Hjälp, jag orkar inte! Kurar på 3:e dygnet.
-
Indiemorsan
- Inlägg: 30
- Blev medlem: sön 05 apr 2009, 19:50
Tack för svar 
Bra. Då instruerar jag min sambo att göra det. Sen lär väl lillkillen flyga upp igen när han går ut, men det känns bra om man kan få honom ordentligt lugn innan, iallafall.
Jag har bestämt mig nu för att fokusera på hur fint han svarar på ramsan och inte på att han är ledsen. Problemet här har väl varit lite att jag fått ta hela de fyra dygnen i princip själv, och jag hade nog inte förberett mig på att det skulle bli riktigt så jobbigt, både liksom sömnbristmässigt och känslomässigt. Jag har dessutom fått försvara kuren för ifrågasättande föräldrar och sambo som tyckt synd om sonen och tillslut börjar man ju ifrågasätta sig själv också, och tro att man inte är riktigt klok som inte bara tar upp skrikhalsen och tröstar.
Nu tror jag att jag har fått sambon att förstå och han har dessutom tillfrisknat från sin sjuka så kanske blir det lite lättare nu när vi kan hjälpas åt. Jag hoppas det.
Men jag måste erkänna att jag är lite orolig för morgonen. Jag går upp kl 4 i morgon för att jobba (som tur är är jag van vid att jobba med sömnbrist ) och sonen har de senaste nätterna vaknat vid fyra, vid fem och vid sex, ungefär. Sambon sover lite hårdare än jag så jag tror inte att han kommer att vakna på första gnället. Är det en stor nackdel? Ska han ha babyvakten intill örat kanske? (För mig räcker det med öppen dörr, det är bara några meter mellan rummen).
Bra. Då instruerar jag min sambo att göra det. Sen lär väl lillkillen flyga upp igen när han går ut, men det känns bra om man kan få honom ordentligt lugn innan, iallafall.
Jag har bestämt mig nu för att fokusera på hur fint han svarar på ramsan och inte på att han är ledsen. Problemet här har väl varit lite att jag fått ta hela de fyra dygnen i princip själv, och jag hade nog inte förberett mig på att det skulle bli riktigt så jobbigt, både liksom sömnbristmässigt och känslomässigt. Jag har dessutom fått försvara kuren för ifrågasättande föräldrar och sambo som tyckt synd om sonen och tillslut börjar man ju ifrågasätta sig själv också, och tro att man inte är riktigt klok som inte bara tar upp skrikhalsen och tröstar.
Nu tror jag att jag har fått sambon att förstå och han har dessutom tillfrisknat från sin sjuka så kanske blir det lite lättare nu när vi kan hjälpas åt. Jag hoppas det.
Men jag måste erkänna att jag är lite orolig för morgonen. Jag går upp kl 4 i morgon för att jobba (som tur är är jag van vid att jobba med sömnbrist ) och sonen har de senaste nätterna vaknat vid fyra, vid fem och vid sex, ungefär. Sambon sover lite hårdare än jag så jag tror inte att han kommer att vakna på första gnället. Är det en stor nackdel? Ska han ha babyvakten intill örat kanske? (För mig räcker det med öppen dörr, det är bara några meter mellan rummen).
-
Indiemorsan
- Inlägg: 30
- Blev medlem: sön 05 apr 2009, 19:50
Vill bara uppdatera och berätta om framsteg ( i både attityd och genomförande) .
Jag gick på yoga och smalade på mig lite lugn och harmoni - jag har ju liksom varit på bristningsgränsen de senaste dagarna. Kom hem precis lagom till läggning och var positiv som 17 och drog med mig sambon. Vi lade sonen tillsammans efter så mycket skoj och lek som det bara gick. Han grät förstås och ville inte alls ner i sängen så vi körde snälla sättet och stod kvar en stund, sjöng våra godnattvisor och klappade om honom och sådär, tills han lugnade sig och började tillåta sig att vara sömnig. Då gick vi ut med käck glad ramsa. Sen skötte sambon ramsandet och sonen somnade efter ungefär 20 min (det var ink våran nattningsritual som tog ungefär tio, så det var super-rekord!) tyvärr väntade inte sambon tills han sjunkit in ordentligt i sömnen utan gick i knarrande trappan precis utanför rummet lite för tidigt så han vaknade och drog igång igen. Då tog jag över ramsandet. totalt tog det ändå inte mer än 37 minuter, vilket är det snabbaste hittills.
Nu hoppas jag att natten också blir bättre!
/en inte riktigt lika ledsen mamma
.Jag gick på yoga och smalade på mig lite lugn och harmoni - jag har ju liksom varit på bristningsgränsen de senaste dagarna. Kom hem precis lagom till läggning och var positiv som 17 och drog med mig sambon. Vi lade sonen tillsammans efter så mycket skoj och lek som det bara gick. Han grät förstås och ville inte alls ner i sängen så vi körde snälla sättet och stod kvar en stund, sjöng våra godnattvisor och klappade om honom och sådär, tills han lugnade sig och började tillåta sig att vara sömnig. Då gick vi ut med käck glad ramsa. Sen skötte sambon ramsandet och sonen somnade efter ungefär 20 min (det var ink våran nattningsritual som tog ungefär tio, så det var super-rekord!) tyvärr väntade inte sambon tills han sjunkit in ordentligt i sömnen utan gick i knarrande trappan precis utanför rummet lite för tidigt så han vaknade och drog igång igen. Då tog jag över ramsandet. totalt tog det ändå inte mer än 37 minuter, vilket är det snabbaste hittills.
Nu hoppas jag att natten också blir bättre!
/en inte riktigt lika ledsen mamma
-
Indiemorsan
- Inlägg: 30
- Blev medlem: sön 05 apr 2009, 19:50
Nu har jag fler glada nyheter (Å vad skönt det känns att få komma med lite glada besked istället för all ledsenhet i början av veckan).
Efter snäll-nattningen igår vaknade sonen en gång efter ca en timme och en gång vid elvasnåret. Båda gångerna redde han ut omsomningen på egen hand. Och efter det sov han. hela natten. Han vaknade inte ens när jag gick gick upp kl fyra och hans pappa fick väcka honom kl sju. Helt fantastiskt!
Jag är så glad. Tack för allt ert stöd och pepp i ledsenheten.
(Å vad skönt det känns att få komma med lite glada besked istället för all ledsenhet i början av veckan).Efter snäll-nattningen igår vaknade sonen en gång efter ca en timme och en gång vid elvasnåret. Båda gångerna redde han ut omsomningen på egen hand. Och efter det sov han. hela natten. Han vaknade inte ens när jag gick gick upp kl fyra och hans pappa fick väcka honom kl sju. Helt fantastiskt!
Jag är så glad. Tack för allt ert stöd och pepp i ledsenheten.
-
Indiemorsan
- Inlägg: 30
- Blev medlem: sön 05 apr 2009, 19:50
En liten uppdatering såhär i slutet av påsklovet: det är nu tio dagar sen vi drog igång kuren. Vi har varit hos sonens farmor och farfar och sovit över där över påskhelgen och sömnen har funkat fint - en natt sov han hela utan ett knyst och den andra vaknade han en gång och somnade om igen så fort han fick ramsan. Framgångsrikt, alltså!
Det som fortfarande fungerar dåligt är läggningen. Han är arg och ledsen varje gång han ska lägga sig och han är ju stor nog att veta precis vad som är på gång. Vi leker och busar allt vad vi orkar sista stunden, men så fort vi gått upp för trappan finns det inte en chans att busa upp honom mer - då är han ledsen och protesterar. Han protesterar ner i sängen och tidigare kunde vi lugna honom genom att sjunga och klappa så att han var lugn när vi vände för att gå ut, men nu tar det längre och längre tid att lugna honom. Vi tror att han har kommit på att vi stannar i rummet tills hans lugnar sig och att han därför protesterar så länge han orkar för att hålla kvar oss. För när vi väl har gått ut brukar ramsan ta ganska snabbt. Så vi har börjat sjunga våra sånger och sen när vi är klara går vi ut antingen han är lugn eller inte. I stället håller vi oss nära utanför oss ramsar ganska ihärdigt i början så att han hör att vi är där. är det rätt?
Det är tråkigt att han verkligen ogillar att gå och lägga sig och det är nästan ännu mer tråkigt att han inte gillar att vakna. Även när vi väcker honom vaknar han med ett gnäll och är sedan jättesur en lång stund. Vaknar han av sig själv är han så förbannad att det är i princip omöjligt att lugna honom i sängen innan man tar upp honom. Vad gör man åt det?
Det som fortfarande fungerar dåligt är läggningen. Han är arg och ledsen varje gång han ska lägga sig och han är ju stor nog att veta precis vad som är på gång. Vi leker och busar allt vad vi orkar sista stunden, men så fort vi gått upp för trappan finns det inte en chans att busa upp honom mer - då är han ledsen och protesterar. Han protesterar ner i sängen och tidigare kunde vi lugna honom genom att sjunga och klappa så att han var lugn när vi vände för att gå ut, men nu tar det längre och längre tid att lugna honom. Vi tror att han har kommit på att vi stannar i rummet tills hans lugnar sig och att han därför protesterar så länge han orkar för att hålla kvar oss. För när vi väl har gått ut brukar ramsan ta ganska snabbt. Så vi har börjat sjunga våra sånger och sen när vi är klara går vi ut antingen han är lugn eller inte. I stället håller vi oss nära utanför oss ramsar ganska ihärdigt i början så att han hör att vi är där. är det rätt?
Det är tråkigt att han verkligen ogillar att gå och lägga sig och det är nästan ännu mer tråkigt att han inte gillar att vakna. Även när vi väcker honom vaknar han med ett gnäll och är sedan jättesur en lång stund. Vaknar han av sig själv är han så förbannad att det är i princip omöjligt att lugna honom i sängen innan man tar upp honom. Vad gör man åt det?
Vad roligt med rapport 
Det går ju jättejättebra för er, vilket fint kurarjobb ni gjort :thumbsup:
Jag tror ni har nyckeln till läggningarna här! Att dra ut på läggningen genom att dröja sig kvar lugnar honom inte, tvärtom. Så agera som om han är nöjd och glad när ni går upp, se till att allt är klart inne i hans rum innan ni lägger honom, snabbt ner i sängen och ut med en hurtig överglad ramsa .
Några av mina har varit lite surmulna när de vaknat, och här har lösningen varit ett lugnt uppvaknande i soffan med nåt i magen tämligen direkt; en banan, en smörgås, russin, ett äpple, yoghurt... för att höja blodsockret. Och acceptera att alla inte är solsken när de vaknar (så är det med många vuxna också, och barn är inte annorlunda 
)
Men som sagt, jag tycker det går lysande för er och läggningarna kommer att bli lugna de med, bara ni lugnt och målmedvetet jobbar på precis som ni gjort hittills!
Kram Mia
Det går ju jättejättebra för er, vilket fint kurarjobb ni gjort :thumbsup: Indiemorsan skrev:En För när vi väl har gått ut brukar ramsan ta ganska snabbt. Så vi har börjat sjunga våra sånger och sen när vi är klara går vi ut antingen han är lugn eller inte. I stället håller vi oss nära utanför oss ramsar ganska ihärdigt i början så att han hör att vi är där. är det rätt?
Jag tror ni har nyckeln till läggningarna här! Att dra ut på läggningen genom att dröja sig kvar lugnar honom inte, tvärtom. Så agera som om han är nöjd och glad när ni går upp, se till att allt är klart inne i hans rum innan ni lägger honom, snabbt ner i sängen och ut med en hurtig överglad ramsa . Även när vi väcker honom vaknar han med ett gnäll och är sedan jättesur en lång stund.
Några av mina har varit lite surmulna när de vaknat, och här har lösningen varit ett lugnt uppvaknande i soffan med nåt i magen tämligen direkt; en banan, en smörgås, russin, ett äpple, yoghurt... för att höja blodsockret. Och acceptera att alla inte är solsken när de vaknar (så är det med många vuxna också, och barn är inte annorlunda )Men som sagt, jag tycker det går lysande för er och läggningarna kommer att bli lugna de med, bara ni lugnt och målmedvetet jobbar på precis som ni gjort hittills!
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)-
Indiemorsan
- Inlägg: 30
- Blev medlem: sön 05 apr 2009, 19:50
Oj, har inte varit inne här på ett tag, det har varit så fullt upp... Här kommer en uppdatering:
Läggningar på kvällen går superbra - det tar en till fem minuter tills han tystnar. Han är fortfarande ledsen när vi lägger honom men han kan skratta ända fram till sovrumsdörren nu, vilke tär ett framsteg. Väckningarna går också bättre - han är fortfarande lite morgonsur, men det känns som om han har förstått hur det funkar nu, han vet att han ska få komma upp och få välling och då är det ju ganska bra ändå. Vi har mysstund med välling i vår säng en stund innan vi går upp allihop och gör morgon på riktigt, då brukar vi läsa en saga och sådär och det är mycket uppskattat.
Det problem vi har nu (det är alltid något problem
) är middagssömnen. Han sover bara middag hemma fredag, lördag och söndag så det blir ju inte samma rutin på det som på kvällen. Därför har han jättesvårt att soman på dagen. Vi gör precis på samma sätt som på kvällen, men har modifierat ramsan lite, och han kan hålla på och skrika och härja så att nästan hela middagssömnen försvinner. Det är jobbigt och vi har inte riktigt sett några framsteg på det området - förmodligen för att vi inte gör det här varje dag. Finns det något annat sätt att fixa middagssömnen på? Han blir ju dödstrött och gnällig hela eftermiddagen när han inte har fått sova. Vi har funderat på att skippa shn på middagen och försöka göra så att det blir så likt vilan på dagis som möjligt istället, men vi ha ritne riktigt vågat. Finns det risk att kvällen och natten påverkas om man gör på ett anant sätt på dagen?
Läggningar på kvällen går superbra - det tar en till fem minuter tills han tystnar. Han är fortfarande ledsen när vi lägger honom men han kan skratta ända fram till sovrumsdörren nu, vilke tär ett framsteg. Väckningarna går också bättre - han är fortfarande lite morgonsur, men det känns som om han har förstått hur det funkar nu, han vet att han ska få komma upp och få välling och då är det ju ganska bra ändå. Vi har mysstund med välling i vår säng en stund innan vi går upp allihop och gör morgon på riktigt, då brukar vi läsa en saga och sådär och det är mycket uppskattat.
Det problem vi har nu (det är alltid något problem
) är middagssömnen. Han sover bara middag hemma fredag, lördag och söndag så det blir ju inte samma rutin på det som på kvällen. Därför har han jättesvårt att soman på dagen. Vi gör precis på samma sätt som på kvällen, men har modifierat ramsan lite, och han kan hålla på och skrika och härja så att nästan hela middagssömnen försvinner. Det är jobbigt och vi har inte riktigt sett några framsteg på det området - förmodligen för att vi inte gör det här varje dag. Finns det något annat sätt att fixa middagssömnen på? Han blir ju dödstrött och gnällig hela eftermiddagen när han inte har fått sova. Vi har funderat på att skippa shn på middagen och försöka göra så att det blir så likt vilan på dagis som möjligt istället, men vi ha ritne riktigt vågat. Finns det risk att kvällen och natten påverkas om man gör på ett anant sätt på dagen?-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Indiemorsan skrev:Han sover bara middag hemma fredag, lördag och söndag - - - han kan hålla på och skrika och härja så att nästan hela middagssömnen försvinner. Det är jobbigt och vi har inte riktigt sett några framsteg på det området - förmodligen för att vi inte gör det här varje dag. - - - Han blir ju dödstrött och gnällig hela eftermiddagen när han inte har fått sova. Vi har funderat på att skippa shn på middagen och försöka göra så att det blir så likt vilan på dagis som möjligt istället, men vi har inte riktigt vågat.
Kära nån, vilken förvirring 
Vad betyder "skippa shn på middagen" undrar en som också är förvirrad
Antingen får ni väl rätta er efter dagis, tiden för vilan där, eller också får dagis rätta sig efter er, tiden för middagssömnen hemma. (Vi vet alla vad som är gångbart
) Men ni kan inte flaxa mellan olika rutiner. Det är inte snällt och åstadkommer bara förvirring, vilket han ju också högeligen protesterar emot. Bestäm er (Vadå "inte riktigt vågat" ) Inför vila hemma vid samma tid som på dagis, tycker jag, eftersom nu dagis med sina veckodagar bestämmer i tid över helgerna. Ge honon förutsättningarna att sova genom att hålla tiderna och helt enkelt lägga honom. Ge honom ramsan som besked och påminnelse och låt honom i övrigt vara i fred, precis som på dagis, där man knappast duttar med just honom i evigheten. Ta upp honom med glädje vid utsatt tid. Har han inte sovit länge nog eller sovit alls, lägg honom en halvtimme tidigare på kvällen, konsekvent, ett bra tag. Så tar han sig också sin middagslur omsider.
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
-
Indiemorsan
- Inlägg: 30
- Blev medlem: sön 05 apr 2009, 19:50
Vi gör precis så! Vi lever slaviskt efter dagis tider för att inte skapa förvirring. Han middagssover alltid på samma tid och måltider när man är hemma inträffar på exakt samma tid som på dagis. så han vet precis när det är dags. Vad jag menade med att, slarvigt uttryckt, "skippa shn" är om vi skulle låta honom sova middag på en annan plats än i sin säng, där han sover på kvällen, om vi kanske skulle låta honom sova i soffan och sitta bredvid tills han somnat, så som vi alltid gjorde innan vi började kuren. Inte för att det över lag är ett bättre sätt utan för att det blir mer likt dagisvilan där barnen ligger på madrasser och förskollärarna är med och håller dem i handen om det behövs.
Han vill verkligen inte acceptera ramsan på middagen och förmodligen beror det på att det inte sker varje dag. Tänker vi.
Han vill verkligen inte acceptera ramsan på middagen och förmodligen beror det på att det inte sker varje dag. Tänker vi.
Ja, så tycker jag ni kan göra.Indiemorsan skrev:om vi kanske skulle låta honom sova i soffan och sitta bredvid tills han somnat, så som vi alltid gjorde innan vi började kuren. Inte för att det över lag är ett bättre sätt utan för att det blir mer likt dagisvilan där barnen ligger på madrasser och förskollärarna är med och håller dem i handen om det behövs.
När mina barn kommit i gränslandet sova middag / sluta sova middag har jag haft deras vila i soffan till en film. Iofs har jag inte suttit bredvid dem, jag har suttit vid kökbordet och datorn då
, och det har gått finemang.Bara ni gör som AW säger - är noga med tiderna
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)-
Indiemorsan
- Inlägg: 30
- Blev medlem: sön 05 apr 2009, 19:50
Tycker du det? Vad bra. anledningen till att vi inte "vågat" är ju att vi varit rädda att det skulle påverka kvällen och natten negativt om vi gjorde så. Men har det funkat för dig funkar det säkert för oss också! (För så som vi gör just nu funkar i alla fall inte 
).
Vi är supernoga med tiderna. Han gick mer eller mindre på schema redan innan vi gjorde kuren för vi upptäckte ganska snabbt att han mådde bäst av att ha regelbundna mat och sovtider. Det var ju bara det att han inte sov. Men det gör han ju nu! Hans tider är vår familjebibel och vi ruckar inte på dem om det inte är absolut, absolut nödvändigt. Det är det ju väldigt sällan.
Tack så mycket för allt stöd och alla goda råd man får här på forumet. Det är så skönt att ha nånstans att vända sig med såna här problem, nånstans där man får konstruktiv hjälp. och särskilt mycket tack till dig, miar70 som orkat peppa mig hela vägen!
).Vi är supernoga med tiderna. Han gick mer eller mindre på schema redan innan vi gjorde kuren för vi upptäckte ganska snabbt att han mådde bäst av att ha regelbundna mat och sovtider. Det var ju bara det att han inte sov. Men det gör han ju nu! Hans tider är vår familjebibel och vi ruckar inte på dem om det inte är absolut, absolut nödvändigt. Det är det ju väldigt sällan.
Tack så mycket för allt stöd och alla goda råd man får här på forumet.
Det är så skönt att ha nånstans att vända sig med såna här problem, nånstans där man får konstruktiv hjälp. och särskilt mycket tack till dig, miar70 som orkat peppa mig hela vägen!