
Lani närmar sig 9 månader. Eller nästan i alla fall, 10 dagar kvar. Dags för lite uppdatering tycker mamman och i linje med det jag skrev inledningsvis:
Nancy skrev:
Med denna tråd vill jag blanda dagboksskriverier med funderingar kring
Lani och att bedriva SM tredje gången gillt samtidigt som storasyskonen fortfarande är ganska små de med.
Sömn
Lanigosan med de underbart snälla ögonen sover fortfarande 3 pass/dag men det börjar allt svajja betänkligt på sista luren. Lussi sov 3 pass/dag till 9,5 mån men vi får se om Lani för detsamma. Tveksamt.
Lite om 8-månadersångest
Lani har varit mer märkt av åttamånadersångest än Lussi (där den passerade tämligen obemärkt) men nu håller den på att klinga av. Lani har varit rädd för främmande ansikten och fått ledsna utbrott mitt i måltider.
Det har också hänt att Lani omedelbart efter läggning ställt sig upp i sängen och vrålat ilsket och ledset på samma gång: "Snällaste mamma, lämnar du mig nu din dummer, va, skall jag bara stå här då tycker du, buuuuu

". Och mamma provade nån dag eller två att dutta lite extra och det hjälpte ju... not. Istället frågade jag Leia om hon kunde sjunga en sång för Lani när jag gått ut. Leia tyckte att hon ju kunde ta ”en, och två och tre indianer…” och det lät ju utmärkt. Lani vrålade på, jag ramsade ut och sen tystnade Lani innan Leia ens hunnit till ”…fem och sex indianer” :-({|=
Mat
Storasyster Leia åt glatt både gröt, välling, och allehanda puré redan från matintroduktion. Lani är snart 9 månader och har väl knappt nånsin smakat någon ishavs- eller slottsgryta. Välling, välling, åter välling och nu med trevliga inslag av leverpastej, blodpudding, pommes frites och skogaholmslimpa. Men det ordnar sig nog.
Utveckling
Självbevarelsedrift är kanske inget ord man förknippar med Lani. Kan man göra något så gör man det och kan man inte gör man ändå. Sista veckorna har det hänt massor och hon kryper, ställer sig upp, går utefter möbler, vinkar och klappar händerna. Inte nödvändigtvis allt på en gång dock.
Syskonrelationer
Lani har trots sin karriär som tröttis alltid varit väldigt social och pratat/jollrat mycket redan från start. Nu när hon är mer rörlig öppnar sig en ny värld i och med syskon som införlivar henne i leken. Är man 22 mån som Lussi finns det mycket kul man kan ha Lani till. Sitta eller ligga på henne kanske. Eller peta på henne med olika leksaker. Eller bända loss hennes händer när hon står upp i sängen så hon trillar baklänges. Den sistnämnda leken höll de på med i flera dagar innan dumma mamma begrep

Jag hade ju bara bett Lussi väcka Lani och sen nöjt lyssnat på hur de båda skrattade tillsammans.
Fast till Lussis försvar måste jag säga att hon är mycket stolt över sin lillasyster och jag har aldrig sett henne arg eller svartsjuk gentemot Lani.
Dagens syskontips:
Det är så
himla frestande att låta ens vuxna "redig-mun" pladdra på om allt man ser och noterar: ”Oj vad Lani låter med skallran, ni hör väl knappt vad de säger på tv:n”. ”Lussi, stå inte mitt framför tv:n för då ser inte vi andra ju”, ”Leia, det där är ju Lussis hakklapp och Lussis stol”.
Om ingen klagar – säg inget 
Knip igen, håll snattran, tyst =;

Stor kram från Nancy (och en extra till
Elle 
)