Hjälp! På rymmen.

[Edvin]

Edvin fyllde 2år 15 jan. Han har alltid gillat att lägga sig och har han inte somnat på dagsluren så har han legat och grejat i sängen. Men för en månad sen så drog vi ner på dagsluren från 1 1/2 tim till 45min då han ofta var vaken och gapade i högan sky. Sen blev det bättre men nu har något hänt.
Vi började låta Edvin hoppa i våran säng i rummet utanför Edvins innan läggdags, detta var ju hur kul som helst och plötsligt blev det inte lika kul att gå och lägga sig på kvällen, han gapade i ca 15min. På dagslurarna ville han givetvis bara hoppa lite innan, så det blev samma sak men nu skrek han så att man hörde svordomarna hagla hela sovpasset.

Och så idag kom han på hur man tar sig ur spjälsängen. Jag sa inget utan lade tillbaka honom, solfjädrade tills han slappnade av och slutade skrika, ramsade och gick ut. Sen upprepades samma procedur 12 gånger. Då lämnade jag dörren på glänt och satte mig i dörröppningen sen haffade jag honom varje gång han var på väg att klättra ur. Tillslut tröttnade han väl för han tystnade och låg o grejade tyst. Efter 5 min gjorde jag "dags att vakna". Låtsades som ingenting.
Det blev synd om lillasyster som jag ammar denna tid innan hon går och lägger sig 12.45. Hon somnade vid bröstet.
Nu har jag huvudbry. Skall jag ta bort dagluren? Han sover natt 19-07 Men brukar gapa från 6.45.

[Edvin]

Glömde skriva att Edvindsdaglur ligger kl12-12.45 och att vi har väckarklocka på morgonen.
Nu har vi lagt för natten. Han började gallskrika så fort han förstod att det var dags för läggning. Sen tog det inte ens en min från det att jag stängt dörren tills Edvin ryckte i dörrhandtaget. Lade tillbaks honom och satte mig i dörren på en stol med en bok, I detta rummet sover vi och lillasyster bakom ett draperi, men hon verkade inte störas. Han gjorde ett försök att klättra ur som jag hindrade och sen somnade han när jag satt i dörröppningen. Men jag kan ju inte sitta där tills han somnar varje gång? Skall jag inte bara lägga tillbaks honom och stänga dörren när jag går ut?

[SusanD]

Vilken lite pajas , det är ju alltid spännande när man kommer på nya saker som att klättra ur spjälsängen till exempel.

Jag tycker inte att du ska ta bort dagsluren, den kommer behövas länge än. Snart studnar förtrotsen och kanske är den redan på intågande. Sitt du utanför hans rum och haffa honom så fort han är på väg ur sängen, klättrar han ur så ge honom en liten pall så han kan klättra tillbaka och lägga sig själv, är han bara på väg så lägg ner honom och ramsa dig ut. Du får räkna med att vakta på honom nu några dagar, han testar om det funkar att klättra ut och leka en sväng. Nu måste du visa att det inte gör det, han vill ha svar på sin fråga.

Så kämpa på, låt honom sova sin dagslur och vakta utanför hans dörr.

Kram Susan

[Edvin]

Det här går inte!
6.15 Var det dax. Edvin ryckte i dörrhandtaget. Lade tillbaks honom, solfjädrade och ramsade. Satte mig i dörröppningen, Edvin låg tyst en stund började sen att prata, ropa , skrika och klättra ur. Att få honom att klättra i själv går inte då han blir som gele och vägrar använda bena. När klockan var 7 ringde klockan när han höll på att klättra ur. Då hade Edvin försökt "rymma" så där en gång i minuten. Lillasyster fick jag ta upp 6.45 då hon gallskrikit i 30 min, och pappa tog över Edvin. Vi funderar på att höja säng höjden spika på extra ribbor? Lillasysters sömn blir ju jätte störd av att någon springer förbi hennes säng in till en gapande storebror. Hon sover bakom ett draperi precis utanför Edvins rum, vi är trångbodda. Jag har heller ingen möjlighet att sitta i dörröppningen under Edvinsdagpass då jag är själv hemma, för jag måste amma Lova då.

[SusanD]

Sök på forumet för det finns massor av bra och lärorika trådar om spjälsängsurhoppning.

Hur ser resten av dagarna era ut? Det handlar oftast inte bara om antal sömntimmar när sömnen krånglar. Daglig utevistelse, mycket social delaktighet, hjälpa till med lillsyrran m.m.

Sätt dig ner och fundera om du behöver ändra något dagtid som kan påverka sömnen positivt.

Att spika på en extra bräda på sängen vet jag ingen som har gjort. Personligen tror jag inte att det skulle bli något problem att klättra ut även då. Kan du inte placera dig utanför hans rum när du ammar? Det här kommer inte att hålla på en evighet men man måste ta itu med det ordentligt när det pågår.

Kram Susan

[Edvin]

Känndes som om det blev världens roligaste lek att kunna hålla föräldrarna vakna på vakt i dörröppningen, urklättringarna eskalerade i natt och tillslut skrek Edvin och Lova på kapp. Ramsan kändes verkningslös på Lova då vi ramsat edvin varje minut vid varje urhopp. Under dagluren blev det 45 min av urhopp varje minut. Nu har vi spikat en ram så sängen blev högre. Edvin var med och spikade vi bygger en ram för att du inte ska kunna "ramla ur och slå dig. Under tiden demonstrerades i klättring från stol och ur hopp skrattandes, när ramen kom på kom han inte ur men lyftes glad ur och vi konstaterade att det blivit en bra säng. När läggning närmade ville han inte gå och lägga sig, innan det här började hängde han vid trappgrinden och sprang upp till sitt rum för att försöka klättra i sängen. Nu skriker han i högan sky. Är nog snart mottaglig för en ramsa el tillrättaläggande. Funderar på att flytta in lilla syster i samma rum i morgon, det är ju på G och nu kanske det kan lugna honom?

[Edvin]

Så lätt man blir lurad, det gick visst att klättra över nu också. Nu har pappa lagt tillbaka och ramsat och sitter på vakt utanför dörren, Edvin var tyst tills pappa försökte putta igen dörren. Då gallskriker Edvin och om man då inte sätter sig på stolen så hoppar han ur! Kan ju inte sitta där hur länge som helst, i morse vaknade han fem och tyckte det var morgon. Phu. Det jobbigaste är att Lovas hittils goda sömn, känns som den blivit rejält störd av Edvins bravader. Har läst andra trådar men känner inte att jag hittar något alternativ som inte stör Lova som sover i rummet utanför. Känns som om vi kommer få sitta på en stol.

[Sagalinda]

Spännande detta! Jag har faktiskt en väninna som brottades med exakt samma problem, och det försvann helt när de spikade på en extra ribba... Så det finns nog de som blivit hjälpta på det sättet. Gossen blev så lugn och trygg i sin säng igen då han inte kunde klättra ur. Sedan har jag en annan god väninna som brukar röra sig på forumet, som istället höjde upp bottnen på sängen så det inte var någon konst i världen längre att klättra ur. Och gissa vad som hände då? Jo, den gossen struntade blankt i att klättra efter det, för då var det ju ingen utmaning längre. Lugnet lägrade sig över såväl natten som dagluren!

Däremot skulle jag inte flytta ihop syskonen nu när detta pågår, mest för lillasysters skull. Tycker inte att det vore riktigt rätt mot henne. Ett tu tre har du två som håller cirkus på nätterna... Vänta tills storebror lugnat sig med klättrandet, och då flyttar du ihop dem. För sova ihop ska de absolut göra!

Berätta gärna hur det går!

[Piggelin]

Hej,

vi har varit i liknande läge. Det är verkligen förtvivlat! För alla. Och det är svårt att tro att det ska gå över. I vårt fall gick det över helt plötsligt. Det blev ointressant från den dagen jag satte mig INNE i rummet och höll vakt. Det behövdes bara en kväll. Jag satt så länge att jag nästan fick kramp, vågade inte röra mig. Jag trodde faktiskt att Agnes inte märkt att jag satt där, men har i efterhand insett att hon visst gjorde det: "Mamma, du ska sitta inne i vårt rum när vi ska sova!" kom det lång tid efteråt .

Jag har inga råd utöver det ni redan gör. Det är viktigt att låta honom klättra tillbaka, det ska vara JOBBIGT. Jag vill mest säga det finns hopp och vad är alternativet?!

Kan ni parera läggningstiderna något så att lillasyster störs så lite som möjligt? Går det pakta på något smart sätt? Jag är inte så bra på det, kanske nån annan kan hjälpa till.

/P

[Edvin]

En andra på spikad bräda ökade höjden 20 cm och Edvin sov gott, men vaknade 6.30 och kom på hur han kunde klättra ur även nu, fråga mig inte hur. Så nu är vi tillbaka på i och ur sängen. I kväll höll han på i en timme, tröttnade och satte mig på en stol i rummet, i mörkret, då somnade han direkt. Men det är ju ingen lösning i morgon bitti är han pigg och tycker sig ha sovit klart så då fungerar det ju inte. På dag passet 12-12.45 Måste jag utnyttja marginal kvarten om han inte somnat, så att jag hinner amma Lova innan hon skall sova 12.45. Han har hoppat ur en till två gånger i minuten hittils. Han är inte ledsen längre utan gnäller bara lite när han klättrat ur. Han klättrar även i och lägger sig ner själv utan protest. Jag känner mig

[Edvin]

Edvin var vaken mellan 23.30-0.45 1.30-4.30 6.15 gjorde morgon 6.30 efter som han inte klättrat ur då. Jag orkar inte en natt till, mjölken har börjat sina och lilla syster är missnöjd. Jag tycker bara det blir värre och värre, nu klättrar han ur så fort han hör att man lämnar rummet, satte mig efter 2 1/2 tim på en stol bredvid sängen och stoppade urhoppsförsöken direkt. *Men inte somnade han för det. Sover i 5-10 minuter och vaknar med ett skrik för att kasta sig ur sängen. Annars ingen gråt, annat än när jag lät riktigt arg, då blev han rädd och sprang efter mig i mörkret och skrek, så det fungerade inte. Hjälp. Någon som har några ideer? Jag undrar om inte lillasysters närvaro i samma rum kan lugna honom, hon själv störs nog varken mer eller mindre. Hon sov hela natten i natt.

[annawahlgren]

Vi började låta Edvin hoppa i våran säng i rummet utanför Edvins innan läggdags, detta var ju hur kul som helst och plötsligt blev det inte lika kul att gå och lägga sig på kvällen, han gapade i ca 15min.

Farliga saker Här är det SÄNGEN (er, alltså, inte hans) som blir rolig, inte NI. Det är ni ömma som ska stå för skrattet-till-go'nattet i samspel med barnet, inte prylar och särskilt inte med sängen som verktyg - sängar sover man i. Säng är inte underhållning. Säng är vila, trivsel och ostördhet.

Men pris och beröm för att lilla bebisen sover som en dröm Det är ett betyg på den säkerhet ni ändå lyckas förmedla - tro det eller ej Hon "vet" att någon annan - ni ömma - tar hand om storebror och hans eventuella sammanbrott, så att hon inte, i sin tur, behöver frukta vargen; ni håller den stången, den kommer varken åt honom eller henne själv. Det är mycket bra

Några tips:

1) Sitt alltså inte i rummet. Se till att han skrattar rejält innan läggning men darra sedan inte på målet. Bums i säng, utan tillrättaläggande och annat dutt. Förmedla med Attityden att det NATURLIGTVIS är alldeles underbart att sova och njuta sin egen lilla säng - var och en har sin, och här är hans.

2) Se till att han kommer ut och rasar av sig minst en och en halv timme varje dag. Från den regeln får göras INGA undantag. Då ska han kunna röra sig fritt, gärna balansera, klättra, släppas på lagom vanskliga företag under ert diskreta överinseende där alla våghalsigheter uppmuntras och häpnas över: "JAAA! Vad KUUUL! Vad du KAN!"

3) Införskaffa om inte en hel klättervägg i ert trånga boende så en repstege. Det finns det alltid plats för. Den ska han kunna nå själv.

4) Bli (behärskat) förbannad. "DU LIGGER NER", heter det med tordönstämma vid minsta prassel i sänghalmen. Gå inte dit. Gapa och skrika får han göra tills han tröttnar. Han är ingen bebis. Han är karl (ursäkta ). När det tystnat eller börjar tystna, ge honom då bekräftelseramsan x 4. Som ska vara just bekräftande. I Attityden av Självklarhet.

5) Fastna inte på stolen utanför längre. Gå fram och tillbaka - förbi, om man säger. Det är öronen som ska fastna Man brukar få förlängda öron och kan nagla fast dem vid dörren (Som inte ska stängas, utan hållas på glänt med husljud utanför - och, vid behov, en mycket högljudd påminnelse: DU LIGGER NER!)

Det är det beskedet han ber om. För att äntligen få veta vad som gäller, nämligen att på natten sover alla människor som grisar. PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING.

Och när han fått sig ett FÖR HONOM nöjaktigt besked, reagerar han med alldeles underbar lättnad. Tro mig

[Edvin]

Tack Anna för ditt utförliga svar. Ville bara tacka och hälsa att hela familjen är tillbaka på fötterna på dagen och i sina sängar på nätterna. Edvin reagerade som du skrev med lättnad. I natt frågade han två gånger och var nöjd med svaren och i dag på dagsluren försökte han prata omkull mig men låg kvar i sängen tills han sten somnade. Nu vid kvälls läggningen låg han nöjd och lekte bil innan han somnde, trots att lillasyster skrek en del. Stort TACK!

[annawahlgren]

Edvin reagerade som du skrev med lättnad.

Underbart

[Ummusab]

Hej, nu hoppar jag in här...
Jag har oxå lekt och hoppat med mina två i föräldrasängen. Storebror lägger sig och låtsas sova, och mamman ska komma och skrämma honom med ett "baaaahhhhhh", och så tjuter man av skratt.
Ok, här ser vi nu vad som kan hända.
Min store är snart 3 år och den lugna varianten , men hur ska jag sluta leka i sängen med dem? Bara säga typ, "oj, här kan man ju inte hoppa av den och den anledningen", eller ska jag bara låtsas som att jag inte märker att storebror låtsas-sover och lillebror vill upp och hoppa på rumpan? Och i stället hitta på nåt annat?
Hur avslutar man det hela? "Hej då sängen"?

/Umm Musab