Älsklingar födda i början av 08

[Fd Medlem]

Hej vänner!

Välkommen, Lilla Ia och Liv!! Hur har det gått med er kur?

Ian, vilket elände!!! Min mamma hälsar till din mamma att det är jättebra för bebismagar att få puréer med bönor och linser. Hon mixar dem med kokt sötpotatis (GOTT!), blomkål, tomatkorss, broccoli, morötter... Du vet sånt där som är gott. Min mage mår hur toppen som helst, varken jag eller min storebror har haft vare sig förstoppning eller diarré. Så det kanske vore något för dig, Ian?

Miniz - POTTA???! Wow, vilken Max!!

Rapport från Herman: Här är allt bara bra. Jag äter och sover så fint. Storbror håller koll på mig. Härom veckan så kröp han ner i min säng på lunchluren och sov bredvid mig. Med sin tumme i min mun. Det var mysigt. Efter det brukar han klättra upp till mig lite då och då, faktiskt. Det är jättekul. Han tar med sig lite leksaker ibland, så att vi kan busa en stund. Men då kommer mamma, så Hugo och jag försöker gömma oss. Det går inte mamma på. Så då får Hugo klättra ur min säng och ner i sin egen. Nu har han faktiskt inte varit här på ett tag. Men det har hänt att han ligger vaken tills jag somnar, sen kommer han och stoppar om mig. Mamma vet det, för hon hittade mig nerbäddad under sin kofta häromdagen.
På måndagar och tisdagar är vi tillsammans med mormor eller morfar, för då jobbar mamma numera. Vi har så roligt!!! Vi gungar, glömmer bort att gå hem och sova, fikar på café, hälsar på mormors jobb, bygger koja, dansar... Ja, jag dansar också. Morfar håller mig i händerna och så stampar vi takten till Pippi-sången utav bara den. Hugo gör små piruetter, men det kan inte jag ännu.
Livet leker! Men jag hatar att sitta för länge i vagnen. Jag kan selv!!!

Kram på er!

[F'lippas mamma]

Vad det händer grejer, kul .

Magtrassel lät förstås inte kul Ian, men skönt att det inte var värre än förstoppning i alla fall. Max pottsittande är ju klart imponernade och att stoppa om lillebror ska vi inte tala om Herman 8).

Gustaf, snart 8 månader, säger att han förstår Jimmy som tycker det är morgon när inte mamma och pappa tycker det. Kl 6 är en lagom tid tycker han men det tycker ingen annan i den här morgontrötta familjen jag hamnat. Jag är väldigt svårövertalad dock och på kvällen är jag ofta halvdöd och gnällig från ca 18 även om mamma eller pappa lyckas få till en em-lur. Idag fick jag lägga mig halv sju. Vi får jobba på att skjuta på dygnsrytmen säger päronen. Tips någon

Mamma försöker verkligen trycka i mig mat på dagen och jag äter massor men jag är ju ändå så hungrig på morgonen! Mest gillar jag att äta själv så det blir mycket köttfärslimpa med rotsaker och kycklingfrikadeller. Jättegott med mycket grädde och smör! Men kommer en sked vill jag helst ta tag i den och sprätta omkring maten så pure ligger mamma lite lågt med.

För två helger sen kurade min mormor mig eftersom mina föräldrar sabbade förra kuren när de trodde att de kunde dela rum med mig och började ge mig napp och välling på natten igen. Hur dumma får man vara Men mormor är cool och jag fattade galoppen. Förutom kl 6 då och ibland vid 3-4 är det lite svårt att somna om också när man är snorig och så. Men snart fattar jag nog hur skönt det är att sova hela natten. Och det gör nog Liv också!

Jag ålar omkring med en mycket bra teknik, lite som Emmy kan jag tänka mig, har gärna ett stadigt grepp om något härligt runt, långt föremål och ställer mig på alla fyra hela tiden men bara för att komma uppåt. Jag bara älskar att ställa mig mot allt och komma upp, upp! Tyvärr har jag inte så bra balans så ibland blir det lite jobbigt när jag inte kan komma ner igen eller råkar släppa och druttar omkull. Mamma tjatar också om krypning (och är mycket imponerad av lilla Olivia ) men tålamod säger jag bara.

Annars är jag go och glad. Håller med Allan om att storasystrar är härliga! Jag får så många pussar och kramar av min syster att jag ibland måste säga ifrån. Ibland tycker hon att jag också blir lite närgången så det jämnar ut sig

Kram kram

[Lingontuva]

Nu undrar jag bara vad som hänt med min goa, glada sötgurka??? Han är gnällig och sur HELA tiden!! Lägger jag ifrån mig honom på golvet så blir han genast förbannad, går jag ut ur rummet blir han förbannad, är han i famnen är han förbannad. Sociala delaktigheten går IBLAND an men bara någon kort minut så är det gnäll igen! Han som knappt sagt ett pip sedan han föddes och hela tiden haft ett leende på läpparna!

Magen funkar som den ska bara han får katrinplommon varje dag (ungefär en burk om dagen). Han äter bra, mycket bättre nu då jag gett upp storkoken och köper burkar istället. Han sover som han ska förutom nåt uppvak på natten då han hamnat på rygg, vändning så sover han gott igen. Han sover 12-45-2-45. Vad är det som händer? 8-månaders ångest vid 6 månader låter ju inte rimligt?

Uttråkad möjligtvis. Han är nöjdare då vi är bland folk, var på stan och gick idag och han var då jättenöjd med att sitta i vagnen och spana. Vi är ute varenda dag, han sover minst 1 lur ute. Han är med vid det mesta jag gör här hemma under dagarna, städning, tvätt, disk osv. Han är med storebror i hans lek då det förstås är full rulle. Men han kan ju inte ha social delaktighet all sin vakna tid!? Och jag kan inte vara och hälsa på folk hela tiden heller...

Nu blev det snurrigt här, hoppas ni förstår nånting Och hoppas ännu mer att någon har tips!

[Krisse]

Hej på er!

Vad kul det är att läsa om alla

Lingontuva - Emmy hade lite sådan tendens när hon var runt 6 månader. Det är precis som du skriver, hon blev nog lätt uttråkad. Mina räddningar var att sitta i diskhon och "diska" eller rättare sagt försöka häva sig över till andra diskhon och veva runt i vattnet. Att ligga ute i gräset och åla runt, åka vagn och titta sig omkring, fast mest av allt älskar hon hundar. Vi är ju dagmatte åt 2 hundar och hon skriker av lycka när dem springer förbi henne

Nu sedan någon vecka har ju Emmy hittat tekniken för krypning så nu går det undan, hon tar sig även över till sittandes men jag föredrar när hon är på alla fyra för ibland tippas det över och huvudet åker i backen usch usch. Hon tycker också det är dax att ta sig upp på 2 ben, så hon försöker resa sig mot allt, vissa saker går bättre än andra, men hon ser så stolt ut när hon står där på sina vingliga ben och tittar sig omkring.

En tendens till 8-månaders ångest har vi också men där har jag fått lite mer tips under späda och små barn som tur är. Fast än så länge är det väl inte så farligt. När man bara har fått ett barn och inte har något att jämföra med så vet man ju inte riktigt hur det annars kan vara och alltså om mina problem egentligen är problem (svammel svammel) fast jag hoppas så på att det kan bli syskon, Emmy är inte ens 8 månader och jag drömmer om fler barn....ingen av mina andra bekanta som också just har fått barn gör det kanske kan det bero på vår ostörda nattsömn

[F'lippas mamma]

Hej hopp!

Verkar vara något magiskt med att skriva här. I natt sov Gustaf till 7 utan problem. Två små uppvak men vet inte om jag egentligen hade behövt ramsa då. Nu sover han förmiddagsluren som en stock också, härligt! Livet blir ju så mycket roligare för både små och stora då!

Lingontuva, Filippa blev också så gnällig vid 6 månader och det vet jag att hennes kusin som inte heller sagt ett pip innan blev också. Skrek så fort man gick utom räckhåll. Ute var kul och att bli buren och surfa runt i liggvagnen med sele... Mycket mutor blev det. Riskaka och äppelskrutt var favoriter. Det blev mycket bättre när hon började krypa tre veckor senare. Kan det vara sån frustration kanske?

[Kantarella]

Hej på er.

Känner igen frustrationen. Ian blev vid 6 månaders ålder (bortsett från magproblem) väldigt otålig och just frustrerad. Han är det än, VILL så mycket men KAN inte. Han har inte ännu gjort en ansats till att börja krypa, blir fullständigt vansinnig att ligga på mage. Krävs mycket lock och pock för att han ska vara nöjd så. Men på mage, när han är förbannad, tar han i så att både ben åker upp under mage och kan ta sig lite bakåt. Å så vänder han på sig i det läget. Det är som om han MÅSTE frusta, stånka och bli förbannad för att det ska hända nåt. Han vrålar ut sin frustration helt enkelt. Men sen är det inte så poppis att jag lämnar rummet eller pysslar med annat. I vagnen, bärselen, diskhon osv är han som solskenet själv. Han vill vara med, KRÄVER att få vara med. Och jag håller med dig Lingontuva - det är inte lätt att ordna social delaktighet hela dagen. Lite dötid har man ju förstås och syskon kräver sitt också.

Ian är väldigt mer "aktiv" än vad Ella var. Hon nöjde sig med mindre medans han kastar sig efter folk, fä och prylar, prylar, prylar. Kokande pastavatten, varma tekoppar, vassa knivar, rengöringsmedel - you name it. ALLT som verkligen inte är särskilt barnlämpligt även under vuxens insyn. Absoluta favoriten är ett stetoskop som jag tog med mig hem från jobbet när jag gick på gravledighet med Ella. Använde det för att lyssna på hjärtslag. Nu äter Ian på det, danglar det omkring sig, får upp det bakom huvudet, släpper det och tar upp det om och om igen, suger och smaskar. Antar att det har lite av varje när det kommer till det goda, lite gummi att suga på, lång sladd att flänga omkring med, kall metall att bita i för ömmande/kliande tänder osv. Det låter dock inte och det är ett stort minus om man frågar Ian - han älskar ljud och musik.
Tillvaron är inte alltid helt tillfredsställande tycker Ian. Så har det varit från dag 1 men jag är övertygad om att när han väl börjar röra på sig mer, kunna ta sig själv till sånt han vill upptäcka/inspektera så kommer mycket av hans frustration att lägga sig. Ella lämnade aldrig min sida vare sig krypandes eller gåendes. Gångerna hon pös iväg på egen hand till nåt annat rum eller utom synhåll från mig går att räkna på en hand. Ian kommer vi att få jaga överallt. Han kommer att sticka iväg som en avlöning och hemmet måste barnsäkras till varje millimeter så att han kan få utforska fritt.

Herman: tack för tipset. Linser och böner it is.
Max: coolt med potta. Visste ni att barn i kallare klimat använder potta från start? De ömma lär sig tyda signalerna för en våt blöja skulle vara förödande.
Emmy: grattis till krypningen. Vilken frihet
Gustav:

Må gott alla
/Åsa

[Lingontuva]

Så skönt att höra att det inte bara är vi som har gnälligt! Då känns det nästan liiiite bättre Jo, det kan säkert vara frustration. Som vi skrev tidigare så är han upp på alla fyra och står och vinglar men tar sig inte framåt ännu. Precis som Ian blir han mest bara arg då han är på mage. På soffan kan det vara ok för då har han lite bättre utsikt!

Kommer precis hem från en träff med föräldragruppen. Och det hjälpte inte med folket, han var sur ändå. Nyäten och nybytt tänkte jag att han skulle vara nöjdare än hemmavid men icket. 45 minuter till sova var det oxå. Men jag tror helt enkelt han ville vara med de stora grabbarna! (4 pojkar, alla födda mars-april 06 som alla har varsin lillebror. Jimmy är äldst av de små, född i mars, och den yngsta är 4 veckor. Även 1 tjej född april 06 och hennes lillasyster 4 månader hör till gruppen men var inte med idag! Lite kul att alla fått samma sort som de redan hade!). Han var i a f väldigt grinig. Lånade gåstolen de hade och det funkade ganska bra, då kunde han ju liksom vara med! Men så blev han sur igen när pojkarna sprang iväg och han inte kunde haka på...

Vi får väl helt enkelt hoppas att krypningen kommer igång snart så att han blir mer mobil och förhoppningsvis gladare!!! Måste testa diskhon oxå, men han sitter ju så dåligt fortfarande.... Brukar ha honom på bänken i bumbon eller på mage med armarna ner i diskvattnet

Nu sover båda sötnosarna så jag ska röja undan lite och sen vila lite jag oxå!!

Trevlig helg till er alla!!

[miniz]

Hej pa er!

Jag gick och tänkte pa sma gnällisar i dag... om det kunde vara lite frustration med i bilden, att man vill men man kan ju för f-n inte! Det är ju sa för de lite större, när de nästan kan ga kan de bli gnälliga och svamla värre. Sa det är väl bara att vänta pa bättre tider medan ni hittar pa kuliga saker, som sitta i diskhon, leka i dushen med pytteliten strale, ligga och pilla pa intressanta saker som en gammal walk-man, sitta vid matbordet när familjen äter och bita pa en brödskorpa osv... Och sa klart social delaktighet och resten av BB

Ang potta... Sa använder vi tygblöja och det är ju ganska bra motivation... pluss att han pressar direkt han kommer pa toa eller potta, pink eller bajs, direkt! Jag har läst att inuiterna använder renpäls som blöja, det isolerar och dom halls torra pa nagot vis.

Ha det bra.
Maria

[Fd Medlem]

Åttamånadersångesten är här!
Herman hänger i spjälorna och hulkar som en värsta drama queen, bryter ihop vid åsynen av vissa främlingar (bara vissa, dock) och har huvudet fullt av små bulor och blåmärken, som en liten påminnelse om att Man. Fortfarande. Är. För. Liten.



Allt man försöker går ju åt helsike. Klättrar man i trappan trillar man ner. Reser man sig mot soffbordet välter man bakåt och tjongar i någon hård kroppsdel. Ger man sig på att klättra upp mot en kökslåda kommer den farande och attackerar en helt fräckt. Ska man kolla in badrummet trasslar man in sig i någon förbaskad tvättställning och misslyckas när man än försöker trassla sig loss, än försöker forcera kakelväggen. Och så får man nya bulor hela, hela, hela tiden.
Vi framhädar. Eller snarare: Mamma framhärdar. Pappa duttar. Storebror hakar på småkaoset och övar ordentligt inför den stundande trotsen genom att bland annat sänga ut sitt kära gosedjur, "Gigge", ur sängen i tid och otid. Och bryta ihop när han är borta.

Soliga hälsningar från oss, alltså...

Hur går det för alla er andra?

[F'lippas mamma]

Haha, vilken härlig beskrivning av åttamånadersångesten! Den kom till oss också för ett tag sen. Samtidigt som det ju är frustration över alla motgångar man har här i livet som sagt . Gustaf ålar fortfarande men kryper några tag när han ska ställa sig upp. Lätt blämerad hela tiden. Det är lite svårt ibland med den sociala delaktigheten för han vill bara stå och klättrar ur bumbon och matstolen. Försöker sminka mig och diska med en hand och den andra som stöd för honom, tur man är mångsidig.

Magdålig har Gustaf varit sen i fredags också så det förstärkte säkert gnälligheten. Många blöjbyten har det blivit och kaskadkräk i fredagsnatt men nu verkar det bättre, skönt. Dock ingen aptit på annat än välling, frukt och grönsaker. Inte bra för min attityd när han vaknar på natten och klockan sex, vilket han ihärdar med att göra. Vi framhärdar dock men i helgen har jag varit tvungen att sanera några gånger så det har väl inte gjort saken bättre.

Har haft en mysig helg ändå med syster Krümel och Lovisa på besök och tjejerna har lekt och haft så kul, underbart att se. Hoppas de inte blir smittade av någon magbacilusk bara.

Nu kallar soffan, tidiga kvällar för mig blir det

Kram kram

[Krisse]

Halloj i ångesten,

jodå här är den också, dock verkar det som den kommer och går lite.
Främlingar - vissa ok vissa inte. Ex på inte= bvc tanten. Nix något hörsel test var det inte tal om, utan Emmy skrek konstant högt i ca 10 minuter innan hon någolunda hade lugnat sig av synen av denna dam. Tillslut var hon dock accepterad och hörseltestet gjordes utan problem.

Här har jag tom sökt råd under späda barn och små pga av problem med dagslurar och tidiga mornar och förra lördagen var ju vi iväg på träff i Norrtälje. Hade jag prestationsångest att få henne att sova Men där av alla ställen, fullt av barn och vuxa tyckte Emmy det var okej att somna utan att härja runt

Emmy kryper och ställer sig upp mot möbler hela tiden. Ju högre upp hon kommer desto bättre är det. Bäst är det att sitta på pappas axlar med ett redigt tag i håret.
Blommorna på golvet lever nu ett farligt liv men det är ju bättre att dem blir lite misshandlade av emmy än att dem dör för att jag glömmer jämt att vattna dem.

kram till alla små godingar

[Fjällfolket]

Hej!

Här är vi på väg ut ur åttamånadersångesten och Meja är som sig bör, och som hon brukar, precis överallt och mer vild än tam



Vi kommer få jaga den här damen över fjället...

Inga tendenser till att sluta amma, vilket alla mina andra visat senast ungefär nu... Men int' gör de nå'

Mamman håller på att lära sig hemsidessnickrande, och börjar bli rätt stolt, och hinner inte så mycket mer än just det efter alla barna fått sitt. Det är attans vad lite vuxentid det blir när man har stora barn - de är ju UPPE på kvällarna!

Kolla gärna in Mejas senaste favvorätt, med tillhörande bild i bloggen!



/Fjällmor, nybliven regnbågsmoster och tokstolt!

[Fd Medlem]

Fjällmor - vilken jättefin hemsida du har! Jag har varit inne och kikat runt, må du tro! Skäm bort oss och skriv flitigt i bloggen!! Vi är många som vill följa vardagen i fjällvärlden!

F'lippas mamma, hoppas magen mår bättre på liten Gustav!!

Krisse, välkommen till ångestland!

Här är det en något ombytlig snubbe vi har att göra med. Från att förra veckan ha varit väldigt misstänksam mot allt och alla, så har han nu övergått till att stundvis vara världens superflirtis. Gamla damer på bussen, främlingar i parken, tågkonduktörer, kassörskor, bökiga tonåringar - alla får de en flirt med Herman. Han stoppar in pekfingret i munnen, tittar lite generat nedåt, ser extremt förförisk ut och blinkar långsamt med sina långa ögonfransar och LER STORT. Folk smälter. Jag smälter.
Och alla säger att han är "SÅ LIK SIN FAR..!"

Men motgångarna är fortfarande många och man blir helt uppgiven flera gånger om dagen. Saker jävlas ju med en! De försvinner, står i vägen, går sönder, smakar illa, gör ont, fastnar på konstiga ställen, anfaller...

Och storebror bara skrattar och avleder, är först förstående och snäll: "Ojsan, lilla väääään, såååå ja, lilla vän, gick det bra?, lilla gubbe, sååå...", för att sen börja tokskratta, kittlas och leka någon slags sprattelgubbe-lek med Hermans armar och ben. Han drar och vinkar och gestikulerar med bebisens kroppsdelar: "Goddag, goddag, gomorron, gomorron hörddu du du! Hej, hej, sov gott, goddag, goddag! HAHAHAHA! Häman (Herman) vinkar, Häman vinkar!)"

Och då glömmer Herman bort att världen är lite jävlig ibland.

Nu ska vi sova!

Kram, kram

[kattklo]

Hej!
Allan här, ingen 8-månadersångest att tala om här inte. Men så säger mamma att hon kanske ändå inte kommer att märka den hos mig eftersom jag är av helt annat virke än systra mi. Där syrran hojtar högst och är dramaqueen, muttrar jag mest och undersöker, undersöker, undersöker. Nåväl, ett och annat högt skri av besvikelse undslipper även mig ibland men för det mesta filurar jag och flirtar runt.
Allt stoppar jag i munnen också. Och allt måste undersökas noga. Jag har ett stort tålamod och en tendens att snöa in på saker.
En sak jag har snöat in på är potatismos, tänk om jag fick det jämt. Vilken dröm.

[F'lippas mamma]

Hehe, kanske inte var någon 8-månadersångest vi hade heller utan bara magsjuka? Bra nu förutom aptiten. Inget med kött går i, helst välling eller frutti och lite broccoli idag. Gillar inte att det gått tillbaka så här. Hm, tålamod.

Idag har vi haft en annan liten sjukling med 39,5 så det blev en lugn dag hemma. Vad gjorde man innan TV och film? Vi sjöng nästan hela sångboken också men jag kunde ju inte sitta med henne i knäet hela dagen 8) Fick lite dåligt samvete för Gustaf som knappt fick vara ute alls. Bara kort promenad till affären efter em-lur. Hade också svårare att somna på em. Hur mycket omväxling och utetid behöver de egentligen när det är så pass små? Han fick ju desto mer social delaktighet hemma.

Nej nu måste jag skynda mig i säng. God natt, god natt!