Vår lillkille på 15 månader har sällan protesterat mer än några få sekunder vid läggning, dock har alltid en viss protest hört till. För några veckor sedan hade vi barnvakt. Hon och sonen lekte och hade jätteroligt i ungefär en timme, men vid läggning så blev det stora protester, han reste sig upp och grät i ca 25 min. Vår barnvakt följde helt våra rutiner och hon har själv två kurade barn så något fel rent "tekniskt" gjorde hon absolut inte, men han verkar vara väldigt känslig för förändringar. Varje natt därefter i ca 2 veckor har detta beteende fortsatt, han ligger inte kvar för (symbolisk) buffning, utan reser sig och protesterar så fort han läggs ner. Det blev
lite bättre därefter men sedan en vecka tillbaka har jag börjat arbeta efter ha varit hemma 15 månader och min sambo har tagit över stafettpinnen. Nu är det precis på samma sätt, han blir vild när han läggs ner och det protesteras och gråts en hel del innan han somnar.
Vi förstår givetvis att det är en stor omställning för honom att mamma plötsligt inte är hemma hela dagarna utan bara ses en kort stund på morgon och sedan kommer hem på kvällen, men vi kör på som vi alltid har gjort med nattningsrutinerna. Att hålla ner en så stor kille vid nattningen känns inte bra så det gör vi inte men finns det några andra förslag hur vi kommer ut ur den här onda cirkeln?
Sedan är det en morgonpigg kille vi har, han kan vakna vid fem och ligga och prata för sig själv tills vi tar upp honom vid sju. Rummet är beckmörkt, det är persienner, rullgardin, mörkläggningsgardin och tätningsremsor runt dörren
. Hans schema är morgon 7.15, daglur 1,5 tim och natt 19.15. Gör vi någonting åt detta eller får man bara acceptera att han inte vill sova?
Vi vore jättetacksamma över lite ideér hur vi går vidare med våra två problem!
Hälsningar
Jenny
