Arg och ledsen när jag inte fungerar
EN ny vändning och jag är så glad!
Idag ringde jag till VC för att få en tid till läkare. Jag fick en akuttid 5 timmar senare. Träffade en underbar läkare som konstaterade direkt att jag har en reumatisk sjukdom. Det är ofta de inte visar något på blodprov, men med den beskrivningen jag gjorde så var hon säker - jag återkomer om det.
Hon tömde båda knäna på 50 + 40 ml vätska och satte in cortison. Jag kunde med lätthet gå därifrån. Hon valde att skicka vätskan på analys och så tog jag ett antal prover till. Sedan remitterade hon mig till reumatologen, men sa att det troligen kommer att bli lite protester för de har otroligt mycket att göra, men frågade om jag kan tänka mig att resa en gång för att göra en bedömning hos en annan reumatolog. Jag sa JA!
SÅ till själva sjukdomen. Hon sa, vilket jag ju visste, att jag röntgades 2004 och då såg allt bra ut. Vilket inte läkaren förklarade för mig då var att eftersom röntgen är bra så har det inte skett några förändringar i lederna. De är alltså inte förvärkta på något sätt. Det innebär att jag har en mycket lindrig form av reumatisk sjukdom. Det innebär att det är jobbigt och besvärligt när jag har mina skov, men däremellen är det troligt att det kommer att fortsätta gå tillbaka helt och hållet.
Hon sa att jag när jag märker att jag börjar få symptom skulle kontakta vården direkt så att man kan sätta in behandling direkt. Det underlättar ju för kroppen, som då inte behöver dra igång så mycket inflammationer.
Jag är ju lite emot det där att kroppen inte får läka ut, men om det ändå hindrar smarta och orörlighet så får det nog vara värt det.
Jag har bestämt mig för att köpa en tioårskalender för att hitta ett mönster, eller bara för att komma ihåg. Det som hände för 1 år sedan har man inte koll på.
Jag är glad. Mår bättre än på flera dagar - för det är som att kroppen inte behöver kämpa så hårt nu när inflammationen i knäna är hämmad.
/LO
Idag ringde jag till VC för att få en tid till läkare. Jag fick en akuttid 5 timmar senare. Träffade en underbar läkare som konstaterade direkt att jag har en reumatisk sjukdom. Det är ofta de inte visar något på blodprov, men med den beskrivningen jag gjorde så var hon säker - jag återkomer om det.
Hon tömde båda knäna på 50 + 40 ml vätska och satte in cortison. Jag kunde med lätthet gå därifrån. Hon valde att skicka vätskan på analys och så tog jag ett antal prover till. Sedan remitterade hon mig till reumatologen, men sa att det troligen kommer att bli lite protester för de har otroligt mycket att göra, men frågade om jag kan tänka mig att resa en gång för att göra en bedömning hos en annan reumatolog. Jag sa JA!
SÅ till själva sjukdomen. Hon sa, vilket jag ju visste, att jag röntgades 2004 och då såg allt bra ut. Vilket inte läkaren förklarade för mig då var att eftersom röntgen är bra så har det inte skett några förändringar i lederna. De är alltså inte förvärkta på något sätt. Det innebär att jag har en mycket lindrig form av reumatisk sjukdom. Det innebär att det är jobbigt och besvärligt när jag har mina skov, men däremellen är det troligt att det kommer att fortsätta gå tillbaka helt och hållet.
Hon sa att jag när jag märker att jag börjar få symptom skulle kontakta vården direkt så att man kan sätta in behandling direkt. Det underlättar ju för kroppen, som då inte behöver dra igång så mycket inflammationer.
Jag är ju lite emot det där att kroppen inte får läka ut, men om det ändå hindrar smarta och orörlighet så får det nog vara värt det.
Jag har bestämt mig för att köpa en tioårskalender för att hitta ett mönster, eller bara för att komma ihåg. Det som hände för 1 år sedan har man inte koll på.
Jag är glad. Mår bättre än på flera dagar - för det är som att kroppen inte behöver kämpa så hårt nu när inflammationen i knäna är hämmad.
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
-
TorsMamma
- Forumets ordförande
- Inlägg: 11193
- Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
- Ort: Stockholms Skärgård
Hej, vad glad jag är för din skull! Nu kan du i alla fall få den hjälp du behöver när du behöver utan att tjata och bråka. Det är mycket skönt!
En stor kram
En stor kram
Tor 2006
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. Nn tänker jag sammanfatta denna omgångens onda, i den mån jag kommer ihåg.
Jag gick ju ner snabbt i vikt direkt när IVar kom. Sedan runt jul, eller strax före så började jag svullna och kände mig allmänt tjock.
Varje gång jag klev ur sänger så gjorde det ont i fotsulorna (har ni hört talas om zonterapi?). Inte plågsamt ont, men obehagligt på något sätt.
Jag har känt att rörligheten har blivit sämre i armarna och att jag har fått svårare och svårare att sitta på knä. När jag tränar är det en hel del knäsittande i slutet.
Jag började också känna av höger tumme. Inte smärtsamt heller, bara svagare. Orkade inte öppna burkar som jag brukar och tyckte det var jobbigt när Ivar tog tag och skulle dra sig upp.
I söndags eller måndags 3-4 maj, så blev knäna ordentligt svullna. Jag skulle spela golf på onsdag, men jag var mycket nära att avboka den tiden. Men det gjorde jag inte ändå. Vill ju så gärna spela.
Det gick hyfsat ändå att knata runt banan. Det är en brant nerförsbacke, den var lite jobbig, annars gick det bra.
Torsdag var kanske lite sämre, men inte mycket. Absolut inte bättre dock. Jag hade rejält ont i armbågarna när jag vaknade på morgonen och knän som kändes som det var vulkanskydd på. Helt orörliga.
På fredag morgon insåg jag att det går inte att ha det såhär. Jag kan ju knappt gå och när maken sa att han skulle ägna helgen åt att gör golfgrejer till sin pappa, så höll jag på att bryta ihop. Det är bara fyra dagar kvar tills jag börjar jobba, men jag fattade faktiskt inte hur jag skulle klara de dagarna själv med barnen.
Han stannade faktiskt hemma och jobbade hemifrån i fredags, så jag behövde knappt bära Ivar alls.
I alla fall så ringde jag till VC och fick en tid. Resten står väl i mitt tidigare inlägg.
Nu mår jag bra. Käken känns lite och armbågarna är inte helt smärtfria, men jag har haft hand om sonen nästan hela dagen och det har gått jättebra. Jag kan sitta på golvet och ta mig upp igen utan större problem.
En liten tanke jag har haft under detta. Jag har haft magsjuka och varit rejält paj i magen ett par gånger under våren. Jag funderar på om det kan, denna gången, vara den utlösande faktorn.
/LO
Jag gick ju ner snabbt i vikt direkt när IVar kom. Sedan runt jul, eller strax före så började jag svullna och kände mig allmänt tjock.
Varje gång jag klev ur sänger så gjorde det ont i fotsulorna (har ni hört talas om zonterapi?). Inte plågsamt ont, men obehagligt på något sätt.
Jag har känt att rörligheten har blivit sämre i armarna och att jag har fått svårare och svårare att sitta på knä. När jag tränar är det en hel del knäsittande i slutet.
Jag började också känna av höger tumme. Inte smärtsamt heller, bara svagare. Orkade inte öppna burkar som jag brukar och tyckte det var jobbigt när Ivar tog tag och skulle dra sig upp.
I söndags eller måndags 3-4 maj, så blev knäna ordentligt svullna. Jag skulle spela golf på onsdag, men jag var mycket nära att avboka den tiden. Men det gjorde jag inte ändå. Vill ju så gärna spela.
Det gick hyfsat ändå att knata runt banan. Det är en brant nerförsbacke, den var lite jobbig, annars gick det bra.
Torsdag var kanske lite sämre, men inte mycket. Absolut inte bättre dock. Jag hade rejält ont i armbågarna när jag vaknade på morgonen och knän som kändes som det var vulkanskydd på. Helt orörliga.
På fredag morgon insåg jag att det går inte att ha det såhär. Jag kan ju knappt gå och när maken sa att han skulle ägna helgen åt att gör golfgrejer till sin pappa, så höll jag på att bryta ihop. Det är bara fyra dagar kvar tills jag börjar jobba, men jag fattade faktiskt inte hur jag skulle klara de dagarna själv med barnen.
Han stannade faktiskt hemma och jobbade hemifrån i fredags, så jag behövde knappt bära Ivar alls.
I alla fall så ringde jag till VC och fick en tid. Resten står väl i mitt tidigare inlägg.
Nu mår jag bra. Käken känns lite och armbågarna är inte helt smärtfria, men jag har haft hand om sonen nästan hela dagen och det har gått jättebra. Jag kan sitta på golvet och ta mig upp igen utan större problem.
En liten tanke jag har haft under detta. Jag har haft magsjuka och varit rejält paj i magen ett par gånger under våren. Jag funderar på om det kan, denna gången, vara den utlösande faktorn.
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
-
blivandemamma
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 1573
- Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03
Skönt Lotta att du hittat en läkare på VC som tar dig och dina besvär på allvar! Måste säga att det inte direkt svämmar över av läkare på VC som tar dessa initiativen och dessutom vet att man kan ha reumatisk sjukdom trots att det inte visar någonting på blodproverna.
Kram till dig!
Anna
Kram till dig!
Anna
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Hm.
Det är en och en halv månad sedan jag skrev. Ett par veckor efter cortisonet var jag bra. Eller i alla fall helt ok.
Sedan blev det snabbt sämre.
Det konstiga är ju att det går upp och ner. Hela tiden, från dag till dag och ibland t.o.m. under en och samma dag.
Armarna har varit sämst. Orörlig, stel och ont. Sedan ett par dagar, eller nästan en vecka så har jag ont i höger knä igen också. Jag körde ju en maratonträning i NIA förra söndagen, vilket kanske inte var supersmart, men riktigt kul. Troligen gjorde det att knät inte höll.
Jag har träffat homeopaten (hade jag det sist?) Hon tar mig på största allvar och tror verkligen att det ska bli snabb effekt på hennes medicin, men jag märker inte mycket, om något alls. SOm sagt så varierar det så mycket så det är svårt att säga vad som är vad. Men bra är det i alla fall inte.
Imorgon ska jag till Reumatologen. Det ska bli intressant och jag ska skriva ner en del frågor och försöka få svar. Men tyvärr är jag skeptisk. Men jag ska föröka få hjälp med att öka rörligheten.
Det är svårt att få hjälp med den sortens smärta jag har. Det gör ju ont när jag rör mig, inte när jag är still. Jag har alltså inte värk. Det stramar och låser sig och gör ont i ytterlägen.
Återkommer nog med mer i min klagotråd om ett tag.
Nä, nu ska jag beställa mat, orkar inte laga idag. Ingen av oss
/LO
Det är en och en halv månad sedan jag skrev. Ett par veckor efter cortisonet var jag bra. Eller i alla fall helt ok.
Sedan blev det snabbt sämre.
Det konstiga är ju att det går upp och ner. Hela tiden, från dag till dag och ibland t.o.m. under en och samma dag.
Armarna har varit sämst. Orörlig, stel och ont. Sedan ett par dagar, eller nästan en vecka så har jag ont i höger knä igen också. Jag körde ju en maratonträning i NIA förra söndagen, vilket kanske inte var supersmart, men riktigt kul. Troligen gjorde det att knät inte höll.
Jag har träffat homeopaten (hade jag det sist?) Hon tar mig på största allvar och tror verkligen att det ska bli snabb effekt på hennes medicin, men jag märker inte mycket, om något alls. SOm sagt så varierar det så mycket så det är svårt att säga vad som är vad. Men bra är det i alla fall inte.
Imorgon ska jag till Reumatologen. Det ska bli intressant och jag ska skriva ner en del frågor och försöka få svar. Men tyvärr är jag skeptisk. Men jag ska föröka få hjälp med att öka rörligheten.
Det är svårt att få hjälp med den sortens smärta jag har. Det gör ju ont när jag rör mig, inte när jag är still. Jag har alltså inte värk. Det stramar och låser sig och gör ont i ytterlägen.
Återkommer nog med mer i min klagotråd om ett tag.
Nä, nu ska jag beställa mat, orkar inte laga idag. Ingen av oss
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
-
TorsMamma
- Forumets ordförande
- Inlägg: 11193
- Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
- Ort: Stockholms Skärgård
Hej, vad tråkigt att du inte är bra... 
Skov är tuffa att ha och det kräver mycket tålamod. Jag hoppas i alla fall att du får njuta lite av tillvaron men kanske måste ta det lite lugnt.
Har du försökt att strama upp din LCHF kost något? Det är ju kolhydrater som är orsaker till inflammationer och då är ju LCHF förmodligen den bästa kosten man kan ha.
Skov är tuffa att ha och det kräver mycket tålamod. Jag hoppas i alla fall att du får njuta lite av tillvaron men kanske måste ta det lite lugnt.Har du försökt att strama upp din LCHF kost något? Det är ju kolhydrater som är orsaker till inflammationer och då är ju LCHF förmodligen den bästa kosten man kan ha.
Tor 2006
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. Hej TM och tack för svar.
Nej, tyvärr är jag nästan sämre på LCHF nu än på länge. Struntar liksom i det. Och det är ju ingen logik i det. Men just nu känner jag mig mest uppgiven och trött. Då är det lätt att "unna sig" och "fuska".
Vad är det jag behöver tänka på till imorgon nu då?
Den medicin jag har upplever jag inte hjälper speciellt mycket. Finns det annan bättre, som ändå inte förgiftar mig totalt (kanske jag inte ska säga rakt ut)?
SKa jag ta medicin kontinuerligt eller när jag har som mest ont? Gör det någon skillnad i längden?
Träning eller rörelse i största allmänhet - bra eller dåligt?
Tankar som jag vill ta upp imorgon!
Finns det något annat sätt att få smärtlindring är medicin? Går det att få hjälp med det?
Jag vill komma åt grundproblemet - vilket i alla fall inte jag vet vad det är - går det?
Sen skäms jag för att jag glömt att ta blodprov som jag har blivit ombedd, men jag har faktiskt glömt bort det. Hoppas läkaren inte tycker jag är en ointresserad latgris som tar upp hens tid i onödan.
Nu vill Ivar ha lite att dricka - han är grym på teckenspråk när det gäller mat
/LO
Nej, tyvärr är jag nästan sämre på LCHF nu än på länge. Struntar liksom i det. Och det är ju ingen logik i det. Men just nu känner jag mig mest uppgiven och trött. Då är det lätt att "unna sig" och "fuska".
Vad är det jag behöver tänka på till imorgon nu då?
Den medicin jag har upplever jag inte hjälper speciellt mycket. Finns det annan bättre, som ändå inte förgiftar mig totalt (kanske jag inte ska säga rakt ut)?
SKa jag ta medicin kontinuerligt eller när jag har som mest ont? Gör det någon skillnad i längden?
Träning eller rörelse i största allmänhet - bra eller dåligt?
Tankar som jag vill ta upp imorgon!
Finns det något annat sätt att få smärtlindring är medicin? Går det att få hjälp med det?
Jag vill komma åt grundproblemet - vilket i alla fall inte jag vet vad det är - går det?
Sen skäms jag för att jag glömt att ta blodprov som jag har blivit ombedd, men jag har faktiskt glömt bort det. Hoppas läkaren inte tycker jag är en ointresserad latgris som tar upp hens tid i onödan.
Nu vill Ivar ha lite att dricka - han är grym på teckenspråk när det gäller mat
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
-
Nancy
Idag har jag varit hos reumatologen. En i stort positiv upplevelse där jag framför allt blev tagen på allvar och blev välkomnad som deras kund
Vi pratade en stund (rätt länge) och han förklarade och beskrev och föreslog hur vi skulle göra.
Jag har en reumatisk sjukdom. Troligen reaktiv artrit. Det brukar gå över på några månader, men kan vara kronisk. Jag har haft min i 18 år, så den får nog betraktas som kronisk.
Den går i skov, vilket tydligen alla reumasjukdomar gör.
Han pratade en del om ledgångsreumatism, men eftersom jag inte har några problem med små leder, så trodde han inte på det. Men han var ändå förvånad över att jag inte hade ont i händer eller fötter.
Alla leder ska röntgas för att se om det skett några förändringar. Det hade det inte gjort 2004, så jag tror inte det nu heller [-o<
Jag har fått korticonsprutor i höger knä och båda armbågarna. Jag fick åka rullstol till entren (hur kunde de komma på att lägga ortoped och reuma avdelningar längst bort i hela sjukhuset
)
Och så var det medicin. Jag fick Metotrexat (Metotab), som är ett cellgift, men målet är att jag ska äta 15 mg per vecka och har man cancer får man över 1000. Det ska jag äta kontinuerligt (alltid, för all framtid? Det vet jag inte än). Hur ska man komma ihåg att ta en medicin EN gång per vecka?
Sedan fick jag korticon. I ca två månader, för den första medicinen tar ett tag att börja värka (verka heter det va?). Så jag ska börja med den imorgon och köra två tabletter i två veckor, sedan ska jag trappa ner med en halv varannan vecka.
Och provtagning. I början vill de ta blodprover varannan vecka i fem veckor. Sedan varannan månad i två år, sedan var fjärde månad. (tror jag att det var).
Om några veckor ska läkaren ringa och om några månader ska jag få träffa deras team - sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut och kurator. Jag blev erbjuden att ta med mig någon som också får vara med och lyssna.
Läkaren gick igenom allt noga och förklarade. Bad att jag skulle fråga om jag inte förstod. Sedan kom jag ut till receptionen och mottogs av en undersköterska som välkomnade mig och förklarade allt en gång till och beskrev en del annat runt omkring. Hur deras verksamhet fungerar och så.
Allt känns bra. Ja eller jag har ju ont, men nu ska vi ta tag i detta och dämpa dessa skov rejält.
Kommer inte på mer nu, skriver mer någon annan gång.
/LO
Vi pratade en stund (rätt länge) och han förklarade och beskrev och föreslog hur vi skulle göra.
Jag har en reumatisk sjukdom. Troligen reaktiv artrit. Det brukar gå över på några månader, men kan vara kronisk. Jag har haft min i 18 år, så den får nog betraktas som kronisk.
Den går i skov, vilket tydligen alla reumasjukdomar gör.
Han pratade en del om ledgångsreumatism, men eftersom jag inte har några problem med små leder, så trodde han inte på det. Men han var ändå förvånad över att jag inte hade ont i händer eller fötter.
Alla leder ska röntgas för att se om det skett några förändringar. Det hade det inte gjort 2004, så jag tror inte det nu heller [-o<
Jag har fått korticonsprutor i höger knä och båda armbågarna. Jag fick åka rullstol till entren (hur kunde de komma på att lägga ortoped och reuma avdelningar längst bort i hela sjukhuset
)Och så var det medicin. Jag fick Metotrexat (Metotab), som är ett cellgift, men målet är att jag ska äta 15 mg per vecka och har man cancer får man över 1000. Det ska jag äta kontinuerligt (alltid, för all framtid? Det vet jag inte än). Hur ska man komma ihåg att ta en medicin EN gång per vecka?
Sedan fick jag korticon. I ca två månader, för den första medicinen tar ett tag att börja värka (verka heter det va?). Så jag ska börja med den imorgon och köra två tabletter i två veckor, sedan ska jag trappa ner med en halv varannan vecka.
Och provtagning. I början vill de ta blodprover varannan vecka i fem veckor. Sedan varannan månad i två år, sedan var fjärde månad. (tror jag att det var).
Om några veckor ska läkaren ringa och om några månader ska jag få träffa deras team - sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut och kurator. Jag blev erbjuden att ta med mig någon som också får vara med och lyssna.
Läkaren gick igenom allt noga och förklarade. Bad att jag skulle fråga om jag inte förstod. Sedan kom jag ut till receptionen och mottogs av en undersköterska som välkomnade mig och förklarade allt en gång till och beskrev en del annat runt omkring. Hur deras verksamhet fungerar och så.
Allt känns bra. Ja eller jag har ju ont, men nu ska vi ta tag i detta och dämpa dessa skov rejält.
Kommer inte på mer nu, skriver mer någon annan gång.
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum