Vad snabbt det gick och vad fort du var hemma igen
När du har tid och lust kan du väl lägga in resultatet här
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... p?p=139408
/LO
Fasterlängtan och bebisväntan....
Kram och Grattis!
Vad snabbt det gick och vad fort du var hemma igen
När du har tid och lust kan du väl lägga in resultatet här
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... p?p=139408
/LO
Vad snabbt det gick och vad fort du var hemma igen
När du har tid och lust kan du väl lägga in resultatet här
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... p?p=139408
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
-
Lingontuva
- Inlägg: 682
- Blev medlem: ons 21 mar 2007, 10:33
En liten kort resumé om vad som hänt kanske kan vara på sin plats?
Vattnet gick som sagt kl 4 på påskdagens morgon, men värkarna lyste med sin frånvaro. Efter kontrollen på förlossningen pysslade vi på här hemma, duschade, myste med storkillen och hade besök som avlöste varann hela dagen.
Allt eftersom så tilltog värkarna och vid två började jag klocka så smått, tyckte inte det var särskilt jobbigt men fick ta till djupandningen i alla fall. Efter en timmes klockning började det vara någorlunda regelbundet 6-7 minuter emellan så jag tänkte att jag ringer och kollar med förlossningen vad de säger även om jag var helt säker på att det skulle dröja länge ännu, värkarna var ju inte särskilt kraftiga! Men beskedet var att vi skulle genast hoppa in i bilen och ta med filtar ifall det skulle hända något på vägen! Efter det svaret tog det väl 1 minut innan vi satt i bilen! Och tur var väl det för det tilltog rejält i bilen, 4-5 minuter emellan och ordentliga värkar. Skrevs in på förl. strax efter 16, bad om en epidural men fick veta att narkosläkaren var upptagen en stund, så jag fick nöja mig med lustgasen. Då läkaren väl kom upp var jag nästan fullt öppen och jag blev istället erbjuden en spinal men då jag kände att det tryckte på rejält nedåt så bestämde jag mig för att köra på utan bedövning. Och strax efter det fick jag börja krysta. Det var jobbigt! Mycket jobbigare än sist faktiskt... tappade all fokus och alla målbilder jag haft suddades fullständigt ut och allt jag kände var hur vansinnigt ont det gjorde! Så mycket för mitt "profylaxande"...Men trots mitt fullständiga misslyckande med andning och avslappning på slutet så kom det ju ut en alldeles ljuvlig liten gosse kl 17.53 på påskdagens eftermiddag!
Många lustiga sammanträffanden då storebror är född på påskdagen för två år sedan, kl. 17.59 och vi hade samma barnmorska båda gångerna!
Vi kom hem redan på måndagen men fick tyvärr åka in igen i torsdags och ligga inne över natten eftersom han var gul och hade gått ned nästan 500g på fyra dagar. Det blev viktkontroller vid varje amning, tilläggsmatning och solning förstås. Med gott resultat så på fredag förmiddag kom vi hem igen. Nu har amningen äntligen börjat fungera (han har haft problem med att suga rätt och dessutom för slött) och nu kan vi verkligen njuta av en riktigt lugn och cool kille som är lugnet själv och förstås världens goaste!!!
Vattnet gick som sagt kl 4 på påskdagens morgon, men värkarna lyste med sin frånvaro. Efter kontrollen på förlossningen pysslade vi på här hemma, duschade, myste med storkillen och hade besök som avlöste varann hela dagen.
Allt eftersom så tilltog värkarna och vid två började jag klocka så smått, tyckte inte det var särskilt jobbigt men fick ta till djupandningen i alla fall. Efter en timmes klockning började det vara någorlunda regelbundet 6-7 minuter emellan så jag tänkte att jag ringer och kollar med förlossningen vad de säger även om jag var helt säker på att det skulle dröja länge ännu, värkarna var ju inte särskilt kraftiga! Men beskedet var att vi skulle genast hoppa in i bilen och ta med filtar ifall det skulle hända något på vägen! Efter det svaret tog det väl 1 minut innan vi satt i bilen! Och tur var väl det för det tilltog rejält i bilen, 4-5 minuter emellan och ordentliga värkar. Skrevs in på förl. strax efter 16, bad om en epidural men fick veta att narkosläkaren var upptagen en stund, så jag fick nöja mig med lustgasen. Då läkaren väl kom upp var jag nästan fullt öppen och jag blev istället erbjuden en spinal men då jag kände att det tryckte på rejält nedåt så bestämde jag mig för att köra på utan bedövning. Och strax efter det fick jag börja krysta. Det var jobbigt! Mycket jobbigare än sist faktiskt... tappade all fokus och alla målbilder jag haft suddades fullständigt ut och allt jag kände var hur vansinnigt ont det gjorde! Så mycket för mitt "profylaxande"...Men trots mitt fullständiga misslyckande med andning och avslappning på slutet så kom det ju ut en alldeles ljuvlig liten gosse kl 17.53 på påskdagens eftermiddag!
Många lustiga sammanträffanden då storebror är född på påskdagen för två år sedan, kl. 17.59 och vi hade samma barnmorska båda gångerna!
Vi kom hem redan på måndagen men fick tyvärr åka in igen i torsdags och ligga inne över natten eftersom han var gul och hade gått ned nästan 500g på fyra dagar. Det blev viktkontroller vid varje amning, tilläggsmatning och solning förstås. Med gott resultat så på fredag förmiddag kom vi hem igen. Nu har amningen äntligen börjat fungera (han har haft problem med att suga rätt och dessutom för slött) och nu kan vi verkligen njuta av en riktigt lugn och cool kille som är lugnet själv och förstås världens goaste!!!
-
kattklo