Min son på snart 2 år går hos en fantastisk dagmamma ute på landet. De är fyra pojkar som blir 2 år i sommar och nu har precis en 1-årig kille börjat. Det är en underbar miljö, en underbar dagmamma, massa djur på gården, de är nästan bara utomhus och jag har bara superlativ att säga. Skulle själv vilja vara där på dagarna
Min dotter på 4,5 år går på dagis och vi har tidigare varit väldigt nöjda. Förra året var de 4 "fröknar" på drygt 20 barn men från i höstas drog de ner till 3 fröknar på ett par färre barn, men fortfarande drygt 20. Vid denna neddragning sjönk kvaliteten betydligt - i mina ögon. De är inte alls ute lika mycket, hittar inte på lika mycket spännande aktiviteter och har slopat skogspromenaden som de hade 1 gång i veckan.
Idag när jag kom till min dotters dagis blev jag informerad om att nya regler gäller. När en fröken blir sjuk/vabar så kommer inte vikarie att sättas in första dagen. Eftersom fröknarna ofta vabbar/är sjuka blir innebörden att det oftas kommer vara 2 fröknar där med alla dessa barn. Nu börjar det kännas som förvaring för mig och knyter sig i magen.
Ev finns en liten chans att min dotter skulle kunna byta till dagmamman. Men nu kommer min fundering. Vad är bäst för min dotter? Att vara på ett dagis med jämnåriga kompisar att leka med, men mindre utomhus och "roliga" aktiviteter. Eller i en underbar miljö, mer hemlik, massa utomhus, men med bara smågrabbar att umgås med (utöver dagmamman och dennes yngsta son på 9 år som är hemma morgon och tidig eftermiddag).
Hur ska jag tänka? Jag tycker ju att dagmammealternativet är helt fantastiskt, men hur viktigt är det för min dotter att få vara med jämnåriga kompisar?
Hoppas på att få lite kloka råd om detta
Kram Frida