"va?"

[Saara]

Tjena! Detta är väl inget stort problem, men något frustrerande i alla fall, så jag tänkte höra efter ifall nån annan varit med om liknande.

Tjejen, 3 år och 1 mån., har börjat svara "va" på allt man säger åt henne.

Nån som varit med om nåt liknande och hur hanterade ni det?

/Sara

[ab73]

Här har vi det likadant, så jag hänger nyfiket på och väntar på svar.

[Piggelin]

Och hos oss med! Agnes kan säga "vad sa du?" fem gånger på raken. Jag försöker se det som att hon vill veta mer eller höra förklaringen en gång till eller på ett annat sätt. Men det händer också att jag tappar tålamodet och höjer rösten .

/P

[TorpSara]

Jag gjorde tydligen så. Och det ständiga svaret jag fick var tillslut- ja, vad var det jag sa? Man har ju hört, egentligen. Behöver bara tänka efter...

[Ewa]

Jo, vi har kört en variant på TorpSaras lösning:
"Ja, vad VAR det nu jag sa :-k...?" Samt att bolla över bollen en smula. "Va, va, va... Vad tror DU, min lilla kittelpåse " Eller fråga "Va?" när DE berättar något, med glimten i ögat.

De hakar upp sig en smula, helt enkelt. Och det blir ett ord, som vilket som helst, att mantra på med, liksom.

Kram Ewa

[Gäst]

Här hemma hörs ett evigt:
- Vad pratar vi om?
- Vad pratar han om?
- Vad pratar dom om?
- Vad pratar vi om mer?
- Vad pratar vi om nu då?

[Susanne*]

Även här har vi va

Kör som TorpSara och Ewa och vet att det kommer att ge sig med tiden. Ibland letar jag bananer i öronen på henne...

Lilla fröken har snappat ett och annat och säger nu då "jag hann inte med, du sa för fort". 8)

Vad jag däremot INTE rekommenderar är att man vid ett trängt läge utbrister ett göteborskt "är du döv eller".

Kram

[annawahlgren]

Jag brukar "svara" tillbaka:

"Va "

Och låta lilla tystnaden tala för sig själv. Kommer ingenting säger jag igen "Va?" och kan fylla på med "Vaffö deffö dåffö, då "

Vissa tampar får man helt enkelt låta hänga i luften

Det gäller att inte själv alltid veta bäst. Det gamla vanliga - pakta

Tänker på min lilla Aron. Efter första Egypten-vistelsen - den som han kom levande ifrån - hade han "lärt" sig att han inte begrep vad folk sa (alla som pratade arabiska). När vi kom till Sverige och fick ligga på sjukhus i två månader var det ju en ström av sköterskor och doktorer som sprang in och ut där vi låg isolerade, och eftersom han var minst (han fyllde tre år på sjukhuset) var han ju sötast och den som fick mest uppmärksamhet. Han sa aldrig ett ord. Så fort sköterskan som ju talade äkta svenska hade gått, tittade han på mig och undrade: "Vad sa hon " Han trodde att alla andra, utom vi, pratade arabiska... Alltså förstod han ingenting, eller lyssnade inte med rätt öra, om man säger.

Jag gav mig inte in på några förklaringar. Jag sa det han ville höra "Hon sa att du var så SÖT."

Det tyckte han om, peståss. Och nästa gång blev det en liten lek. Han visste vad jag skulle säga och jag visste vad han ville höra så jag drog ut på det. "Hon sa.... hon sa.... hon sa... (spänningen och förtjusningen steg) HON SA ATT DU VAR SÅ SÖT!"

Då dånade han av lycklig hänförelse.

Vad hon egentligen sa minns jag verkligen inte. Och vem bryr sig

[Saara]

Åh tack för alla svar! Jag ska börja med att kasta bollen="va" tillbaka åt henne och se vad som händer.

/sara

[annawahlgren]

[Mactilda]

Måste bara berätta vad vi gjorde
Sonen var i en"va period" vid samma ålder, det var väldigt irriternde (som ni märkt) och han återgick för kanske ett år sedan (då var han 7) och började säga va och framförallt sa han va? innan man pratat färdigt, så för att han sa va så hörde han inte....
I alla fall. Sonen påminnde då oss om vad vi gjort när han var liten. Vi satte upp en "förbjudet att säga va?"-skylt vid köksbordet. Det var då det var jobbigast och det var mest på skoj, och jag vet itne om det var utveckling eller skylten men det slutade då, och det slutade även förra året när vi på nytt satte upp en skylt (teckning med va? i en cirkel med ett streck över..). För sonen var det nog mest ordet va som var som en "hang up". För med skylten fick han fortfarande fråga vad vi sagt, men då : Ursäkta, jag hörde inte riktigt vad du sa, eller liknande.

[Saara]

Jaha, dags för mellanrapport (eller slutrapport, vem vet?)

Damen sade vanan trogen: Va?
Mamma lade huvudet på sne, såg lite fånig ut och sade: Va?
- kort tystnad infaller-
Damen: "fniss, fniss, fniss"

Efter ca fem sådana "händelser" har vi haft 80 % mindre "va?". Återstående 20 är säkert äkta frågor.

Mange tack!

/sara

[Ewa]

fniss fniss