I vårt kvarter bor flera barn i samma ålder som min sessa (3-5 år). Alla brukar leka med alla och min sessa leker ofta med närmsta grannens barn (låt oss kallad det XX). Vi är hos dem eller de är hos oss och ofta cyklar alla på vår lilla gata.
XX fyllde år härom veckan och det skulle firas. XX själv pratade mycket om kalas och att sessan skulle få komma, men kalasdagen närmade sig och ingen inbjudan kom. Vi har inte firat tillsammans förut utan både vi och de har bjudit vänner och bekanta med deras barn till födelsedagskalas så jag tyckte inte det var så underligt.
När dagen väl kom, rustades det till kalas och jag bad min sessa stanna på tomten och leka och inte springa över till XX eftersom de skulle ha kalas. På eftermiddagen när gästerna kom visade det sig att alla barn i samma ålder utom min sessa var bjudna
Hon sov en liten middagslur som tur var och när hon vaknade åkte vi direkt till en lekpark, så hon skulle slippa se eländet.
Trots att hon alltså inte vet att "alla andra" var där är hon jätteledsen och frågar varför hon inte fick komma och berättar att hon så hemskt gärna ville få komma på kalaset.
Själv är jag både förvånad och arg, men allra mest otroligt ledsen för lilla hjärtats skull. Det blev ett bryskt uppvaknande för henne som tror alla om det bästa.
Vi har sagt att vi förstår att hon är jätteledsen och förklarat att det inte var vårt beslut. Jag har också sagt att det känns bättre om XX kommer till oss om XX vill leka och vi kan avvakta lite.
Hittills har jag hittat på aktiviteter utanför hemmet och varit på tomten vid kortare tider hemma.
Allt känns så konstigt för jag har verkligen inte kännt några negativa vibbar innan detta. Dagen innan umgicks vi både barn och föräldrar hela dagen.
Hur går man vidare