Är det försent att kura väldigt bestämd 2½-åring?

[MammaCissi]

Vi har alltid haft jätteproblem med dotterns sömn (det är givetvis ett stort problem för henne själv också). Redan som bebis som hon bara ca 9-11 timmar om dygnet, med max 20 minuters oavbruten sömn i taget (det var rent gräsligt!). Tyvärr var det ingen som hjälpte mig att ta tag i detta (själv var jag en zoombie och orkade ingenting) och alla i min omgivning föreslog fem-minutersmetoden, vilken jag vägrade testa. På något sätt blev det lite succesivt bättre efter att hon var 10 månader.

Hursomhelst, idag är hon 2½ år, sömnen är fortfarande oerhört ångestfylld för henne och nu har jag hört så mycket positivt om SNH-kuren så jag vill absolut testa.

Men jag vet inte riktigt hur jag går tillväga. Jag har ju boken, men känner inte att jag kan applicera allting på henne då hon är myyyyycket bestämd av sig. T ex skulle aldrig solfjädern gå. Jag kan inte tvinga henne att lägga sig ner då läggdags redan är så ångestfyllt.

Såhär är läget idag: Hon sover i spjälsäng. Hon gallskriker mellan 30 min-2 timmar varje kväll för att hon "inte vill sova". Hon vill ha vatten, hon vill gå upp och bajsa, o s v. Vi lägger henne ungefär vid 19-tiden (ibland 20). Hon är vaken till ca 19.30-21. Vi läser en saga, jag klappar henne och talar om för henne att vi finns i närheten. Vi går in och säger att hon ska sova med jämna mellanrum, eller sitter kvar i rummet utanför hennes rum (vardagsrummet där vi ändå sitter) och säger att hon ska sova. Under 1½ års tid gick vi upp kl 5 med henne varenda dag eftersom hon stod och bara skrek och skrek (Jag vill uuuuupp!) tills vi tog upp henne. Nu har vi äntligen lyckats få henne att sova till kl 6 istället för 5. Ibland sover hon middag, ibland inte. Det spelar ingen roll för nattsömnen ifall hon sovit middag eller ej, hon har ändå jättesvårt för att somna.

Det jag inser är att vi måste ha skrattet till gonattet till henne, för att förknippa det hela med något positivt. Det har t o m gått så långt att varje gång vi är ute säger hon "Jag vill inte hem" för att hon vet att det nog är läggdags då.

Men hur ska vi göra, rent konkret? Vad går att applicera på en tjej som har så stark vilja och där sömnen och insomnandet blivit så extremt ångestfyllt?

Vi har en son på 6 månader också, som vi ska kura nu i det närmaste.

Oerhört tacksam för bra tips och svar från er erfarna.

Mvh Cissi

[Gäst]

Hej och välkommen hit!

Aldrig för sent, men väl lite svårare efter år av dåliga vanor och bekräftelse av fara. Med övertygelse, inlevelse och tålamod ska du se att du kommer få ordning på båda barnens sömn.

Du skriver att din dotter sovit oroligt ända från början, och det är väl så att det är just de barnen som man gärna börjar ge felaktiga svar. Det är lätt att i missriktad välvilja bekräfa oron och befästa oförmågan att tryggt och lugnt sova själv.

Så, du får allt börja med att flytta fokus från barnet till DIG. Jag är absolut säker på att din flicka är både viljestark och bestämd, men det är epitet som de allra flesta föräldrar skulle ge sina barn. Inte minst de föräldrar som söker sig till SHN-kuren. Fundera istället på hur DU kan agera för att hjälpa henne att komma förbi sin rädsla. Du som är hennes guide och vägvisare. Det är dina/era svar som hon tagit till sig hittills, eller hur?!

Börja med att hitta övertygelsen! Så länge du inte tror att verktygen skulle fungera på henne, så kommer de heller inte att göra det. Och tänker man testa får man också testresultat!

Konkret tänker jag såhär:

Har hon spjälsäng? Om inte, kan du återinföra den?
Hon är tillräckligt stor för att man ska kunna pakta och förbereda. Gå noga igenom med henne att ni ska börja sova bättre allihop, pakta om lillebrors sömn osv... och att du ska hjälpa henne att bli trygg och lugn i sin säng, att du ska hålla dina händer på henne för att hon ska känna sig säker osv osv...
Kanske är en stadig solfjäder precis vad hon behöver för att bryta ångesten? Gjord med betryggande övertygelse är den helt suverän.
Skrattet, precis som du skriver.
Strukturera dagen supernoga. Bestäm om hon ska sova middag eller inte och håll er till det. Fyll dagen med delaktighet, utevistelse och bus. Var noga med maten.

Ja, och så kuren då, enligt sin process med gradvis backande. Här tänker man likadant med stora som med små.

Kram!

[MammaCissi]

Tusen tack för ditt svar! Det har gått ett tag nu, men vi har ännu inte börjat kura, tyvärr. Men desperationen stiger och nu väcker hon lillebror, 8 mån varje morgon (natt) innan kl 5. Hela familjen är alltså uppe då. Lillebror är glad och pigg i två timmar, storasyster (som väcker oss) är glad och pigg i ca en halvtimme-timme och jag är ledsen och gråter och min man är irriterad och slut. Så vi måste alltså göra något.

Hur lång tid uppskattar du att kurandet tar i denna ålder och efter så lång tid? Jag tänker att om vi ställer in oss på ungefärlig tid, d v s veckor, månader, halvår? så kanske det kännas lättare för oss och vi ger inte upp...

[MammaCissi]

Tusen tack för ditt svar! Det har gått ett tag nu, men vi har ännu inte börjat kura, tyvärr. Men desperationen stiger och nu väcker hon lillebror, 8 mån varje morgon (natt) innan kl 5. Hela familjen är alltså uppe då. Lillebror är glad och pigg i två timmar, storasyster (som väcker oss) är glad och pigg i ca en halvtimme-timme och jag är ledsen och gråter och min man är irriterad och slut. Så vi måste alltså göra något.

Hur lång tid uppskattar du att kurandet tar i denna ålder och efter så lång tid? Jag tänker att om vi ställer in oss på ungefärlig tid, d v s veckor, månader, halvår? så kanske det kännas lättare för oss och vi ger inte upp...

[MammaCissi]

Glömde skriva som svar på din fråga att hon har spjälsäng.

Ångesten har nästan släppt helt nu, hon går och lägger sig utan protester, antagligen för att hon är så ofantligt trött. Hon sover middag, ändå är hon trött redan vid 16-17-tiden de dagar hon är på dagis.

Men min fråga är: Ska vi ändå skippa dagssömnen, trots att hon är så extremt trött? Jag är så rädd för att det ska "slå ut" henne ännu mer och knäcka henne av trötthet. Ska jag vara riktigt ärlig så är det en befrielse för oss alla de dagar hon sover middag, eftersom hon är så trött (gnällig, ledsen, arg och sur) annars i flera timmar, ja, halva dagen. Det krävs mycket aktivitet på morgonen för att hon ska sova middag. De dagar som hon "bara" vaknar strax innan fem räcker inte inomhuslek eller kort utomhuslek för att hon ska somna under middagssömnen.

[MammaCissi]

Nu är jag tjatig här, men jag glömde också att skriva att sedan mitt inlägg skrevs (det första) har hon nu vaknat innan kl 5 i flera veckor (månader?), varenda morgon.

[Susanne G]

Hejsan!

Det är svårt att säga hur lång tid en kur tar. Shn är en process och är ständigt pågående. Bara för att kuren är över och barnet sover "som det ska" i flera veckor eller månader så betyder inte det att bakslag inte förekommer. För det gör det alltid. För alla. Det är små människor vi har att göra med.

Men jag förstår att ni är trötta och vill ha ett konkret svar och en tidsangivelse. Tyvärr kan jag inte ge er det. Men jag kan säga att om ni genomför kuren så kommer ni bli en lyckligare familj. Ni kommer få ett gladare barn som får mer aptit på allt. Så jag kan bara rekommendera er att göra det.

Om jag hade varit som er så hade jag tagit bort en längre dagvila. Låt henne tex ligga och lyssna på saga och när hon somnar så väcker ni henne efter 45 minuter. Hon sover mkt nu men det är för att hon har sömnbrist. När det har rättat till sig så kommer hon kanske bara behöva 20 minuter om dan eller inget alls. Jag tycker ändå man kan ha en vilostund med saga även om hon inte sover. Det är skönt för alla i familjen med ett avbrott.

Konstigt nog så är det så att de barn som sover för lite oftast vaknar allra tidigast på morgonen. Sömn föder sömn.

Läs på noga så att ni arbetar rätt. Se till att odla attityden. Det är allt när man kurar, speciellt när man kurar ett äldre barn.

Susanne