Hej!
Ida, nu dtygt 1,5 år har i hela livet varit rädd för sin morfar...
I somras var vi på semester med mormor och morfar några dagar.
I början var det lite kärvt, men redan efter någon timme och resten av resan var allt frid och fröjd.
När vi sedan då och då träffat dom har det gått bra
En kväll behövde vi barnvakt i en enda ynka timme. Ingen annan än morfar själv kunde, och eftersom det gått så bra de sista månaderna skulla han ha hand om barnen, hemma hos sig.
När jag frågade pappa (morfar) hur det gått, satt han med helt tom blick och sa "Detta vill jag nog aldrig göra om..." och menade det
Ida hade GALLskrikit hela timmen innan sambon kom och hämtade dom, helt ifrån sig av skräck! Tårarna och snoret sprutade och hela hon skakade
Mitt i alltihop hade han satt sig på knä och sagt "Men Ida då...", då hade hon kommit fram och faktiskt kramat honom mellan snyftningarna...
Clara, 3,5-åringen hade varit en klippa och gått omkring och tröstat och klappat Ida.
Han är inte "van" vid barn (mig och mina 2 systrar tog ju mamma hand om på den tiden när vi var små.. ) Han är väldigt "flathänt" men han är så SNÄLL! Gör inte en fluga förnär, jag har aldrig sett honom arg i hela mitt liv!!
Nu, så fort hon ser honom, bryter hon samman helt
Även fast jag är med.
KAN man göra något åt detta tråkiga?
kram anna
Livrädd för morfar...
Livrädd för morfar...
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03. Driver eget grossistföretag hemifrån huset.
-
- Inlägg: 1369
- Blev medlem: tis 07 dec 2004, 20:06
- Ort: Stockholm
Vad trist! men klart det går göra nåt åt, kan inte tänka mig annat. Attityd för det första, hos både er och morfar. Dessutom kanske lite träning, dvs mer morfar vid fler tillfällen, kanske med dig i huset eller närheten? Du skriver att morfar är "flathänt" och inte särksilt van, kanske han också känner sig osäker och den lilla uppfattar detta? Du kanske får köra lite skötabarnskola med din pappa också? Lös det här tillsammans ni och han och gör upp en handlingsplan tycker jag. Det kommer att gå!!
Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!
-
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Tack, father of a son - det är just direktkontakten mellan morfar och lilla Ida som ska inskränkas till ett absolut minimun. Ida har "fastnat", Gud allena vet varför, och stackars morfar vill inte behöva uppleva detta igen.
När han satte sig på knä blev han liten och Idas beskyddarinstinkter väcktes. De var starkare än hennes rädsla, och det är vackert Han kan alltså göra sig liten och hjälplös, om han orkar genomföra en sådan liten "kur": krypa dåligt, ligga fel och "ont" på golvet, rulla runt fumligt, försöka nå saker, misslyckas, göra fel, bryta samman - allt utan minsta ögonkontakt med Ida. Lilla Clara kan få "hjälpa" honom; henne kan ha be och vädja till. Vad vi vill uppnå till slut är att lilla Ida inte kan hålla sig för skratt. Troll spricker i solsken
Ska han barnvakta kan han använda Clara som bokstavlig mellanhand. Hon blir socialt delaktig så det visslar om det, behövs till 100%, kan göra allt möjligt för Ida, på morfars vänliga order: "Och så ska Ida ha flaskan/skorpan/blöjan... Fixar du det, STORA duktiga Clara? Så gör du så här och så här..." Morfar kan ha mycket intressanta mutor (leksak, ätbar muta) som han låter Clara skicka vidare, "Och så får du DEN och så får Ida DEN" etc - hela, hela tiden utan att någonsin titta på Ida så hon märker det.
Till slut kommer hon honom tillmötes, om inte annat så av rena nyfikenheten, men det kan dröja några gånger. Låt det göra det Och när hon kommer, när hon närmar sig - kanske som en liten hund som inte längre kan motså mutan i hans hand... så ska han inte göra minsta väsen av det. Bara säga "Tack, tack!" å hennes vägnar men fortfarande inte titta. Inte förrän hon verkligen söker hans blick. Och den dagen kommer
När han satte sig på knä blev han liten och Idas beskyddarinstinkter väcktes. De var starkare än hennes rädsla, och det är vackert Han kan alltså göra sig liten och hjälplös, om han orkar genomföra en sådan liten "kur": krypa dåligt, ligga fel och "ont" på golvet, rulla runt fumligt, försöka nå saker, misslyckas, göra fel, bryta samman - allt utan minsta ögonkontakt med Ida. Lilla Clara kan få "hjälpa" honom; henne kan ha be och vädja till. Vad vi vill uppnå till slut är att lilla Ida inte kan hålla sig för skratt. Troll spricker i solsken
Ska han barnvakta kan han använda Clara som bokstavlig mellanhand. Hon blir socialt delaktig så det visslar om det, behövs till 100%, kan göra allt möjligt för Ida, på morfars vänliga order: "Och så ska Ida ha flaskan/skorpan/blöjan... Fixar du det, STORA duktiga Clara? Så gör du så här och så här..." Morfar kan ha mycket intressanta mutor (leksak, ätbar muta) som han låter Clara skicka vidare, "Och så får du DEN och så får Ida DEN" etc - hela, hela tiden utan att någonsin titta på Ida så hon märker det.
Till slut kommer hon honom tillmötes, om inte annat så av rena nyfikenheten, men det kan dröja några gånger. Låt det göra det Och när hon kommer, när hon närmar sig - kanske som en liten hund som inte längre kan motså mutan i hans hand... så ska han inte göra minsta väsen av det. Bara säga "Tack, tack!" å hennes vägnar men fortfarande inte titta. Inte förrän hon verkligen söker hans blick. Och den dagen kommer
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022