Grabben vaknar sedan fyra morgonar vid 6-tiden och i morse vid 5-tiden och ropar på pappa.
Hans scema ser ut som följer:
7.30 Vakna
8.00 Frukost
9.00-14.00 dagis ti-to
11.00 lunch
12.00-13.30 sova
14.30 mellis
16.30 middag
19.00 välling
20.00 godnatt
Sedan ca 2v har sänggåendet ifrågasatts med att han inte vill/kan sova. Detta har vi bemött med att då får du ligga och vila. Vi behöver sova/vila för att orka vara uppe i morgon (för dagis etc).
Han är mitt uppe i sin treårs utveckling (trots) och vi har frågor om väldigt mycket. Han tål inte att man tar i honom och tex klär på honom bestämt, då slår han bakut och skriker/ålar sig för att komma loss och skall "-komma själv". På dagis händer det nu och då att han helt oprovocerat slår till och puttar de andra barnen. Hämtningarna på dagis är inte roliga då det blir en kamp mellan honom och mig vid påklädningen.Har läst massor av olika trådar och funnit mycket matnyttigt. Har försökt spela dum och låtit han hjälpa mig, men nästa gång är det likadant igen och det är sällan jag har tid med alla dessa diskussioner och kringgångar.
Vårt bemötande kvällstid har han köpt efter ca tre gånger av upprepande av att vi behöver vila etc.
Nu när jag ransakar oss har vi tappat skrattet till godnattet och tjoho nu är det morgon. Är detta fortfarande av stor vikt??
Tidigare morgonar(vid 6-tiden då han ropat eftr pappa) har han köpt att pappa kommer in och säger att det är inte morgon ännu (pappa går upp vid 6-tiden och går till jobbet 6.40) och att mamma fortfarande sover (så även lillasyster), men kommer in till dig då det är dax att kliva upp (vid 7-tiden), efter ca 3-4 upprepningar har han köpt detta.
Men i morse vid 5-tiden köpte han inte detta. Pappa gick upp som vanligt och sa som ovan. Men efter knappt ngn minut ropar han igen och proceduren upprepar sig och håller så på till pappa går till jobbet. Han blir ledsen och vill bli snyten och vill att man tänder lampan. (Vi har märkt att han har blivit mörkrädd på sistonde) Pappa snyter men nekar till lampan då det fortfarnade är natt.
När pappa har gått blir det min tur. Eftersom pappas metod ej fungarade så bra bestämmer jag mig för att han får ropa - han har fått besked. Varpå killen kommer ut ur rummet och jag möter honom i hallen föser honom tillbaka och han får själv klättra upp i sängen. Meddelar att det fortfarande är natt och att han får sova/vila. Han blir hysterisk och skriker - ska ha nytt papper till näsan. Jag går ut - han följer efter. Jag föser tillbaka, gallskrik, snyter honom osv. Han börjar tända taklampan, jag släcker när jag går in och säger att på natten är det mörkt och vi sover/vilar tills det är morgon.
Detta fortsätter ända fram till 7 då min mobil ringer/larmar för att Lillasyser skall vakna. Då låter jag honom höra den en stund sedan tänder jag lampan och gör GOD MORGON i stor stil. Vi går till toaletten som vanligt. Han snyftar och hickar, men jag pratar ej om det inträffade , utan lotsas som om inget konstigt har hänt.
Till saken hör att lillasyster som sover i vårt sovrum är inne i sin 8mån-ångest och i natt var 1:a natten utan ett 10-tal vakningar med frågor prat och skrik. Hon har en förmåga att vakna vid 1-tiden och sedan kan det fortsätta med någon minuts mellanrum. Sedan har hon sedan före jul vaknat till då pappa kliver upp vid 6-tiden och pratat utan att ta ramsan. Men i natt var alltså en bra natt för henne, men hon är lättväckt. Brorsans skrik är inte ljuv musik direkt. Undrar även vad grannarna skall tro när vi bor i bostadsrätt ( i o f bara tre veckor till, sdan flyttar vi till hus).
HJÄLP
Hur skall vi hantera detta? Vad gör vi för fel? Är det risk att han blir mer mörkrädd?Jag är föräldraledig och känner mig väldigt trött och sliter ont med att han är våldsam med andra på dagis och ibland även mot oss. Då markerar vi med att man gör inte så - tar hans hand och klappar alt. kysser den, men det ger inget resultat. Det känns som att jag/ vi inte riktigt rår på han ibland. Jag försöker även hinna med hans lillasyster som kräver sin tid. Sedan hon kom har vi tyvärr fastnat lite i rollerna som att jag mest är med henne och pappa med grabben. Vi vet om detta och har försökt förbättra detta, men vi hinner och orkar inte alltid. När jag skapar utrymme för att vara med honom och vill vara honom nära är det inte alltid han vill det, däremot kan vi då lekatillsammans i alla fall. Grabben får social delaktighet och vi ber honom om hjälp och berömer, men det känns som om det aldrig är tillräckligt.
Nu blev detta väldigt långt, men i stora drag ser det ut så här.
Ytterst tacksam för snabba tips och råd om vårt sätt att hantera detta, schema etc....inför nästa natt/morgon.
född 060516 
)
.
Skönt! Om han vaknar i natt far du vara snabb med ramsan och för lägginingen far du insistera ännu et tag skulle jag tro, men det gick ju jättefint i gar! 
Har ni ett annat alternativ var ni kan ha hennes spjälis, i et tjusigt förrad eller nagot kontor? Eller kan du och pappsen flytta ut pa madraser i vardagsrummet... Hon maste ocksa fa skratta flera ganger om dagen! Och skrattet till gonattet är urviktigt för sma människor i kris (som bada dina är nu...)