Fridas två-årsdag närmar sig med stormsteg och det känns jättekonstigt att ha en tvååring och ingen bebis

... Lite i taget tar jag till mig att Frida är mitt sista barn, jag förlikar mig mer och mer med tanken att det är slut på bebisliv i den här familjen för min del. Lite sorgset men samtidigt är det lite skönt också. Varför kan inte allt bara vara enkelt

Och så fyller hon då två, snart, min lilla Frida-bulle.
Omgiven av sina storasyskon som skämmer bort henne med massor av kärlek och tid, som lär henne allt som är värt att lära sig, och mamma och pappa kan hålla sig i bakgrunden och bara se, lyssna och njuta!
Det är sannerligen en stor rikedom med barn, och jag är så innerligt lycklig att jag fått den rikedomen förverkligad sex gånger om
Fridas dagar börjar med att hon vaknar som en sol till väckarklockan, och genast vill hon ha sin "lälling" i soffan, medans storasyrrorna tittar på Bolibompa.
Sen följer härliga dagar för en snart tvåårig semla! Pratar och sjunger gör hon mest hela tiden, treordsmeningarna har kommit och hon räknar glatt till nitton!
Blinka lilla stjärna och Imse vimse spindel sjunger hon ofta och gärna, nynnar gör hon när hon arbetar.
På förmiddagarna är det mycket jobb, oj så hon får slita. Det ska mockas hos hästen, hönsen ska matas, stallgången sopas, posten hämtas och till råga på allt ska det tvättas också.
Inte konstigt att middagsvilan är välkommen, somnar gör hon på två röda, och måste alltid väckas och ofta säger hon lite småsurt "GÅÅÅ!" när mamma kommer...
Mat är härligt, och som den lilla semla hon är äts allt! Och ofta och mycket och gärna! Direkt efter vällingen kan man gott äta en portion gröt, och varför inte en macka
Lite förvånade blev vi när vi åt surströmming för ett tag sen och Frida ville smaka. Ännu mer förvånade blev vi när hon faktiskt
gillade strömmingen och krävde en egen portion...

Så sen den dagen äter hon även surströmming, och säger "mmmm" mellan varje tugga... DET har ingen av de andra barnen gjort.
Sur blir hon bara om hon inte får sova som hon ska, eller om hon blir hungrig Gud förbjude! Då faller tårarna och hon bara faller ihop, stackarn
Men rar är hon, allt ska pussas och kramas, alla ska hälsas på och det finns bara goda människor i världen. Och såklart älskar alla Frida, hon tycker ju själv också att hon är en fantastisk person! Igår när vi var i stora staden och åt på MAX och hon ätit klart väntade rutchkanan ute. Då var hon tvungen att glatt deklarera detta för alla som satt nära oss genom att gå fram till dem och säga "åka KANA, åka KANA"
Hon vill verkligen dela med sig av allt underbart kul som finns i världen!
Blöjan har hon kvar, men det är nog snart på g att sluta för hon stannar upp och berättar alltid när hon kissar och bajset vill hon inte ha i blöjan längre än nödvändigt.
Dagarna avslutas alltid med ett bad, och Frida är den som ligger kvar längst oftast avslutar hon badet med att lägga sig på rygg när vattnet rinner ur karet, och se till att öronen hamnar under ytan. Då ligger hon och njuter och nästan somnar.
När natten kommer somnar hon gott och snabbt tillsammans med sina två storasyrror, och förutom en period när hon var 1½ så sover hon som en liten gris på nätterna!
Jag är så lycklig över att få ha henne hemma med mig, över att vi kunnat ge henne den tiden! Nästa höst blir det förmodligen dagis, men tills dess har vi våra förmiddagar ensamma, jag och Frida. Och vi trivs och njuter, bägge två! Och när hennes storasyskon och pappa trillar in vad dagen lider, så trivs hon ännu mer. Det är ett härligt liv
