Mammig 4½ åring, mamma gråhårig

[AnnaBus2]

Hej Alla glada Anna Wahlgren fantaster, efter ganska många år (3) är jag här igen, har läst sönder en Barnabok, men sitter totalt i klister nu. Här behövs drastiska förändringa.
Min dotter som är 4½ år har alltid varit med oss och med tanke på "sova-hela natten kuren" som vi gjorde för fyra år sedan har hon alltid kunnat sova borta när vi har varit med, nu till problemet, för två veckor sedan var hon hembjuden till hennes moster som har två vuxna barn och skulle sova över, totalt katastrof, hon har talets gåva så hon förklarade för min syster att hon inte kunde sova över för hennes mamma skulle sakna henne så förfärligt, syster förklarade att så inte var fallet och efter 7 svåra år så somnade ungen helt utmattad.
Dagen efter var hon mäckta stolt att hon hade lyckats att sova utan mamma( hon sover själv på eget rum med dörren igendragen hemma)
Problem igen i lördags när hon bara skulle var hos sin moster 4 timmar för jag skulle jobba, katastrof samma argument. Hon fick somna henne för att det överhuvudtaget skulle funka så ledsen var hon.
Nu är hon som en igel på mig, jag har förklarat för henne att jag aldrig skulle lämna henne utan att alltid hämta henne igen..
Vad gör jag för fel, förutom att vi skulle tränat henne innan.
Tacksam för alla råd och tips

[kiki]

Hej och välkommen tillbaka.

Jag har ingen aning men en tanke bara. Om hon får höra att du verkligen inte saknar och längtar efter henne när hon är borta hur känner hon då.

Jag skulle ändra fokus helt och hållet spela med att jag kommer att längta men jag kommer att klara mig bra, inte lika bra som när du är med förstås, men kommer att klara mig, och snart ses vi igen. Och också låta henne längta, sitta i knä en stund och längta till nästa dag, eller timme eller vad det nu är, en liten stund.

liten tanke.
Kramar Kristina

[Susanne*]

Hej och ett välkommen tillbaka från mig också.

Jag går också på kikis linje.

Detta är en ny situation för henne och hon ställer frågor. Frågorna inom henne kan egentligen vara allt möjligt och ni kommer aldrig att få några exakta svar. Men mer sannolikt är ju att det är osäkerhet inför en ny situation istället för rädsla för att du ska lämna henne.

Ert jobb är ju i vilket fall att visa henne hur man gör här i världen. Ibland när det krävs av olika skäl så sover man borta, eller är borta en stund. Det kan bero på jobb eller andra ting som måste göras.

Så, jag hade genomfört i en attityd av självklarhet. Inte tyckt synd om och duttat med henne utan både pratat om det som du ska göra samt om det roliga som hon kommer få uppleva under tiden. Jag hade dock valt personer och plats med omsorg i detta skede, dvs folk som hon är trygg med och en miljö som hon om möjligt känner till. Sagt så som kiki skriver om just saknaden så hon inte tar den rollen gentemot dig. Gärna också berättat någon historia, dvs pakta, om hur rädd jag var någon gång när jag skulle sova borta och var liten....och då avslutat med hur bra det blev.

Jag tror inte heller att du ska försöka putta bort henne när hon iglar på dig för då blir den ännu mera igel. Vänd då situationer till att ta tag i "oerhört viktiga saker tillsammans" och jobba med den sociala delaktigheten så hon känner sig ordentligt behövd. Det är lätt att bli irriterad på små plåster men genom att då vara aktiv så brukar det fungera.

Om det då skulle bli ledsamheter hos moster så hade jag där bett henne att göra något "arbete" tillsammans istället för att trösta eller prata om det.

Lite snabba tankar i natten. Kom gärna tillbaka med dina finderingar kring detta samt rapport.

Varm kram
Susanne

[AnnaBus2]

Hej och tack för alla tips och råd jag ska jobba utifrån dom, en lite fundering har jag, min syster är tryggheten själv och Frida älskar henne problemen kommer inte när jag lämnar henne utan efter att jag varit borta ett par timmar. Jag kännner mig hjälplöst, vi har pratat mycket om detta tillsammans med Frida och vi är inte några pjoskiga föräldrar,
Jag kan tycka synd om dom som ska passa henne i ch med hon är så struligt, det blir till sist att vi struntar i det och blir hemma istället.

kram Anna