Lilla E 24 mån har upptäckt att meningen med livet är att hoppa
Lilla E har även upptäckt att man kan hoppa i sin egen säng (spjälis såklart!) för det gnisslar rätt kul. Man håller sig i sängramen och så sätter man fart... I sin säng hoppar han ALDRIG när det är läggdags. Men däremot när man har sovit klart sin middagslur innan mamma eller pappa kommer och hämtar mig och man fullkomligen TJUTER av skratt och är lyckligast i hela världen! Att ta upp en så nöjd unge är ju som att få ett nobelpris!
Det som hänt sedan en vecka tillbaka är att han vaknar ca 03 och istället för att bara somna av sig själv som han brukar om han vaknar till, börjar man hoppa och ha rena rama cirkusföreställningen och tjuta av skratt. Man kan också sitta på rumpan i sängen och kasta sig bakåt mot kudden - det är minst lika kul. Vissa nätter pågår föreställningen kanske en kvart och han somnar om själv. Vi ligger inne hos oss och bara lyssnar till hälften roade för han är så lycklig och till hälften frustrerade för att hans såväl som våra hela nätter plötsligt är brutna.
Inatt tog han priset, en timma och ingen tendens till att sova. Jag klev upp och gick in och sa ramsan, då kastade han sig ner i sovställning och var knäpptyst och somnade till sist. Samma häromnatten när min man gick in.
Här känner jag mig så fundersam? Hoppar han för att han helt enkelt inte kan låta bli, så kul som det är? Eller ställer han en fråga? Ska jag verkligen sova nu? Så fort vi kommer in och säger ramsan så somnar han ju! Man vill ju inte gärna klampa in i rummet om det inte är nödvändigt och nu känns det som vi går in mest för vår skull men även för hans för att han ska orka långa dagen.
Lilla E är ju en semla så han äter som en häst hemma såväl som på dagis, sover som en gris hemma såväl som på dagis. Sover middag ca 1,5-2 h och natt 12h (med avbrott för lite hoppande ibland...) I övrigt i full färd med att lära sig prata och och visar ibland lite tendens till förtrots, men väldigt lite på det stora hela.
Vad gör vi????