Livet efter kuren - en uppmuntran!

[annawahlgren]

--------------------------------------------------------------------------------
Sign. Annelie H berättar å det härligaste:

Hej igen!
Jag måste bara få berätta.. Har precis ramsat min tolvåring...
Han har varit borta hela helgen och besökt en god vän, vilket innebär att rutinerna självklart inte följts..av erfarenhet VET jag att kvällen (när han sovit borta) blir strulig och det blev den. Brukar ligga steget före men i kväll brast jag och började fundera FEBRILT hur jag kunde bryta..
..han grät över en tappat autograf..grät över livet, drack vatten ur flaska så syster blev tokig..förbannade sig över denna oförstående mamma..jag kände vansinnet sakta komma krypande...PLING!!!!! säger det i huvet..och jag börjar ramsa..."godnatt, sov gott, vi ses i morgon.." MAMMA DET KRYPER I MITT HÅÅÅÅÅÅR "godnatt sov gott, vi ses i morgon" JAG HATAR SKOLAN "godnatt, sov gott, vi ses imorgon... etc etc..vad händer...Jo, det blir TYST! Det tog FEM minuter!! Alltså..funkar det på en 12-åringen så funkar det med all säkerhet även på president Bush Det finns hopp, det finns en AW som delar med sig...och alla andra oxå..JAG KÄNNER MIG LYCKLIG just nu..men det bästa av allt...Oliver är lugn, känner att vargen hålls borta och somnar nu in lugnt och tryggt..Vad mer finns att säga...tänker kura mitt nästa barn redan i magen..(skämt)
Ni pappor och mammor som tvekar över om det funkar att "ramsa"..tveka inte, prova..det funkar UTMÄRKT på treåringen oxå..TACK TACK för detta forum..*ler ödmjukt"
(kommer självklart kolla hans hår i morgon) kan oxå tillägga att vanligtvis en sådan här kväll så springer han upp och ned, skriker och tjafsar, kommer på det ena med det tredje att diskutera och somnar utmattad oftast efter både 11 eller 12 ÄVEN om vi håller oss lugna men bestämda..

[annawahlgren]

Hej Anna!

Så här har det gått för en av dina "boksovare".

Första natten på kuren: Riddaren Joar 4,5 månad är en krigare och ger sig inte så lätt. Han är ju van att vara den som måste hålla koll på vargen . Först efter 1 timme låter han sig övertalas att somna. Men liksom nätterna som föregått denna initialnatt vaknar han sina vanliga 11 gånger för att kontrollera att någon verkligen håller vakt.

Andra natten på kuren: Riddaren Joar börjar våga lite på att pappa håller vakt mot vargen . Redan nu har han fattat vad beskedet innebär även om det fortfarande är lite svårt att får kroppen att lyda. Men han somnar på 13 minuter. Denna natt vaknar han bara 5 gånger och låter sig övertalas att somna om av pappas ramsande.

Tredje natten på kuren: Riddaren Joar har lite invändningar på hur hans ömma moder sköt dagen och vill gärna diskutera detta med fadern vid läggdags. 20 minuter tar det denna tredje natt att komma till ro för Riddaren Joar. Men när sömnen väl infunnit sig sover han. Och sover, och sover, och sover. Vid 2.30 hostar han till. Kanske var det lite rök från lägerelden. Men inget att bli upprörd över så han sover vidare. Och han sover och han sover. Till 4.30!!!! Men han påminns av fadern att det ju fortfarande är natt. Och han somnar om. Och sover till 6.30!

Lycka, lycka, lycka och mängder av adrenalin rusar runt i hans ömma moders vener. Vad är väl ett fallskärmshopp mot att ramsa in sitt barn i sömn?

[Mata]

Här är en till lycklig typ! Inledde kuren för en månad sen med min då 5- it månaders. Det gick över förväntan, andra natten funka ramsan sååå bra, vagna bara lite kort 2 gånger, tredje natten sov hon 19.00-6.30, jag ramsa hon somna och jag väckte henne 7.00!
Jag är helt förvånad! Det har varit lite vargtimstrassel dock, men nu har hon fått smak för kvällvälling så jag tror det ska göra susen.
Min första dotters kurning var ännu enklare, vid 4 månader vände jag henne för att sova på mage. Någon vagning eller buffning behövdes inte alls! Från den natten har hon sovit 12 timmar jämt (hon är två nu).

Det gäller att inte bli uppblåst och skryta hejdlöst inför andra mammor bara, för då kan de känna sig misslyckade. Jag hade ju bara tur som hitta en tjock bok på biblioteket. Livet är ju faktiskt bättre när man får sova ibland!

[annawahlgren]

Sa har skriver sign. Kokos pa Samtalsforum i dag - jag citerar, lycklig

"1 års härlig nattsömn för vår lille, numera store kille. För 1 år och 2 nätter sedan startade vi Sova-hela-natten-kuren för vår då 4-månaders pojke. Och vilket resultat! Gråtnätterna var snabbt ett minne blott - vem hade kunnat ana att han skulle sträcka händerna mot sängen och skratta innan han somnade?

Vi har en kille som är frisk, äter bra, sover bra, utvecklas bra, är otroligt glad och härlig på alla sätt och vis. Bestämd är han också, och busig och påhittig .

Vill bara uppmuntra alla som valt denna väg genom att säga att det nu 1 år senare inte skulle ha funnits någon bättre lösning för att få vår son att sova. Det är jag helt säker på."

[annawahlgren]

PS Och sign. Mia75 instammer:

"Snart är det ett år sedan kuren startade här också! Och jisses vad gott vi sover sedan dess."

[annawahlgren]

Sign. Jennyl från Sömn - lite äldre barn. Yippeeeeee
--------------------------------------------------------------------------------

Vet inte riktigt var jag ska skriva detta men jag måste få sagt det här! Alla som tvivlar på att prova kuren uppmanar jag nu att göra det! Vi hade bekymmer med vår 14-månaders dotters ständiga uppvaknade. Det tog på tålamod och krafter och tillslut orkade vi inte ta tag i problemet. Vi tänkte att det är nog "en period" som går över men "perioden" tog aldrig slut- visst var nätterna bättre ibland, då bara 2-3 uppvaknande men sen blev det värre igen, vaknade ofta och var ibland vaken i flera timmar. Inget hjälpte! Vi tog till oss rådet att låta henne sova hos oss- hjälpte inte!! Jag slutade amma helt för att se om det hjälpte men icke! och så där höll vi på provade även 5-min metoden men det var fruktansvärt- hon skrek och kräktes tills hon utmattad somnade för att bara vakna igen och igen och igen..... Tillslut var det NOG. Jag hade tidigare hört talas om "Anna Wahlgrenmetoden" men insåg när jag började läsa om den att jag nog inte alls riktigt förstått vad den handlade om. Vi läste på och laddade och det kändes rätt! Så körde vi igång och visst var det några jobbiga nätter och bakslag (som ju Anna skriver att det blir)men vi försökte göra något mysigt av det hela och laddade upp med madrass på golvet och lite litteratur. Och det fungerar! Hon sover på nätterna och jag tror att jag är i himmelriktet- så mycket sömn som vi har att ta igen! Hon svarar fantastiskt bra på ramsan och visst vaknar hon ibland innan det är dags att vakna men nu kan hon ligga själv i sängen och småsnusa och prata för sig själv och till och med somna om på ramsan Jag tackar Anna av hela mitt hjärta- du har faktiskt "räddat livet" på vår familj- nu kan vi känna riktig glädje i föräldraskapet igen och njuta av livet tillsammans igen. Slippa känna ångest inför ännu en sömnlös natt- det är ju fruktansvärt vad gräsligt det är att aldrig få sova. Vår dotter mår prima och riktigt njuter av att bli lagd i sin säng!

[Lisen]

Jag läste Barnaboken som tonåring och blev enormt sugen på att få barn. Det verkade så lätt! Tack och lov dröjde det femton år innan jag blev bönhörd (mitt 14-åriga jag var inte så mogen för barn som hon trodde), men Annas tips fanns kvar i bakhuvudet. Rutiner, social delaktighet och okomplicerade läggningar gick finfint. Min dotter grät nästan aldrig och utvecklades blixtsnabbt.

Sen blev det svårare. När hon började gråta vid läggning och på nätterna blev jag tagen på sängen. Började söva henne med välling i famnen, och sprang ut och in ur hennes rum på nätterna för att klappa henne till sömns. Det gick bra när det var en eller två gånger per natt, men uppvaken blev längre och längre och fler och fler och livet blev alltmer outhärdligt. Ändå kändes en regelrätt SHN-kur överdriven - hon kunde ju sova egentligen!

En kväll läste jag om Mammut Marias strategi vid små "återfall"/nya frågor: att svara och sedan lita på barnets förmåga; Ramsa en omgång, låt reaktionen klinga ut, ramsa igen när det blivit tyst eller om barnet blir ledset och vill ha svar igen. AHA! Jag lade henne vaken, ramsade och gick ut. Väntade utanför dörren på att hon skulle reagera färdigt. Gissa vad som hände? Hon somnade själv efter tre minuters klagande och fick en bekräftelseramsa. Sen vaknade hon EN gång den natten. Nästa kväll tog det inte ens en minut och hon sov sen hela natten i sträck.

Nu fyra veckor senare händer det fortfarande att hon vaknar och ropar, men hon nöjer sig med ramsan som svar (istället för en timmes klappande i spjälsängen med resulterande ryggvärk och frustration) och det händer alltmer sällan. Varje kväll lägger jag henne glad och vaken, alltid vid sju. Hon gosar in sig i kudden och somnar själv när jag gått ut. Hon har helt enkelt kommit på hur skönt det är att sova, och nattningen tar nu lika kort tid som det tar att säga ramsan. På morgnarna är jag noga med att hon inte ska behöva ropa mig till sig, och får oftast väcka en gosig liten unge klockan sju. Behöver jag säga att både hon och resten av familjen trivs? Jag är förbluffad och känner mig inte så lite dum. Ett stort tack till Anna, Mammut Maria och alla som fyller detta forum med tips. Det ni gjort för oss är ovärderligt!

[annawahlgren]

Härligt, härligt Så ska det vara

Du har fattat galoppen precis: PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING. Annat än att alla människor sover som grisar. Och älskar det

[annawahlgren]

Sign, Filippa skriver den 3.1.2006:

"Hej hopp!

Vill bara påpeka hur ofta vi tänker på den där dagen i början av sommaren då vi bestämde oss för att kura vår lilla dotter (då fem mån.). Idag fyller hon ett år imorgon och sover som en liten prinsessa.
Idag var det vaccinering på bvc och sköterskan frågade lite bekymrat "hur går det med sömnen - sover hon nåt vidare?" När jag svarade att hon sover tolv timmar på natten och två på middagen och en halvtimme på eftermiddagen så tittade hon förvånat och undrade vart man kan beställa sådana barn. Jag svarade att det kan man hos Anna Wahlgren och lovade också att hon skulle få låna "sova hela natten"-boken.
Så lycka till alla kurare - ge inte upp för ljuvliga tider väntar !"

[annawahlgren]

Sign. Lottanen berättar (ursprungligen för Sofia L) den 10 januari 2006:

"Mitt sociala liv har varit lika med noll från vår sons födelse fram till förra veckan. Mormor och svärföräldrarna är de enda jag har orkat med - ibland. En 'lyckad' natt lyckades vi skrapa ihop ca 5-6 timmars sömn och hade vi riktig tur så fick vi 2 timmars sammanhängande sömn (hände ytterst sällan)! Ingen - och jag menar verkligen INGEN - förstod hur jobbigt vi hade det, eftersom ingen i vår närhet hade gått igenom samma sak som vi och de som sa sig ha haft 'jobbiga' barn menade att det är normalt att barn sover dåligt (deras barn vaknade HELA(!!) 3 gånger/natt). Guuu´så jobbigt... rena rama lyxen jämfört med oss, tyckte jag! Nu ska man ju inte tycka synd om sig själv, men i.o.m. att 'alla' fick situationen att framstå som normal, kände jag mig som världens sämsta mamma som inte klarade av att vara en 'bra' och glad mamma. Dessutom avundades jag de få jag kände med barn som hade dagarna fullspäckade med diverse aktiviteter för sig själva och barnen. Det enda jag orkade var att vara hemma och mata, lägga, klä på osv, dvs sköta om mitt barn med det nödvändigaste (lek visste jag inte vad det var). Jag var så trött att jag grät hur ofta som helst, min man och jag tjafsade om helt onödiga saker, jag orkade inte bry mig om mig själv m.m. Jag förstod inte varför jag kände att jag inte pallar, eftersom alla andra med barn gör det!

Efter hundraelfte vädjandet på bvc efter hjälp, fick jag ett nummer till en barnpsykolog och en doktor. Hos barnpsykologen fick vi en tid efter fyra veckor och hos läkaren fick vi ett recept på lugnande medel ÅT BARNET! Där kände vi att vi måste göra nåt radikalt. Vi bestämde oss för att genomföra SHN-kuren.

Vi var helt utbrända och trötta båda två. Jag tog som sagt nätterna och mannen tog dagarna. Det tog oss ca 5 nätter, innan vi fick någon respons på att kuren faktiskt fungerade. Så i fem dygn tvivlade/hoppades vi på kuren. Under uppföljningsveckan fick vi sova vår första natt, UTAN att behöva ingripa på något sätt. JAG GRÄT AV LYCKA!

Nu, en vecka med underbar sömn (fortfarande vaknar jag till ett par/tre gånger på nätterna av att lillgrabben vaknar till och skriker till, men han somnar om SJÄLV inom ca en minut). Jag finner inga ord till hur lycklig jag är!

Jag sänder verkligen mina innersta lyckönskningar och lite av min nyvunna kraft till er! Jag vet att ni kan, för kunde vår lille kille få ordning på sin sömn, så kan ert lilla barn det också. JAG LOVAR!!! Det gäller bara att ni själva TROR på att det går!!! Och vad gäller att kuren inte skulle vara bra för ert barn. Det ÄR den. Barnet kommer ju att få sova! Och det vill ni alla!

För att man ska orka genomföra kuren på bästa sätt, dvs använda sitt sunda förnuft (vilket ju inte är så enkelt, när man är dödstrött), så MÅSTE man ta all hjälp man kan få. Be sin mamma t ex vara med barnet minst en halv dag och ge henne exakta tider då barnet ska ha mat och sova (promenad eller kanske åka bil, så att det inte blir så svårt)! Och se till att förutom sova, göra sånt man tycker är kul och som man kan göra för sig själv, typ läsa, ta ett skönt bad med tända ljus eller bara slötitta på tv utan att känna att man måste finnas till hands. På det sättet vinner man nya krafter, som man kan använda på natten. Och har man någon annan släkting/kompis som kan ta barnet på promenad, ge mat osv, utnyttja det för det är bara tillfälligt! För sen när man har fått tillbaka sina nätter och får sova, då kommer man ha ork till att vara med sitt lilla barn igen!

Jag skulle kunna skriva hur länge till som helst, men sätter punkt nu. Vill bara berätta att det går att få sömnen tillbaka! Ge bara inte upp!"

[A lie]

För 6 veckor sedan hade jag en ack så söt som på dagarna. han sov bra, åt bra och allt var frid och fröjd.. Men sedan kom nätterna. Försökte jag få honom att sova i egen säng gick det bara om jag satt inne hos honom och vaggade och buffade tills han somnade (kunde ta 40 min) och sedan vaknade han efter 45 min och allt började om. Naturligtvis orkade jag inte med detta så han fick samsova med mig, något vi gjort från början sista delen av natten (vilken nu blivit allt längre) och som varit jättemysigt. Nu var det hur som inte alls mysigt. Widar ville bara sova om han fick ha mig - jättenappen att suga på, samtidigt som han mjölkknådade ngt enormt, rev, och klöste så blev han arg då det kom mjölk - han var ju inte hungrig och bet och sparkade mig. Jag var ett vrak kort sagt.
I hemlighet var jag minst sagt avundsjuk på alla vars barn sov som de skulle på nätterna och ännu mer avundsjuk var jag på NancyDrew här på forumet som berättat alla framgångar de haft med Leias sömn sedan de börjat kura. Inte missunsam, men jag ville också hitta den där orken att jobba mig ifrån de vidriga nätterna. Till sist fick jag nog, och med nancys hjälp och guidning var jag in hit och läste för vilken gång i ordningen vet jag inte.. men nu förstod jag mer vad som menades och vad lite som egentligen krävdes av mig. Den 19 december körde vi igång, jag ville inte vänta en dag till även om det innebar uppföljningsveckan över jul. Sedan har det gått framåt och bakåt, uppåt och nedåt, men mest frammåt så klart Numer har jag en son som sover 19.45 - 07.45 utan problem presis som han sover sina dagslurar som han ska. Det vart inte så bra som jag trodde - det vart BÄTTRE! - äntligen har jag fått ett liv igen. Jag behöver inte längre fundera på när jag ska få tid att göra ditten och datten (eftersom jag inte vetat när Widar sover) utan jag kan glatt lova att jag fixar det här och det här till då och då - för jag vet att jag hinner när Widar sover, vilken frihet!
Innan var jag också orolig för dagslurarna, jag ville ju inte vara tvungen att ställa om mitt liv efter att lillkillen ska sova. Det har jag inte behövt göra heller han är med mig och sover i vagnen på sina tider var vi än befinner oss. Det enda som kan vara lite jobbigt är om man behöver åka bil flera korta snuttar och lyfta i och ur bilen söva om mm så det undviker vi i största möjliga mån... Och så är det ju lite tråkigt att han sover just under mammababygympan och inte får vara social med de andra bebisarna där, men skönt för mamma som inte behöver jaga krypande bebis över hela lokalen utan lungt kan koncentrera sig på sitt!

sas: Tack Anna och alla andra för alla råd och tips jag fått via forumet

[MerlinK]

Måste också få vara med i lovsångskören till SHN-kuren och dess upphovskvinna

Det tog kanske lite längre tid för den här mamman än för er andra att få polletten att trilla ner (hos sig själv, ungen är smart ), men sedan läääänge nu är vi i hamn med en till mycket stora delar helt nattsovande 22 månaders kille som glatt sjunger sig själv till sömns på 5-15 minuter både på dagen och natten. Sen sover han 12 timmar för det mesta.

Jag har haft några återfall , men efter det sista "re-kurandet" i augusti (det tog för övrigt EN halv kväll så var ordningen återställd så har det mesta gått som på räls! Det är samma här: folk blir förvånade när man lägger killen i sängen säger godnatt och går ut, frågan kommer direkt, va somnade han så fort? Nej, inte än säger jag, men om en kvart sover han 8)

Det är såååå skönt att vi alla får sova för det mesta, och jag begriper inte hur jag skulle ha överlevt, eller hur andra småbarnsföräldrar överlever för den delen med nattamning i upp till ett år och därutöver ett evigt springande upp på natten för att söva om ett vaket barn. Alldeles i onödan! Och inte ens till nytta för någon i familjen.

Nu är det snart ett lillasyskon på gång och det ska bli så spännande att få se hur det kommer att gå nu när vi redan har redskap och rutiner från förra gången.

Varmt tack Anna och alla andra här inne för att vi får sova så gott på nätterna

[annawahlgren]

En rapport från sign. Mariell som svar till sign. Paddington:

"Jag har precis kurat vår 3,5-åring. Och precis som du är inne på så tyckte min dotter att jag var helt galen!

En sån 'gammal' tjej insåg ju att morsan hade fått en 'knäpp' som helt plötsligt bara sa sov goooott, vi ses imorgon, som svar på precis allt. Och min sambo höll med henne.

Jag buffade aldrig, istället höll jag båda mina händer mjukt men bestämt mot hennes kropp när hon låg ner i 10 sekunder, innan jag gick ut med en ramsa. När hon pratade högt, ramsade jag högt. När hon tystnade sa jag ramsan så mjukt och fint jag kunde.

Det blev ungefär 40 ramsor den första kvällen! Sedan försökte hon komma till vår säng 3-4 ggr den första natten, men jag ledde henne tillbaka och ramsade efter jag lagt henne, först bestämt och sen mjukt när hon hörde mig. Anpassade ramsan efter henne på nåt sätt, men såg till att det var jag som fick sista ordet och att det var på ett mjukt sätt.

Det tog två kvällar, sen började hon själv säga till sin mjuka tygdocka "sov gott, vi ses imorgon" med den allra gulligaste barnrösten.

Ikväll har jag bara lagt ner henne, sagt ramsan EN gång och sedan gått ner (sovrum på övervåningen) och kollat på tv.

Jag började med kuren bara för en vecka sedan. Då ska du veta att vi har haft stora problem med både nattning och nattvandring i hela hennes liv! Jag kan knappt tro att det är sant och jag är så lättad! Och nästan chockad över att det var så lätt att vända på den hysteriska kvälls- och nattiden.

Min dotter är nöjd, trygg och en helt annan tjej. Och det gäller inte bara kvällstid med nattningen. Jag har också börjat ta med henne i ALLT jag gör på eftermiddagen när jag kommer hem. Hon har gjort en paj, bakat en sockerkaka och skurit upp sallad med (halv)vass kniv, torkat bordet efter middagen mm! Sånt som jag trodde hon var för liten för...

Och sen avslutar vi alltid dagen med skratt. Trodde också förut att det skulle vara lugnt och skönt innan det var dags för sängen. Men hon verkar slappna av när det är skojigt precis innan, ända fram till sängen faktiskt. På nåt vis känns det som om hon ligger där och ler åt allt bus istället för att ligga och tänka på att det är 'hemskt' att sova själv. Nu försöker hon dra sina egna vitsar och locka mig till skratt när vi sitter i soffan och har vår nattningssession!

Jag var helt desperat innan jag provade den här kuren, hade provat allt innan (utom droger) utan resultat. Vår unge var ibland helt hysterisk tidigare, hon har skrikit tills hon spytt och varit helt okontaktbar, bråkat, slagits och varit uppkäftig som bara den. Så jag gick in för det helhjärtat eftersom jag inte hade något att förlora.

Hoppas att du provar att genomföra kuren helhjärtat!
Lycka till!"

[annawahlgren]

Sign. br svarar en tveksam mamma till en fyramånaders nattklubbare (17 februari 2006):

"Nedan några rader om hur det gick till när vi kurade och hur vi hade det:

Vi kurade vår son när han var drygt 5 månader. Då hade vi funderat på det under en tid, men inte kommit till skott. Sonen sov uruselt! Han somnade antingen vid mitt bröst eller när jag gungade på spjälsängen. och sedan vaknade han skitofta och för det mesta var han inte nöjd med ngt! ´Jag ammade, bar, vyssade och han skrek! Vid 5 på morgonen fick min man gå upp med sonen så att jag fick sova ngn timme på morgonen.
Vi kände att vår situation var ohållbar. Jag o min man var trötta och otrevliga. Sonen var trött o gnällig och storasyster kom i kläm.

På den tiden fanns inte detta forum, men dock lathunden som vi skrev ut och studerade och studerade. Och läste igen! I samband med en långhelg så började vi kura! Och sonen verkade dra en suck av lättnad och somnade! Ramsan satt som en smäck och det var magiskt! Det tog ca 5 veckor innan både nattning och vargtimme var ok men det var inte ngn speciellt arbetsam tid. Vi blev en helt ny familj och sommaren blev så fantastisk som den ska vara med två små barn!

I maj är det två år sedan vi kurade och sonen har sovit bra för det mesta. Vissa perioder har han vaknat tidigt men det har ofta passerat genom envis ramsning några dagar. Ibland har envisa sjukdomar ställt till det lite för sömnen men med hjälp av verktygen och alla råd här på forumet så har vi snabbt kommit på rätt köl igen.

Idag sover han 11-12 timmar per natt och 1,5-2 timmar mitt på dagen och vi är Anna evigt tacksamma och alla forumister!!

Det enda vi egentligen ångrar är att vi inte kurade honom tidigare."

[annawahlgren]

Ur Gästboken i dag :

Lyckad kurning!

Femte natten av SHN-kuren och min son har sovit tolv timmar i sträck!!! Han är tio månader och har vaknat mellan tio och tolv gånger varje natt förut. Jag är så tacksam och lycklig att det inte finns ord. Nu ska jag samla kraft till en kurning av storasyster också. Hon har sovit i vår säng sen hon föddes... Tack för kur och verktyg!

Frodes föräldrar 2006-03-14 19:23