Orkar inte med barnen..

[Cissi med två pojkar]

Jag känner ingen glädje med barnen! Jag gråter nu vid detta ögonblick..
Barnen är mitt allt! Älskar dom innerligt och skulle offra mitt liv för dom!
Men allt är så jobbigt med dom.. två pojkar på 3 och 5 år.. Full rulle..

De är respektlösa och lyssnar absolut inte ett dugg. Ber man dom om nåt de ska göra så gör de ALDRIG på första tillsägelsen.. o det räcker inte med 10 ggr heller. De nonchalerar både mig o pappan.
Jag kan bli så arg över vad de har gjort ibland att jag börjar tjuta.. de reagerar inte ens!

Vi får barnvakt ibland, men har typ 2 st bara att be..
O vid dessa tillfällen så får man övertala o vända allt till det positiva för att de ska gå med på barnvakt. De tar alltså ALDRIG barnen frivilligt eller erbjuder sig.

Det ska ju inte behöva vara så här jobbigt. Storebror har kommit från trotsen.. lillebror går in i den. Lillebror härmar ALLT! Vare sig storebror ska äta med sked eller gaffel, färg på kallingar osv..
De gapar och skriker. Uppkäftiga mot både mig o pappan. Säger nej o nonchar allt!
De utfärdar verkligen skräckexempel.. igår gick de loss med spritpenna i ett rum. Målade ner ALLT! Säng, element, dörr, leksaker.
När de badar så lever de attan fast de blir tillsagda. Sjögång på golvet, väggar o tak?!

BORTSETT FRÅN ALLT DETTA SÅ BRÅKAR DE SOM SATAN MED VARANDRA. De visar ingen kärlek, förståelse, lyssnar inte på varandra. Ingen respekt alls mot varandra ens!

Jag har så svårt o säga nåt positivt alls om dom nu.. mer än att det är MINA barn och jag ÄLSKAR dom VILLKORSLÖST!

Kommer på en positiv sak. Det är vid läggning. De somnar själva i sina sängar. Inget spring upp o ner.
Men det är evigt tjatande tills de fått på pyjamas o borstat tänderna.

Så fort man ber dom göra nåt så får de sin tid.. men de väljer att göra annat som att leka osv..
Vi har tagit bort deras nallar/nappar och även stängt av tv.. data förbud osv..
Men det blir tjut vid just det tillfället.. men glömmer det lika fort.

Vi har verkligen kört fast! Känner ingen glädje med dom alls, bara en massa jobb.
Jag älskar dom sådant, gråter mig till söms flera kvällar i veckan för att jag har så dåligt samvete över detta. Mår så dåligt!

[gladamamman]

Hej

Jag känner så väl igen det du skriver, även om jag varit förskonad med spritpennan. Jag har själv skrivit hit och försöker komma tillrätta med saker och ting därhemma. Har börjat så smått att hantera saker och ting lite annorlunda. Du kommer garanterat att få jättebra svar här. Men tillsvidare så ska jag försöka länka till mitt inlägg.

....

Och det hade jag då ingen aning om hur man gjorde. Men det heter "Fullkomlig kaos i familjen" och är författat av gladamamman.

Stor kram.[/code]

[Cissi med två pojkar]

tack för du läste Har redan läst ditt inlägg

Jag läser oxå runt massor.. försöker tänka innan man agerar osv..
Så jobbigt juh!
Jag längtar till att få glädjen tillbaka med barnen.. där vi kan skratta MED varanadra.. ibland skrattar man ju ÅT dom då de fäller roliga kommentarer.

Men jag vill känna mig/oss som en lugn o harmonisk familj - o det gör jag definitivt inte idag!

Sambon jobbar borta i veckorna nu med så det känns extra tungt.
Men det blir så korta perioder så det gör inget i det stora hela.

Mitt önskemål är att vi ska ha roligt ihop och barnen lyssna på oss och ha respekt..

[miniz]

Hej Cissi och välkommen hit!

Först en praktisk fraga, sa vi vet vad du vet Har du Barnaboken ?

Om inte, borde du fa tag i den fort, läsa fostran, syskon och trotsdelen till en början, sedan vill du bara läsa hela boken för den är sa bra! Där star allt du behöver veta. Men forumet är ocksa en guldgruva.

Du skrev att du läst runt lite, har du läst denna om beteendefostran?
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11468

Här är en fin om syskon, barnen är lite yngre, men tanken är den samma.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=16548

Sedan till det praktiska vardagslivet med pojkarna. Vi kommer inte undan social delaktighet. Det betyder att pojkarna maste fa hjälpa till hemma, de maste känna sig behövd pa riktigt, att det gar sämre utan dem. Det är magiskt! Social delaktighet är nödvändigt. När du tar dem i bruk, sa lär de sig saker, de arbetar hemma och känner sig viktiga och behövda.

Nu när de är sa stora kan ni sätta er ner tillsammans, tänka ut uppgifter som ni sedan gör om till ett veckoschema, ni kan klippa limma och teckna sa det blir fint. Sedan när schmeat är klart, sätt upp det pa kylskapet och genomför. Försök hitta uppgifter de tycker är kul (i början i allafall), typ tvätta sallad, diska plastdisk, skura badkaret (innan bad tex ).

När det gäller leda-visa-lära-hjälpa uppgiften som vuxen maste jag fa aterkomma om ingen annan gör det!

Kram

[Hege]

Hej

En av de allra viktigaste sakerna (enligt mig själv) som står i Barnaboken är:

Den otrevlighet du besparar dig själv, dömer du annars barnet till.

Och att vara otrevlig är en obehaglig, men nödvändig konst, som du dessvärre måste lära dig som fostrare.

För satt tillrättavisa barn som inte lyssnar och gör som man säger till dem, så måste man göra otrevliga saker.

"Kladdar du ner vid matbordet, så FÅR du ingen mat"
(Kladd, kladd)
"Nehej, då tar vi bort maten. Hejdå mat!"

Och så får man ta bort maten så det framgår att man menar allvar! (Barn överlever utan problem att hoppa över en måltid).

Men det är otrevligt att ta maten bort från ett barn. Jag tycker det.

Vinsten PÅ SIKT blir däremot en trevligare én. Barn som INTE kladdar när de äter, och släpper skämma ut sig när man har gäster, eller är bortbjudna.

I Barnaboken finns mängder med konkreta tips, och mycket stöd till fostraren.

Lycka till!

[blomman]

Hej Cissi!

Du har redan tagit ett stort steg som inte många tar, du har bett om hjälp! Det i sig är det inte alla som gör. Många bara fortsätter i samma spår, men du vill förändra och det är BRA!

Försök att tänka dig att din roll som förälder är att leda och guida dem till vuxenvärlden. Du vet ju hur världen funkar och ska visa dem hur man gör!
Försök att tänka bort att det är en kamp och att du ska vinna över barnen.
Du ska helt enkelt bara visa dem de sociala koderna i livet!

Försök att sluta tänka i straff utan i konsekvens! Ta inte bort datortid och nappar, låt dem GOTTGÖRA!
Dvs, ritar man ner allt med spritpenna får man tvätta bort det!
Bråkar de med varandra får de kramas. Med lite tvång om det behövs!
Tänk vad konsekvensen är för en vuxen, och låt dem göra samma sak.
Blöter man ner hela badrummet när man badar får man städa upp efter sig!

Sen är det som miniz skriver att hjälpas ÅT i en familj ger så mycket. Det handlar om att behövas, det handlar om sammanhållning och samarbete.
Låt dem få uppgifter att göra varje dag. Några tillsammans för att stärka deras samarbete, några ensamma uppgifter. Försök även att behöva dem och ge dem uppgifter utanför det här också. Låt dem låsa dörren, leta rätt på saker (du blir fullkomligt bortkommen och hittar ingenting )

Mitt önskemål är att vi ska ha roligt ihop och barnen lyssna på oss och ha respekt..

Då har du ett mål! Jobba mot det, ta ansvaret och rodret och visa och led dina barn mot det målet!
Gör verkligen upp en plan för olika situationer, så du vet hur DU vill agera. Du kan bara ändra dig själv och vet du hur du vill göra och vara så kommer du lättare kunna hålla dig lugn, saklig och konsekvent!

Återkom gärna med mer tankar!
/Blomman

[sömnlös]

Att det får rimliga konsekvenser om man beter sig illa har vi tagit till oss. Konsekvens är för mig att man reder ut det man gjort fel. Om man häller ut, hjälper man till att torka upp osv.

Ex vid matbordet om de kladdar frågar vi - är du mätt, eftersom du kladdar?
Om barnet då svarar ja, är det tack för maten.
Är det nej så tas maten utom räckhåll och vi förklarar att - vi äter maten, gärna med sked eller gaffel . (Med kladd avser jag då inte spill för att de inte kan bättre utan att de avsiktligt slår med skeden i såsen flera ggr osv.)

Stänker de ner hela badrummet vid badning. Ja, då kan du ju erbjuda duschning istället och om stänkandet fortsätter på orimlig nivå blir det dusch istället för bad. Sen kan de vara med och torka upp efter sig.

Angående syskon så försöker jag svetsa samman dem. Att de bara skvallrar på varandra om det gäller farliga saker. Visar hur jag vill att de ska bete sig mot varandra och berömmer jättemycket när de är goa mot varandra.
Om storasyster blir ilsken för att lillebror gör något galet brukar jag be att hon ska visa hur han ska göra istället.

Visa och hjälpa!
Totalt fokuserar på det positiva och ge positiva förslag när det behövs. Om du funderar på hur du själv vill bli bemött om du gjort fel så känns det lite lättare att förstå hur jag menar.
Läs gärna ja-utmaningstråden under barnafostran. Där finns mycket tänkvärt!

[sömnlös]

Oj, ser att jag inte förklarade klart om maten. Hopppar hit och dit i texten när jag skriver .

Givetvis får barnet flera chanser att då äta utan att kladda vid samma måltid. Jag tror aldrig vi tagit bort maten helt förän barnen ansett sig mätta. Det har inte behövts.

[miniz]

Hej Cissi!

Hur gar det nu? Har du läst lite och fatt nagra ideer?
Vi finns här om du vill fundera med oss.

Kram

[Cissi med två pojkar]

Hej!

Jo du.. funderar jämt
Försöker verkligen tänka till innan jag säger/gör nåt..

Som ikväll fick de bada.. ihop..
När jag kommer in så har de tömt en ny schampo flaska i badet.. jag blir så irriterad men försöker ej visa det. När jag frågar vem som gjort det så skyller de givetvis påvarandra.
Då sa jag: om ni berättar vem det är så lovar jag att jag inte blir arg.
De fortsätter skylla på varann.. men sen märker jag att det börjar skära sig för storebror.. o sa till han samma sak igen om att jag inte blir arg om han säger att det va han.
Då säger han " det va jag".. Jag blev som lovat inte arg.. utan förklarade för han : "jag blir inte arg nu.. men jag är inte glad. Och det är viktigt att du inte ljuger utan berättar vem det är. Så nästa gång detta händer så skyller du inte på lillebror".. mm svarade han..

Få se nästa gång

Storebror blir 5 år om 3 veckor.. o han är så himla tjurskallig.. hur kan man handskas med det?
Tjurar, svarar otrevligt tillbaka osv..

[miniz]

Hej cissi!

Här kan du läsa om din 5 aring...
Det är en fantastisk trad som handlar om 4.5 aringar och deras NEEEJ!
Där star det ocksa sa fint om leda-visa-lära-hjälpa jag ville skriva om förra gangen.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=15652

Där har /LO satt ord pa det jag tycket är kärnan i allt detta.

Jag tror att 4,5-åringar har enormt behov av att vara behövda och då få fixa saker själva. Alltså få egna uppdrag som de ska sköta och som man sedan nogsamt ska inspektera.
De är alltså inte så små längre och visst har de kommit igenom trotsen. Men trotsen är en fas där allt rasar för att man förstår att man inget begrip...
Men sedan måste man ju påbörja nästa fas. Att lära sig nytt som man så småningom ska behärska.

Så ge dem utmaningar. Som är tillräckligt kluriga för att de ska få hålla på ett tag, men inte så svåra att de inte går att lösa.

Nästa gang de ska bada kan du ta bort schampoflaskan,
det gör jag efter den blev slut en gang

Har du Barnaboken?

Kram

[Susanne*]

Hej Cissi och varmt välkommen hit också från mig
Du är på god väg genom att börja reflektera, vilja ändra och jobba mot ett mål. Det är en stor prestation i sig och nu är det bara att köra på.

Jag vill understryka det som många redan sagt: Läs Barnaboken Börja gärna med "Fostran - hur man gör om man så vill" där du får ett helt annat förhållningssätt och en annan syn på hur du kan agera. Du får också då en styrka att agera när det är dags, och att stå tillbaka när så krävs. Det är ett arbete och kräver engagemang - men vad är alternativet

När allt är upp och ner så krävs också en plan för att planera vad man kan göra och hur man kan göra det. Bäst kommer man dit om man skapa en strikt struktur för dagarna. Det kan vara nödvändigt till en början Utevistelse, sömn, social delaktighet och inte minst - skratt och bus.

Storebror svara i detta fallet snutigt för att han känner sig trängd. Sätt dig in i hans situation, eller om det hade hänt dig när du var i skolan med din bästis. Han försöker återupprätta sin heder för det blev en situation av bortgjordhet, skuld och skam.

I det läget kan man hålla ett allmänt förmaningstal men det är ju inte intressant VEM som gjorde vad. Och vad är sanningen Den ena hällde och den andre hejade på Skapa en sammanhållning här och dra båda över en kam. Man häller inte ut schampoflaskor för då kan man inte tvätta håret... Och för mycket schampo i badet blir för starkt för kroppen m.m. Saklighet är nyckeln Om det upprepar sig gäller konsekvens, se Sömnlös ovan, och en konsekvens av situationen. Massa jobb med att gå och handla ny...m.m. Sedan kan man också ta bort dem, men hellre skapa något som fungerar.

Tänk på barnen som små människor, gjorda av samma skrot och korn som du, och fortsätt arbeta på. Det kommer gå fin-fint Ovh vi finns här för att bolla vidare.

Kram
Susanne

[Cissi med två pojkar]

Jo allt låter ju så logiskt.. men bara sååå svårt o få till det i verkligheten.
Känner det skulle vara enklare att få till metoder om man hade ETT barn.. för nu härmar ju lillebror ALLT! Så allt blir DUBBELT jobb hela tiden..

Men får man "ordning" på storebror så bör ju lillebror göra likadant

Man blir ju så frustrerad vid olika situationer när de gjort "fel".

Va det inte ok att hälla ut tex schampot förra gången,, varför skulle det vara ok denna gång? Känns som de borde "veta" bättre..

Men det funkar ju tydligen inte så.. Jag vet ju så väl att de är små..
De vill bli vägledda samtidigt som de vill SJÄLV..

Känns som jag missat så mkt med storebror.. missat framstegen han gör.. för man fokuserar på lillebror då han inte klarar av allt "lika bra" som storebror.
Lillebror tar mer tid och man tar storebror "för givet.."

Känns som man verkligen kört fast.. svårt att ta sig ur..

Just vid det här ögonblicket så leker de fint ihop med varann på golvet.. men det vänder så fort!
De har oxå kommit in i tuff "lek" där det brottas, ligger på varann osv.. slag knuffar.. får förklara varje gång vad som är rätt o fel där..

Har inte barnaboken.. men ska köpa den när det blir påfyllning i kassan

Tack för hjälpen!

[Susanne*]

Det är välinvesterade pengar - jag lovar.

Det är viktigt att ändra sitt eget förhållningssätt. Barnen gör som vi lär dem och efter den attityden vi har. Deras agerande går i regel helt hand i hand med vårt agerande.

Börja i någon ände och jag skulle föreslå just schemaläggning och samarbete. Då blir det inte så mycket uttrymme för att "driva runt" och med allt vad det innebär. Dessutom mycket utevistelse i skog och mark där man kan få rusa av sig. Glöm heller inte HUMORN och att livet faktiskt är ganska angenämt och kul. Bus, glädje och skoj.

Och nej - tänk inte dubbelt jobb utan tänk att du drar dem över en kam. Behandla dom som en enhet - som de syskon de är som du vill svetsa samman.

Ja du...varför gör vi samma sak gång på gång Fast vi kanske vet att det inte är det smartaste eller ens rätt Vana, testa, se vad som händer. Jag förstår absolut fascinationen över att hälla ut en schampoflaska och hade det inte inneburit konsekvenser för mig (åka köpa, dyrt, städa rent) så hade jag lätt kunnat göra det jag med. 8)

Försök vänd på ditt eget tänk och se deras fascination och inte att de gör det för illvilja. Det ska styras upp lika mycket förstås men det är en avgörande skillnad för hur vi "tar" deras agerande.

Se storebror för den unika person han är, och lillebror för den unika person han är. Att man ska klumpa ihop dem innebär inte att man inte ska se dem - tvärt om. Utrymme skapas att få tid och energi att se dem. Försök lägg bort vän-av-ordningen och bara sätt dig och VAR med dem. Titta på dem och njut av dessa små människor. Schemalägg också det en gång per dag.

Har du gjort ett schema och hur ser era dagar ut

Kram
Susanne

[Ewa]

Har inte barnaboken.. men ska köpa den när det blir påfyllning i kassan

Och i väntan på det kan du låna den på närmaste bibliotek