Surkål och ödlor

Fritt pratforum för personligt vänskapskackel och allmänt diskussionsforum
Skriv svar
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

/LO skrev::heart: Idag fyller min lilla stora tjej 5 år! :D :heart:
Grattis till stora tjejen!

Visst är det märkligt vad tiden flyger iväg - nyss bebis och så fem år - en full hand!

Svårt det där med sången... jag vet att nån av mina också inte gillat att bli sjungen för, räddningen har blivit att sitta i knät med händerna för öronen :roll: ...
Jag är lite skeptisk till att akta barnet för det som är obehagligt - jag tror det var Hanne Kjöller som skrev att man ska lära barnen att göra sånt man tycker är läskigt flera gånger i veckan, eller som AW säger; i motgång växer man. Jag tycker absolut inte alls själv om när det ska sjungas för mig, men det får liksom gå ändå 8) ...

Hursom - hoppas Vera får ett finfint kalas :D :!:
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Grattis till 1- och 5-åringar :-({|= \:D/ - som kanske ändå får tåla lite uppvaktning av det melodiska slaget. Men det hindrar ju inte att man paktar både före, under och efter, om så behövs. Och funderar tillsammans med 5-åringen vad man kan göra åt saken, nu när folk så innerligt gärna VILL och KOMMER att sjunga för en. Tänker jag - också.
Jannika skrev: Igår kände jag mig modig. Jag fick nog av sänkningar i en speciell situation med en auktoritet och sa ifrån. Visserligen via mejl men ändå. 8) Jag tvekade länge innan jag tryckte på send men när det väl var gjort kändes det bra. Vi får se om ett par dar om jag känner likadant, haha!
Modigt. Och bra för en själv i längden. Jag hejjar på dig :thumbsup:

Igår började jag plugga halvtid. Sägs det. Har inte märkt mycket av någonting mer än en introduktion i systemet som används för att kommunicera med högskolan i fråga. Otålig - moi :roll: Jag får väl sätta mig och läsa kurslitteratur förstås. Men det är ju alltid roligare om läsandet syftar till något specifikt. Om någon särskild frågeställning är intressant att ha i bakhuvudet, eller så. Jisses, jag som gruvat mig för att jag inte skulle få tiden att räcka till, får åtminstone en lugn start. Så nu häckar jag här istället för med det jag hade trott :lol:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

/LO skrev::heart: Idag fyller min lilla stora tjej 5 år! :D :heart:
Hon visste inte om hon skulle vara glad eller blyg i morse när vi kom in och sjöng för henne. Förra året ville hon inte ens öppna paket. Det gick mycket bättre i år.
Hon hade barnkalas i söndags och då ville hon inte att barnen skulle sjunga för henne (vilket de gjorde ändå). I morse låtsades hon att sova hela sången och "vaknade" när vi var klara.

På lördag är det släktkalas. Med MASSA folk. Hon kommer inte att vilja att vi sjunger för henne. Hur gör vì? Det ingår i traditionen (vår flocks gemensamma regel) att göra det. Är det ok att säga att man inte vill? Är det ok att slippa?
Vad tycker ni?

/LO
Nej, för det är inte så att hon inte vill. Hon vet bara inte hur hon ska hantera uppmärksamheten. Jag minns det som igår, den känslan. Fundera på det tillsammans, och spela kanske lite teater. Öva?
Det ÄR ju inte direkt vardag och normalt att ta emot massans jubel och hyllningar. Det är det inte för någon av oss, (t o m kungen såg ju lite tagen ut på sin 50-årsdag!) men det är ju härligt också! :D
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

Och själv får jag tänder. Elände och inflammation. 32 år (förlåt, 24 8) ) och visdomständer NU??? :shock: Som om de skulle få plats... 2500 kostar det att operera bort den, det skulle jag hellre göra nått kul för. :?
kiki
Inlägg: 2322
Blev medlem: lör 11 nov 2006, 15:26
Ort: Norrtälje

Inlägg av kiki »

TorpSara skrev:Och själv får jag tänder. Elände och inflammation. 32 år (förlåt, 24 8) ) och visdomständer NU??? :shock: Som om de skulle få plats... 2500 kostar det att operera bort den, det skulle jag hellre göra nått kul för. :?

:lol: :lol: :lol:
Mamma till Felix född januari 92, och Mio augusti 06

Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Jo Ewa, lite modigt är det allt. Jag tycker inte att jag är en fegis men det är svårt när jag blir känslomässigt upprörd å mina egna vägnar. Det är lättare att vara modig åt/för någon annan. Jag kände att jag behövde stå upp för mig själv och ta ansvar för mina känslor och min del av det hela - tala om hur jag kände. Det har iaf fallit väldigt väl ut och jag är fortsatt nöjd med mitt mejl, haha! Nu gungar jag i ett hav av förståelse, empati och smicker. :wink: Nästa gång ska jag göra det ansikte mot ansikte istället. Eller också. 8) Alternativen kändes värdo, att älta - blä, att gnälla med någon annan (skitsnack) - gör bara att jag känner mig som en dålig människa eller strunta i det - blir som att förringa det jag faktiskt upplevde. Nu känner jag mig ren och fri. O:)

Ännu en dag har jag lämnat Nike på dagis med en tung matta av searationsångest i hallen. En liten människa, kanske 2,5 år, som varje morgon gråter förtvivlat för att hon inte vill vara på dagis, hon vill va hemma! Jag får så ont i hjärtat! :( Jag frågade mamman lite försynt efteråt om hon inte kunde få vara hemma istället med lillebror men det föll inte i så god jord. Flickan hade jättekul när hon väl var på plats det var bara själva separationen som var jobbig för henne, hon behövde vänja sig eftersom mamman ändå skulle börja arbeta till hösten (!) och det var bara 15 tim i veckan. Mamman tyckte det var synd att det varit jullov för det blev värre efter tre veckor hemma. Man tänker olika. :roll:

Kram Jannika
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

Jannika skrev:

Nu känner jag mig ren och fri. O:)
:-({|= \:D/ :heart:

/Fjällmor
/LO
Inlägg: 5038
Blev medlem: ons 24 nov 2004, 22:13
Ort: Norrahammar
Kontakt:

Inlägg av /LO »

Just nu sitter jag framför datorn och pysslar lite. Har en ny fotosida på G, eftersom min gamla ändrades så mycket så jag inte vet hur jag ska göra längre :roll:
Men jag sitter och njuter musik. Lyssnar ganska sällan på musik, mer än att radion går ibland - och inte ens det är så vanligt.
Men nu lyssnar jag på Lisa Ekdahls första skiva. Den från 1994. Egentligen fattar jag inte hur "vem vet" blev en så stor hit. Men den blev sönderspelad, så därför kanske har jag tröttnat på den. Men alla andra låtar tycker jag är makalöst bra. Jag kan inte komma på någon musik någonsin som har berört mig så mycket som den skivan. Glädje, vemod och hopp står den för för mig.

/LO
Lotta, mamma till
:heart: Vera :heart: född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 :sleep:
:heart: Ivar :heart: född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Jag minns också den skivan och känslan. Jag tror att den blev så stor för stt det var något nytt. Då var talangfulla, unga tjejer inte direkt synliga. Idag är det fullt av dem, det är häftigt tycker jag.

Igår åkte jag skridskor för första gången på evigheter. SÅ KUL! Nu har jag tre barn som tar sig fram för egen maskin på isen och Nella som inte har några problem med att roa sig själv så då fanns det plötsligt plats för mig att åka också. Vi har packat oss i väg varje eftermiddag den här veckan, snöstorm, tö eller många minus, barnen är oförtrutet positiva och lyckliga. Jag hade inte trott att jag skulle ha fyra skridskoentusiaster i familjen! :shock: Nella har skaffat sig klubb-fattning som ett hockeypro. :lol:

Dags för mellis.

Kram Jannika
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

Är man från Gävle så är man... :D

Underbar skiva. Mest texterna. :heart:
Gotlandsmamma

Inlägg av Gotlandsmamma »

Tänkte på det du skrev om flickan på dagis Jannika. Visst tänker vi olika. Eller så tänker vi inte ens, typ som jag...utan gör som alla andra gör, går i samma spår som "alla andra" gör...men, så kan man vakna upp och inse och mogna i ens roll som mamma, lita på sig själv och trivas än mer med att faktiskt vara hemma med alla barn och NJUTA. Inte lämna bort nån.
Jag ångrar nåt gruvligt att jag hade bråttom till dagis med barnen. Men i stället för att gräma mig över det, så gläds jag över att jag fattar beslut, som att gå ner till 60 procent på jobbet, vilket kommer leda till att mina gossar är på dagis max 15 tim. Och mamman är lyckligare. För livet går inte i repris, småbarnsåren kommer inte tillbaka, jag vill se dem växa upp ju.
OCH kanske denna mamma på Jannikas barns dagis också kommer till bättre insikt en vacker dag. Förhoppningsvis! :wink:

Kram!
*frieda*

Inlägg av *frieda* »

Det finns en "dåligtsamvete-fälla" på de här forumet vad gäller dagis anser jag. Dagisdebatten står skyhög ibland och är känslig för ett flertal hemmaföräldrar och forumister. Jag skulle naturligtvis fundera över alternativ om jag upplevde att mitt barn var ledset vid lämning på dagis. Citerar mig själv från ett inlägg på SoS:
*frieda* skrev:Känn efter själv, skulle jag säga Och ha inte dåligt samvete för vad du än beslutar dig för. Jag skolar in Engla på dagis nu den 29:e januari och får bebis i början av mars. Jag gör det därför att jag känner att det inte finns någon plats över för mig här. Jag lever ett inrutat hel-ylle-hemmafru-liv där fokus har blivit barn och hushåll vilket jag känner mig väldigt obekväm med. Dessutom känner jag mig otillräcklig. Min och Englas relation är inte helt gnisselfri. Jag är till min natur ganska sävlig och introvert hon är impulsiv och extravert. Väldigt lik sin farmor som jag får huvudvärk av att umgås med efter ett dygn Jättesocial hela tiden, pratar konstant och jag vill vara ifred och peta tånaglarna Jag tangerar att överanvända TV:n som avledning dessutom. Vad är bäst för Engla Att sitta och glo på TV:n 4-5 timmar om dagen eller vara på dagis 15 timmar i veckan

Det som skrämmer mig mest med dagis är alla virus och bakterier Av den anledningen lurar jag på att låta Engla vara hemma i några veckor efter bebisens födelse.
Jag har (nästan) bara goda erfarenheter från barnomsorgen, men så har jag valt med omsorg också. Benjamin gick hos en dagmamma mellan 1-3 års ålder, aldrig längre en 6 h/dag. Och jag var henne innerligt tacksam för det som jag upplevde som en nödvändig avlastning. Dels för att jag skulle klara av att bedriva mina distansstudier men också för att jag fick otummad egentid. Vilket är enormt viktigt för mig. Mellan 3-5 års ålder gick han på montessoriförskola. Under denna tid hade han heller aldrig långa dagar.
Gotlandsmamma

Inlägg av Gotlandsmamma »

Hej,
det är viktigt det du skriver frieda, att INTE ha dåligt samvete...men vad jag ville få fram från mig själv, var att jag inte lyssnade på min mage, vad jag ville, utan gjorde som andra gör...och efter ett tag, kom JAG fram, av egen maskin, till att det inte kändes bra för mig, för jag ville umgås MER med mina sorkar, men jag vill också vara på jobbet för jag trivs där, så blandningen nu blir lyckad för vår familj. Var och en måste få göra som det passar en bäst.


Linda
Gäst

Inlägg av Gäst »

Var och en måste få göra som det passar en bäst.
Hej alla! :D

Long time, no kackel, how goes :?:

Ser att ni diskuterar dagis och jag hoppar in direkt här: detta här ovan var så klokt att jag bara apploderar! :D naturligtvis skall det vara så! :D Man lyssnar på sig själv och på sina barn. då blir det bra... 8)

Fröken Stor har idag varit helt själv hos världens bästa dagmamma i en timme idag. :shock:

Grät hon, när jag gick :?:

Icke. 8) Såg lite fundersam ut, men hade inte en ledsen min. 20 minuter senare SMS;ar dagmamman en glad bild på en lekande Sofia som stormtrivs - idag som alla andra dagar! :D

Hugo springer rakt in på sin dagisavdelning och börjar pyssla... 8)

SÅ glad över att de trivs båda två! :D
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Jag skulle naturligtvis fundera över alternativ om jag upplevde att mitt barn var ledset vid lämning på dagis
Jag menade inte att göra nåns dåliga samvete sämre men det här med dagis eller inte är ju en het potatis oavsett vilken hållning man intar. Ingen kan väl bli förvånad om jag som är hemma med våra barn tycker att det är ett bättre alternativ?

Och i det här fallet tror jag även för den här lillan som precis ramlat in i trotsåldern, fått en relativt färsk lillebror och inget hellre vill än vara hemma. Den här "separationsångesten" möter jag nästan varje morgon när vi lämnar samtidigt och så har det varit hela förra terminen. Och mamman lämnar enligt alla konstens regler.

Det är min tolkning, ingen sanning, men JAG får ont i hjärtat. Det tycker jag att jag kan få uttrycka utan att ge någon presumtiv dagisförälder dåligt samvete.

Innan jag mötte på mentalt motstånd från Anna var jag som dig Gotlandsmamman, jag tänkte göra så som normen föreskrev i vårt land. Jag såg inte ens något alternativ. Dagisstart vid 1,5-2 år. Det blev en rätt intensiv mejlväxling med vår forumstartare innan jag ens förmådde se saken ur något annat perspektiv. Vadå utvecklingsfaser? Vad visste jag om vilka behov en tvååring eller treåring hade? Jag hade inga så gamla barn än. Och jag har själv varit på dagis sen ettårsåldern. Det är som med könsrollerna, det är svårt att ställa sig utanför något som man själv är en del av.
Teorier i en bok är det svårt att ha något annat än en intellektuell hållning till innan de har fått krocka med verkligheten.

Jag lägger mig i annat fall ALDRIG i hur folk gör med dagis och annan barnomsorg men jag får många frågor om vårt sätt att tänka och då svarar jag såklart. Det här är första gången jag varit så rakt på sak.

Vi gör olika val. Ibland utifrån barnens behov, ibland utifrån våra egna. För min del behöver ingen försvara sitt val av dagis. Det är sällan svart-vitt, man får använda sin magkänsla som Gottis eller diskutera med folk som tänker annorlunda om man tycker att man har dåligt beslutsunderlag.

Jag slipper i alla fall helt det dåliga samvetet över att jag inte hinner vara med barnen (trots att jag har så mååånga!) och något dåligt samvete gentemot min arbetsplats har jag inte heller. Teorierna om att barn som inte får vara på dagis från tidig ålder missar social kompetens och kommer efter i inlärning ser jag inte heller hos mina ungar så jag tycker det är en win-win för vår del. Så har vi valt.

Live and let live. :D :heart:

Kram Jannika
Skriv svar

Återgå till "Kackelforum"