2 år och 4 månader, klättrar ur spjälsängen...

[Teos mamma]

Hej!

Nu behöver jag lite pepp igen. Jag och min man har ju kurat Teo m hjälp av det här forumet och även fått hjälp med lite barnafostran. Nu är det dags igen...

Teo klättrade ur resesängen när vi var på semester, bara så där nån enstaka gång. Han fick klättra tillbaka och sen var det inte mer med det. Nu har han börjat hemma i spjälisen också...När vi kommit hem började han ropa på oss på nätterna, vilket vi löst (tror jag) med pangramsa och sen INGET mer. Tror det kan bero på att vi på semestern sov i samma rum som honom. Men nu när ropandet slutat har han börjat klättra ur i stället.
Det går väl an när vi ska lägga honom, det brukar upphöra efter 5-10 ggr. Vi går in och han drar fram en pall och klättar i sin säng. Sen gör vi inget mer. Han kastar ut täcke och pyjamasbyxor och blöja samtidigt. De får ligga. I början satte vi på honom blöjan första gången och la på täcke, men när det upprepades så fick det vara. Nu får han bara klättra tillbaka utan täcke osv och vi ramsar barskt ut... Jaja, tänker att han borde tröttna snart... 8)

Men nu till det lite knepiga. Han klättrar ur mitt i natten och vi vet inte hur länge han varit uppe innan han ger sig till känna..
Igår kväll när jag och min man skulle stoppa om honom innan vi lade oss, då hittar vi honom på golvet??!! Hur länge hade han varit där?? Han går direkt och hämtar pallen och klättrar ner i sängen....Det är kolsvart i hans rum, så jag förstår inte hur han lyckas! Likadant gjorde han imorse. Helt plötsligt hör jag honom nysa, då har han gått upp för trappen där vi sover...
Vad göra? Ibland tänker jag att vi ger honom för mycket uppmärsamhet för det felaktiga beteendet genom att vi går in och barskt visar att vi vill att han ska lägga sig. Jag, menar nu åstadkommer han ju precis det han "ville" åstadkomma med ropandet tidigare: Vi kommer in och han kan lägga sig och sova. På ett sätt är det ju ett sätt att rädda honom, eller?? Ska vi kanske bara säga till utanför dörren, gå och lägg dig!! För han kan ju lägga sig själv, eller tänker jag fel nu??

Tacksam för alla tips jag kan få!!
Kram

[Teos mamma]

Snälla någon??

En fundering till...han är inte på väg nånstans när han hoppat ner. Han står och avvaktar vid sängen, väntar på att vi ska komma in. Jag kan inte hjälpa att jag kopplar detta till hans tidigare ropande. Nu kommer vi in till honom varje gång han hoppat ner. Han upptäckte ju att ingen kom när han ropade, så nu började detta i stället. Nyss ringde telefonen mitt i mitt vaktande och när jag pratat klart märkte jag att han hoppat ner, hämtat pallen, klättrat i sängen igen själv och när jag tittade in var han på väg ner för andra gången...??

Blöja och täcke ligger som vanligt på golvet igen... Hur tacklar jag detta? Min känsla är att jag ger honom för mycket uppmärksamhet för det här beteendet, och att det inte hjälper. Det brukar gå över på 3-4 dagar skriver ni på flera ställen, nå det har det inte gjort här...

Snälla hur löser jag detta?? Han förtrotsar lite i övrigt också, men det har blivit mycket bättre de sista veckorna, vad är det han frågar efter här??

Kram och oerhört tacksam för svar. Måste kika in i hans rum nu, nu är pallen på väg fram till sängen igen hör jag...

[ulrikaj]

Hej

Känner igen det där från när Jacob var i samma ålder.En period runt 3årskrisen oxå.Det vi gjorde efter läggning var att sitta utanför dörren och haffa påengång.Sa absolut inget utan ledde honom tillbaka till sängen.Hände det på natten så gjorde vi lika dant.Sover ni en bit ifrån varandra kanske det skulle funka att ´helt enkelt placera en madrass utanför dörren på natten och agera polis =;
Tror det är förtrots blandat med frågor om han verkligen ska sova i sin säng.
Börjar man försöka diskutera och förklara så blir det lätt motsatt effekt.
Vet att jag läst om någon som haft larm om man går ur sängen.Tror det fanns på ClasOlsson.

/Ulrika

[ulrikaj]

Har ni provat med byxblöja?Tänker att det är svårare att ta av sig dom.

[Teos mamma]

Nu börjar jag bli lite sur på den här lille hoppjerkan faktiskt..
Provar nu att ta bort pallen, han får klättra i själv utan den...fick hjälpa foten upp bara...han har nu legat sen dess, men det är bara 10 min kvar av hans middagslur på 1 h så nåt sova blir det ju inte... Borthoppad lur helt enkelt...

[Teos mamma]

Tack för svar!
Jag säger oftast inget när han hoppat ut, står bara i dörren och han klättrar i igen. När jag tröttnar ibland säger jag barskt, hopp i säng, men annars inget. Han går ju ingenstans, bara väntar på oss verkar det som. De gånger han hoppat ut på natten kommer han ju ut till oss, men går snällt tillbaka till sängen när vi upptäckt honom...Vi står på vakt utanför dörren vid läggning, får väl börja med madrass utanför dörren också...Hmm ska kanske prova med byxblöja...har funderat på det, men tänkte att han skulle få en chans att inse att det inte händer något när han tar av den och tröttna..

[Susanne*]

Hej
Lilla stora herrn börjar ju bli "stor" nu och ställer nya frågor. Har dessutom kommit på liten egen underhållning.

Jag hade också tagit bort pallen och själv lyft i ungen snabbt om jag skulle lägga tillbaka. Raskt och sakligt med en bestämd ramsa. Inget snack och inget annat "barskt". Håll för ögonen "att på natten sover man, här händer inget" och minimera allt så mycket som möjligt. Han kommer att trötta när han inte själv tar ansvaret och när han får besked.

Skulle inte se det som förtrots utan snarare frågor som kommer under hela vägen nu fram till trotsen och då det där ställs på sin spets. Förtrots är frustration medan frågorna nu handlar om tydliga besked på hur saker ska vara.

Vi körde med byxblöja men när lilla tjejen ändå tog av den, så tog jag på den när hon somnat.

Visst är det tröttande. Men nollställ dig och agera sakligt - han får då ingen näring och får besked. Dags att läsa trotskapitlet i Barnaboken.

Rapportera

Varm kram
Susanne

[Susanne*]

Ulrika

[Teos mamma]

Tack!!
Det var så jag gjorde i början, stoppade ner honom alltså, han klättrade inte i själv alltså. Sen läste jag här och såg ett svar från AW om ett barn i samma ålder som barskt skjutsades i säng på egen hand....ja, jag skulle nog ha ställt frågan till er med en gång i stället.
Jag ser all "trots" som frågor om vad som gäller. Men jag tycker det är lite svårt att svara på frågorna ibland...Tyvärr har jag inte barnaboken, men den får nog köpas in snarast.

Han frågar ju lite efter gränserna det märks ju. Tydligare för ett par månader sen, typ: vad händer om jag inte vill hjälpa till med maten, om jag kastar stenar på hunden osv. Det har blivit bättre, men kanske har vi ändå inte varit tydliga nog? Det är inte så ofta det blir utbrott nu, men det händer.

Sakligt och med besked var det ja, uppfattat!
Tack

[ulrikaj]

Hej igen
Här är tråden jag tänkte på ang larmet.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=9967

/ulrika

[Teos mamma]

Hej!
Ok, så här gick natten. Jag tog på honom en body över blöja och sen byxor över det. Ja och blöjan stannade på inatt. När det gäller urhoppandet så blev detta en oerhört frågvis natt, den mest frågvisa hittills. Först så sov stackarn inget under dagluren och nu långt ifrån tillräckligt inatt...

Jag gick sakligt in och la ner honom när han klättrade ur och ramsade ut. Första gången sa han "hell?" förvånat, ja det betyder själv. Vadå, ska jag inte klättra i själv nu? Nej, tänkte jag och det var ingen mer reaktion på det mer än att klättrade utr några gånger till och proceduren upprepade sig. Han gav upp och somnade ganska snart. Jag gick in och stoppade om efter en stund (täcket och byxorna var av). Ingen reaktion. Sedan vaknade han vid halv elva-tiden och höll på fram till ett ca. Det började med att han ropade mamma mamma. Jag pangramsade. Det blev tyst och han klättrade ur sängen. Jag lyfte i och ramsade ut. Efter en ganska lång stund (ca 10 min) ropade han mamma igen och jag gjorde inget. Han blev efter en stund ledsen och jag ramsade igen. Han blev tyst och efter en stund klättrade han ut. Så där höll det på. Sista gången han ropade ramsade jag och han fortsatte ropa/gråta. Jag höll mig tyst och han tystnade efter en tio min. Så ingen rolig natt med andra ord. Men det är ok han undrar helt klart vad som gäller. Nu ser vi framåt

Mina frågor till er:

1) Han klättrar ur när jag inte svarar på ropen, dvs ramsar. Det känns som att det bara är att vara konsekvent och att han får besked. Jag pangramsar vid minsta pip och sen inget. Klättrar han då ur är det bara att leda tillbaka och lyfta ner honom och ramsa ut. Lite orolig för att detta ilyftande på ett sätt ersätter ramsan, eller? Han vet ju att när han klättrar ur så kommer jag??

2) Hur gör jag när det är pauser mellan ropen? När jag pangramsar blir han alltid tyst med en gång. Sedan börjar han igen efter ca 5-10 min. Gör jag inget då, eller borde jag pangramsa? Känner att det är överhängande risk för underhållning??

3) Jag har svårt att höra om han är riktigt ledsen. Han låter jätteledsen, men inte precis hysterisk. Jag är rädd att han inte får betryggande svar helt enkelt...

4) När han frågar på dagen i olika situationer (gör saker han eg vet han inte får) känner jag mig lite oförberedd när jag inte lyckas avleda honom. T ex när han kastar stenar på Valle (vår hund). Jag försöker först avleda, typ titta där vilken fin.... Sedan kommer en oj då vi ska ju inte kasta på Valle eller hur? Hur gör vi med Valle? Om det upprepas ändå, brukar jag tala om för honom att om han inte slutar kan han inte vara kvar här. Ett par gånger har jag fått ta honom ifrån situationen. Är han för liten för det här? Om inte, hur bör jag bäst avsluta en situation som denna?

SÅÅÅÅ TACKSAM FÖR ER HJÄLP!!!

P.S har inte barnaboken, men den ska inhandlas inom en vecka..
Kram

[Teos mamma]

Jaha, nu blev det inget skratt till godnattet heller..
Vi började att busa som vanligt och skrattade och kastade bollen. Sen när vi var på väg mot sängen, sprang han glatt och hämtade pallen Han ville så klart klättra i. Jag lät honom inte göra det och han blev så klart jätteledsen. Varken avledning med bollar eller att mamma klantar sig hjälpte. Han skulle klättra i. Till slut sa jag bara "SÅÅ" nu är det dags att sova, så glatt jag kunde och lyfte ner honom i sängen. Han tystnade och har inte sagt något sen dess. Mer än klättrat ur två gånger...

Var det fel Tänkte att jag kan ju inte låta honom klättra i nu, när han inte får det om han klättrar ur sen?? Eller gjorde jag fel? Känner mig lätt förvirrad nu....och självförtroendet är på noll...Funderar på att gömma pallen i källarförrådet, så att han glömmer den...Och hur löser jag situationen om den uppstår i morgon? Vill ju att han ska få sitt skratt så klart...

Haha, ja här ser ni en som behöver rosta av attityden så att den blir stark och skinande igen...

Stor kram

[Teos mamma]

Vill bara förtydliga en sak...vi har inte låtit honom klättra ner i sängen tidigare vid läggning, bara när han hoppat ur efter läggning eftersom vi trodde det skulle bli lite jobbigare då ...Tyvärr blev det roligt i stället... Vi har flugit flygplan ner i sängen, eller så har vi lyft i honom. Frågan som löd idag var alltså: är det verkligen säkert att jag inte får klättra i själv? Det som var så kul!

[TorpSara]

Jag tycker att det är dags för en smygkur. Han ska inte komma ur sängen ens. Hindra honom på väg ur redan. Antingen med en ramsa av guds nåde, eller så lägger du ner honom med en solfjäder. Bryt mönstret.

[Susanne*]

Lyssna på TorpSara

Angående pallen så hade jag låtit den emigrera en tid.

Gällande dagfrågan så gäller förstås visa, om det inte fungerar så är det bara att beklaga sakligt och avsluta. Beklaga - då kan vi inte vara här längre (eller vad det nu kan vara). Helt rätt. Du visar hur man gör, och hur man inte gör.

Varm kram
Susanne