Ena stunden är hon den underbaraste lilla unge som finns och ur hennes lilla mun kommer det så mycket fint 
Älskar dig mamma, kära lillasyster, älskar katten, älskar solen... I nästa stund är ingenting bra 
Lillasyster är dum, katten ska hon kasta bort, tycker inte om maten, ska INTE gå ut, ska INTE klä på sig... Jag vet ju att detta är en period som hon måste ta sig igenom. Vi hjälper och vägleder så mycket vi kan. Men det västa är att hon börjat ifrågasätta sömnen... Hon gråter varje kväll vid läggning. Ropar genom tårarna "mamma jag älskar dig, förstå det" Hon ropar att hon fryser, vill pinka (har blöja), vill dricka, har ont i magen, foten, håret ja till och med naglarna 
Jag känner mig lugn då jag vet att hon fått alla sina behov tillfredsställda under dagen. Men kan/ska jag göra nåt mer än att ramsa och vid enstaka tillfällen gå in och lägga tillrätta 
Ikväll när vi skulle gå upp till sängen sa hon att hon har svårt att somna och att det inte är lätt att somna 
Hon vill inte sova på dagen heller, men behöver verkligen göra det. Om inte blir eftermiddan och kvällen ohållbar. Jag är övertygad om att alltihopa har att göra med trotsen. Men jag känner mig lite vilsen i hur/om jag ska besvara hennes vilsenhet/frågor Fundersamma mamman
) med lampan tänd och ofta med boken i sängen. Men jag går in och släcker när jag går och lägger mig.