Godbitar födda runt årsskiftet 07, typ...

[ÅsaB]

Jag gör stående ovationer!!! Grattis till en ramsa som sitter, en Attityd som smittar och nätter som fungerar! Och så ett litet lycka till på intervjun!

Bra att bli inspirerad, för jag är ganska säker på att jag får hem en strulpelle på torsdag. Min lilla familj är uppe hos farmor och farfar i Norrland och där har pappa H fått solfjädra till sömns en hel del. Walle kan vara sprudlande glad, skrattar så han kiknar vid Skrattet till go'nattet, men sedan blir han förbannad och tycker oerhört synd om sig själv när han skall ner i sängen. Pappa H har ändå is i magen och ser om sonen fixar insomningen själv, men det har inte gått så bra. Då går han in och solfjädrar. Ungefär så hade vi det i julas också och då behövde vi ett par insomningar med extra ramsande och STORA protester, innan han var på banan igen och somnade tyst och lugnt, trygg och säker. Som aldrig förr. Det blir nog samma nu, men sånt är väl livet.

Annars är det väldigt skönt att bara släppa ifrån sig ansvaret och låta pappa H fixa allt själv. Bra för honom och för sonen. Själv är jag superledig och njuter av att få göra vad JAG vill utan hänsyn - bara lite. Synd bara att farmor och farfar inte får uppleva den insomningsrutin vi har hemma, när sonen kanske berättar för sina mjukisdjur vad han har gjort under dagen, men sedan somnar lugnt och stilla. Nåväl, det är smällar man får ta.

Kramar till alla!

[Lua]

Theo har också de senaste veckorna fått ett hemskt humör. Tror att det är förtrots blandat med sömnbrist. Är man vaken flera timmar varje natt är man inte glad på dagarna + att han kommit på att han kan påverka oss. Och när vi då inte alltid gör som han vill blir han tvärarg. Går inte att lugna och jag står faktiskt ganska handfallen. Vad göra? Han kan var arg i en timme. Och då menar jag rejält arg. Skrik, gråt, går och dra i oss etc. Ibland tror jag att det är något han vill men som han inte lyckas kommunicera och visst är det frustrerande men ibland tror jag faktiskt att han bara är på ett dj..la humör. Ingenting hjälper. Han vill helst bli buren vilket min rygg inte fixar + att jag inte vill gå och kånka på honom men även om han blir buren så blir han upprörd igen efter ett litet tag. Får se om det blir bättre när nätterna blir lugnare. Annars kanske det är någon mer erfaren mamma här inne som känner igen sig och har tips.

Låter som rejäl frustration över att inte kunna uttrycka sig! Vi har liknande här även om det börjar bli bättre. Mina tips: gör erat absolut yttersta för att förstå vad han vill. Gå i pakt och börja alltid en mening med JA. Läs trådarna med samma namn under "Barnafostran". MYCKET och fysiskt krävande utevistelse och social delaktighet. Och när inget annat hjälper: ta en bok eller nåt och sätt dig platt på golvet och låt honom "använda" dig. När han självmant ger sig iväg brukar man kunna göra något annat.

Och sen kommer det nog bättre tider nu när ni får ordning på sömnen! Superbra jobbat - verkligen

Kram Lua.

[KING MARY]

Eko, eko, eko.

Det ekar i tråden. Har alla fullt upp eller? Theos dåliga humör har gett med sig och han sover superbra. Vi har fått dagisplats från 1e juni. Hade velat skola in i september men vågade inte sätta det som behovsdag eftersom det har varit svårt att få dagisplats i malmö tidigare. Så nu skall han börja redan i juni. Hoppas på att jag kan skola in på halvtid så att det blir en mjukstart. Han är iofs van vid dagismiljö eftersom vi hänger på öppna förskolan 3 timmar varje dag, 4 dagar i veckan men lite surt är det. 3 av min föräldralediga månader "försvinner", eller försvinner gör de ju inte eftersom jag kan ta ut dem senare men jag hade ju räknat med att gå hemma hela sommaren. Tänkte ta låååång semester i alla fall.

Hur går det för er andra? Några som redan börjat dagis eller drar ni ut på fl länge? Ni som har skolat in (dessa eller tidigare barn), har nu några tips?

[miar70]

Hej alla

Jadu, KING MARY, det ekar verkligen i tråden - jag tänker på hur det var för ett år sen, då var aktiviteten livlig här. Och nu är det ju en ny tråd, för bebbar som är födda runt det här årskskiftet, och alltså! vad det händer grejer på bara ETT år

Frida är ju "stor" nu, älskar att leka med syrrorna, hon är fullt med på mamma-pappa-barn-lekarna, trots att hon alltid får agera bebis.
Då lägger "mamman" (Alice, treåringen) alltid henne ner på mage och domderar med HÖG stämma:
"GOnattiMEsigSOVsåGOTT!!!" med barsk min, varpå Frida ligger och ropar:
"MAMMAAAA MAMMAAAA!!!" gång på gång tills ALice börjar om igen, och då brukar "pappa" (Oline, femåringen) fråga bekymrat:
"Men SOVER hon inte än, lillan, har hon ont i MAGEN..." varpå doktorsväskan åker fram och hon blir grundlgit undersökt

Det är verkligen roligt när de kommer upp i den här åldern, och Frida älskar att vara medelpunktoch pajas. Idag när jag kom hem från sjukgymnasten kom hon springande och höll upp höger handflata mot mig och sa:
"HA FAVV!" Sambon teaterviskade "hig five" bakom henne, så jag kunde spela med! ALLT suger hon åt sig, som en liten svamp

Till skillnad från Alice, som pratade väldigt sparsamt fram till tvåårsdagen, så lär sig Frida nya ord varje dag!
Det är sannerligen en fröjd att vara med och runt henne, och nån förtrots har vi inte märkt av ännu, tack o lov!

Hoppas du får tips av andra, KING MARY, angående dagisstart!

Kram på er alla, nu ska jag ut i vårsolen ett tag! Inne sover Frida middag!

[miar70]

Hej alla

Jadu, KING MARY, det ekar verkligen i tråden - jag tänker på hur det var för ett år sen, då var aktiviteten livlig här. Och nu är det ju en ny tråd, för bebbar som är födda runt det här årskskiftet, och alltså! vad det händer grejer på bara ETT år

Frida är ju "stor" nu, älskar att leka med syrrorna, hon är fullt med på mamma-pappa-barn-lekarna, trots att hon alltid får agera bebis.
Då lägger "mamman" (Alice, treåringen) alltid henne ner på mage och domderar med HÖG stämma:
"GOnattiMEsigSOVsåGOTT!!!" med barsk min, varpå Frida ligger och ropar:
"MAMMAAAA MAMMAAAA!!!" gång på gång tills ALice börjar om igen, och då brukar "pappa" (Oline, femåringen) fråga bekymrat:
"Men SOVER hon inte än, lillan, har hon ont i MAGEN..." varpå doktorsväskan åker fram och hon blir grundlgit undersökt

Det är verkligen roligt när de kommer upp i den här åldern, och Frida älskar att vara medelpunktoch pajas. Idag när jag kom hem från sjukgymnasten kom hon springande och höll upp höger handflata mot mig och sa:
"HA FAVV!" Sambon teaterviskade "hig five" bakom henne, så jag kunde spela med! ALLT suger hon åt sig, som en liten svamp

Till skillnad från Alice, som pratade väldigt sparsamt fram till tvåårsdagen, så lär sig Frida nya ord varje dag!
Det är sannerligen en fröjd att vara med och runt henne, och nån förtrots har vi inte märkt av ännu, tack o lov!

Hoppas du får tips av andra, KING MARY, angående dagisstart!

Kram på er alla, nu ska jag ut i vårsolen ett tag! Inne sover Frida middag!

[LindaVega]

Hej, jag läser i nya bebbetråden och skrattar lite igenkännande åt våra diskussioner för ett år sedan 8) Jag håller med Mia, ett år bara springer ju iväg

Malte är ganska exakt 15 månader nu och livet leker verkligen Han följer med storasyrran på alla upptåg. Just nu berättar Vega vad allt är och heter till Malte. Titta Malte där är trappan/räcket/stolen/dockan/dörrarna osv osv. Hon berättar att det inte är farjjjligt att ta på sig kläder eller borsta tänder, när han protesterar över att bli infångad. Ute är det Malte som drar med Vega på äventyr. Han klättrar och skottar och springer som han vore minst ett år äldre Vega har alltid varit lite försiktig ute, så det är perfekt draghjälp...Han pratar för fullt också, det kommer nya ord hela tiden, jag hänger inte med Vega började ju prata ganska sent, hon var ju en bra bit över två år innan hon kom igång. Malte kan säkert säga 15-20 ord redan. Det senaste är att springa och killa alla...kiiiiia säger han och killar med sitt lilla pekfinger i magen på mamma/pappa/Vega. HUR gulligt som helst Vega fyllde ju tre år igår så idag har han sprungit och sagt hujjja ( hurra) hela fm

Vi står i valet och kvalet till hösten. Ev kommer vi få plats på en Waldorfförskola och man kan inte skjuta upp platsen (privat dagis) Om vi får plats nu kommer vi (nog) ta den även om Malte egentligen är alldeles för liten. Fördelen är att de bara är 4 barn/grupp på småbarnsavdelningen + att de bara FÅR gå halvdagar om de är under 2.5 år. Vi kommer då ha barnen 3 dagar/vecka under hösten (15 h/vecka) och sedan ta ny ställning till våren. Vi hade helst väntat till januari 09, men ibland får man kompromissa, och för Vegas skull tror jag bara det kommer bli bra. Hon är sååå sugen på att leka med andra barn och vill helst gå till Öppis varje dag för att träffa barnen, som hon säger. Vi har ett jättebra Öppis här i stan, på Jamtli. Kombinerat ute/inne med en jättemysig lokal. Ett stort rum med öppen spis/ bara gamla leksaker i trä. Lugn och skön miljö. I köket finns inget rinnande vatten utan man får diska för hand i en balja och skölja i en hink. Varje vecka är det en frivillig aktivitet ( för lite äldre barn) tex karda ull, väva, snickra, baka tunnbröd i bakugn mm. Utomhus kan man gå till höskullen och hoppa. Vi försöker åka dit 1 gång i veckan i alla fall.

Har som sagt lite ångest inför hösten Första veckan i maj får vi veta om vi får plats nu eller om vi "måste" vänta. 1 sep är det inskolning i så fall. Jag är dock väldigt positiv till förskolan i sig. Känns precis som "vår" pedagogik.

Kram
Linda

[ÅsaB]

Vad roligt att se att det har hänt lite i tråden! Man undrar ju hur alla har det!

Hos oss går det också bra. Waldemar håller på att få kindtänder, så han kan visserligen vara lite gnölig dagtid, men så fort jag kommer hem, då möts jag av en sprudlande glad kille som får ny energi. Dagens höjdpunkt, tveklöst! Han berättar utförligt om allt han har varit med om och det är jätteroligt. Ännu roligare hade det varit om jag har förstått ett ord... Fortfarande inte ett ynka ord, men ibland låter det som att han frågar "Ä dä?" (Vad är det där för något?), men vi är inte hundra. Han svarar på tilltal, det låter som Jaha eller nehneh, men kan betyda vad som helst. Det är ändå roligt och vi har långa samtal.

Böcker är roligt. Särskilt när det är bilar i böckerna. Han har favorituppslag som han letar fram och sitter i evigheter och tittar. Vad är det med bilar, egentligen??? Lagom roligt för mamma... Men vi jobbar på att peka på bussen, traktorn, grävmaskinen mm. Och vi har det mysigt!

Pappa H har kommit långt. Pappaledigheten är tröttsam, men oj, så han lär sig! Han som tidigare suckat över mitt sov-fokus eller min AW-mani, han börjar förstå. Han kan förfasa sig över hur andra föräldrar gör, hur de räddar barnen, klär dem opraktiskt i dåligt väder (eller inte går ut alls) över barn i sängen, över föräldrars klagan över att barnen inte sover. Då berättar han om SHN och blir irriterad över kommentarer som "Det där är som att strö salt i såren på oss andra"...!!! Det är jätteskönt att känna att man är på samma spår. Vi pratade AW-filosofi vid middagen igår och man skulle kunna tro att Anna är en släkting, med tanke på hur även Henrik lät! Oj, så vi skakar på huvudet över andra föräldrar. Han skakar inte på huvudet över mig, längre! Mycket mer enad front - fantastiskt!

Det där med dagis är ett gissel. Vi har varit tvungna att ställa oss på kö. Jag tycker bra om mitt nya jobb, men jag vill verkligen inte sätta Waldemar i dagis. Jag vill vänta, men vi kan inte se att vi har något val. Kanske att vi kan få dagmamma, men då skall det också funka, och det vet man ju aldrig.
När Walles kusin började dagis förra hösten satt mormor och jag i telefon i evigheter och förfasade oss, tyckte synd om och tyckte att han var för liten. Min syster och hennes man led och tyckte att det var skitjobbigt och kusinen likaså. Men idag älskar han sitt dagis. Och det gick rätt fort. Jag känner också flera som jobbar i dagismiljö och det behöver inte vara illa. Men jag gillar det inte ändå. Skall Walle in på dagis kommer jag ändå att göra allt jag kan för att minimera antalet timmar. Hur det nu skall gå till... Jag har ju inte skaffat barn för att sätta det på institution!!! Men ack, vad göra???

Solen skiner. Pappa H har varit med Walle på ÖF i Skatås, där man är ute i friska luften och grillar korv. Och här sitter jag och skall göra nytta... Blir förresten moster igen när som helst. Är sagt fredag nästa vecka, men min syster kan ju leka vulkan vilken sekund som helst. Jätteroligt!!

Måste jobba! Kramar// Åsa

[Lua]

Men heeeej alla

Här har vi det också bra, förutom att vi ju sörjer min söta, söta pappa!

Isak är känslomänniska! Han skrattar och gråter REJÄLT om man säger Han pratar också en massa men mycket är ganska svåååålt att förstå.... De tydliga orden är: mamma, pappa, Avva, Iiiiis (allis), gubbe, nopp (snopp), städa, titt-ut, heeeej, hejä (hejdå), och diverse djurläten.

Just nu är favvosysselsättningen att vara ute, med galonkläder, och simma omkring i blötsnö och vattenpölar...

Dagis, ja! Vi köar också för plats till hösten. Jag ska jobba 4 dagar per vecka och Peter också. Så det blir max 3 dagar per vecka för barnen. Vi kommer också att få hjälp av svärmor och mamma så att de aldrig behöver ha långdagar. Jag sätter också stor tillit till att Allis och Isak har varandra. En liten miniflock på utflykt, tänker jag.

Kram till alla godingar i tråden från Lua och Isak.

[ulrikaj]

Vad jobbigt Lúa med din pappa.Jag är verkligen ledsen för din skull.Står själv mina föräldrar så otroligt nära som jag kan prata om allt med och fasar för den dag dom inte finns kvar här på jorden

Här händer det oxå mycket med lillebus.Det har gått så fort med allt.Nu kmommer man inte ihåg när hon var så där liten som en liten spädis.

13tänder har hon fått.Var grinig som tusan för någon vecka sedan,så antagligen så var det tänderna som spökade för helt plötsligt hadde 5nya tänder kommit upp.Nu är hon mycket jämnare i hummöret.
Sover som en gris varje natt.Har fortfarande inte riktigt fattat hur hennes polett ramlade ner så snabbt att på natten så sover man.Kan räkna på EN hand dom få gånger hon vaknat sedan april förra året.
Leka med Jacobs bilar är jätte roligt.Dockor leker hon oxå med.Vill ta av och på kläderna hela tiden Jacob och Liw leker kurragömma.

Det är så skönt nu när våren äntligen kommit.Dom tjocka vinterkläderna är utbytta mot tunnare mer rörligare kläder som hon kan springa och röra sig bättre i.Ska utforska allt.Kan sitta och pilla med en grej LÄNGE.Jacob har alltid varit mer i farten så det är en otrolig skillnad vad olika dom är fast dom är syskon.Häftigt att se.

Dagmamma hr vi satt upp till hösten -09,så jag blir hemma 1,5år till.SKÖNT.Dagarna börjar dock tryta så jag ska börja jobba lite mer till hösten.Siktar in mig på kvällar och helger.Nu har jag bara hoppat in någon gång då och då.

Hon har börjat gå på pottan och säger otftast till när hon ska kissa/bajsa.Till sommaren slänger vi helt blöjan då hon kan gå mer bar.

Orden som hon säger är mamma,pappa,aob(jacob)äta,mer,ädå(hejdå),bajs ,mo(mormor,morfar) och massa djurläten

Sköt om er alla.
Kramar från ulrika

[Susanne*]

Hej alla
Så roligt att läsa om era små och hur annorlunda är det inte mot förra våren när vi skrev som mest

Även här har vi ju nu en stor kille. En riktigt liten muskelbyggare som nu går under begreppet "mer muskler än hjärna". Här gäller det att lägga stolar, pallar ner etc när jag inte kan bevaka. En dag satt jag och skrev något på datorn medan han skrotade runt i uterummet. Ja, ja tänkte jag, det blir väl lite jord här och där. Slänger en blick ut och ser han står uppe i vagnen med armarna över huvudet med en lycklig min. Han är så säkert på att världen finns för honom och att alla bevakar hans intressen. Fullständigt orädd. Släpar ständigt runt oss och pekar och ööö för allt han inte kan själv eller vill ha. Och vi finns ju alltid bakom honom. Idag klättrade han in i torktumlaren och lekte titt-ut. Han är en ljuvlig liten krabat, en arbetsmyra men tar motgångar och utmaningar med ett coolt jämnmod. Underbart skratt som alltid finns på lut. Festligt är att syrrorna har varit nästan identiska - han är dock inte lika frustrerad.

Med syskonen har han det ljuvligt och de leker på ett fantastiskt sätt. Vet att jag inte ska förvånas, men förvånas ändå på den totala avsaknaden av "syskonavundsjuka" från Astrid 4 år.

Att lägga honom är toppen men de tidiga mornarna har vi kvar...

Ingen kaffe latte unge detta heller...mer kaffe to-go. Ibland tänker jag helt egoistiskt (typ när han klättrar ur kundvagnen på ICA när jag står i meterlånga köer och har allt på bandet - han siktar då på de automatiska dörrarna) att ibland kunde det vara skönt med en mindre-bråttom-goding. Men givetvis inte... En funderig jag har dock (kopplar också till Ewas funderingar om att föräldrar låser fast sina barn i barnvagnarna). Får man aktiva barn för att man låter dem vara det och uppmuntrar det Eller är de bara olika helt enkelt. Min erfarenhet säger dock att "summan är konstant".

Nu känner jag att jag helt flummar ut...fredag och lite vin kanske

Lille mannen har fått dagmamma från hösten - vad nu mamman ska hitta på...Är nog i en utvecklingsfas nu jag.

Tänk vad roligt det skulle vara om vi alla kunde träffas. Men det är ju lite geografiskt jobbigt.

Lua - du har mina tankar och medkänsla.

Varm kram till er alla
Susanne

[ulrikaj]

Tänk vad roligt det skulle vara om vi alla kunde träffas.

/ulrika

[KING MARY]

Hej

Kul att höra ifrån er alla!

Vad mycket vissa pratar. Theo säger mamma och pappa men inte till mig och F utan till oss lite hur som helst och till andra + rakt ut i luften ibland. Djurläten härmar han men han har inte så många ord men är desto högljuddare . Tänkte inte så mycket på det innan någon annan påpekad det men det stämmer. Annars är det mest brum (bil) dodo (stor bil, traktor, grävmaskin etc) och dä (där).

Det är så underbart med våren. Var uppe hos mamma i helgen och påtade i hennes trädgård. Theo äskar pärlhyacinterna och det var kanske tur att vi åkt hem så att mamma fick behålla några exemplar

Helt plötsligt har Theo också blivit mycket bättre på att leka själv. Det verkar gå i perioder.

Ha det skönt i solen. Nu skall jag gå och göra ingenting 8)

[ÅsaB]

Ja, jösses, så vissa pratar! Walle också, men fortfarande inte ett ord som vi förstår. Inte ens mamma eller pappa... Nåväl, misstänker att allt kommer på en gång.

Min son är en vandrare. Gå på promenad är det bästa han vet. Nu håller han också handen så bra.
Övergångsställen är det bästa, de är så roligt randiga. Så fort vi gått över ett vill han vända och gå över igen. Däremot är det inte roligt att gå hem igen... Han vill vara ute mest hela tiden och hans pappa är ute med honom massor. Ändå får man ofta bära upp en kille som inte alls vill gå in.

Han matstrular lite. Har nobbat middag i två dagar och fått gröt istället. Kan det vara kindtänderna?? Han vill inte smaka ens, tittar på bara på maten och nobbar den med besked. Trist, men går väl över.

Ensamleken fungerar jättedåligt just nu. Många gånger får hans far inte ens ner honom i sängen, trots lockande leksaker och Mozart på cdspelaren. Om han väl accepterar leken får han leka kort, bara så att vi är säkra på att han har roligt hela tiden. Han får inte börja gnälla. Vi har funderat på att lägga leken efter gröten, men före luren. Kanske skulle man våga ge honom utrymme att somna själv? Samtidigt är musiken igång och lampan tänd i taket, så jag vet inte. Vi får väl testa lite och se. Annars sover han bra på nätterna, men har en tendens just nu att vakna en halvtimme för tidigt, dock utan särskilt mycket gnäll, så vi klagar inte så mycket.

Kramas gör han också, vår kille. Gillar att gosa! När han kommer upp efter sin långlur har vi alltid en stunds mys i soffan, då vi ligger och bara gosar. Känns som att Walle njuter han också, för han kan ibland ligga i 20 minuter och bara ha det gôtt...

Livet är rätt härligt ändå!

[fjällström]

Jag skulle just skriva ett inlägg om min jätte griniga, gnälliga lilla unge när jag kom på att jag lika gärna kunde läsa denna tråd och kanske känna igen mig lite. Och det gör jag! Vet inte om det är tänder eller ont i lilla kroppen då Elin går och går och går hela dagarna.... Men grinig är hon Vill helst bara vara i famnen. Bryter samman direkt man sätter henne på golvet. Leksakerna är inte roliga, storasyster är bara retig och hemsk och inget är riktigt roligt. Enda gången hon är riktigt nöjd är när vi bakat och hon får slicka ren slickepotten Hon äter dåligt också. Och är extremt trött på dagarna. Ett tag (för länge sen) gick det bra med bara en lur mitt på dagen. Nu sover hon alltid 20 minuter på fm, 1.5 timma på dagen och oftast 20 min på em också. Nätterna fungerar bra (förutom nu när hon är hostig och snorig). Det känns som att hon vill så mycket, men tröttnar när hon inser att hon inte kan allt. Hon försöker klättra upp i soffan, på stolarna, försöker ta på sig skorna osv. och lyckas inte. Då blir det ledsamt. Kan inte minnas att storasyster var så här men iof så kunde hon inte gå innan hon blev 1.5 år. Elin säger mamma, pappa, Ara (Sara), men annars säger hon inte mycket man förstår. Storasyster kunde en massa ord när hon var ett år. Tänk att de kan vara så olika fast ändå så lika
Må gott!

[ÅsaB]

Käraste goaste vänner! Solen skiner, våren är här och kom med stormsteg. Jag har inte hunnit med och drabbades av lite lätt panik igår när jag insåg att alla träden slagit ut utan att jag märkt det. När hände det? Jag som älskar det där tunna floret i träden, när det är på gång, men inte riktigt kommit loss. Tji fick jag!

Walle är en dröm. Goare unge finns inte. Jag är ledsen alla som tror att det är DERAS ungar som är goast, men här finns en som slår de andra med hästlängder . Till och med pappa H har drabbats av någon sorts knäpp "Åh, vilken underbar unge vi har"-känsla och kan stå och bara titta på honom. Jösses, varför blir man så helknäpp som förälder???

Men vi har tidiga morgnar igen. Vid sju, i princip varje morgon, vaknar sonen. Och då är han hungrig som en varg. Två vällingflaskor får han plötsligt i sig. Jätteförbannad när den första tar slut. Och det är svårt att argumentera för sömn en timme till när sonen anser sig vara fullkomligt utsvulten.
Vi fick magsjuka för snart två veckor sedan och Walle drabbades ganska hårt. Vi tror att han på något sätt håller på att kompensera, för han är fullkomligt bottenlös - från att nästan ha varit svårmatad! Vi försöker verkligen mata ihjäl honom dagtid och även om han visar sig vara mätt till kvällen är det samma historia igen på morgonen.

Sist han morgonkrånglade lämnade vi honom ensam i sovrummet morgonens sista timmar (pappa H gick ut och lade sig på soffan i samband med att jag gick upp till jobbet) och vi fick väl ganska bra ordning igen. Vi kan testa det igen, för jag tror ändå att sonen blir stressad av pappa, som liksom tvångssnurrar runt i sängen, när Walle vaknar. Men främst är det hungern som spökar och där är det ju bara att mata.

Någon som har något annat tips?

HELG!!! Kramar till alla! // Åsa