Här kommer så en lååång fråga…
Sonen, snart ett år och nio månader hade i natt en sällan skådad protestfest.
I vanliga fall sover han sina timmar och somnar om själv om han skulle vakna.
De senaste veckorna har det hänt en del runtomkring honom. Inskolningen på nytt dagis gjordes av pappa och mamma. Lämningar och dagar har gått bra och personalen tycker att han verkar trivas. Värre har det varit vid hämtning då mamman – alltså jag – mötts av gnäll och bett och jagärmaskpågolvet-slingrande.
Sedan favoritpappan åkte bort i jobb – har nu varit borta knappt två veckor – är det full mammakontroll. Somnarutinerna har plötsligt invaderats av hojtande efter mamma för att kontrollera att jag är där.
Till detta 40 graders feber och ingen matlust. Mormor nattade igår och det gick ok.
Men så i natt; vaknade och hoppade i sängen och försökte ta sig ut. När jag ville lugna blev ryggen krum, ben och armar fäktade och jag fick både riv och slag. För att bryta fick han följa med till köket där välbehövlig välling lugnade. Ned i sängen som vanligt men det blev protester så snart jag lämnade sängkanten… väl en timme tog det innan han sov igen och mamman – jag igen – glömde rutinerna och gick på trött desperation i början men skärpte mig mot slutet.
I morse var naturligtvis allt som vanligt.
Är det någon som vet om det finns en naturlig förklaring i ålder och utvecklingsfas eller är det allt sammantaget, tillsammans med att jag ensam hemma inte är tillräckligt konsekvent?
Och finns det något försök till förklaring av reaktionen vid hämtning på dagis?
Eller nya tankar om hur vi blir av med bitandet. Jag avleder när jag kan och säger klappa fint istället. Han vet att han inte ska bita, det ser jag i lurifaxögonen.
Jag vet ju att det inte är illvilja. Har läst en del här om både bitande och tidig trots och testar det gör han absolut. Det känns som om de här reaktionerna är lite ”mitt fel” och att jag inte hanterar dem rätt.
Unge herrn blir också frustrerad över att inte bli förstådd, han pratar och pratar men även om tonfallet är helt rätt har inte orden kommit än.
Vore väldigt tacksam för tankar.
Lina
hur bemöta protester från lillkillen - snart 21 m
-
elin sofia
- Inlägg: 180
- Blev medlem: fre 01 jul 2005, 08:52
- Ort: Uppsala
Oj oj oj, det var mycket på en gång för en liten krabat, inskolning, pappa borta och så blir man sjuk till råga på allt, jag skulle nog också ha blivit lite ledsen och protesterat lite grann. Jag tycker inte du ska ta på dig för mycket skuldkänslor över det här, jag tycker du har gjort ett kanonjobb helt ensam när pappa varit bortrest. 
Att han vaknade just den natten berodde säkert på att han haft feber som du sa och kanske vaknat på natten och känt sig lite piggare och lite hungrig. Kanske kände han av din oro litegrann också, det är ju så att när allt gått bra en längre tid och sen händer nåt sånt här så glömmer man lätt bort sig och reagerar "fel" av ren överraskning.
Sen är väl just tiden runt 18 månader en tid som kan vara lite extra orolig har jag läst. Bitandet har säkert med detta att göra och det är väl bara att fortsätta som du redan gör. Min pojke är bara 15 månader än så jag talar dock inte av egen erfarenhet här.
Däremot känner jag litegrann igen det du beskriver med lämning och hämtning på dagis. Min son protesterade också i början när jag skulle hämta honom. Inte lika illa men det beror mest på att vårt dagis har så bra system att man lämnar och hämtar barnet vid lekparken. Då är dom redan påklädda och redo att gå vilket gör proceduren väldigt smidig
Jag har också läst att även om inskolningen på dagis går bra så kan det komma en period efter några veckor då barnet blir extra oroligt, kan lite jämföras med bakslaget som kan komma några veckor efter genomförd kurning.
Det här är i alla fall lite av mina tankar. Krama om dig själv och sonen lite extra för ni är båda två jätteduktiga. Fortsätt bara som vanligt så tror jag allt kommer att bli bra.
/Elin
Att han vaknade just den natten berodde säkert på att han haft feber som du sa och kanske vaknat på natten och känt sig lite piggare och lite hungrig. Kanske kände han av din oro litegrann också, det är ju så att när allt gått bra en längre tid och sen händer nåt sånt här så glömmer man lätt bort sig och reagerar "fel" av ren överraskning.
Sen är väl just tiden runt 18 månader en tid som kan vara lite extra orolig har jag läst. Bitandet har säkert med detta att göra och det är väl bara att fortsätta som du redan gör. Min pojke är bara 15 månader än så jag talar dock inte av egen erfarenhet här.
Däremot känner jag litegrann igen det du beskriver med lämning och hämtning på dagis. Min son protesterade också i början när jag skulle hämta honom. Inte lika illa men det beror mest på att vårt dagis har så bra system att man lämnar och hämtar barnet vid lekparken. Då är dom redan påklädda och redo att gå vilket gör proceduren väldigt smidig
Jag har också läst att även om inskolningen på dagis går bra så kan det komma en period efter några veckor då barnet blir extra oroligt, kan lite jämföras med bakslaget som kan komma några veckor efter genomförd kurning.
Det här är i alla fall lite av mina tankar. Krama om dig själv och sonen lite extra för ni är båda två jätteduktiga. Fortsätt bara som vanligt så tror jag allt kommer att bli bra.
/Elin
Jag känner igen mycket från min son som är 22 månader.
Han gick hos dagmamma i våras och bytte till dagis nu i augusti. När han gick hos dagmamman var det nästan alltid en kamp när vi skulle åka hem. Ville inte komma med, ville inte gå in i bilen, betedde sig som en mask osv. Nu på dagis ser vi inget av det. Springer glatt och möter, klär på sig utan knot och vill gärna gå till bilen. Det var ju en sommar emellan dagmamman och dagis så kan hända gick det över av sig självt.
Förklaring som jag hört om att de 'krånglar' vi hämtning är att själva övergången är svår att hantera för så här små barn. Vi körde på med lock och pock, "var är bilen", "var ska du sitta", "var ska mamma sitta" osv. Ibland funkade det bra, ibland var det omöjligt utan skrik och bråk. Hem måste man ju åka.
Ett tips från mig är att 'muta' med en frukt, kex eller nåt i den stilen. När vi hämtade från dagmamman tror jag ofta att han var lite hungrig, vilket ju inte förbättrade humöret direkt....
En liknande scen som den du beskriver hände i natt, hände oss igår kväll vid badet. ALLT var fel! Först vägrade han bada, men vi gjorde det ändå nödtorftigast. Sen när vi gått upp så var det inte bra heller utan han ville tillbaka i badet så det fick han och lugnade sig iallafall. Sen var det gå upp och torka sig som han vägrade, vägrade ta på blöja. Borsta tänderna gick bra om mamma gjorde det. Säga gonatt till pappa och krama gick bra, men sen vill han inte alls lägga sig i sängen. Nu var mitt tålamod slut och jag tryckte ner honom i sängen och gick ut med en barsk ramsa. Vilket funkade klockrent! Lille sonen tystnade bums och somnade med engång. Så nåt har man att ta till iallafall verkar det som. 8)
Jag tror att det är bäst att använda rutinerna och genomföra varje moment åtminstone symboliskt om det är alltför höga protester. Men jag vet hur svårt jag tyckte det var igår när sonen fick sitt utbrott. Jag blir t o m rädd för att han ska ta skada! Kan de göra det???
Han gick hos dagmamma i våras och bytte till dagis nu i augusti. När han gick hos dagmamman var det nästan alltid en kamp när vi skulle åka hem. Ville inte komma med, ville inte gå in i bilen, betedde sig som en mask osv. Nu på dagis ser vi inget av det. Springer glatt och möter, klär på sig utan knot och vill gärna gå till bilen. Det var ju en sommar emellan dagmamman och dagis så kan hända gick det över av sig självt.
Förklaring som jag hört om att de 'krånglar' vi hämtning är att själva övergången är svår att hantera för så här små barn. Vi körde på med lock och pock, "var är bilen", "var ska du sitta", "var ska mamma sitta" osv. Ibland funkade det bra, ibland var det omöjligt utan skrik och bråk. Hem måste man ju åka.
Ett tips från mig är att 'muta' med en frukt, kex eller nåt i den stilen. När vi hämtade från dagmamman tror jag ofta att han var lite hungrig, vilket ju inte förbättrade humöret direkt....
En liknande scen som den du beskriver hände i natt, hände oss igår kväll vid badet. ALLT var fel! Först vägrade han bada, men vi gjorde det ändå nödtorftigast. Sen när vi gått upp så var det inte bra heller utan han ville tillbaka i badet så det fick han och lugnade sig iallafall. Sen var det gå upp och torka sig som han vägrade, vägrade ta på blöja. Borsta tänderna gick bra om mamma gjorde det. Säga gonatt till pappa och krama gick bra, men sen vill han inte alls lägga sig i sängen. Nu var mitt tålamod slut och jag tryckte ner honom i sängen och gick ut med en barsk ramsa. Vilket funkade klockrent! Lille sonen tystnade bums och somnade med engång. Så nåt har man att ta till iallafall verkar det som. 8)
Jag tror att det är bäst att använda rutinerna och genomföra varje moment åtminstone symboliskt om det är alltför höga protester. Men jag vet hur svårt jag tyckte det var igår när sonen fick sitt utbrott. Jag blir t o m rädd för att han ska ta skada! Kan de göra det???
En son f?dd nov -03 som 'kurade' vid 6 m?naders ?lder. Syskon v?ntas i april!
Tusen tack för uppmuntran och tips.
Natten till idag gick mycket bättre. Febern hade släppt och matlusten var tillbaka och visst blev det protester vid elvasnåret men alldeles hanterbart.
Vi bytte dagis efter sommaren och för oss har det faktiskt blivit tvärtom mot vad Nemi beskriver - i våras var det ledsamt vid lämning med gladare hämtning.
Har nog försökt alla knepen vid hämtning - "var är bilen... kan du visa..." ska testa frukttipset och idag fungerade faktiskt "kan du hjälpa mamma bära påsen?" riktigt bra.
Är lite tuffare idag och ser framemot lite "ledigt" när pappan kommer hem på söndag. Tycker ändå inte att vi ska oroa oss för att de ska ta skada. Ibland känns det som om jag skadar mer när jag inte fullföljer och håller rutinerna. Lillkillen har järnvilja (undra på det med två envisa tokar till föräldrar) så här hemma måste vi iallafall försöka vara konsekventa.
Lina
Natten till idag gick mycket bättre. Febern hade släppt och matlusten var tillbaka och visst blev det protester vid elvasnåret men alldeles hanterbart.
Vi bytte dagis efter sommaren och för oss har det faktiskt blivit tvärtom mot vad Nemi beskriver - i våras var det ledsamt vid lämning med gladare hämtning.
Har nog försökt alla knepen vid hämtning - "var är bilen... kan du visa..." ska testa frukttipset och idag fungerade faktiskt "kan du hjälpa mamma bära påsen?" riktigt bra.
Är lite tuffare idag och ser framemot lite "ledigt" när pappan kommer hem på söndag. Tycker ändå inte att vi ska oroa oss för att de ska ta skada. Ibland känns det som om jag skadar mer när jag inte fullföljer och håller rutinerna. Lillkillen har järnvilja (undra på det med två envisa tokar till föräldrar) så här hemma måste vi iallafall försöka vara konsekventa.
Lina