Edwin shn-kurades hösten -05 och många bitar föll då på plats, inte minst sömnen
. Vi kände också att vi hittat en fliosofi för barnafostran som vi båda tror på. Nattningen har dock periodvis varit lite krånglig men vi har inte riktigt styrt upp det utan i vissa fall ruckat på vad som gäller. Eftersom vi varit så nöjda med att han sover hela nätter, oavsett tänder, förkylningar etc och nätter då han ropat på oss har varit lätträknade har vi inte riktigt styrt upp läggningen fullt ut (det har fått vara tillräcklit bra eftersom han sover så bra). När lillasyster Stella kom till världen började dock nattningen spåra ur lite. Edwin är den lille fixaren som hittar på 1000 anledningar till att han inte kan sova ännu. Vi satt då på kvällarna och hade högläsning i Barnaboken, både vad gäller att få syskon och hur man hanterar trots (hänsyn taget till att göra honom delaktig i skötsel av syster utöver vanliga soc delaktigheten). Vi beslutade att återgå till nattningsprocedur som ser exakt likadan ut varje kväll:
Duscha/bada/tvätta och hopp i pyamas Sagoläsning med välling eller smörgås Tandborstning och kissa Vi räknar tillsammans till 26 (vilket E själv föreslagit)Därefter går ma och/eller pa ut och det är god natt. Edwin försöker fortfarande att förhala dessa moment med all världens fyndiga anledningar och sen också hålla oss kvar därinne i rummet med diverse frågor. Vi försöker stå på oss och svarar på ropen med att "vi tar det imorgon - god natt och sov så gott".
Vi inser att vi behöver vara mer tydliga och konsekventa trots alla protester. Edwin är och har alltid varit ett barn med många frågor och enligt AW behöver ju dessa barn ännu tydligare besked än barn med färre frågor. Vi känner dock att vi tvekar i hur vi ska agera och då är det ju självklart att Edwin inte förstår vad vi menar...
.Det här med nattningen har aktualiserats lite extra nu eftersom vi gärna vill att våra barn skall sova i samma rum, men det känns svårt då vi inte vill att lillasyster skall bi störd av storebrors fixande/krånglande. Vi förstår också att det beror på hur vi har agerat men vi vet inte riktigt hur vi skall förändra vårt beteende. Vi får inte poletten att trilla ner hos oss...
:oops: .Efter kvällens "familjeråd" (jag och maken Patrik) har vi bestämt:
att vi skall försöka lägga Edwin lite tidigare då vi tror att han ibland kan vara lite övertrött. Tidigare har vi haft mellan 20-20.15 men vi tänkte börja med 19.30-19.45. (Han sover 11-11,5 h per natt och vissa dagar 30 min på dagen dock alltmer sällan). Att vi bör återinföra skrattet till godnattet som vi tappat bort på vägen. Att vi måste vara ännu striktare med hur läggningen går till och inte rucka på något. Att vi skall göra allt detta med bestämd attityd utan att bli arga när han "trixar".Hur låter detta
Någon som kan ge oss lite råd och tips här Vi vill så gärna att E ska få njuta och slippa tjatiga föräldrar./AnnSofi
Ps. Återkommer senare i frågan om hur vi bör gå tillväga när vi flyttar ihop barnen, men känner att vi bör reda ut detta först. Jag har också en fråga vad gäller mat och krångel kring detta. Skall jag ta det i denna tråd eller ska jag ta det i forumet om mat, kropp etc
Ds
Ann-Sofi och 
men slutade att ropa. Kändes ju dock helt fel eftersom han lixom fick sista ordet. Vad bör vi göra i dessa situationer 
Jag är sååå tacksam för lite stöd.
. När det är tyst så vet man att något är på gång... Jag hittar honom då exempelvis i badrummet där han "lagar gröt". Detta görs genom att lösa upp ca 1/2 toarulle i vatten i handfatet med resultatet att det är stopp i handfatet...! Här är det svårt att behärska sig, särskillt som han just har kissat på sig och allt bestyr kring detta är avklarat och middagsmaten skulle behöva påbörjas. Många djupa andetag blir det och ibland klarar jag inte att behärska mig 
etc. Lillasyster var med pappa. Efter en stund kom jag på att jag glömt bort lilla ritualen med att spana in var olika saker finns på muséet inkl toaletten. Jag sa då att "mamma är jätte kissnödig, har du sett var toaletten är?" E svarade nej och jag bad honom då att hjälpa mig att hitta den. När vi hittat den kissade jag som jag sagt att jag skulle göra. Därefter sa jag att "vad bra, då vet vi ju var den finns om du blir kissnödig, eller jag behöver gå igen". Ha sa då att "jag är inte kissnödig nu". Ok, sa jag bara och frågade om han hade sett om det fanns något café på museet (för att inte hänga kvar på kissämnet). Därefter letade vi efter caféet tillsammans. Han kissade alltså inte och jag frågade inte heller om han behövde men det var ju kantboll, eller... 
. Jag måste dock erkänna att det är lite stressande ibland att ha en 3,5-åring på en pall brevid sig med varma plattor i närheten och vassa knivar etc (även om man försöker hålla knivarna borta när vi inte använder dom tillsammans) och samtidigt ha en liten 11 månaders på diskbänken som gärna roar sig med att kasta ner saker från bänken. Båda barnen är ju så nyfikna och medan jag försöker sätta Stella i arbete vill Edwin gärna köra på efter eget recept om du förstår vad jag menar... 