Åh, det känns som man var där, nästan. Tack Anna för målande berättelse. Vi ser fram emot brudens egna! /LO
PS. och ni som inte kollat, fjällan är skitsnygg
Surkål och ödlor
Åh, det känns som man var där, nästan. Tack Anna för målande berättelse. Vi ser fram emot brudens egna! /LO
PS. och ni som inte kollat, fjällan är skitsnygg
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
Tack alla ni fina och rara som följt mig på den här resan också. Ursäkta min senfärdighet. Nancy borde veta att det inte går så fort när jag är i farten, haha! För att lida av klent tålamod är jag stundtals extremt långsam själv. 
Här följer en liten rapport:
Jag och darlingen var kolugna dagen innan efter att ha fått iordning allt som skulle fixas. Jag gjorde en så avancerad skönhetsvård av mig själv som jag är kapabel till (rakade benen, la fuktmask och målade naglarna) innan vi gick och la oss klockan nio och sov som stenar hela natten. Vilket var tur eftersom det blev en lång och innehållsrik dag...
Vi gjorde morgon som vanligt, darlingen vallade barnen på promenad innan mormor hämtade de stora och jag blev skjutsad av svärfar till frissan. Där väntade också sminktjejen (jag är mer än tappad i frågan och behöver expertis) och min gullevän Annelie. Hon hämtade buketten (i sista minuten bestämde jag mig för en enkel bukett med vita amaryllis, sååå fint!) höll mig på gott humör med roliga anekdoter från mitt liv som jag hunnit glömma och matade mig kontinuerligt med frukt, dricka och nötter medan frissan och sminkösen duttade på med sitt. Det tog sin lilla tid ska jag säga, det är inget ahstverk att bli snygg i min ålder.
Till slut hade jag fått en trassligt lockig frisyr a la vildvittra och en diskret guldmake-up och hann knappt peta i mig lite sallad innan det var dags att åla i klänningen och dra på mig kängorna. Frissan undrade var jag hade ställt mina brudskor, haha! Annelie hummade nåt om att de kanske var i kyrkan. DÅ blev jag nervös för första gången den dagen.
Jag blev hämtad av världens vackraste karl i vår minibuss (som kanske inte är den mest glamorösa festbilen, men som iaf är champagnefärgad) för färd mot kyrkan och min pappa som skulle fota oss. Luften var kristallklart kall och solen sken från blå himmel. Pappa var oväntat nervig så jag undrar hur det blev med de där bilderna jag.
Jag har inte sett några än. Efter lite fotande hann vi repa vår sång en gång innnan de andra musikerna och Pavlina och hennes man Emil kom (de har hängt lite här på forumet och bla fått hjälp av miar70). De började fixa tilltugget i församlingshuset där vi skulle ha diverse uppdrag för gästerna efter vigseln.
Mormor kom med storbarnen i god tid och farmor med de små när det var 20 min till vigseln. De var nyvakna och sååå söta i sina minikläder. Vi samlades uppe i ett rum bredvid orgelbalkongen och hann prata och mysa lite innan det var dags. Några minuter innan klockringningen skulle jag ta lite hårgele ur min nessecär för Nikes hår var så flygigt men tog av misstag darlingens lilla raklödderflaska, haha! Där stod jag med raklödder i båda handflatorna och inget att torka av det på. Klänningen kändes inte som ett bra alternativ. =; Snälla prästen såg min prekära situation och hämtade lite papper men jag luktade raklödder hela vigseln.
När vi stod och väntade på klockringningen kände jag mig bara glad och förväntansfull, inte ett dugg nervös, det hade jag inte räknat med. Det kändes bara bra och avslappnat. Mot alla odds så tyckte Nella att det var helt OK med allt folk och orgelmusik och gick hela långa gången själv fram till altaret. Alla fyra barnen gick på rad bakom oss och höll varandra i händerna.
Det blev en hel del ändringar i programmet veckan innan. Musiker som tillkom eller hoppade av, låtbyten osv. Vi bestämde oss sista veckan för att själva sjunga Av längtan... Den texten är vi så det kändes rätt även om vi inte slutligt bestämde oss förrän precis innan det var dags så just det stod inte med i programmet. Till slut så blev programmet så här (jag kopierar det vi delade ut i kyrkan med litet tillägg för vår sång):
Ingångsmusik Trumpet Voluntary (Clarke)
Musik Forever yours / young (Alphaville) framförs av Natalie Granath, en av Helge’s All Stars, tillsammans med allas vår Johan Jämtberg. Piano Rikard Eriksson. Under Alphavilles spelning i Gävle blev Jannika och Andreas ett par. Både brudparet och Johan arbetade på fritidsgården Helge’s när det begav sig, för nu snart 10 år sedan.
Lovprisning
Musik Psalm 709 Du är helig Se text på baksidan…
Inledningsord
Bibelläsning ur Höga visan av Annelie Tjernlund vars familj är andligt ihopflätad med brudparets.
Musik Störst av allt är kärleken (Nordman) framförs av Jocke Backman. Sista låten på barnens favoritskiva ”Djävul eller Gud”. Jocke var med den nyårsafton då Jannika och Andreas förlovade sig.
Frågorna och Bön över ringarna
Jander är ring- och Nike bukettansvarig.
Löftena och Ringväxlingen
Tillkännagivandet
Ni har nu ingått… Puss, puss!
Musik Miraklet (DiLeva) framförs av Anna-Karin Frisk. En sång av gävlesonen sjungen av hälsinge-stintan och 08:an A-K, brudparets goda vän och support gällande allt från hund och barn till bostad.
Förbön och Herrens bön
Fader vår… se hela på baksidan.
Välsignelsen
Musik Av längtan till dig (Åsa Jinder)
Vigseltal
Milo ansvarar för vigselbeviset och att det kommer hem som det ska.
Musik Psalm 297 Härlig är jorden Se text på baksidan…
Avslutningsmusik We are family (Sister Sledge) framförs av Fredrik och Lisa Swahn och alla som vill vara med (text på baksidan). Fredriks romantiska skärgårdsbröllop med Nellas gudmor Lisa var det första som dagens brudpar gick på tillsammans. Rikard Eriksson, piano, Valle Magnusson, bas och Jocke Backman, gitarr. Tre goda musiker och vänner.
Hela vigseln blev så himla fin och avspänd. Alla barnen satt på altarstaketets "knäkudde" utom Nella som tydligen hade lite eget pyssel för sig. Hon bläddrade i psalmboken, testade att klättra lite på dopfunten och strosade omkring och gjorde roliga miner till gästernas förtjusning (vi stod ju med ryggen till). Milo tyckte det blev lite långsamt och gäspade stort men satt så ordentligt hela vigseln igenom.
Nella välte ner en psalmbok, jag höll på att sätta darlingens ring på fel hand och prästen missade lite i programmet men räddade hem det med humor och allt tillsammans med församlingens kärlek och välvilja bidrog till den avspända atmosfären. Alla musikinslag och vår kyss efter tillkännagivandet fick applåder och prästens vigseltal var helt fantastiskt. Det kändes som om han var en god vän till oss sedan lång tid tillbaka. När Fredrik och Lisa drog igång avslutningslåten hade jag ett hallelulja-moment. Han började med att spela piano själv innan han hoppade upp och lämnade över pianot till Nellas gudfar Rikard och resten av lilla orkestern. Nästan alla gästerna sjöng med när vi tågade ut. Underbart. Jag ville bara dansa!
Tjo! Vilken roman. Jag får nog återkomma med resten, haha!
Kram från nygiftna fru Segemark
Här följer en liten rapport:Jag och darlingen var kolugna dagen innan efter att ha fått iordning allt som skulle fixas. Jag gjorde en så avancerad skönhetsvård av mig själv som jag är kapabel till (rakade benen, la fuktmask och målade naglarna) innan vi gick och la oss klockan nio och sov som stenar hela natten. Vilket var tur eftersom det blev en lång och innehållsrik dag...
Vi gjorde morgon som vanligt, darlingen vallade barnen på promenad innan mormor hämtade de stora och jag blev skjutsad av svärfar till frissan. Där väntade också sminktjejen (jag är mer än tappad i frågan och behöver expertis) och min gullevän Annelie. Hon hämtade buketten (i sista minuten bestämde jag mig för en enkel bukett med vita amaryllis, sååå fint!) höll mig på gott humör med roliga anekdoter från mitt liv som jag hunnit glömma och matade mig kontinuerligt med frukt, dricka och nötter medan frissan och sminkösen duttade på med sitt. Det tog sin lilla tid ska jag säga, det är inget ahstverk att bli snygg i min ålder.
Till slut hade jag fått en trassligt lockig frisyr a la vildvittra och en diskret guldmake-up och hann knappt peta i mig lite sallad innan det var dags att åla i klänningen och dra på mig kängorna. Frissan undrade var jag hade ställt mina brudskor, haha! Annelie hummade nåt om att de kanske var i kyrkan. DÅ blev jag nervös för första gången den dagen.Jag blev hämtad av världens vackraste karl i vår minibuss (som kanske inte är den mest glamorösa festbilen, men som iaf är champagnefärgad) för färd mot kyrkan och min pappa som skulle fota oss. Luften var kristallklart kall och solen sken från blå himmel. Pappa var oväntat nervig så jag undrar hur det blev med de där bilderna jag.
Jag har inte sett några än. Efter lite fotande hann vi repa vår sång en gång innnan de andra musikerna och Pavlina och hennes man Emil kom (de har hängt lite här på forumet och bla fått hjälp av miar70). De började fixa tilltugget i församlingshuset där vi skulle ha diverse uppdrag för gästerna efter vigseln.Mormor kom med storbarnen i god tid och farmor med de små när det var 20 min till vigseln. De var nyvakna och sååå söta i sina minikläder. Vi samlades uppe i ett rum bredvid orgelbalkongen och hann prata och mysa lite innan det var dags. Några minuter innan klockringningen skulle jag ta lite hårgele ur min nessecär för Nikes hår var så flygigt men tog av misstag darlingens lilla raklödderflaska, haha! Där stod jag med raklödder i båda handflatorna och inget att torka av det på. Klänningen kändes inte som ett bra alternativ. =; Snälla prästen såg min prekära situation och hämtade lite papper men jag luktade raklödder hela vigseln.
När vi stod och väntade på klockringningen kände jag mig bara glad och förväntansfull, inte ett dugg nervös, det hade jag inte räknat med. Det kändes bara bra och avslappnat. Mot alla odds så tyckte Nella att det var helt OK med allt folk och orgelmusik och gick hela långa gången själv fram till altaret. Alla fyra barnen gick på rad bakom oss och höll varandra i händerna.
Det blev en hel del ändringar i programmet veckan innan. Musiker som tillkom eller hoppade av, låtbyten osv. Vi bestämde oss sista veckan för att själva sjunga Av längtan... Den texten är vi så det kändes rätt även om vi inte slutligt bestämde oss förrän precis innan det var dags så just det stod inte med i programmet. Till slut så blev programmet så här (jag kopierar det vi delade ut i kyrkan med litet tillägg för vår sång):
Ingångsmusik Trumpet Voluntary (Clarke)
Musik Forever yours / young (Alphaville) framförs av Natalie Granath, en av Helge’s All Stars, tillsammans med allas vår Johan Jämtberg. Piano Rikard Eriksson. Under Alphavilles spelning i Gävle blev Jannika och Andreas ett par. Både brudparet och Johan arbetade på fritidsgården Helge’s när det begav sig, för nu snart 10 år sedan.
Lovprisning
Musik Psalm 709 Du är helig Se text på baksidan…
Inledningsord
Bibelläsning ur Höga visan av Annelie Tjernlund vars familj är andligt ihopflätad med brudparets.
Musik Störst av allt är kärleken (Nordman) framförs av Jocke Backman. Sista låten på barnens favoritskiva ”Djävul eller Gud”. Jocke var med den nyårsafton då Jannika och Andreas förlovade sig.
Frågorna och Bön över ringarna
Jander är ring- och Nike bukettansvarig.
Löftena och Ringväxlingen
Tillkännagivandet
Ni har nu ingått… Puss, puss!
Musik Miraklet (DiLeva) framförs av Anna-Karin Frisk. En sång av gävlesonen sjungen av hälsinge-stintan och 08:an A-K, brudparets goda vän och support gällande allt från hund och barn till bostad.
Förbön och Herrens bön
Fader vår… se hela på baksidan.
Välsignelsen
Musik Av längtan till dig (Åsa Jinder)
Vigseltal
Milo ansvarar för vigselbeviset och att det kommer hem som det ska.
Musik Psalm 297 Härlig är jorden Se text på baksidan…
Avslutningsmusik We are family (Sister Sledge) framförs av Fredrik och Lisa Swahn och alla som vill vara med (text på baksidan). Fredriks romantiska skärgårdsbröllop med Nellas gudmor Lisa var det första som dagens brudpar gick på tillsammans. Rikard Eriksson, piano, Valle Magnusson, bas och Jocke Backman, gitarr. Tre goda musiker och vänner.
Hela vigseln blev så himla fin och avspänd. Alla barnen satt på altarstaketets "knäkudde" utom Nella som tydligen hade lite eget pyssel för sig. Hon bläddrade i psalmboken, testade att klättra lite på dopfunten och strosade omkring och gjorde roliga miner till gästernas förtjusning (vi stod ju med ryggen till). Milo tyckte det blev lite långsamt och gäspade stort men satt så ordentligt hela vigseln igenom.
Nella välte ner en psalmbok, jag höll på att sätta darlingens ring på fel hand och prästen missade lite i programmet men räddade hem det med humor och allt tillsammans med församlingens kärlek och välvilja bidrog till den avspända atmosfären. Alla musikinslag och vår kyss efter tillkännagivandet fick applåder och prästens vigseltal var helt fantastiskt. Det kändes som om han var en god vän till oss sedan lång tid tillbaka. När Fredrik och Lisa drog igång avslutningslåten hade jag ett hallelulja-moment. Han började med att spela piano själv innan han hoppade upp och lämnade över pianot till Nellas gudfar Rikard och resten av lilla orkestern. Nästan alla gästerna sjöng med när vi tågade ut. Underbart. Jag ville bara dansa!
Tjo! Vilken roman.
Jag får nog återkomma med resten, haha! Kram från nygiftna fru Segemark
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
Tack Jannika, nu fick jag vara med på ett hörn, som jag längtat. TACK
Kristina
Kristina
Mamma till Felix född januari 92, och Mio augusti 06
Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
-
Nancy
-
ms Sophie
-
TorpSara