arg fyraåring - sen trots? eller? hur göra?

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
rebekka4
Inlägg: 173
Blev medlem: ons 23 feb 2005, 12:39

arg fyraåring - sen trots? eller? hur göra?

Inlägg av rebekka4 »

Hej,
Fina underbara Rebekka, som fylde 4 för 1,5 månad sen, är så ARG. Och sen ledsen.

Oftast utlöses ilskan av något som inte är som hon vill. Mycket med kläder som sitter fel - trosorna VARJE dag. De har varit ett problem mycket länge, men nu är det värre än det brukar vara och HELA tiden. Och minsta lilla småsak som inte känns rätt utlöser gnäll, gnäll och vrål.

I går skulle hun duscha. Avtalet (som vi gjort redan på morgonen) var, att så fort hon kom hem från dagis skulle hon in i duschen och sen skulle hon sitta i fotöljen och torka och titta på film! Hon sitter helst på soffbordet när hon tittar på tv för där "ser hon bäst" och det är oavsett var man försöker ställa de andra sitt-möblerna, som tex fotöljen. Bordet är bäst. Men funkar inte när man skall sitta insvept i handduk och täcke...

På morgonen hette det ja, ja mamma, så gör vi. När hon kom hem sa hon själv, Nu skall jag duscha och sen skall jag se film. Ja, svarade jag, och sitta skönt i fotöjlen och torka. NEJ! Jag ville inte. Jag vill sitta på bordet! Jag försökte bagatellisera och sa att ja, det förstår jag, men när du är våt skall du torka och inte frysa och därför sitta i fotöljen, som vi bestämde i morse.

Jag VILL inte duscha. Nä, nä svarde jag, men det skall du nu.

In i duschen, och här fungerade det ok, och hon var glad. Men. Så skulle hon in i fotöljen. Hon skriker och handuken sitter fel, täcket ligger fel och gör så att hon inte kan se etc etc etc etc. Jag tar det helt lungt till att börja med och hjälper henne med både handduk och täcke. Hjälper inte. Hon skriker högre och högre och liknar ett trotsåldersbarn i sitt utbrott. Säger, att om hon inte kan sitta stilla med handduk och täcke kan hon inte få titta på filmen. Hon VRÅLAR, men vill endå inte samarbeta. Till sists får vi till det - jag säger Nu räcker det Rebekka, nu sitter du stilla här, så fixar vi det.

Sen kommer andra ronden, när jag har varit inne mitt i filmen och torkat hennes hår. Då tar hon av sig handduken och vill sitta bara med täcket vilket hon vet är ok, när håret är tort. Men nu "ramlar" täcket ner och hon kan inte se igen och igen, och igen.Till sist stänger jag av filmen och säger, att det inte går när hon skriker så. Hon spinger runt och gråthickar helt hysteriskt. Säger, att nu sätter hon sig ordentligt. Jag svarar, att hon kan sätta sig och säga till mig när hon sitter ok, så kommer jag och sätter på den igen. Till sist lyckas det... Men vi är ju helt slut.

Och detta skulle ha varit en mysig kväll :(

Ofta slutar dessa episoder med att hon gråter och kramar mig, och säger, jag vill ha dig mamma... Jag tycker att jag är mycket med henne och rent fysiskt med pussar och kramar och, att hon hjälper till mycket med allt möjligt, så hon känner sig som en del af flocken.

Någon som har goda råd???

Tackar
Ulrika
Ulrika med Rebekka, född aug. -04. Sov hela natten när hon var 4 månader (vagnade) men har alltid varit en piggelin;-) Särskillt på dagarna.

Liten ny flicka - Josefin - född 11 feb 2008;-)

Bor i Köpenhamn (sen 1990) och Rebekkas och Josefins pappa är dansk.
rebekka4
Inlägg: 173
Blev medlem: ons 23 feb 2005, 12:39

Inlägg av rebekka4 »

glömde att skriva att efteråt är hon närmast lättadoch verkar gladare än vanligt som om utbrottet har lättat på trycket på något konstigt vis...
Ulrika med Rebekka, född aug. -04. Sov hela natten när hon var 4 månader (vagnade) men har alltid varit en piggelin;-) Särskillt på dagarna.

Liten ny flicka - Josefin - född 11 feb 2008;-)

Bor i Köpenhamn (sen 1990) och Rebekkas och Josefins pappa är dansk.
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Inlägg av miniz »

Hej Ulrika.

En sak man ofta glömmer när sma barn plötsligt blir stora, är det att de blivit stora... Här följer en lang och mycket bra trad om precis detta.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=15652

Social delaktighet är ofta en stor bov i detta dramat. Barnet har sina uppgifter och allt flyter pa, sa plötsligt gar allt pa rutin och det är inte nog utmaning för barnet, som nu är stor nog att göra större saker. Min stora flicka blev helt ohanterlig efter fyllda fyra och sa neeeeej. Som du skriver- trosorna- jag ( och hon ) höll pa att tappa nerverna. Det var nej för dittan och dattan. Jag läste den länkade traden och fick fina aha upplevelser... Hon fick bättre anpassade uppgifter som t.ex att ga ut med soporna själv, fyra trappor ner och ut pa gagatan. Wow, häftigt och riktigt stort, tyckte hon!

Kanske nagon annan har nagot enklare svar, men traden är guld (tycker jag iallafall!)

Kram
Maria
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
rebekka4
Inlägg: 173
Blev medlem: ons 23 feb 2005, 12:39

Inlägg av rebekka4 »

Tack Maria,
Har läst mycket runt i den tråden du gav mig og de tråder som den hänvisade till. Men är rädd för att du har rätt i, att jag behöver en lite enklare vägledning här och nu.

Har gett Rebekka fler och fler uppgifter, men nu sitter inte bare trosor utan alla plagg fel :(

Det jag behöver veta är PRECIS hus jag skall handskas med henne när hon börjar med " det sitter fel, det sitter fel. du skall fixa det" Eller " du skall inte fixa det det skall JAG!"

Håller på att bli helt TOKIG. Vi har just haft en jättescen innan hon och pappa skulle ut och handla nu, som vi inte löste alls bra.... :cry: :cry:

Hjälp...
Ulrika
Ulrika med Rebekka, född aug. -04. Sov hela natten när hon var 4 månader (vagnade) men har alltid varit en piggelin;-) Särskillt på dagarna.

Liten ny flicka - Josefin - född 11 feb 2008;-)

Bor i Köpenhamn (sen 1990) och Rebekkas och Josefins pappa är dansk.
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Inlägg av miniz »

Hej Rebekka.

Vad bra att du har läst tradarna. Här är ett viktigt och bra citat av /LO fran den traden.
/LO skrev:
Jag har lite egna teorier, som ju inte är mina, utan ett pussel av att ha varit här på forumet rätt länge och läst Barnaboken.

Jag tror att 4,5-åringar har enormt behov av att vara behövda och då få fixa saker själva. Alltså få egna uppdrag som de ska sköta och som man sedan nogsamt ska inspektera.
De är alltså inte så små längre och visst har de kommit igenom trotsen. Men trotsen är en fas där allt rasar för att man förstår att man inget begrip...
Men sedan måste man ju påbörja nästa fas. Att lära sig nytt som man så småningom ska behärska.

Så ge dem utmaningar. Som är tillräckligt kluriga för att de ska få hålla på ett tag, men inte så svåra att de inte går att lösa.

/LO
Sen ang. trosorna sa kan hon själv! Hon är ju fyra ar och kan ta pa sina trosor. Om det blev fel, sa far hon försöka en gang till. Om det är brattom pa morgonen när hon ska ta dem pa, kanske hon kan sova med dem, sa är det klart till morgonen. När hon gnäller sa "hör" du inte gnäll, men bara vanligt prat. Da kan du bara säga att du inte förstar, att hon maste prata vanligt.

Pakta med henne.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=4743

Om täcket ligger "fel", pakta med henne och första hur bedrägligt svart det är att täcket glider ner och är otymplig. Försök tillsammans hitta en väg ut, fraga henne; Hur ska vi göra?

Kom ihag skrattet. Hon maste skratta varje dag, busa och skratta och ha roligt tillsammans.

Bli inte tokig, det löser sig. Om nagon annan har flera rad att komma med sa skriver de nog snart.

Berätta hur det gar!

Kram Maria
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

:thumbsup: :D Maria.

Kompletterar här er diskussion med mina funderingar och reflektioner.

Det du beskriver tycker jag är en inte ovanlig situation som händer när det lilla barnet blir ett litet större barn (typ då vid 4 år som framgår av den tråd Maria gav dig :wink: ). Vår ambitiösa omvårdnad av det lilla barnet blir sakta men säkert en form av överförmyndarskap av den lilla människa som håller på att växa till en egen individ med egna tankar och önskningar. Om man inte då släppt ansvaret gradvis så blir det desto mer frustration. Det är där jag skulle gissa att ni är.

Anna skrev till mig i en liknande situation...
annawahlgren skrev: Så ut med den ambitiösa, missriktat välmenande VaO, lär dig lyssna genom att iaktta och stå tillbaka, ge henne tid - och tänk ENKELHET, om du förstår vad jag menar
(VaO = vän av ordning om nu inte någon här skulle lärt sig det begreppet ännu. 8) :lol: )

Rent konkret för er skulle det innebära - du ger sakliga ramar och hon bestämmer innehållet.

:arrow: Om kläderna sitter fel så är det hennes problem. Bolla över och var en "ledare" i att lära henne egen problemlösning (kan lova dig att hon har nytta av det hela livet och nr2 här har betydligt mer av den vara än nr1 pga första-barnet-attityd...). Fråga intresserat "ojdå, vad ska DU göra åt det. Avvakta intresserad och sakligt (inte ignorera) och fortsätt med ditt. Tyck inte synd om henne utan ha attityden av att sådant här händer hela tiden och man måste bara lösa det. Pakta gärna (behöver och ska helst inte vara i samband) och berätta om massa svårigheter du haft som du löst. Alltså väldigt banalt och kanske tom påhittat. Gärna med humor och skratt om hur tokigt saker kan bli. Prestationsångesten av att inte lyckas kan här vara ztor och behöver avdramatiseras.

:arrow: Duscha. Du ger ramarna, dvs när vi kommer hem ska det duschas. Behöver inte förankras och ältas så väldeliga utan ramarna och rutinerna är som det är. Om det blir strul så genomför bara utan hennes godkännande. Rutiner ska inte innebära godkännande och att man vill eller tycker om. Vill betona det igen: avvakta aldrig hennes godkännande eller samtyckande på saker som är viktiga.

:arrow: Ej bord. Inga diskussioner eller förhandling om bord. Antingen är det tillåtet att sitta på bordet eller så är det inte det. "Du får sitta där i vanliga fall men inte med täcke och handduk" skulle vara svårt också för mig att acceptera. Får man sitta på bordet så gör man det. Om inte så lyfts man bort utan att invänta hennes samtyckande eller godkännande.

:arrow: Handdukar och täcken. Låter mycket VaO i mina öron. :wink: Om hon inte fryser och vill ha det själv så vad är problemet :?: Jag förutsätter att det är inne vi pratar om och ge henne då förtroendet att känna det själv. Hur ska hon annars lära sig känna vad hon behöver/vill när hon snart ska ta hand om sådant i skolan :?: Det faller i min värld inte inom ramarna rutiner utan mer att "ni tycker".

Det är jobbigt när de helt plötsligt inte köper sådant som vi tycker borde vara bäst för dem. Än mer påfrestande blir det när de blir 7-8 år och definitivt är en liten egen människa med egna idéer och drömmar. Ens lilla barn behöver inte den stora ambitiösa omsorg som vi har vant oss vi - utan något helt annat. Det är nu er uppgift att gradvis ge henne det och att lära henne leva ett liv på egen hand. Om man inte gör det så kommer protester och de tar sig, genom bråk och ilska, sina naturliga rättigheter.

Förstår du hur jag menar :?: Återkom med dina reflektioner och fler funderingar - och rapport. :D

Varm kram
Susanne :heart:
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Också en liten aha-upplevelse som jag hade i samband med att lillebror kom och jag tyckte "trotsen" blev så konstig på den lilla storasystern. :? Kanske kan vara något att fundera på även för dig :?: :heart:

Det var nog när hon var drygt 3.5 år och jag ser ju nu att det var inte trots utan just mer "efter trotsen".
Susanne* skrev:
I några veckor nu så har det känts konstigt och min magkänsla har sagt mig att något varit fel. Egentligen har det mest bottnat i en känsla - och min intuition har jag verkligen lärt mig att ta på allvar - och jag har ju inte ens kunnat komma med exempel som rör detta. Hennes trots har tagit konstiga former och hon har förändrats. :?

Trodde jag. :wink: Efter ett mamma-sammanbrott och en spark i baken om varför jag psykologiserar så faller äntligen bitarna på plats. Det är ju inte ungen som har förändrats (givetvis :wink: ) - det är mamman. :shock:

Kring det nya lille skräpets ankomst ser jag nu tydligt att jag hade övergett min raka enkla linje och istället övergått till en vädjande approach med missriktad välvilja. Vill ju så gärna att alla ska må bra och att alla barn ska komma varandra nära och tassade då lite på tå.

Ja jisses vilken skillnad. Nu är vi tillbaka till ordningen igen och alla är nöjda och glada. Trotset finns förstås kvar men hanteras utan problem och med lättnad för den lilla.

Kram och tack :D :heart:
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
rebekka4
Inlägg: 173
Blev medlem: ons 23 feb 2005, 12:39

Inlägg av rebekka4 »

Jättetack för alla konkreta och detaljerade svar!

En liten aber da bei. Hon tar faktiskt på sig själv, nästan alltid, och har gjort det länge, så visst kan hon, men det blir liksom fel 9 av 10 gånger och då skall vi fixa trosorna, fixa sockarna etc.

Tycker det låter som en jättebra grej at bolla över det till henne. Men helt konkret. Låt oss säga att hon ber mig fixa trosona. Skall jag då säga: Dem får du fixa själv. Eller? Kan redan föreställa mig vrålgnället. Om situationen är sådan att hon säger Mina trosor sitter fel, så kan jag lätt säga Ok, och hur har du tänkt dig att lösa det. Förmodar, att svaret kommer vara Du skall fixa dem... Och nu är jag liksom tillbaks på ruta 1, för vad säger jag då? Du skall själv fixa dem...?

Skall också börja få väldigt dålig hörsel när hon gnäller. Den har vi faktiskt använt länge när hon pratar med mat i munnen. Då hör vi inte heller vad hon säger. Oavsett liksom.

Skulle också gärna vilja be om idéer till olika uppgifter hon kan få. Hon har redan ansvaret för en rad grejer. Trycka upp hissen, öppna och hålla dörrar, hjälpa till med att baka, ge goda råd och hjälp angående lillasyster, duka bordet etc etc. Annat?

Tackar
Ulrika
Ulrika med Rebekka, född aug. -04. Sov hela natten när hon var 4 månader (vagnade) men har alltid varit en piggelin;-) Särskillt på dagarna.

Liten ny flicka - Josefin - född 11 feb 2008;-)

Bor i Köpenhamn (sen 1990) och Rebekkas och Josefins pappa är dansk.
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Hej!

Man hör inte gnället, precis som du själv säger. Man fokuserar på saker som leder framåt. Så förvänta dig inte att vrålgnället ska komma, utan med glad, positiv röst så frågor du hur hon ska lösa det. Och är också intresserad. Men ge henne också instruktioner om hur hon ska gå tillväga NÄR hon verkligen behöver hjälp. Här hemma får man hjälp om man ber om det. Vilket ibland innebär hjälp med strumpor och dragkedjor. Gnäll och skrik hör vi inte, utan man får be om hjälp med en trevlig röst: "Kan du hjälpa mig med strumpan, tack!" Då hör vi väldigt bra. Och då KAN man få hjälp också. Och då försöker jag alltid tänka hjälp till självhjälp, så jag knipsar på dragkedjan, medan de drar upp den, t.ex. De VILL utveckling, de VILL lära sig - precis som Susanne* så bra beskrev, och vill få det förtroendet. Allt det där andra - sammanbrotten osv. - är deras frågor till oss. Och vår uppgift blir då att visa dem att de verkligen KAN.

Tips på uppgifter - eget schema tycker jag är toppen för så här stora (och även mindre) barn. Ha familjeråd och gör upp tillsammans om vilka arbetsuppgifter som ska vara bara hennes och vilka ni ska göra tillsammans och när de ska göras. Och gör sedan ett schema att ha framme så alla kan se. Vi har ritat bilder så att alla i familjen kan se och förstå vad och när saker ska göras.

Egna uppgifter kan vara:
vattna blommorna, skura tvättfatet, diska, plocka disk, hämta post, hämta tidning, duka fram bordet...

Gemensamma uppgifter:
städa (vem gör vad?), fixa tvätten (vem gör vad?), handla (vem gör vad?) osv.

Involvera även litet pyre så att alla är med i den dagliga kampen för tillvaron, allt efter förmåga.

Kram Ewa :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
lilla morran
Inlägg: 86
Blev medlem: tis 19 jul 2005, 08:32

Inlägg av lilla morran »

Hej :D

Känner igen mig i det du skriver om kläder som sitter fel, täcken som inte ligger där det ska osv.....
Min tjej på 4 år kan få sammanbrott i samband med läggning om inte täcket ligger som det ska :!: :cry: Hon blir också heligt förbannad om jag försöker få henne att ta fart själv på gungan. Jag försöker visa henne hur hon kan lägga täcket rätt själv och hur man tar fart på en gunga MEN då börjar hon skrika - TYST, du bara bestämmer :!: Jag gör på mitt sätt :!:
Men hon vill absolut inte försöka själv utan fortsätter att tjata om att JAG skall göra det åt henne :!:
Tyvärr har vi inte kommit till någon lösning där...läser med intresse alla trådar jag kan hitta :lol:

Som när det gäller cykling.....hon kan cykla men som förälder så måste man ju ibland tala om hur man korsar en väg osv MEN nu har hon vägrat cykla sedan förra sommaren :!: Och jag vet ju att allt beror på hur jag är gentemot henne, jag tycker att jag är så pedagogiskt men det kan jag ju inte vara eller hur :?: Och hon är envis....
Det är sorgligt men jag vill inte att andra saker skall gå så långt som det har gått med cyklingen så nu känns det som jag tassar på tå.

När jag var gravid för lite mer än ett år sedan så fick tjejen en idé om att hon skulle sova på golvet och det fick hon :!: Det hängde i några nätter och när hon somnat så lyfte pappa upp henne i sängen men det var inte så mycket att bråka om liksom.
Jag tror dom känner rätt så bra själva om dom fryser osv

kram kram :heart:
Finner glädjen i andras skratt!

Mamma till två guldklimpar födda -04 och -07
rebekka4
Inlägg: 173
Blev medlem: ons 23 feb 2005, 12:39

Inlägg av rebekka4 »

Hej Ewa och Lilla morran,

Tack Ewa - dina råd hjälper. Och Lilla morran, forsätt jobba på - det med att ge henne uppgifter hjälper här.

Rebekka kom i morse och sa - "Mina trosor sitter dåligt." "Jasså," sa jag, "vad skall du göra åt det?" "Du skall inte göra såhär", svarade hon. "Nä, nä - men vad skall du göra åt det?" "Du kan väl själv se, att den kanten sitter här, och det skall den inte." " Nä, nä," svarde jag. Och så drog barnet upp trosona och byxorna och gick! Och så var det över :D Att det kom lite krångel senare det är ju vad det är. Men bättre går det :)

Godnatt
Ulrika
Ulrika med Rebekka, född aug. -04. Sov hela natten när hon var 4 månader (vagnade) men har alltid varit en piggelin;-) Särskillt på dagarna.

Liten ny flicka - Josefin - född 11 feb 2008;-)

Bor i Köpenhamn (sen 1990) och Rebekkas och Josefins pappa är dansk.
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Hej :D !

Strålande härlig läsning, Ulrika :thumbsup: :D Precis så :D Och härligt också att du blickar framåt och ser att det inte ger sig på en kvart, utan tarvar lite påminnelser ibland. Och viktigast av allt - du har hittat ett fungerande redskap i kommunikationen med din tös och du tilltror henne förmågan. Det växer ni båda av :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"