Vi föräldrar är överrens om att vi tycker att vi kan förvänta oss att han ska hjälpa till med detta. Är det rimligt
Ibland fungerar det, men ofta så springer han iväg in och börjar greja med något. Då hämtar vi ut i hallen igen. Där får han spaghetti-ben. Kan ta emot jackan, men oj då, tappa den igen. Och så kanske han leker hjälplös bebis. Jag har provat att lämna honom där och säga och ge honom tid och möjlighet att själv hänga upp. Ibland gör han det. Ibland inte. När han försöker ge sig iväg för att leka, hämtar jag tillbaka. Vi har provat att han får vara i badrummet (angränsar till hallen) tills han vill hänga upp kläderna. Fungerar ibland. Att han får ställa undan mina skor och jag hans skor fungerar ibland. Att jag spelar dum och inte vet var mössan ska vara har fungerat bättre förrut, men börjar nog bli uttjatat. Jag har provat att fråga vad han vill göra sen, när kläderna är upphängda. Locka med att läsa bok, som han älskar tex, men det går inte riktigt in. Hmmm. Hur gör man
Ska man ge någon tydlig konsekvens om han inte gör det Indragen veckopeng är ju inte direkt aktuellt 
En annan fundering kring social delaktighet. Vad ska man ”kräva” av en 2-åring
Vår kille har älskat att stå med på pall i köket när vi lagar mat. På sistone har han allt som oftast varit fullt upptagen med att leka på egen hand, ofta med sin spis och lagat mat där själv. Vilket vi tyckt är okej. Vid uppmaning att ”kom och hjälp till”, så svarar han ofta ”jag är trött” eller ”jag är bebis” och menar att han inte kan… Ibland står han med, men vill bara vara provsmakare. Andra gånger så hjälper han till med att mäta upp, vispa, lägga i skålar, skära korv med handen om handen etc. Men jag har sett en ökande tendens att testa vad som händer om man inte vill. Några tips Gärna länk till någon annan tråd som behandlar liknande ämne!
, så jag har än så länge inte upplevt något testa-vad-som-händer-om-man-inte-vill. Det kanske någon annan kan tipsa om?