JoFo skrev:Lillkillen har mkt svårt att sova till kl 7 som vi hade tänkt, utan han är klarvaken och vill upp och äta välling vid 6.15-tiden.
Lägger mig i lite diskret med ett par pekpinnar:Lillkillen "vill" ingenting. Han gör som ni lär honom. Ska han sova till 7 måste ni ju ge honom förutsättningarna att sova till 7. Dem spräcker du ju genom att ta upp honom och ge mat trekvart innan. Skyll inte på att barnet vill - det är du som GÖR
Och det andra: dina inlägg genomsyras en hel del av att du tycker synd om honom. Som om han skulle ha det svårt här i världen. Ta dig en allvarlig funderare. Varför skulle det vara synd om honom? Har han inte ett ganska underbart liv? Skulle du inte rentav faktiskt gärna byta med honom?
Och det tredje: just nu, innan saker och ting sitter, tycker jag inte det är rättan tid att ändra schemat. Men det kan man naturligtvis göra, om det blir absolut nödvändigt - men då måste det också VARA nödvändigt. Så att man kan motivera sina ändringar och verkligen stå för dem, vilket betyder att man lyckas övertyga barnet om att man vet vad man gör och varför - vilket barnet då kan förlita sig på och slipper fråga om (skrika om) och kan känna sig trygg i den vetskapen. Nu kastar du fram olika alternativ och om alla kan allt och inget sägas: fortfarande måste det du väljer, om du verkligen tänker ändra på allting (som jag som sagt anser är för tidigt), bottna och landa i DIN egen genomtänkta övertygelse om vad som verkligen ligger i HANS intresse först och främst
Förstår du? Visst gör du? Det är "bara" att ta den beramade ledningen, tänka efter innan, inte under tiden, fatta Beslutet och genomföra det, utan att darra på målet när du väl har bestämt dig
Det är vad lilla barnet förväntar sig av dig.
och det är för att jag har så svårt för att höra honom arg. Jag tycker synd om honom att han behöver vara så arg och att han inte kommer till ro. 
