Vrede / Anger (3,5 åring)

[StineDK]

Heisan kloge kvinder

Jeg er mama til en fantastisk 3,5 åring - flicka. Hun har siden hun fødts haft et voldsomt (stort) temperament. Lissom sin mama.

Hendes temperament har forskrækket mange mennesker . Både hendes glæde og hendes vrede udtrykkes MEGET højlydt, og sådan har det altid været. Hun har heldigvis altid været god til at "komme hurtigt ned" igen når hun er blevet vred.

Nu er hun efterhånden en stor pige, med et meget aktivt språk. Hun taler hele tiden!

Jeg skriver fordi jeg gerne vil høre jeres tanker om dette:

Når hun bliver vred (arg) udtrykker hun sig meget højlydt. Hun siger skriger sin vrede ud - nu hvor hun er en stor pige efterfølges dette skrigeri af språk og forklaring: "Jeg bliver arg fordi du gør sådan..", eller "Du driller mig..". En slags efter-rationalisering..

Når vreden opstår ved frustration over at hendes leg ikke fungerer er det ikke svært for mig at forholde mig til. Jeg undlader at reagere, og først hvis hun spørger mig om hjælp eller hvis det virker naturligt at deltage siger jeg noget.

Men når vreden er rettet mod mig er det meget sværere. For jeg synes det er svært at acceptere hendes "argumenter", som mest af alt virker som beskyldninger. JEG bliver arg. Og når jeg bliver arg bliver det meget-meget sværere at finde løsninger i de konkrete situationer. Og ofte ender det i STORE skænderier.

Jeg vil så gerne lære mig (og hende) at håndtere konflikter ordentligt. Men hvordan gøres det, når en lille retfærdigheds-prinsesse har så heftigt et temperament?

Tack for svar!

/Stine

[Susanne*]

Hej Stine och välkommen hit.

Barn behöver hjälp med att lära sig HUR man gör när man blir arg. Vissa har lättare att hantera det än andra. Vad du behöver göra är att bemöta henne sakligt och tänka LÄRA UT hur man hanterar ilska. Att hon ursäktar sig kan säkert bero på att "FOLK" ofta brukar ursäkta både sig och barnen. Allt verkar ibland vara ok under temat "hon är så trött...hungrig...etc". Det kan också lätt bli en ond cirkel att barnen märker att de får en effekt när de blir arga. Andra barn brukar exempelvis gärna då göra som de arga barnen vill, och på så sätt blir det en rundgång. Men det skapar förstås bara negativa saker på sikt.

Så tänk VISA - LEDA - LÄRA - HJÄLPA. Det är er uppgift att lära henne vad som är ok när man blir arg. Vi brukar säga att man får tänka vad man vill, och bli hur arg man vill, men man får inte säga/skrika vad man vill. Vad man får göra då är att gå undan för sig själv. Skrika så högt man vill på sitt rum. Slå på kudde etc. Samma som gäller för oss vuxna. För vuxna och kunniga är ju vad de ska bli.

Vad som också är viktigt är att sätta ord på känslan till henne. Känslan är som sagt inte förbjuden utan ska igenkännas och sedan hanteras. Typ "jag ser att du blev arg....vad kan vi nu göra" Ursäkter och bortförklaringar ska ni inte fokusera på utan fokusera på just HUR man nu kan gå vidare. Tänk också saklighet att detta är något som ska läras ut och visas hur man gör i världen - precis som så mycket annat.

Har du Barnaboken Där finns grunden till ett helt för hållningssätt under just temat VISA-LEDA-LÄRA-HJÄLPA. Läs också under bifogad länk våra "favoriter".

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18665

Kom gärna tillbaka med fler frågor och konkreta exempel så funderar vi vidare tillsammans.

Varm kram
Susanne

[StineDK]

Hej Susanne

Tack for dit grundige svar. Jeg er den lykkelige ejer af Barnboken på dansk (De kære børn) i en meget gammel udgave fra 1984. Den er gået i arv i min familie . Uden den ville skyld være et stort tema i mit moderskab. I stedet har jeg - med bogen - fundet hjælp og støtte til at blive den mor jeg gerne vil, og ikke mindst er det min (vores) opslagsværk når tingene går galt. Stor tack til Anna W for min bibel!!

Jeg vil rigtig gerne vise min flicka den rette måde at begå sig i verden. Og personligt synes jeg det er fantastisk at hun retter sin vrede ud i verden, frem for ind i sig selv. Særskilt når det er rettet mod legetøj og andre "døde" ting, som ikke gør som hun "siger".

Jeg tror problemet for mig er, at hun kan argumentere sprogligt nu, og har en 3-4årings store (selv-) retfærdighed - og ofte ikke så meget realitetssans. T.ex. hvis hun gør noget jeg ikke vil have (t.ex. kaster med ting i frustration), hvor jeg siger "det gør man inte - tingene går i stykker og så kan vi ikke bruge dem mere". Så kan hun t.ex. svare, at "det var bare fordi..". Og så føler jeg mig fanget, for jeg bliver meget frustreret over undskyldninger. Men jeg ønsker ikke at diskutere det med hende (hvilket jeg kommer til hvis jeg reagerer på hendes svar) - jeg ønsker at lade hende vide, at hun ikke må kaste med tingene - uanset grunden. Hvis jeg lader dialogen fortsætte vokser det til et stort skænderi, og derfor vælger jeg ofte at undlade. Jeg gentager mit budskab "man må ikke kaste.." og ignorerer hendes reaktion.

Giver det mening?

Et andet exempel:
Jeg er gravid og stor og tyk. Vi taler meget om babyen - hendes lillebror - og vi venter utålmodigt på at han skal komme ud til os. Hun er meget engageret og har inviteret hele børnehaven med til fødslen!! (Jeg fortalte hende efterfølgende, at børn ikke må komme med til fødslen, og at hun kommer så snart han er ude ).

Men jeg sover rigtig dårligt for tiden. Hun kan godt lide at komme ind tidligt om morgenen i storesengen, og så ligger vi og sover 1 time sammen. I morges ville hun holde i hånd med mig. Det er meget tidligt, og jeg har sovet alt for lidt, og jeg fortæller hende, at jeg ikke kan holde i hånd fordi jeg ligger så dårligt. Hendes papa ligger lige ved siden af og hun kan holde hans hånd. Det skal siges, at hun ligger under min dyne og putter.

Så bryder helvede løs. Hun sætter sig op og hopper i vrede mens hun skriger. Som lyn fra en klar himmel.

Vores reaktion på dette er - så godt som muligt - at ignorere vreden og i stedet stå op og få en god morgen. Jeg er i tvivl om jeg synes det er den rette måde at reagere.. Hun skriger kun kortvarigt, men er sur i ca. 15 minutter efter. I disse 15 minutter går hun og siger, at hun er sur på mig i en uendelighed. Jeg forsøger at ignorere det, og have almindelig hyggemorgen.

Senere på dagen fortæller jeg hende, at jeg er så tyk på grund af lillebror og at jeg nogle gange ikke kan holde til at holde i hånd - og at papa ligger ved siden af. Det accepterer hun, og jeg tror (håber) det vil virke i morgen .

Jeg håber du/I forstår mit danske - jeg er meget i tvivl om jeg skal skrive på engelsk (jeg har selv meget svært ved at læse det svenske.. Kun når det er direkte svar til mig (hvor jeg kender emnet) er det til at forstå )

/Stine

[Susanne*]

Hej igen Stine
Jag kan bara hålla med dig angående språket. Trots att jag enbart bor 20 minuter från gränsen till Danmark så är jag dålig på danska. Skyller på att jag är ifrån Göteborg och vi fick Bohuslän åter typ 1658... Den kan väl vara ok 8)

Men vi får försöka förstå varandra så gott det går. Och misstolkar vi så får vi fråga igen.

Jag tror att du, inför dig själv och dottern, ska skilja på "bra att hon släpper ut sin vrede" och att "lära henne hantera den på ett socialt accepterat sätt". De ena utesluter inte det andra men det första ska inte ursäkta det andra. Förstår du hur jag menar

Som du skriver så ge dig inte in i diskussioner med henne när hon är arg/upprörd. Sätt dig ner och tala bestämt och långsamt till henne med "tonen". Sakligt och konkret. Du kan inte säga det över hennes huvud för det är inte säkert att hon på allvar hör och ni har heller ingen kommunikation. Läs också om den "starke" i Barnaboken som behöver tydliga budskap. Mantra HUR hon kan göra och sätt ord på hennes känsla. Jag ser att du är arg men du gör vi...etc. Prata om saker kan man göra men i affekt så ger det inget. Och ursäkter i affekt är som sagt inget som jag tycker man ska supporta. Om något förstörs eller stökas ner så är det hon som ska åtgärda och städa upp. Sakligt och utan ilskna kommentarer. Det är en konsekvens och lär en snabbt att det inte är så kul...och att det kanske finns bättre sätt.

Gällande morgonäventyret så hade jag hanterat det enligt följande. Jag hade sagt under tonen (vänligt dock) "så här är det"... Jag behöver sova och kan inte hålla handen. Du får gärna lilla här och du får gärna hålla pappas hand om du vill. Om hon då blev arg så hade jag varnat "antingen så får du ligga still med oss eller så får du gå in på ditt rum" under temat om man inte kan bete sig som folk så kan man inte vara med folk. Om hon då hade fortsatt så hade jag sakligt och utan ilska/kommentarer burit in henne. Att ni gick upp blir, tycker jag, ett resultat av hennes agerande och något som hon då lär sig. Detär då hon som styr familjen och det för att ni låter henne.

Förstod du något av språket och känns det som det kan ge er något

Varm kram
Susanne

[miniz]

Hej Stine!

Blir det lettere à lese pà norsk?

Siden det kan väre vanskelig à lese de klistrede svenske tràdene vil jeg bare legge til Susannes* supersvar at du burde lese Fostran delen i Femte delen i Barnaboken én gang til. Nà som du har en ny utfording skjönner du skriften pà en annen og dypere màte.
Jeg synes det er spennende à lese för barnet kommer in i en alder, under tiden barnet er der og etter (f.eks trots aldern, kapitlet: Jeg vill, jeg vill ikke(som du ogsà burde lese en gang til )). Man skjönner sà mye mer av Barnaboken nàr man har genomlevt det i tilegg, om du skjönner hvordan jeg mener.

Nàr jeg leste din tràd kom jeg til à tenke pà at jeg ogsà likte à smelle i dörer og kaste ting nàr jeg ble f-bannet. Min mamma sa at det kan man gjöre, men man mà passe pà hva man hiver og river. Sà hun ga meg en telefonkatalog som jeg kunde ha pà rommet mitt og rive og slite i nàr det var behov for det. Etterpà ryddet jeg fornöyd. Jeg var 12 àr, ikke 3, men det fungerer vel for mindre barn ogsà.

[StineDK]

Hej begge
Kom til at poste mit takke-svar til jer i en ny tråd frem for her.. Miniz har set mit svar, men vil gerne sikre at du, Susanne, også ser at alt går fremad i Köpenhamn

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=19940

/Stine

[Susanne*]

Tack Stine för dina rara ord. Så underbart att höra. Jag vinkar över sundet.

Varm kram
Susanne