jag sedan skulle titta till honom så satt det en spindel på sängkanten... . Just då kändes det inte så himla kul men om han får problem i framtiden så vet jag ju vad det beror på !

[annawahlgren]

Ack ja Inte hamnar de små älsklingarna på psykologsoffan för att de slocknat på huvudet i garderoben. Eller med diverse lemmar fast i spjälorna. En gång är verkligen ingen gång och tiominutersregeln är bra Bara att krångla ut lilla älsklingen med armar och ben och lägga tillrätta och stoppa om, för fortsatt god sömn