Det handlar om Nicolas, 8,5 år, yngst i huset.
Han har alltid varit liten i maten, men när han flyttade från dagmamma och hemlagad mat till dagis och halvfabrikat så äter han väldigt
dåligt. För att få en uppfattning om vad han äter, så är det lättare att skriva VAD han äter än vad han inte äter:
*Grillkorv (absolut inte kokkorv, frukostkorv eller falukorv)
*Köttbullar (både hemgjorda och köpta går bra)
*Lasagne
*Tacos
*Pizza (men ABSOLUT inte hamburgare)
*Pasta i alla former
*Bacon
*Pannkaka
*Kyckling och ris (men absolut ingen sås)
*Risgrynsgröt (men ingen annan sorts gröt)
*Gurka
*Gröna äpplen
*Banan
*Apelsin (om man klyftar eller pressar)
*Fil och flingor
*Smörgåsar med kaviar eller prickig korv. (absolut inte ost, men det går bra på toast, när den är smält)
*Lätta (alltså smörgåspålägget, går icke att lura honom med bregott eller nåt annat smör)
Allt annat, och då menar jag ALLT, ratas.
I åratal har vi provat allt ifrån hot, tvång, ignorans, "laga din egen mat", laga särskild mat till honom, uppmuntran om att iallafall SMAKA,
inte få gå från bordet förrän maten är uppäten, indraget lördagsgodis/kvällsfika.....ja ALLT.
Inget hjälper och nu kommer det signaler från skolan att han inte orkar med eftermiddagarna, då han inte äter nåt där heller.
Humöret tryter och han blir gnällig och osams med sina klasskompisar. (Troligtvis beroende på lågt blodsocker)
Men vad ska vi göra, vi har ju provat allt redan..? Läraren har haft ett möte med oss och skolsköterskan där dom funderade på hur vi skulle kunna lösa saken och vi bestämde att han ska få ha med extra frukt eller mackor de dagar han inte äter på skolan.
Förstår om det låter som om han är världens bortskämdaste, men nu har vi slutat med att laga speciell mat till honom, han får fixa eget om inte middan duger, vilket han gärna gör. Han hjälper oxå väldigt gärna till med all slags matlagning, men är det nåt han inte tycker om så äter han inte ändå...har förstås provat AW:s råd om att låta dem laga maten själva/hjälpa till varje dag.
Men man kan ju inte hjälpa vad skolan serverar för mat, det är ju bara att äta och se glad ut...har vi försökt förklara för honom, och att man måste äta även om det inte är supergott, för att orka med dagen. Men det är som att prata med en vägg.
Han växer som han ska både på längd och bredd. Tidigare har han varit minst och smalast i klassen, men har vuxit ikapp.
Men jag har märkt på senaste tiden att han börjar få tendenser till lite rundhet (Själv är jag överviktig, men var det ej som barn).
Jag har försökt haft is i magen då det gäller ätandet, eftersom det funnits flera små matvägrare i släkten som idag är vuxna människor med rejäl aptit....
*Inga sötsaker eller chips eller sånt på vardagarna.
*Alltid frukost varje morgon, frukt eller/och mackor skickas med som mellis på skolan.
*Mellis efter skolan (oftast fil och flingor), middag vid 5-snåret och kvällsfika innan läggdags.
Jag tror inte han kommer att svälta ihjäl.
Men ändå känns det jobbigt när skolan reagerar så här...självklart är det inte okej att han tappar humöret på eftermiddagarna och blir irriterad, uppkäftig och har nära till knytnäven.
Nån som har erfarenhet?
8-åring som "inte äter"...
8-åring som "inte äter"...
*35 år, en tjej på 11 år, en pojke på 8 år och en äkta man på 43!*
Re: 8-åring som "inte äter"...
Hej 
Startar här med ett litet kortare svar för ska strax iväg. Ville dock börja tänka tillsammans" och ge dig ett svar.
Så som jag läser det som du beskriver så har det länge varit en överkoncentration på raringen och hans mat. Det krävs inte mycket för att skapa en negativ cirkel vad gäller mat, och allt med det. Mat ska vara lika naturligt som att andas. Som en läkare sa en gång "tänk om någon stod bredvid dig...andas...andas...hur lätt hade det varit att andas naturligt då"
Som jag ser det så måste ni förmedla ett positivt budskap kring mat, och helt släppa tjat och krav. Som du redan sett så hjälper det föga. Servera nyttig mat, servera inte skräpmat och onyttigheter och strama upp tillgång. Klart alla barn vill ha perfekt hemlagad mat men i grunden är det överlevnad som gäller och det styr även våra barn. Men om man påtalar dåligheten, pratar om det...ältar och tjatat - vad skapar man då Du skriver en hel radda med saker han gillar och inte gillar. Kanske är jag väldigt rak nu och jag hoppas du inte tar illa upp. Men det tyder på mig för överkoncentration. Jag skulle aldrig kunna (alltså jag vet inte) göra en sådan lista för något av mina barn. Knappt för mig själv heller. 
Så backa helt men ge förutsättningarna. Ge också förutsättningarna för daglig rörelse/aktivitet och massa utevistelse. Kanske det påverkar hans aptit
Gällande skolan så får de också backa. Skicka med frukt (inget annat) kan man absolut göra och säga till honom att äta den i anslutning med mellanmålet. Sedan tycker jag att eftermiddagens stökighet ändå får hanteras på annat sätt och där kan ni be om en handlingsplan från skolan, samt försöka styra upp det själva. Man kan inte ursäkta och förklara beteenden med att man äter dåligt. Och om ni säger det så han hör - vad säger det då Sedan kan det absolut vara en utlösande faktor men inte ensamt som jag ser det. Och ska då inte ursäktas. Hur skulle det se ut om vi utrsäktade oss (vilket ju alla i och för sig gör) med att vi ätit för dåligt eller sovit för dåligt. Men det tycker jag är ett samhällsproblem där vi hellre ursäktar oss alla av massa möjliga orsaker, än styr upp.
Jag förstår ni är oroliga och det är mycket tungt när det inte fungerar. Jag tror dock att ni har allt att vinna på att backa helt med maten, ge förutsättningarna för mat/aktivitete, skicka med frukt samt hantera bråkigheten mer konstruktivt för sig.
Har du läst "bekymmer mat" i Barnaboken
Hör av dig vidare så tänker vi tillsammans.
Varm kram
Susanne
Startar här med ett litet kortare svar för ska strax iväg. Ville dock börja tänka tillsammans" och ge dig ett svar.
Så som jag läser det som du beskriver så har det länge varit en överkoncentration på raringen och hans mat. Det krävs inte mycket för att skapa en negativ cirkel vad gäller mat, och allt med det. Mat ska vara lika naturligt som att andas. Som en läkare sa en gång "tänk om någon stod bredvid dig...andas...andas...hur lätt hade det varit att andas naturligt då"
Som jag ser det så måste ni förmedla ett positivt budskap kring mat, och helt släppa tjat och krav. Som du redan sett så hjälper det föga. Servera nyttig mat, servera inte skräpmat och onyttigheter och strama upp tillgång. Klart alla barn vill ha perfekt hemlagad mat men i grunden är det överlevnad som gäller och det styr även våra barn. Men om man påtalar dåligheten, pratar om det...ältar och tjatat - vad skapar man då
Du skriver en hel radda med saker han gillar och inte gillar. Kanske är jag väldigt rak nu och jag hoppas du inte tar illa upp. Men det tyder på mig för överkoncentration. Jag skulle aldrig kunna (alltså jag vet inte) göra en sådan lista för något av mina barn. Knappt för mig själv heller. Så backa helt men ge förutsättningarna. Ge också förutsättningarna för daglig rörelse/aktivitet och massa utevistelse. Kanske det påverkar hans aptit
Gällande skolan så får de också backa. Skicka med frukt (inget annat) kan man absolut göra och säga till honom att äta den i anslutning med mellanmålet. Sedan tycker jag att eftermiddagens stökighet ändå får hanteras på annat sätt och där kan ni be om en handlingsplan från skolan, samt försöka styra upp det själva. Man kan inte ursäkta och förklara beteenden med att man äter dåligt. Och om ni säger det så han hör - vad säger det då
Sedan kan det absolut vara en utlösande faktor men inte ensamt som jag ser det. Och ska då inte ursäktas. Hur skulle det se ut om vi utrsäktade oss (vilket ju alla i och för sig gör) med att vi ätit för dåligt eller sovit för dåligt. Men det tycker jag är ett samhällsproblem där vi hellre ursäktar oss alla av massa möjliga orsaker, än styr upp.Jag förstår ni är oroliga och det är mycket tungt när det inte fungerar. Jag tror dock att ni har allt att vinna på att backa helt med maten, ge förutsättningarna för mat/aktivitete, skicka med frukt samt hantera bråkigheten mer konstruktivt för sig.
Har du läst "bekymmer mat" i Barnaboken
Hör av dig vidare så tänker vi tillsammans.
Varm kram
Susanne
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Re: 8-åring som "inte äter"...
Hej!
Du har redan fatt jättebra svar fran Susanne*.
Men det är en sak jag kom tll att tänka pa; social delaktighet.
Gör honom delaktig i matlagningen, sa blir intresset större ocksa.
Det är gott att äta egen mat. Han kan ocksa fa välja vad ni ska äta till middag en dag i veckan och sedan göra den själv med lite hjälp av dig.
Läs gärna om 8 aringen i Barnaboken. Ett ljuvligt kapitel.
Kram
Du har redan fatt jättebra svar fran Susanne*.
Men det är en sak jag kom tll att tänka pa; social delaktighet.
Bra! Fortsätt med det.johanna skrev: Han hjälper oxå väldigt gärna till med all slags matlagning, men är det nåt han inte tycker om så äter han inte ändå...har förstås provat AW:s råd om att låta dem laga maten själva/hjälpa till varje dag.
Gör honom delaktig i matlagningen, sa blir intresset större ocksa.
Det är gott att äta egen mat. Han kan ocksa fa välja vad ni ska äta till middag en dag i veckan och sedan göra den själv med lite hjälp av dig.
Läs gärna om 8 aringen i Barnaboken.
Ett ljuvligt kapitel.Kram
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Tack för svar och synpunkter, Susanne* och miniz!
Susanne; nejdå, tar inte alls illa upp, men för mig var det väldigt enkelt att göra denna lista, då vi levt med den här "matsedeln" i flera år...!
Jo, helt sant att det blivit en ond cirkel som vi nu försöker bryta genom att avdramatisera och låta honom bli mer delaktig i matlagningen, samt att sluta truga "bara en tugga till...". Nicolas var inte med på detta möte med skolan, vi är nog med att han inte ska höra såna här saker... han ska hellre få positiv respons när han väl vågar testa nya saker eller så.
Sen det här med "negativt beteende" så är inte jag heller benägen att hålla med om att allt beror på att han ätit dåligt.
Grejen är den att Nicolas varit så sen han var liten, går sina egna vägar, umgås hellre med äldre barn eller vuxna (farfar är hans bästa kompis!
) än med jämnåriga. Det kändes som om det var ett problem för läraren att han inte är så delaktig i lekar på skolrasten, men vi ansåg att han alltid varit så och inte hade för avsikt att försöka ändra på honom, då han själv varit tillfreds med att ha det så, men nu lyckades läraren sätta griller i huvudet på mig.....jag har så svårt för att låta skola stereotypa in alla elever i ett fack, tycker dom ska få göra som dom vill, inom rimliga gränser förstås....läraren tycker även att Nicolas måste träna på att skriva "riktigt" (som hon säger), eftersom han inte gör som alla andra. Han skriver en del bokstäver och siffror nedifrån och upp (inte enligt den gängse normen uppifrån och ner alltå!), men det syns vad det står och han är duktig och snabb i skolan. Men vadå, han måste väl få ha sin personliga handstil??? Nja, tycker fröken, det blir så svårt att förklara för de andra eleverna varför Nicolas "får skriva som han vill". Men hallå.....kan jag tycka. 
Det känns lite som att man SKAPAR en del problem som inte finns.
Nicolas är en sån kille som hellre umgås med vår granne Magnus 30 år, hjälper honom att gräva trädgårdsland eller gör vattenexperiment, umgås med farfar och spelar kort, eller umgås med sin tre år äldre kompis och spelar tv-spel. Och är det ingen klasskompis som ringer och "vill va" efter skolan, så bryr han sig inte så mycket om det.
Och vi har inte för avsikt att försöka ändra på honom, han måste få gå sin egen väg, så länge det inte stör honom själv eller nån annan.
Jo jag har både läst Bekymmer mat och kapitlet om åttaåringen.
Underbara bägge två!
Men som sagt, "matproblemet" har vi inte lyckats tackla på rätt sätt än...
Vi andra tre i familjen äter i princip all sorts mat och tycker det mesta är gott, varför det börjar bli lite frustrerande att sonen inte vill äta grillat och potatisgratäng (exempelvis) med oss nu när grillsäsongen startat...då står han hellre vid grillen själv och steker på ett par korvar...!
Nu blev det ett långt inlägg igen, men det är mycket funderingar nu!
Susanne; nejdå, tar inte alls illa upp, men för mig var det väldigt enkelt att göra denna lista, då vi levt med den här "matsedeln" i flera år...!
Jo, helt sant att det blivit en ond cirkel som vi nu försöker bryta genom att avdramatisera och låta honom bli mer delaktig i matlagningen, samt att sluta truga "bara en tugga till...". Nicolas var inte med på detta möte med skolan, vi är nog med att han inte ska höra såna här saker... han ska hellre få positiv respons när han väl vågar testa nya saker eller så.
Sen det här med "negativt beteende" så är inte jag heller benägen att hålla med om att allt beror på att han ätit dåligt.
Grejen är den att Nicolas varit så sen han var liten, går sina egna vägar, umgås hellre med äldre barn eller vuxna (farfar är hans bästa kompis!
) än med jämnåriga. Det kändes som om det var ett problem för läraren att han inte är så delaktig i lekar på skolrasten, men vi ansåg att han alltid varit så och inte hade för avsikt att försöka ändra på honom, då han själv varit tillfreds med att ha det så, men nu lyckades läraren sätta griller i huvudet på mig.....jag har så svårt för att låta skola stereotypa in alla elever i ett fack, tycker dom ska få göra som dom vill, inom rimliga gränser förstås....läraren tycker även att Nicolas måste träna på att skriva "riktigt" (som hon säger), eftersom han inte gör som alla andra. Han skriver en del bokstäver och siffror nedifrån och upp (inte enligt den gängse normen uppifrån och ner alltå!), men det syns vad det står och han är duktig och snabb i skolan. Men vadå, han måste väl få ha sin personliga handstil??? Nja, tycker fröken, det blir så svårt att förklara för de andra eleverna varför Nicolas "får skriva som han vill". Men hallå.....kan jag tycka. Det känns lite som att man SKAPAR en del problem som inte finns.
Nicolas är en sån kille som hellre umgås med vår granne Magnus 30 år, hjälper honom att gräva trädgårdsland eller gör vattenexperiment, umgås med farfar och spelar kort, eller umgås med sin tre år äldre kompis och spelar tv-spel. Och är det ingen klasskompis som ringer och "vill va" efter skolan, så bryr han sig inte så mycket om det.
Och vi har inte för avsikt att försöka ändra på honom, han måste få gå sin egen väg, så länge det inte stör honom själv eller nån annan.
Jo jag har både läst Bekymmer mat och kapitlet om åttaåringen.
Underbara bägge två!
Men som sagt, "matproblemet" har vi inte lyckats tackla på rätt sätt än...
Vi andra tre i familjen äter i princip all sorts mat och tycker det mesta är gott, varför det börjar bli lite frustrerande att sonen inte vill äta grillat och potatisgratäng (exempelvis) med oss nu när grillsäsongen startat...då står han hellre vid grillen själv och steker på ett par korvar...!
Nu blev det ett långt inlägg igen, men det är mycket funderingar nu!
*35 år, en tjej på 11 år, en pojke på 8 år och en äkta man på 43!*
Oj, undrar om inte mitt inlägg blev lite rörigt...ser jag nu när jag läst igenom det Jag menar förstås inte att han ska får göra som han vill när det gäller att slåss eller vara uppkäftig, absolut inte, utan jag menade att han måste får göra som han vill när det gäller kompisar och lekar på rasterna.
Han kan komma hem efter skolan och vi frågar vad han gjort, vem han har lekt med osv, och han kan svara "nä det är bara J (den tre år äldre kompisen) som vill vara med mig, och han var sjuk idag, så jag var ensam".
Som förälder blir man ju då helt hjärtekrossad och tycker synd om och frågar "nämen är det så???? " varpå han svarar "äh det gör inget, jag hittade en fin iskristall i en snöhög istället" helt lycklig....
Och då känns det som om man måste släppa lite och tänka att man måste lita på det och att han kanske inte far illa ändå. Om det har hänt nåt han verkligen blivit lessen över så berättar han det och vi försöker reda ut saken. I övrigt är han en liten "undansmitare" och "sopa-under-mattan-kille", VÄLDIGT lik sin far... 8)
Som sagt, lite rörigt nu!
Jag menar förstås inte att han ska får göra som han vill när det gäller att slåss eller vara uppkäftig, absolut inte, utan jag menade att han måste får göra som han vill när det gäller kompisar och lekar på rasterna.Han kan komma hem efter skolan och vi frågar vad han gjort, vem han har lekt med osv, och han kan svara "nä det är bara J (den tre år äldre kompisen) som vill vara med mig, och han var sjuk idag, så jag var ensam".
Som förälder blir man ju då helt hjärtekrossad och tycker synd om och frågar "nämen är det så????
" varpå han svarar "äh det gör inget, jag hittade en fin iskristall i en snöhög istället" helt lycklig....Och då känns det som om man måste släppa lite och tänka att man måste lita på det och att han kanske inte far illa ändå. Om det har hänt nåt han verkligen blivit lessen över så berättar han det och vi försöker reda ut saken. I övrigt är han en liten "undansmitare" och "sopa-under-mattan-kille", VÄLDIGT lik sin far... 8)
Som sagt, lite rörigt nu!
*35 år, en tjej på 11 år, en pojke på 8 år och en äkta man på 43!*
Jag vill först göra dig uppmärksam på
Jag vill först göra dig uppmärksam på att du fått mycket fina svar från Anna Wahlgren redan i den här tråden från 2005.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... ght=#23995
Läs gärna i genom den tråden igen mycket noga och förutsättningslöst.
Jag har annars ett ganska radikalt och annorlunda förslag. Nu är det fint väder ute.
Tälta hyr ett primitivt torp under någon av de långhelger som kommer.
Se till att det är knöligt under matlagning och att hans insats behövs, ja faktiskt är nödvändig..
Göra en hel måltid med hjälp av stormkök är ju jobbigt och man är tacksam sen att man får i sig något alls.
Jag tycker att byta miljö och ha fokus på något annat än barnet/problemet har hjälpt mig när jag fastnat.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... ght=#23995
Läs gärna i genom den tråden igen mycket noga och förutsättningslöst.
Jag har annars ett ganska radikalt och annorlunda förslag. Nu är det fint väder ute.
Tälta hyr ett primitivt torp under någon av de långhelger som kommer.
Se till att det är knöligt under matlagning och att hans insats behövs, ja faktiskt är nödvändig..
Göra en hel måltid med hjälp av stormkök är ju jobbigt och man är tacksam sen att man får i sig något alls.
Jag tycker att byta miljö och ha fokus på något annat än barnet/problemet har hjälpt mig när jag fastnat.
Håller självklart
Jag håller självklart med om att din son ska få vara som han är och ha sin personliga handstil.
Det är väl underbart att han väljer sina vänner själv.
Det är väl underbart att han väljer sina vänner själv.
Hej Inger
Jo, jag är har uppmärksammat svaren jag fick för några år sen, läste igenom dem så sent som igår. Uppenbarligen la vi väl inte manken till då, ordentligt som vi kanske skulle ha gjort, men oavsett så kvarstår problemen, och jag blir osäker på nytt. Jag vet inte om det är meningen att jag ska ha dåligt samvete (vilket jag har) för att vi gjort fel eller inte försökt tillräckligt, men som en del föräldrar vet kan det vara svårt att ha riktigt egensinniga barn, jag har själv varit en av dem som tyckt att mina egna ungar varit extremt lättsamma ända sen födseln eftersom vi gjort på "rätt sätt" redan från början med mat, sömn o dyl, och inte förstått hur andra föräldrar burit sig åt när de klagat på att barnen inte äter eller sover. Föga insåg jag då att min egen son skulle bli en av dem som inte vill äta ordentligt. Från början tyckte jag han tramsade och ignorerade "jag tycker inte om" eller "jag kan inte äta det här". Tills den dan han nästan kräktes på riktigt när han provsmakade nåt han inte ätit förut.
Han har dessa kräkreflexer än idag, 4,5 år efter att jag frågade och fick svar förra gången, även fast han kämpar med att smaka eller äta upp.
Jo, jag är har uppmärksammat svaren jag fick för några år sen, läste igenom dem så sent som igår. Uppenbarligen la vi väl inte manken till då, ordentligt som vi kanske skulle ha gjort, men oavsett så kvarstår problemen, och jag blir osäker på nytt. Jag vet inte om det är meningen att jag ska ha dåligt samvete (vilket jag har) för att vi gjort fel eller inte försökt tillräckligt, men som en del föräldrar vet kan det vara svårt att ha riktigt egensinniga barn, jag har själv varit en av dem som tyckt att mina egna ungar varit extremt lättsamma ända sen födseln eftersom vi gjort på "rätt sätt" redan från början med mat, sömn o dyl, och inte förstått hur andra föräldrar burit sig åt när de klagat på att barnen inte äter eller sover. Föga insåg jag då att min egen son skulle bli en av dem som inte vill äta ordentligt. Från början tyckte jag han tramsade och ignorerade "jag tycker inte om" eller "jag kan inte äta det här". Tills den dan han nästan kräktes på riktigt när han provsmakade nåt han inte ätit förut.
Han har dessa kräkreflexer än idag, 4,5 år efter att jag frågade och fick svar förra gången, även fast han kämpar med att smaka eller äta upp.
*35 år, en tjej på 11 år, en pojke på 8 år och en äkta man på 43!*
Hej Inger
Jo, jag är har uppmärksammat svaren jag fick för några år sen, läste igenom dem så sent som igår. Uppenbarligen la vi väl inte manken till då, ordentligt som vi kanske skulle ha gjort, men oavsett så kvarstår problemen, och jag blir osäker på nytt. Jag vet inte om det är meningen att jag ska ha dåligt samvete (vilket jag har) för att vi gjort fel eller inte försökt tillräckligt, men som en del föräldrar vet kan det vara svårt att ha riktigt egensinniga barn, jag har själv varit en av dem som tyckt att mina egna ungar varit extremt lättsamma ända sen födseln eftersom vi gjort på "rätt sätt" redan från början med mat, sömn o dyl, och inte förstått hur andra föräldrar burit sig åt när de klagat på att barnen inte äter eller sover. Föga insåg jag då att min egen son skulle bli en av dem som inte vill äta ordentligt. Från början tyckte jag han tramsade och ignorerade "jag tycker inte om" eller "jag kan inte äta det här". Tills den dan han nästan kräktes på riktigt när han provsmakade nåt han inte ätit förut.
Han har dessa kräkreflexer än idag, 4,5 år efter att jag frågade och fick svar förra gången, även fast han kämpar med att smaka eller äta upp.
Jo, jag är har uppmärksammat svaren jag fick för några år sen, läste igenom dem så sent som igår. Uppenbarligen la vi väl inte manken till då, ordentligt som vi kanske skulle ha gjort, men oavsett så kvarstår problemen, och jag blir osäker på nytt. Jag vet inte om det är meningen att jag ska ha dåligt samvete (vilket jag har) för att vi gjort fel eller inte försökt tillräckligt, men som en del föräldrar vet kan det vara svårt att ha riktigt egensinniga barn, jag har själv varit en av dem som tyckt att mina egna ungar varit extremt lättsamma ända sen födseln eftersom vi gjort på "rätt sätt" redan från början med mat, sömn o dyl, och inte förstått hur andra föräldrar burit sig åt när de klagat på att barnen inte äter eller sover. Föga insåg jag då att min egen son skulle bli en av dem som inte vill äta ordentligt. Från början tyckte jag han tramsade och ignorerade "jag tycker inte om" eller "jag kan inte äta det här". Tills den dan han nästan kräktes på riktigt när han provsmakade nåt han inte ätit förut.
Han har dessa kräkreflexer än idag, 4,5 år efter att jag frågade och fick svar förra gången, även fast han kämpar med att smaka eller äta upp.
*35 år, en tjej på 11 år, en pojke på 8 år och en äkta man på 43!*
Hej Inger
Jo, jag är har uppmärksammat svaren jag fick för några år sen, läste igenom dem så sent som igår. Uppenbarligen la vi väl inte manken till då, ordentligt som vi kanske skulle ha gjort, men oavsett så kvarstår problemen, och jag blir osäker på nytt. Jag vet inte om det är meningen att jag ska ha dåligt samvete (vilket jag har) för att vi gjort fel eller inte försökt tillräckligt, men som en del föräldrar vet kan det vara svårt att ha riktigt egensinniga barn, jag har själv varit en av dem som tyckt att mina egna ungar varit extremt lättsamma ända sen födseln eftersom vi gjort på "rätt sätt" redan från början med mat, sömn o dyl, och inte förstått hur andra föräldrar burit sig åt när de klagat på att barnen inte äter eller sover. Föga insåg jag då att min egen son skulle bli en av dem som inte vill äta ordentligt. Från början tyckte jag han tramsade och ignorerade "jag tycker inte om" eller "jag kan inte äta det här". Tills den dan han nästan kräktes på riktigt när han provsmakade nåt han inte ätit förut.
Han har dessa kräkreflexer än idag, 4,5 år efter att jag frågade och fick svar förra gången, även fast han kämpar med att smaka eller äta upp.
Jo, jag är har uppmärksammat svaren jag fick för några år sen, läste igenom dem så sent som igår. Uppenbarligen la vi väl inte manken till då, ordentligt som vi kanske skulle ha gjort, men oavsett så kvarstår problemen, och jag blir osäker på nytt. Jag vet inte om det är meningen att jag ska ha dåligt samvete (vilket jag har) för att vi gjort fel eller inte försökt tillräckligt, men som en del föräldrar vet kan det vara svårt att ha riktigt egensinniga barn, jag har själv varit en av dem som tyckt att mina egna ungar varit extremt lättsamma ända sen födseln eftersom vi gjort på "rätt sätt" redan från början med mat, sömn o dyl, och inte förstått hur andra föräldrar burit sig åt när de klagat på att barnen inte äter eller sover. Föga insåg jag då att min egen son skulle bli en av dem som inte vill äta ordentligt. Från början tyckte jag han tramsade och ignorerade "jag tycker inte om" eller "jag kan inte äta det här". Tills den dan han nästan kräktes på riktigt när han provsmakade nåt han inte ätit förut.
Han har dessa kräkreflexer än idag, 4,5 år efter att jag frågade och fick svar förra gången, även fast han kämpar med att smaka eller äta upp.
*35 år, en tjej på 11 år, en pojke på 8 år och en äkta man på 43!*
-
ilindstrom
- Inlägg: 2797
- Blev medlem: ons 14 nov 2007, 14:56
Jag bara funderar om någon har tittat honom i halsen så att det inte är så att han har förstora halsmandlar? Om det är förtrångt i halsen så kan man just få dessa kräkningar när man äter.johanna skrev:Tills den dan han nästan kräktes på riktigt när han provsmakade nåt han inte ätit förut.
Han har dessa kräkreflexer än idag, 4,5 år efter att jag frågade och fick svar förra gången, även fast han kämpar med att smaka eller äta upp.
hälsningar
Ida
Ha ingen skuld
Skulden hjälper inte er som föräldrar och den hjälper inte er son. Så bort med skulden. Den är föga konstruktiv. Arbeta i stället med det här en sak i taget, en dag i taget.
Pröva något av råden ni fått på riktigt. Då menar jag att han vekrligen har kökstjänst på det sätt AW skriver.
Det är samm här som med shn, man gör det ordentligt som AW beskriver och duttar inte ut det till en annan metod.
En makttjänstdag i helgen på riktigt det skulle jag pröva och då mena rjag på riktigt från inköp till matlagning till disk, precis som AW beskriver och inte en variant på.
Att följa detta råd på riktigt och inte som det passar familjen kan vara lite arbetsamt dock men jag är övertygad om att det är värt det.
Sen tycker jag att det är viktigt att ni ger fettsyror också eftersom det är något som alla barn behöver.
Mina får mor Epa som man köper i hälsokosten eller beställer på nätet.
Den nya tidens d-vitamin debatt har också gjort at tbåda min får d-vitamin tillskott doktor pearl fyra stycken om dagen.
Om ni inte kollat halsmandlarna som ilindström skriver så är det naturligtvis bra att göra det.
Pröva något av råden ni fått på riktigt. Då menar jag att han vekrligen har kökstjänst på det sätt AW skriver.
Det är samm här som med shn, man gör det ordentligt som AW beskriver och duttar inte ut det till en annan metod.
En makttjänstdag i helgen på riktigt det skulle jag pröva och då mena rjag på riktigt från inköp till matlagning till disk, precis som AW beskriver och inte en variant på.
Att följa detta råd på riktigt och inte som det passar familjen kan vara lite arbetsamt dock men jag är övertygad om att det är värt det.
Sen tycker jag att det är viktigt att ni ger fettsyror också eftersom det är något som alla barn behöver.
Mina får mor Epa som man köper i hälsokosten eller beställer på nätet.
Den nya tidens d-vitamin debatt har också gjort at tbåda min får d-vitamin tillskott doktor pearl fyra stycken om dagen.
Om ni inte kollat halsmandlarna som ilindström skriver så är det naturligtvis bra att göra det.
Tillägg
Lite mindre psykologiserande och lite mer saklighet tror jag också är på sin plats.
Din son får vara precis som han vill, det är situationen kring maten som ni föräldrar har ett ansvar att lösa nu.
Din son får vara precis som han vill, det är situationen kring maten som ni föräldrar har ett ansvar att lösa nu.
-
ElinN
Ni har fått många bra och tänkvärda svar redan, jag vill bara komma med ett par tips till.
Sluta med "kvällsfika"! Om man vet att man får äta sig mätt lite senare så minskar ju behovet av att äta sig mätt vid middagen.
Köp en kokbok med fina bilder, som ni kan använda er av och få inspiration ifrån när Nicolas ska börja laga mat på riktigt! Börja med att göra varianter på sånt han redan gillar, tex pasta med olika nya spännande tillbehör/såser.
Lycka till!
Sluta med "kvällsfika"! Om man vet att man får äta sig mätt lite senare så minskar ju behovet av att äta sig mätt vid middagen. Köp en kokbok med fina bilder, som ni kan använda er av och få inspiration ifrån när Nicolas ska börja laga mat på riktigt! Börja med att göra varianter på sånt han redan gillar, tex pasta med olika nya spännande tillbehör/såser.Lycka till!